Porslinsbröllop

Viktor och Viktor, bygdens skräck

Viktor Ottosson och Skinn-Viktor

Med för tiden braskande rubriker ”Menedaren strypte sig hos fiskalen. Tjuvskytt som pinar sina offer till självmord. Har i så fall två liv på sitt samvete” rapporterar DN om ett drama på landsfiskalskontoret i Skinnskatteberg. På kontoret förhördes skogsarbetaren Viktor Dahlberg som misstänktes för att ha vittnat falskt vid ett mål vid Västmanlands västra domsagas häradsrätt den 12 januari angående tjuvskytte. Den för tjuvskyttet tilltalade, skogsarbetaren V. Ottosson hade några dagar före tinget infunnit sig hos Dahlberg och förmått honom att resa med till tinget i Köping för att vittna falskt till Ottossons förmån.

När förhörsledarna drog sig tillbaka bad Dahlberg att under tiden få uppehålla sig i ett inre rum, då han kände sig dålig. När förhörsledarna efter en kvart kom in till Dahlberg fann de honom sittande död i en stol. Han hade tagit sig av daga genom att linda en handduk om halsen och strypa sig själv. Man menade att det var av skräck för Ottosson som Dahlberg hade strypt sig själv:

Det anses att den förtvivlade handlingen mera är att tillskriva rädsla för hämnd från Ottossons sida än fruktan för det väntade straffet för mened. Mot Ottosson förekom för några år sedan ett liknande mål, varvid denne förnekade brottet. Han dömdes emellertid på intyg av en äldre man som varit med om att forsla hem en skjuten älg. Vittnet i fråga blev sedan, enligt egen utsago, utsatt för en häftig förföljelse från Ottossons sida, och en dag fanns han hängande död i sin bostad, som det antages direkt till följd av Ottossons förföljelse.

Nästa dag hade tidningen intervjuat landsfiskalen Pontus Nohre som visste berätta att både tjuvskytten och hans son anhållits och transporterats till Köping. Landsfiskalen meddelade också ”att Ottosson i långa tider varit en för rättvisan svårhanterlig person. Han har stått tilltalad allt som oftast, bland annat för ett år sedan för mordbrand.”

Den 26:e meddelades att Ottosson häktats. Han nekade hårdnackat men sonen som också anhållits men ”senare försatts på fri fot, har erkänt att han och fadern nedlagt den i målet omtalade älgen på förbjuden tid.”

Ottosson en skräck i orten

Efter ytterligare någon dag hade tidningen haft ett samtal med landsfogden Didoff i Västerås varvid det framkom att Ottosson var föremål för ytterligare intresse från rättsväsendet. Tidningens rubrik löd: ”Menedsaffären aktualiserar gamla brott – stölder och mordbränder som aldrig uppklarats – NY UTREDNING – Åkare Ottosson anses vara ledare för en stor liga.”:

Menedsaffären i Skinnskatteberg ha stora förutsättningar att bli uppränningen till en kriminalaffär av första rang. Ett flertal stölder och eldsvådor under de senaste åren som polisen inte lyckats klara upp ha åter blivit aktuella, och det är mycket sannolikt att en vidlyftig undersökning under den närmaste tiden kommer att igångsättas för att vinna klarhet härutinnan.

”- Nu skulle det ju gå så mycket lättare att göra en utredning sedan man äntligen fått åkare Ottosson inom lås och bom, säger landsfogde Didoff.”

”Ottosson har varit en riktig skräck i orten, säger herr Didoff.”

Tidningen hade också talat med andra uppgiftslämnare varvid det framkommit att:

… Ottosson, som är en cirka 45 års man, under de senaste 20 åren gjort sig mycket illa känd, och det anses allmänt att han är den egentliga ledaren för en i gränstrakterna mellan Västmanland och Kopparbergs län opererande liga…

Detta bestyrktes också av landsfiskalen Nohre i Skinnskatteberg, som påminner om en brand i Haraldsbyn för några år sedan.

Åter till det aktuella tjuvskytte- och menedsmålet. Den 31 januari meddelades att första rannsakningen med Ottosson hållits vid Köpings rådhusrätt. Ottosson nekade nu till all inblandning både i tjuvskyttet och för att ha tubbat två personer från Skinnskatteberg att begå mened. Tjuvskyttet hade han tidigare i polisförhör erkänt, vilket han nu alltså tog tillbaka.

Försatt på fri fot men anhållen omedelbart

När målet fortsatte tog också Ottossons son tillbaka sitt erkännande om att ha medverkat i tjuvskyttet. Rätten dömde Ottosson för anstiftan av mened till ett års fängelse. Han försattes på fri fot i avvaktan på domens fastställelse. Dagens Nyheter rapporterade under rubriken ”V. Ottosson fri en stund, anhållen ånyo – Misstänkt för att själv ha begått mened – Dömdes för anstiftande till ett års fängelse.”

Ottosson fick emellertid inte njuta av sin frihet många minuter. Omedelbart efter frigivandet lät nämligen åklagaren, stadsfiskal J.A. Hörnlund anhålla honom såsom skäligen misstänkt för att själv ha begått mened.

Bakgrunden var ett mål i Västra Västmanlands häradsrätt i november 1921 då en sågverksarbetare i Skinnskatteberg anklagade en skogvaktare i Bockhammar för ärekränkning. Skogvaktaren hade spridit ett rykte att sågverksarbetaren vid två tillfällen i skogarna vid Skinnskatteberg hade slaktat andras får vilkas hudar och kött han själv lagt beslag på. Skogvaktaren dömdes till böter, mycket beroende på Ottossons vittnesmål. Ottosson hade uppgett att han träffat på skogvaktaren som sagt att sågverksarbetaren ”varit ute i skogen och slagit får.” Ottosson påstod att han själv varit ute i skogen och letat efter sin hund. Som ett indicium på att Ottosson ljög framhölls det att det ”styrkts att vid detta tillfälle ej betalt skatt för någon hund.”

Tidningen är övertygad om att ”samtidigt med att utredning i denna sak verkställs, torde också andra skumraskaffärer, som man tror Ottosson vara initierad i, att närmare undersökas.”

Med anledning av ett mord som nästa huvudperson i historien – Skinn-Viktor – påstods ha begått, förhördes Ottosson på Långholmen. Man passade då på att också höra honom i en mordbrandsaffär i Dalarna 1924. En skogvaktare hade häktats som misstänkt för att ha anlagt branden som förstörde Gärdsjöbo ångsåg. Den misstänkte friades på grund av bristande bevisning, men Ottosson var en av hans kumpaner. Man trodde därför att han visste något om saken. Ottosson sa sig vara övertygad om att branden var anlagd men att han inte hade en aning om vem som tänt på (DN 7/3 1929).

Fyra år senare hade Ottosson drabbats av penningnöd. Han hade flera gånger pressat en godsägare Linus Andersson från Bångbro på pengar. Fick han inte pengar skulle han avslöja vem som anlagt branden på sågen. När polisen fick veta att Ottosson pressat pengar av Andersson tog de in Ottosson på förhör. Han erkände då att han själv hade anlagt branden på uppdrag av Andersson. Såväl Ottosson som Andersson och en person till häktades för anläggande, anstiftande och medhjälp i mordbranden i Gärdsjöbo såg (DN 10/3, 17/3 1933).

Skinn-Viktor kommer in i historien

Den person som med hjälp av Ottossons vittnesmål fick skogvaktaren i Bockhammar fälld för ärekränkning var Johan Viktor Persson, gemenligen kallad Skinn-Viktor. Elov Persson berättade 2008 för Svenerik Andersson och Ulf Lindström som publicerat sina anteckningar på sajten ”Bygdeband”: ”Skinn-Viktor (Skinnpelle) var en av Skinnsbergs värsta tjuvjägare bodde på Åsen, en udde som stack ut mot Folkets Park.”

Skinn-Viktor hördes om ärekränkningsmålet, men det gick trögt med förhöret. Skinn-Viktor var fåordig:

Landsfiskalen kunde trots stora ansträngningar, icke få honom att svara annat än ”Det minns jag inte”, ”Det bryr jag mig inte om” eller ”Det kommer jag inte ihåg”. Ett bestämt jakande eller nekande svar var det omöjligt att få ur honom (DN 8/3 1929).

Stadsfiskalen i Köping lät det då bero med menedsfrågan till dess att ”spritmålet” avdömts. ”Spritmålet” blev inkörsport till att Skinn-Viktor misstänktes för ett kvinnomord för 27 år sedan. I tidningens rapportering börjar det med en ganska oskyldig notis om att en hembrännare gripits av polisen i Örebro:

VÄSTERÅS, tisdag. T.T. Poliskammaren i Örebro har på tisdagen på anmodan av landsfiskalen i Skinnskattebergs distrikt häktat 72-årige J.V. Persson från Skinnskatteberg, vilken gjort sig skyldig till såväl lönnbränning som försäljning av hembränt brännvin. Vid en razzia i Perssons bostad anträffades inte mindre än 40 liter mäsk och en destillationsapparat. Resan till Örebro hade den häktade gjort i syfte att avyttra tillverkat brännvin (DN 30/1 1929)

Blev Maria Flodin mördad?

Det hade pratats om att Skinn-Viktor skulle ha begått ett mord 1902. I samband med att han nu åtalats för lönnbränning och stod under uppsikt i sitt hem började polisen att röra i den gamla mordhistorien.

Det var på våren 1902 den ruskiga förbrytelsen ägde rum. Då hittades liket av en omkring 30-årig kvinna, Maria Flodin, boende vid bruket, vid stranden av den lilla sjön Nedre Vättern.

Trots att hon visade tecken på yttre våld blev hon begravd i vanlig ordning utan att någon polisutredning gjordes. Orsaken skulle vara att en ”inflytelserik person på platsen förklarat att han ’inte ville höra talas om sådana här historier.’”

Ortsborna var dock övertygade om att det var Persson som hade tagit livet av kvinnan, men alla var rädda för honom: ”Han hade … en fruktansvärd respekt med sig och ingen vågade göra någon antydan om vad han möjligen kunde ha haft för sig.” Nu berättade dock landsfiskalen Pontus Nohre att det såg ut som om rädslan för Persson skulle försvinna. Han hade fått flera anonyma brev där Persson pekades ut som Maria Flodins mördare.

Det fanns flera besvärande omständigheter för Persson: ”Persson hade vid den tiden … två fästekvinnor, och en av dem var Maria Flodin. Båda var vid tidpunkten för hennes död i lika framskridet havandetillstånd.” Persson hade samma dag setts i sällskap med Flodin och han kunde inte prestera ett trovärdigt alibi (DN 27/2 1929).

Den lokala polisen inkallade nu hjälp utifrån: ”Länsdetektiv Ström reste på onsdagskvällen till Skinnskatteberg för att vara landsfiskal Persson behjälplig med utredningen, som väntas ta ganska lång tid i anspråk.” Förhören med Persson skulle fortsätta och ett stort antal ortsbor, hittills bortåt 15 hade hörts av landsfiskalen (DN 28/2 1929).

Förhören med Persson gav inget nytt. Den nu 72-årige Viktor Persson ställde sig alltjämt helt oförstående till misstankarna att han skulle ha bragt Maria Flodin om livet. Uppgifterna om att det skulle ha rört sig om ett självmord höll i sig.  Redan 1902 förekom dock uppgifter om att hon skulle ha mördats av Viktor Persson. ”Kronolänsmannen Jacobsson har i anledning av det fula ryktet hållit en ny noggrann undersökning, därvid det klart och tydligt framgått att ryktet dess bättre saknar grund.”

Även Maria Flodins bror, boende i Köping, förhördes av stadsfiskalen J A Hörnlund. Brodern menade att mycket tydde på att systern bragts om livet. Hon hade haft ett större krossår vid ena tinningen och ansiktet var uppsvällt på ett egendomligt sätt. Han misstänkte att systern blivit förgiftad med stryknin, en uppfattning som också föräldrarna delade.

De hade begärt en obduktion men någon sådan kom inte till stånd. En orsak kan ha varit den tidigare omtalade ”inflytelserika personen” som velat mörka händelsen. Denne visade sig vara brukspatron Heijkenskjöld. Denna motvilja att skänka händelsen någon uppmärksamhet förklarades med att ”Heijkenskjöld ville ha ett slut på ’Skinn-Viktors’ regemente och fördenskull skilde honom från arbetet i brukets tjänst. Något som hälst försök att tysta ned den eventuella mordhistorien hade ej från hans sida förekommit och är fullständigt otänkbart” (DN 2/3 1929). ”Det var prat efteråt av hemfolket utan fakta, som ideligen inrapporterades till bruksägare Heijkenskjöld och föranledde honom att slutligen säga ifrån ’att han ej befattade sig med saken, ty den döda hade ju i livstiden, efter vad som konstaterats, uttryckt leda vid livet, och polisundersökning hållits, som ävenledes icke kunna konstatera några mordteorier.’” Lättad konstaterar tidningen att den sedan tio år döde bruksägaren rehabiliterats (DN 26/3 1929).

Polisutredningen slutade med att Maria Flodins död betraktades som självmord. Rykten att hon på att hon bragts om livet på ett eller annat sätt av Skinn-Viktor ville dock inte ge med sig. En barndomsväninna till Flodin, numera bosatt i Örebro, menade att det öde som mött Perssons fru var ett indicium. ”Viktor Persson hade vid tre olika tillfällen och med ett års mellanrum tvingat sin andra hustru till fosterfördrivning. Hon avled 1915 på Köpings lasarett under omständigheter som föranlett förhör med Persson huruvida fosterfördrivning i detta fall förorsakat dödsfallet. Persson förnekar emellertid all kännedom om dessa saker.”

De polisiära myndigheterna gav trots alla misstankar upp och lösningen av mordgåtan ”ställdes på framtiden.” Detsamma gällde misstankarna om att Persson skulle ha tubbat åkaren Ottosson att begå mened. Däremot satte man dit honom för hembränning. Fyra månader fick han av häradsrätten och han förpliktades dessutom att betala 780 kronor i tillverkningsavgift samt att böta 50 kronor för olaga kaférörelse och 50 kronor för missfirmelse mot landsfiskalen (DN 15/3 1929).

Förfalskad motbok?

Medan allt detta pågick fortsatte Skinn-Viktor med diverse fuffens. I en notis den 21 mars 1929 meddelas:

KÖPING, onsdag. T.T. Stadsfiskal A. Hörnlund har uttagit stämning på f.d. sågverksarbetaren Viktor Persson i Skinnskatteberg för förfalskning. Persson har vid Köpings systembolag på förfalskade motbolsrekvisitioner inköpt betydande kvantiteter spritdrycker. Målet förekommer vid Köpings rådhusrätt måndagen den 25 dennes.

Även detta lyckades Skinn-Viktor slingra sig undan. Då åklagaren inte kunnat presentera tillräckliga bevis mot honom så beslöt rådhusrätten att ogilla åtalet och Persson försattes på fri fot.

Var ”lättsam” och ”skojig” i min ungdom

Ja, så uttalade sig den 72-årige Skinn-Viktor när han konfronterades med sina kvinnohistorier och de, som många var övertygade om, hemska konsekvenserna av dessa. Ryktet som häradsbetäckare sken igenom också i Svenerik Anderssons och Ulf Lindströms intervju med Elov Persson 2008:

Skinn-Viktor … hade en vacker dotter, en kille från byn friade till henne, men frieriet ledde inte till något vidare förhållande, så han blev ihop med den annan flicka. När Skinn-Viktor fick reda på det så sa han, ja du fick i alla fall en av mina döttrar, för den där gjorde jag när koa kalva. Är du släkt med murar Edvin? Nej och tur är väl det, (skratt). Skinn-Viktor var far till Murar Edvin Persson.

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Mot evigheten del 12

Idag var det salladslök som saknades i Konsum i Skinnskatteberg. Här är den ständigt växande listan över varor som vid tidigare tillfällen saknats på hyllorna:

Apelsiner

Böngroddar

Citrongräs

Coop filmjölk

Coop äggnudlar

Djupfrysta morötter

Djupfrysta rödspättafiléer

Djupfryst strömming

Entrecote i skivor

Findus djupfryst torsk

Fläskfilé

Färdiga mackor

Färsk skinka

Grytbitar av nötkött

Kimchi

Köttfärs

Lövbiff

Plastpåsar

Pågens Lingongrova

Rödkål

Serla toalettpapper

Syltad ingefära

Vaniljglass

Zoega Forza

Hoppet

Doris hoppar i Malmabadets bassäng

Prins Hatt under jorden

På Västerås kulturskola var det igårkväll föreställning av "Prins Hatt under jorden". Här med Linnea i rollen som kungen.

Sprider glädje i Norge: Finn fem fel

Tog Hitler en öl på casinot?

Jag såg Bernardo Bertoluccis "Fascisten" (1970), en välgjord och intresseväckande film. Huvuddelen av filmen utspelar sig under mellankrigstiden. Huvudpersonen har skaffat sig jobb åt fascisterna, vilket småningom leder till ett uppdrag att under hans bröllopsresa till Frankrike söka upp sin gamla universitetslärare för att mörda honom. När han just kommit in i fascistkretsar är det någon (minns inte vem) som berättar om en resa till Monaco. Där hade han på en lokal sett en man sitta med en ölsejdel. Och den mannen var Hitler. Att på det sättet ha varit nära Hitler väckte beundran.

Men jag tyckte att det var lite konstigt att Hitler någon gång på 30-talet skulle ha druckit öl i Monaco. Det märkliga är att Monaco på italienska kan betyda två saker. Dels kan det betyda just Monaco (alltså furstendömet med casinona), men dels kan det betyda München.

Att det här kan leda till förväxlingar är klart. Det påstås att man för att vara tydlig kan säga "Monaco in Baviera" när man menar det "bayerska Monaco", men preciseringen är inte nödvändig.

Personligen tror jag att det är rimligare att Hitler höll till en ölkällare i München än på ett casino i furstendömet på franska Rivieran. Det som i så fall förundrar är att en professionell översättare och textremseförfattare från italienska till svenska inte känner till förväxlingsrisken.

En folkhemsresa

Elena Ferrantes romansvit ”Neapelkvartetten” utkom på svenska 2016 – 2017. Det var ett väldigt liv bland tanterna i Skinnskatteberg. Någon hade hört rykten om när nästa del skulle komma, och den som lyckats komma över ett exemplar av senast utkomna av de fyra böckerna cirkulerade. Nu har sviten blivit teater på Stockholms Stadsteater.

Vi får följa de två väninnorna Lenù och Lila från barndomen till vuxenlivet i en tid som, som Kristina Sandberg skriver i programbladet präglas av mångfalden av maktordningar: klass, kön, språk och avstånd till maktens centrum. Men samhällsomvandlingen under den andra hälften av förra århundradet innebär också förändring där maktordningarna utmanas. När det gäller könsmaktsordningen är det 1950-talets könsmaktsordning som utmanas av den kvinnliga frigörelsen, en gryende ny feminism.

Maja Rung och Ruth Vega Fernandez i "Min fantastiska väninna" (Fotograf Sören Vilks)

Jag hade inte läst de fyra böckerna, men Ingrid som gjort det tyckte att pjäsen mer än böckerna fokuserade på motsättningen mellan den patriarkala könsmaktsordningen och den kvinnliga, inte minst sexuella emancipationen.

På så sätt kommer det mer italienska i kontexten att tonas ned. Camorran finns förvisso där men fram träder istället eroderingen och nedbrytningen av hemmafrukontraktet. På så sätt etableras en koppling mellan det napolitanska sammanhanget och det svenska folkhemmet med dess tonvikt på just hemmafrukontraktet. Hur långt avståndet mellan Neapels 50- och 60-tal och folkhemmet än kan tyckas vara.

På grund av Stadsteaterns renovering är föreställningen utlokaliserad till Årsta Folkets Hus. Inget kunde vara mer talande än förflyttningen till denna folkhemsförort. Denna förort blev klar 1953 och ansågs ha en djärv arkitektur med sina fasadmålningar vid Årsta torg, mittemot centrums teaterlokal. Årsta Centrum betraktas som ett riksintresse och får inte ändras.

Årsta torg (Foto Ingrid Johansson, bild från Stockholmskällan)

Efter fyra timmars teater i en intim men okomfortabel salong ville vi ha en bit mat. Det fanns nära en dansk restaurang med det förpliktigande namnet ”Två små svin”, men de hade avstått från att slå mynt av att förorten invaderats av kulturtanter och –knuttar från innerstan och stängde redan kl 22. Så där slapp de undan med bara knorren svedd. Istället blev det förortskvarterskrogen ”Hjälmaren” som inte såg ut att stänga någonsin, där TV:n malde en ishockeymatch och där ett lagom antal ortsbor diskuterade fotbollsmatcher över sina stora starka.

Tre grisar

Men maten var faktiskt inte alls oäven. Jag tog in en biff Rydberg och Ingrid en filé Oscar. Det ska ju egentligen vara kalvfilé, men det var nog något annat djur. Det är inte bara i förortscentras kvarterskrogar som en kalvfilé inte står att uppbringa i detta land. Men den obestämda filén var god och vällagad. Och Rydberg var inte heller något att klaga på. Inte minst var det mycket, och den serverades med alla tillbehör som det ska vara. Och löken var mjuk. För ostekt lök är ett vanligt fel när enklare matställen ska servera t ex biff med lök, löksås eller varför inte Biff Rydberg. Kanske någon blir överraskad, men de små grisarna som fått följa med utdelade tre grisar till restaurang Hjälmaren.

Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet 

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås, Pressklubben, Gripsholms Värdshus, Ulvsby herrgård, Sunne, Konserthusterrassen, Västerås, La Cantina, Södertälje, Zorbas taverna, Kolsva, Söders Hjärta, Lake Lodge, Karlskoga, Nya Hattfabriken, Färna herrgård, Tolvsbo bergsmansgård

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad, Pinchos, Göteborg, Brasserie Elverket

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping, Hyttans café, Säfsen

Det hände i Skinnskatteberg i maj

1921 Baggå ångsågs konkursauktion

Den 25/5 1921 annonserade landsfiskalen Pontus Nohre om två olika offentliga auktioner på den konkursade Baggå Ångsågs tillgångar. Vid den ena auktionen som skulle hållas på landsfiskalskontoret i Skinnskatteberg försåldes konkursboets aktieinnehav. Vid den andra auktionen såldes kvarvarande lager av ”sågade trävaror (export) samt ved”.

Att sågen skulle gå i konkurs stod klart redan i december året innan när det meddelades att betalningarna inställts.

Aktiebolaget Baggå ångsåg har i dagarna inställt sina betalningar och torde inom den närmaste tiden komma att gå i konkurs. Bolaget har ett eget kapital av 800,000 kr. Bland bolagets tillgångar märkas samtliga aktier i Skinnskattebergs bruks a.-b., vars ekonomiska ställning däremot är mycket god. Anledningen till obeståndet torde vara arr bolaget, förutom egna trävaruaffärer, även delvis drivit den industriella rörelsen vid Skinnskattebergs bruk och däri nedlagt och bundit alltför stora kapital i nyanläggningar, såsom kolugn, torkanläggning, lådfabrik m.m. Styrelsen utgöres av disponenten H.V. Hanson, K. Karlsson och A. Th. Asmundsson. (DN 17/12 1920)

1928 En månads fängelse för djurplågeri

Västmanlands västra domsagas häradsrätt har på torsdagen avkunnat utslag i målet rörande djurplågeri vid Fagersta gård i Skinnskatteberg. Svarandena, bröderna Karl Albin och Axel Gerhard Andersson dömdes till en månads fängelse vardera. (DN 4/5 1928)

1933 Doktor Nilsson: Kvacksalvarnas skräck

Ett svårt fall av kvacksalveri har bringats till medicinalstyrelsens kännedom av provinsialläkaren Nils Nilsson i Skinnskatteberg. En lantbrukare i Karmansbo har under ett par års tid låtit behandla sin treåriga dotter av en s.k. klok gumma i Bergs socken för sannolikt engelska sjukan. Flickan skulle smörjas tre kvällar i tre månader i tre år och varje kväll ha tio droppar av Thielmans droppar. Vidare skulle den sjuka icke tvättas under de tre åren. Vid konsultation hos d:r Nilsson befanns barnet misskött i betänklig grad: en oren hud samt rakitiska böjningar i både vertikala och sagittala planen å underbenen, vilka benförändringar gjorde flickan till en krympling som knappt kunde gå. (DN 24/5 1933).

Några år senare hade doktor Nilsson anledning att också ta itu med en ladugårdskarl från Arboga som praktiserade som homeopat.

En homeopat från Arboga har blivit anmäld hos medicinalstyrelsen av provinsialläkaren Nils Nilsson i Skinnskattebergs distrikt för att han behandlat en tuberkulös patient. Enligt intyg från lasarettet skall den sjuke ha blivit sämre på grund av homeopatens läkarvård. D:r Nilsson omtalar att det vid polisförhör med kvacksalvaren bl.a. framgått att denne för två år sedan gått direkt från ladugården till utövandet av homeopati…Vid ett besök hos en familj i Riddarhyttan hade homeopaten frågat om någon var sjuk. Ja, det fanns sjuka, upplystes det, men sjukdomarna skötte provinsialläkaren om. Homeopaten hade då begärt att få se medicinen. Sedan han hade fått medicinflaskan i hand hade han ”låtsat” läsa receptet, varpå han utlät sig: ”Medicinen är bra, men blott för tillfället, den ger ingen varaktig bot, men det gör min medicin. (DN 6/6 1937)

Doktor Nilsson med dubbelbössa (bild från Bygdeband)

I en intervju efter ytterligare ett par år sa doktor Nilsson att ”den här trakten är väl känd bland de friskaste vi ha i Sverige, med dess många sjöar och barrskogar.” Icke desto mindre finns det ”gamla sjuka gummor och gubbar som gärna vända sig till kvacksalvare.” Doktorn berättar om den kloka gumman i Bergs socken som ”stöpte i bly” och lagade salvor. ”En pojke som varit under henns behandling måste senare föras till vanföreanstalt”. Om ladugårdskarlen/homeopaten berättar han att han ”brukar åka omkring och titta folk i ögat genom en glasbit samt ordinera skäligen ofarliga sockerpiller”. Men doktorn är starkt kritisk till att Folkets park i Riddarhyttan ”som bl.a. har en känd folkbildare i styrelsen, lånar ut sina lokaler som mottagning åt kringresande homeopater.” (DN 28/7 1940)

1947 Tre brandkårer stoppade skogsbrand

VÄSTERÅS, söndag. TT. En häftig skogsbrand mellan Krampens och Näverkärrets stationer avbrände på lördagseftermiddagen ett skogsområde på omkring 3 kilometers längd och ett par hundra meters bredd. Brandkårerna från Skinnskatteberg, Kolsva och Köping samt frivilligt släckningsmanskap från trakten omkring lyckades efter hårt arbete hejda eldens framfart. Orsaken till skogsbranden var gnistbildning från ett passerande elloks bromsklossar. (DN 19/5 1947)

1956 Gravar öppnas efter förväxling

En makaber situation har uppstått i Skinnskatteberg, där en del gravar blivit förväxlade. Det skedde i vinter under ordinarie vaktmästarens sjukledighet. Inom ett område med ett 20-tal gravar har man hittills konstaterat att namnet på en som är begravd där inte återfinns på gravbeteckningen. Det är möjligt att man måste öppna samtliga gravar inom området för att få klarhet i saken. (DN 12/5 1956)

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Bristande it-säkerhet i Skinnskattebergs kommun

P4 Västmanland rapporterar att kommunrevisionen i sin granskning av den kommunstyrelse som satt 2018 gjort en granskning av it-säkerheten i kommunen. Stora brister har framkommit vad gäller skyddet mot skadlig kod, säkerhetskopiering och återställning samt it-avdelningens bemanning. Dessutom saknas ett ledningssystem för informationssäkerhet och kvalitet. Klicka här för P4 Västmanlands rapportering.

Ännu en kraschlandning för Fp+Sd i Skinnskatteberg

Lärarnas riksförbund har jämfört grundskolan i kommunerna. Kriterierna för jämförelsen har varit undervisningskostnader per elev, lärarlöner, behöriga lärare och elevresultat. För vart och ett av kriterierna har man tagit hänsyn till olika faktorer som man vet har samband med respektive kriterium. På så sätt menar man att man har tagit hänsyn till de olika förutsättningar som kommunerna har.

Skinnskattebergs kommun får tyvärr ett dåligt resultat och hamnar på plats 266 av 290. När man tittar på kommunerna i Västmanlands län kommer Skinnskatteberg näst sist. Sist kommer kanske något oväntat Västerås, som presterar sämre än förväntat. Särskilt dåliga är Skinnskattebergs kommun när det gäller undervisningskostnader (plats 274) och behöriga lärare (282).

Det ska kanske läggas till att uppgifterna för undersökningen samlades in 2017 och 2018. Det var alltså under den tid när koalitionen mellan Folkpartiet och Sverigedemokraterna hade ansvaret för kommunens ledning. Listan över Fp+Sd-koalitionens bottenskrap är lång.

Kommuner i Västmanlands län efter Lärarnas riksförbunds grundskolerankning

Kommun	Rang
Surahammar	4
Fagersta	36
Arboga	71
Sala	142
Köping	182
Kungsör	186
Hallstahammar	199
Norberg	239
Skinnskatteberg	266
Västerås	271

Doris hälsar på

I mormors ateljé

Löst hela 15-spelet nästan utan hjälp

Kryddblandning till Chicken Tikka

Nya kulörta lampor på verandan tänds vid läggdags

Framgångsrikt firande av Första Maj på Djäkneberget

Snackisen i norra Västmanland de senaste dagarna har varit att polisen mot allt förnuft gett tillstånd till nazister att demonstrera i Fagersta på första maj. Vad kunde antifascisterna möta upp med för motstånd? Vänsterpartiet planerade ingen manifestation mot fascisterna. Socialdemokraterna deklarerade sturskt att de inte lät nazister påverka deras planering. Som planerat avsåg man att fira första maj med en familjedag på Brinelltorget. Nazisterna skulle med andra ord bekämpas med grillad korv. Inte ens från AFA knystades om någon motaktion.

Vi hade övat upp att ropa "INGA FASCISTER PÅ VÅRA GATOR!" och Ingrid prövade svingen med handväskan. Men förgäves. När till och med nazisterna backade ur var problemet så att säga ur världen. Kanske tyckte de att vädret var för opålitligt. Risk för regnskurar. Man kan inte kräva alltför mycket av den vita rasens avantgarde.

Själva åkte vi, som vi gjort de senaste åren, för att delta i första maj-manifestationen på Djäkneberget i Västerås. Demonstrera orkar vi inte längre riktigt med. Särskilt som demonstrationståget i Västerås går uppför de mer än hundra trappstegen upp på berget.

Men mötet deltog vi i tillsammans med hundratals kamrater och sympatisörer. Det var ett bra möte med tal av riksdagsledamoten Christina Høj Larsen. Fantastisk musik av världens radikalaste swingband "Cats and Dinosaurs". "International Solidarity" och "Internationalen" fick en speciell innebörd just idag med tanke på det pågående statskuppsförsöket i Venezuela.

Många läser om Fp+Sd:s njugghet mot minoriteter

De här kommunerna har något gemensamt: Borlänge, Borås, Botkyrka, Degerfors, Gällivare, Gävle, Göteborg, Hörby, Karlskrona, Karlstad, Krokom, Lerum, Linköping, Lund, Nordmaling, Pajala, Sigtuna, Solna, Sundsvall, Södertälje, Umeå, Vallentuna, Vingåker, Växjö och Åtvidaberg. De flaggar alla på kommunens officiella flaggstänger på de nationella minoriteternas högtidsdagar. Många kommuner flaggar också med regnbågsflaggan under t ex prideveckan. Skinnskattebergs kommun tillhör inte någon av dessa kategorier. Det flaggas på sverigefinnarnas högtidsdag, men samer, tornedalingar, romer och hbtq-personer tycker inte kommunen förtjänar ett sådant uttryck för respekt.

Beslutet fattades i juni i fjol. Det var alltså den dåvarande styrande koalitionen i kommunen (Folkpartiet under ledning av Carina Sándor tillsammans med Sverigedemokraterna) som stod bakom beslutet. Då fanns inte ens flaggning med den sverigefinska minoritetens flagg med. I vintras när kommunen bytt till ett socialdemokratiskt styre beslutades det på förslag från Socialdemokraterna att man också skulle flagga med sverigefinnarnas flagga på deras högtidsdag.

Men inte heller det gick alldeles smärtfritt. Moderaternas ökända gruppledare Bo Öberg yrkade avslag och reserverade sig mot beslutet.

Återigen är det stort intresse i läsekretsen för detta Fp+Sd-ställningstagande mot nationella minoriteter och hbtq-personer. Inlägget från förra sommaren är i topp på mest-lästa-listan i april-

Antal besökare var i april 324 (376 i nars). Av dessa var 166 (221) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,52 (1,51) och genomsnittlig tid per besök var 72 (71) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Danmark, Finland och Nirge. Ströbesökare var från Brasilien, Schweiz och Spanien Schweiz.

De tio mest visade inläggen i april:

1	Sverigedemokraterna och Folkpartiet säger nej till... (7:a)
2	Strövtåg: Draken i Ströbohög (ny)
3	Skinnskattebergs 42 fossilbilar (ny)
4	Mot evigheten del 10 (ny)
5	Påsklunch på Tolvsbo bergsmansgård (ny)
6	Strövtåg: Kolsvas röda grus (ny)
7	Dags för en folkrörelse mot populismen (ny)
8	Skinnskatteberg har dålig koll på kommunens bilar (5:a)
9	I solskenet vid Lienshytte masugn (ny)
10	Stopp för olaglig fastighetsförsäljning i marstopp.. (ny)