Det hände i Skinnskatteberg i maj

1921 Baggå ångsågs konkursauktion

Den 25/5 1921 annonserade landsfiskalen Pontus Nohre om två olika offentliga auktioner på den konkursade Baggå Ångsågs tillgångar. Vid den ena auktionen som skulle hållas på landsfiskalskontoret i Skinnskatteberg försåldes konkursboets aktieinnehav. Vid den andra auktionen såldes kvarvarande lager av ”sågade trävaror (export) samt ved”.

Att sågen skulle gå i konkurs stod klart redan i december året innan när det meddelades att betalningarna inställts.

Aktiebolaget Baggå ångsåg har i dagarna inställt sina betalningar och torde inom den närmaste tiden komma att gå i konkurs. Bolaget har ett eget kapital av 800,000 kr. Bland bolagets tillgångar märkas samtliga aktier i Skinnskattebergs bruks a.-b., vars ekonomiska ställning däremot är mycket god. Anledningen till obeståndet torde vara arr bolaget, förutom egna trävaruaffärer, även delvis drivit den industriella rörelsen vid Skinnskattebergs bruk och däri nedlagt och bundit alltför stora kapital i nyanläggningar, såsom kolugn, torkanläggning, lådfabrik m.m. Styrelsen utgöres av disponenten H.V. Hanson, K. Karlsson och A. Th. Asmundsson. (DN 17/12 1920)

1928 En månads fängelse för djurplågeri

Västmanlands västra domsagas häradsrätt har på torsdagen avkunnat utslag i målet rörande djurplågeri vid Fagersta gård i Skinnskatteberg. Svarandena, bröderna Karl Albin och Axel Gerhard Andersson dömdes till en månads fängelse vardera. (DN 4/5 1928)

1933 Doktor Nilsson: Kvacksalvarnas skräck

Ett svårt fall av kvacksalveri har bringats till medicinalstyrelsens kännedom av provinsialläkaren Nils Nilsson i Skinnskatteberg. En lantbrukare i Karmansbo har under ett par års tid låtit behandla sin treåriga dotter av en s.k. klok gumma i Bergs socken för sannolikt engelska sjukan. Flickan skulle smörjas tre kvällar i tre månader i tre år och varje kväll ha tio droppar av Thielmans droppar. Vidare skulle den sjuka icke tvättas under de tre åren. Vid konsultation hos d:r Nilsson befanns barnet misskött i betänklig grad: en oren hud samt rakitiska böjningar i både vertikala och sagittala planen å underbenen, vilka benförändringar gjorde flickan till en krympling som knappt kunde gå. (DN 24/5 1933).

Några år senare hade doktor Nilsson anledning att också ta itu med en ladugårdskarl från Arboga som praktiserade som homeopat.

En homeopat från Arboga har blivit anmäld hos medicinalstyrelsen av provinsialläkaren Nils Nilsson i Skinnskattebergs distrikt för att han behandlat en tuberkulös patient. Enligt intyg från lasarettet skall den sjuke ha blivit sämre på grund av homeopatens läkarvård. D:r Nilsson omtalar att det vid polisförhör med kvacksalvaren bl.a. framgått att denne för två år sedan gått direkt från ladugården till utövandet av homeopati…Vid ett besök hos en familj i Riddarhyttan hade homeopaten frågat om någon var sjuk. Ja, det fanns sjuka, upplystes det, men sjukdomarna skötte provinsialläkaren om. Homeopaten hade då begärt att få se medicinen. Sedan han hade fått medicinflaskan i hand hade han ”låtsat” läsa receptet, varpå han utlät sig: ”Medicinen är bra, men blott för tillfället, den ger ingen varaktig bot, men det gör min medicin. (DN 6/6 1937)

Doktor Nilsson med dubbelbössa (bild från Bygdeband)

I en intervju efter ytterligare ett par år sa doktor Nilsson att ”den här trakten är väl känd bland de friskaste vi ha i Sverige, med dess många sjöar och barrskogar.” Icke desto mindre finns det ”gamla sjuka gummor och gubbar som gärna vända sig till kvacksalvare.” Doktorn berättar om den kloka gumman i Bergs socken som ”stöpte i bly” och lagade salvor. ”En pojke som varit under henns behandling måste senare föras till vanföreanstalt”. Om ladugårdskarlen/homeopaten berättar han att han ”brukar åka omkring och titta folk i ögat genom en glasbit samt ordinera skäligen ofarliga sockerpiller”. Men doktorn är starkt kritisk till att Folkets park i Riddarhyttan ”som bl.a. har en känd folkbildare i styrelsen, lånar ut sina lokaler som mottagning åt kringresande homeopater.” (DN 28/7 1940)

1947 Tre brandkårer stoppade skogsbrand

VÄSTERÅS, söndag. TT. En häftig skogsbrand mellan Krampens och Näverkärrets stationer avbrände på lördagseftermiddagen ett skogsområde på omkring 3 kilometers längd och ett par hundra meters bredd. Brandkårerna från Skinnskatteberg, Kolsva och Köping samt frivilligt släckningsmanskap från trakten omkring lyckades efter hårt arbete hejda eldens framfart. Orsaken till skogsbranden var gnistbildning från ett passerande elloks bromsklossar. (DN 19/5 1947)

1956 Gravar öppnas efter förväxling

En makaber situation har uppstått i Skinnskatteberg, där en del gravar blivit förväxlade. Det skedde i vinter under ordinarie vaktmästarens sjukledighet. Inom ett område med ett 20-tal gravar har man hittills konstaterat att namnet på en som är begravd där inte återfinns på gravbeteckningen. Det är möjligt att man måste öppna samtliga gravar inom området för att få klarhet i saken. (DN 12/5 1956)

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här.