Penibelt Penilla

Kristdemokraterna håller på att välja partiledare. De två huvudkandidaterna erbjuder enligt Dagens Nyheter båda dödshjälp åt partiet. Den ena i mer våldsamma former. Den andra sotdöden. Egentligen borde man väl önska sig endera av dessa. En av övriga kandidater som bedöms som chanslös är riksdagsledamoten Penilla Gunther från Trollhättan. Jag lärde känna Penilla när vi tillsammans satt i Kommunförbundets FoU-råd. Jag tycker att hon var en kul tjej. Och inte verkade hon vara så religiös heller.

Penilla har nu skrivit en insändare som hon har skickat till flera landsortstidningar, där hon pläderar för att hon ska bli vald. Så här presenterade Bärgslagsbladet henne:

Inte ensam. Penibla Gunther är inte ensam om att vilja efterträda Göran Hägglund. Hon slåss mot två kvinnor; Acko Ankarberg Johansson och Ebba Busch Thor. Och mot en man; Jakob Forssmed. Foto: Per Frykner

Det tycker jag faktiskt är lite taskigt mot Penilla. Säga vad man vill, men penibel är hon väl i alla fall inte?

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Julian och Ruben på sportlov

Tårta med sega råttor

Jobb med traktor

Snögubben

Pulkabacken, Källfallet Rh:n

Skidbacken, Källfallet, Rh:n

Korvgrillning, Källfallet, Rh:n

Grand final: Fåret Shaun, Royal, Köping

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Minoritetsregering ett hot mot svensk demokrati?

Decemberöverenskommelsen syftar till att underlätta för minoritetsregeringar att styra landet. Detta har upprört. ”I en demokrati är det majoriteten som ska styra” menar de upprörda. Visionen av en annalkande diktatur har målats upp.  Detta är tror man något alldeles nytt. Det demokratiska Sverige har tros det alltid styrts av majoriteter men med decemberöverenskommelsen närmar vi oss slutet. Detta är en historielöshet. Det har sedan den allmänna rösträtten infördes nästan alltid varit minoritetsregeringar.

… det är uppseendeväckande och tragiskt att man på det här sättet bryter mot de mest grundläggande principerna i en demokrati. Normalt sett är det majoriteten som styr över en minoritet, nu har man gjort det möjligt för en nästan hur liten minoritet som helst att styra över en majoritet.

Vikarierande partiledaren Mattias Karlsson (Sd) i intervju för SVT

Ännu längre ut bland högerextremisterna blir det än ruggigare:

…  en diktatorisk överenskommelse … om att avskaffa demokratin. Nu har vi fått ett system där politiken till stor del redan är avgjord åtta år i förväg, där den demokratiska oppositionen upphör och där landet styrs av en mindre och mindre minoritet

Nationell.nu

Minoriteten ska alltså få styra över majoriteten, somliga skulle likställa det med en total diktatur i stil med forna Sovjet.

Nordfront

Också i den lokala debatten dyker skräckvisionerna upp. Så här skriver signaturen M i Bärgslagsbladet:

… [man] borde … reagera starkt på att vi nu inte längre har en fungerande demokrati och att landet nu kommer att styras av nånting helt annat än det som svenska folket röstat fram.

För det första kan man konstatera att det som vid första anblicken låter enkelt i själva verket är lite mer komplicerat. Majoritet betyder inte alltid att mer än femtio procent har röstat för en kandidat eller ett förslag. I valsystemen i Storbritannien, USA och andra anglosaxiska länder tillämpas principen om relativ majoritet. Med det menas att den kandidat eller det förslag som har största antalet röster blir vald eller beslutat. Om det finns fler än två kandidater (förslag) betyder det att man mycket väl kan bli vald med mindre än hälften av rösterna. Även det omvända förekommer. I olika konstitutionella sammanhang kan det krävas kvalificerad majoritet. Då måste någon annan gräns än 50 procent överskridas för ett beslut. Den svenska regeringsformen kräver t ex för vissa beslut en majoritet med fem sjättedelar av de röstande. I en kommun kan man utlysa extraval om två tredjedelar av fullmäktige röstar för det.

För det andra är svensk parlamentarism definierad som negativ parlamentarism. Det betyder att en majoritet av riksdagen måste inte rösta för en regering. Det räcker med att riksdagens majoritet tolererar regeringen. Och tolerera kan man göra genom att rösta ja för regeringen eller avstå från att rösta. Regeln innebär att en regering mycket väl kan ha ett parlamentariskt underlag som är mindre än femtio procent.

Både den demokratiska rösträtten och parlamentarismen slog igenom i början av 20-talet. Om man ser till tiden från den första partipolitiska parlamentariska regeringens tillträde 1921 till idag är det en brokig historia av majoritets- och minoritetsregeringar som har styrt landet.

Figur 1. Svenska regeringar och deras parlamentariska underlag (under tvåkammarriksdagen andra kammaren) 1921 - 2014

Under det första decenniet var det parlamentarisk turbulens med olika minoritetsregeringar, ibland med mycket liten bas i riksdagen, som avlöste varandra. Lägst stöd hade de regeringar som bildades av den frisinnade (nuvarande Folkpartiets nykteristiska fraktion) C G Ekman. Ekmans första regering 7 juni 1926 – 2 oktober 1928 hade stöd av 14 procent i andra kammaren. Ekmans andra regering (avlöst av Felix Hamrin i augusti 1932) 7 juni 1930 till 24 september 1932 stöddes av bara 12 procent.

Den så kallade ”kohandeln” – koalitionen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet 1936 – 1939 stabiliserade det politiska läget. Det var faktiskt första gången Sverige hade en parlamentarisk majoritetsregering. Under kriget var det en ”nationell samlingsregering” med alla partier utom Kommunisterna. Det parlamentariska stödet för regeringen uppgick då till 94 – 99 procent. Efter kriget återupplivades koalitionen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet. Den majoritetsregeringen satt vid makten 1951 – 1957.

Efter några år med i huvudsak socialdemokratiska minoritetsregeringar vann de borgerliga 1976 års val och med Centerns Torbjörn Fälldin som statsminister kunde de borgerliga bilda en majoritetsregering som ganska snart föll på kärnkraftfrågan. Efter Fälldins majoritetsregering 1976 – 1978 kom en ny period av parlamentarisk instabilitet. Med Ola Ullstens folkpartiregering 1978 – 1979 med 11 procent av riskdagen bakom sig och Fälldins ”mittenregering” 1981 – 1982 med 29 procent bakom sig tycktes mönstret från 20-talet upprepa sig.

Från 1981 till 2006 styrdes Sverige av minoritetsregeringar av varierande kulör. Med den borgerliga valsegern 2006 kunde Fredrik Reinfeldt åter bilda en majoritetsregering. Efter valet 2010 gick dock denna majoritet förlorad och regeringen fortsatte som minoritetsregering.

Svenska regeringars parlamentariska underlag (under tvåkammarriksdagen andra kammaren). Månadsvis procentuell fördelning

Av de 1073 månader som gått från att Hjalmar Brantings socialdemokratiska minoritetsregering tillträdde i oktober 1921 till och med december 2014 har landet vanligen (73 procent av tiden) styrts av minoritetsregeringar. Allra vanligast har det varit med regeringar med mellan 40 och 50 procent av riksdagen bakom sig, men under 6 procent av tiden har det parlamentariska stödet varit mindre än 20 procent.

Man behöver inte gå till Sovjetunionen och andra förskräckliga exempel för att hitta minoritetsregeringar. Ja, formellt hade förstås Sovjetunionen en majoritetsregering eftersom kommunistpartiet brukade få alla röster. Över huvud taget har nog diktaturer alltid försökt mixtra till det så att det ser ut som om de har majoriteten bakom sig. I det sista någotsånär demokratiska valet i Tyskland under 30-talet (3 mars 1933) fick nazistpartiet och deras samarbetspartner ”die Deutschnationale Volkspartei” tillsammans 51,9 procent av rösterna. Men redan i valet i november samma år kunde nazisterna sopa hem 92,1 procent. Snacka om majoritetsregering!

Hanna Bäck m fl (2014) konstaterar: ”Vi vet från den jämförande forskningen om regeringsbildning att minoritetsregeringar är vanligt förekommande i en handfull länder, däribland Sverige, Norge, Danmark och Spanien. I genomsnitt har ungefär 35 procent av de Västeuropeiska regeringarna under efterkrigstiden varit minoritetsregeringar.”

Sambandet mellan styre med minoritetsregeringar och diktatur ser ut att vara ett påhitt av högerextremisterna som jävas av deras egen tyska historia. Lite skrämmande är den totala historielösheten såväl hos en del centralt placerade debattörer som hos vanligt folk och förstås hos nättrollen. Denna historielöshet gör att extremistiska demagoger – även mindre karismatiska som viceführer Karlsson – lätt kan slå i folk vadsomhelst. Som nu påståendet att decemberöverenskommelsen och underlättandet av minoritetsregerande är ett tecken på att den svenska demokratin nått vägs ände.

I vår egen lokala politik här i Skinnskattebergs kommun har vi stött på dethär fenomenet. När fullmäktiges majoritet kring årsskiftet 2008-2009 avsatte det populistiska kommunalrådet Carina Sándor kröp det fram nättroll som trodde att man inte kan byta styre mitt under en mandatperiod:

Vi trodde väl aldrig att vi inom politiken i Skinnskatteberg skulle få uppleva efterkrigstidens Östeuropa

Folkpartiets i Skinnskatteberg hemsida

… maktskifte mitt under en mandatperiod !! … Jag trodde inte att något sådant kunde hända i Sverige, som ska kallas för ett demokratiskt land ! Ett betéende som detta hör hemma i en diktatur och inte i Sverige

Skinnskattebergs kommuns debattforum

Av regeringarna under den demokratisk-parlamentariska tiden i Sverige från 1921 till och med 2014 har åtta tvingats avgå under mandatperioden. Så alldeles ovanligt är inte det heller.

Av detta lär vi oss att varken minoritetsregeringar eller regeringskriser under löpande valperiod är tecken på att diktatur håller på att införas. Vi lär oss också att historielöshet kan utnyttjas av populistiska och extremistiska demagoger för att hetsa upp befolkningen.

Referens

Hanna Bäck, Anders Backlund, Torbjörn Bergman, Johan Hellström, Ann-Cathrine Jungar och Daniel Walther (2002) ”Regeringsbildningen 2014 – september till november” http://maktochpolitik.wordpress.com/

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Kulturbonanza i Västra Mälardalen

Kulturupplevelser har under den senaste veckan erbjudit en flykt från den förfärliga kommunalpolitiken. Först var vi för första gången på decennier på bio – på biografen Royal på Västra Långgatan i Köping. Bara biografen är en upplevelse. Den ser precis ut som ett biografpalats i någon storstad, bara det att allting är mycket mindre. Att röra sig i den lilla foajén är som att vara på en u-båt. Filmen var Filip Hammars och Fredrik Wikingssons fantastiska film ”Trevligt folk” om det somaliska bandylandslaget.

Biografen Royal i Köping

Bland det minnesvärda är karaktärer (som man säger om rollfigurer nuförtiden) som den osannolika eldsjälen Patrik Andersson, den handlingskraftiga och något argsinta kinesiske pubägaren Billy Tang och lyckan över lagets enda riktiga VM-mål (i matchen mot Tyskland som slutade 22-1).

Med integration förstår jag att alla medlemmar i samhället – även somaliska invandrare - deltar i sociala samspel som arbetsliv, föreningsliv, mediaexponering, politiskt deltagande o s v. Projektet med det somaliska bandylandslaget från Borlänge och dess deltagande i bandy-VM i Irkutsk har framställts som ett integrationsprojekt. Om det verkligen fungerar som integrationsprojekt kan man väl fundera över. Men ett fantastiskt projekt är det och en fantastisk film har det blivit.

Kulturhuset Korpen i Skinnskatteberg

I fredags var vi i Skinnskattebergs fina kulturhus Korpen och hörde Arja Saijonmaa och hennes skickliga pianoackompanjatör Petri Sommer. Det var slutsålt. En del fick sitta på lösa stolar, som Nettan ordnade fram, i raderna. Runt hälften finskspråkiga i publiken, en spanskspråkig och resten svenskspråkiga. Stämningen steg till stora höjder när publiken sjöng med, var och en på sitt språk i Alla Pugatjovas ”Miljoner rosor”. Andra höjdare var  tex tangon ”Kotkas ros” , valsen ”Ljuvliga ungdom” (den är det sug i) och så förstår Theodorakis och Violeta Parra. Också det ett integrationsprojekt.

Efter storhandlandet igår rörde vi oss kring ett par viktiga noder i det fält där Köpings kulturelit svärmar. Först lunch på Skeppshandelns Stenugnsbageri. Närproducerat och surdeg. Sen tittade vi in på Galleri Quirinus på Torggatan där Benny Stigsson – också känd som Buss-Benny – ställde ut sina tekniskt drivna akvareller. Målaren rör sig över breda fält – från Florens till Kolsva.

Skeppshandeln Köping

En viktig markör på tillhörighet till stadens intellektuella elit – på båda ställena – är att man bär på en kasse från Hatz Deli på Stora gatan. Tyvärr hade vi ingen idag. Hade bara handlat på Systemet och Ica Maxi. Men det är också antropologiskt intressant att se det hela lite utifrån.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Strövtåg: Skogsfinnarnas begravningsbesvär

Det här är sista avsnittet i serien om Hedströmsdalen – dalgången vid den älv som Rikard Dybeck, nationalsångens diktare, beskrev: ”de underbart sköna stränderna vid denna ström (en af de största i Westmanland)” där gravhögar ”beskuggade af lummiga strand-alar eller speglande sig i det mer och mer stilla flytande vattnet.” Stränderna är inbjudande och frestande.

I det här avsnittet ska vi ta ett rejält skutt från Björkviken vid sjön Dagarns östra strand genom Baggådalen till Malingsbo vid Malingsbosjön som är den första av Hedströmmens källsjöar i södra Dalarna. Här får vi återknyta kontakten med skogsfinnarna som vi senast stötte på strax norr om Kolsva.

Malingsbo i södra Dalarna är en del av det område som idag brukar kallas Malingsbo-Kloten och som ligger i gränslandet mellan Dalarna och Västmanland. Redan tidigt på 1600-talet skedde det en omfattande invandring av finnar hit. Enligt en berättelse ska den tidigare kolonisationen i Västerbergslagen till största delen ha kommit söderifrån, från Malma socken. Sedär en koppling till Kolsva!

På 1610-talet fanns det ett nybygge vid Bisen strax nordost om Malingsbo och 1614 fanns det finnar bosatta vid ytterligare tre – fyra gårdar. En källa uppger ett 50-tal hushåll i sydvästra delen av Söderbärke socken ur vilken Malingsbo socken bröts ut i början av 1700-talet. I Bisen uppgav man att deras förfäder flyttat dit på Karl IX:s tid alltså före 1611 när Karl IX dog.

Rätten att svedja inskränktes snart eftersom skogen var en viktig råvara för gruvdriften, finnarna blev bundna vid bruken som kolare. Till Malingsboverken tillhörde ett stort skogsområde som upplåtits åt bruksägarna. På dessa skogar svedjade och byggde finnarna sina torp. Snart uppstod tvister mellan svedjebruket och bergsbrukens intressen och finnarna fick livnära sig på kolning, körning m.m. Så småningom övertog bruken också deras gårdar.

Om finnarna i byn Bisen berättas att det var motsättningar mellan bruksägarna i Malingsbo och bönderna i Bisen. När kyrkogården i Malingsbo skulle anläggas vägrade Bisen-bönderna delta i arbetet Som straff fick man inte begrava sina döda i Malingsbo utan de fick frakta dem till Söderbärke. Det var långt och i mycket väglöst land.  Ännu så sent som på 1890-talet har det förekommit, att de döda släpades till begravningsplatsen med kistan fastbunden på ett par långa stänger. För att få begrava sina döda i Malingsbo skulle mark brytas åt herrgården. Namnet på denna nybrutna åker blev i folkmun Biskyrkogården och det sägs att än idag växer inget där.

Biskyrkogården i Malingsbo

Riktigt överens om vad Biskyrkogården är för något tycks man dock inte vara. Enligt den gängse berättelsen är den den avgift som bönderna i Bisen fick betala för att få begrava sina döda på Malingsbo kyrkogård. Men ska man tro Svenska kyrkans egen beskrivning av kyrkan i Malingsbo så  ”[finns] Väster om byn … ytterligare en kyrkogård, kallad Biskyrkogården.”

Svårigheterna att begrava de döda i obygden anses vara orsaken till den speciella skogsfinska sedvänjan med likholmar. Där begravde man tillfälligt dem som dött i väntan på att det skulle frysa till så att man kunde föra liket till kyrkan. På holmen var kroppen ur vägen. En annan anledning var att man ansåg att onda makter inte kunde färdas över vatten.

Det ska finnas minst ett dussin kända likholmar i Bergslagen, men om Bisenfinnarna hade en sådan nu när de inte fick använda kyrkogården vet jag inte.

Att det inte var alldeles säkert att likholmen bara var en tillfällig förvaringsplats och att den kunde bli en sanitär olägenhet framgår av protokoll från Färnebo häradsrätt i Värmland 1699:

Anklagade länsmannen välaktade Matthias Hammarström samtliga Näsräms hyttelags bergsmän, för det nästförlidna år hos dem 2ne människor äro döda blivne, en dräng bemäld Christopher Hansson och ett kvinnfolk Lisbet bemäld dem de sedan låtit på en ö nedergräva, och fört dem varken till kyrkan eller kyrkogård: förmenandes länsmannen att hela hyttelaget därföre bör svara och plikta, emedan som en slik vårdslöshet, strävar mot den Christelige sedvanan som uti Guds församling brukelig är, att låta sina döda uti kyrkogården Christeligen begravas. Förbemälta hyttelag, svarade hyttefogden Oluf Olufsson, att drängen om vårtiden uti oföret haver dött, så att då ingen kunde komma med dess lik till kyrkan. Sedan tog vårhettan uti, så att ej eller då någon kunde föra samma lik till kyrkan den långa vägen, för dess skröpliga lukt och maskar som där vid till en stor ymnighet sig viste: för den skull hava de på en ö grävt en grop och liken där nedsatt och förvarat, så och täckt över likkistorna, där de kommit till att stå: havandes hyttelaget väntat att släkten skolat dem tädan befordra till grava

Likholme i Vuosjärvi, Kannonkoski, Mellersta Finland

Det kunde ju kanske också vara så att man ville ha sina döda i närheten. Redan i avsnittet om finnmarken i Kolsva noterades det att likmagi var vanlig bland skogsfinnarna. Genom att ta tillvara vissa delar av den avlidnes (främst gårdsfaderns) skelett, t.ex. händer eller kranium, bevarade man kontinuitet på gården. Gårds- eller anfadern kunde ännu följa och påverka gårdens framtid. Den kraft och hälsa erhölls då man använde en hand eller ett finger från ett lik. En hand kunde röra i mjölkbunken, ett finger stickas ned, allt för att grädden skulle bli lika tjock som handen eller fingret nådde ner i bunken!

I en redogörelse för skogsfinnar i Bergslagen uppges att detta ännu är ganska känt i Bergslagens västra finnmarker. Det sista exempel författaren funnit går tillbaka till 1940-talet, då en erkänt trollkunnig kvinna tog till vara ett finger på sin mor och förvarade det i en potta under sängen.

Den finska folkloreforskaren Kaarina Koski skriver:

Ett mycket intressant forskningsobjekt inom den finska folkloristiken är det så kallade kalma. Kalma är ett gammalt finsk-ugriskt ord som i det finska språket och besläktade språk betyder bland annat döden, den avlidnes kropp, en grav, dödsriket eller härskaren i dödsriket. I den finska folktron betyder kalma en opersonlig, med döden förknippad kraft. Kalma har ansetts existera i de avlidna samt i allt som varit i kontakt med döden och avlidna. Kalma har sagts kunna smitta genom beröring eller skrämsel. Det antogs även att de avlidna kan sända kalma som hämnd för onda gärningar eller ohövligt uppförande.

Kalmasmittan uppträder i form av dålig lycka, sinnessjukhet samt olika plågor och sjukdomar som kan även leda till döden. Otaliga berättelser beskriver hur häxor och trollmän har utnyttjat kalma för sina egna intressen. Kalma kan ha smittats avsiktligen i en fiende genom att i hemlighet få honom att äta mull från gravgården eller genom att gömma en påse med ben från en avliden i fiendens säng. En dödskalle på durken av en båt sägs ha medfört fiskelycka även åt en vanlig fiskare. Gårdsfruar med trollkunskaper påstås ha doppat avskurna fingrar från döda i mjölken för att på detta sätt åstadkomma mera grädde.

Från omslaget till Kaarina Koskis bok "Kuoleman voimat", Helsingfors, SKS Finska Litteratursällskapet, 2011

Slutligen kan jag inte låta bli att berätta om det gamla paret i det avlägsna pörtet där kvinnan dog när inga farbara vägar fanns. Det gick varken att få dit doktor eller präst så liket förvarades stående i vedboden där det snart blev djupfryst. Så småningom kunde doktorn tillkallas. ”Jag ser att det har varit en hjärnblödning här” sa doktorn ”eftersom hon är sned i mungipan”. ”Nej, tok heller”, sa gubben. ”Där har jag hängt fotogenlampan.”

Strövtåg i Hedströmsdalen. Tidigare avsnitt i serien:

Skunkträdsfrun 

Draken i Ströbohög 

Att tysta ett kyrktorn  

Kolsvas röda grus 

Orangeriet och skvadern 

I finnskogarna 

De galna grevarna

Ebba Brahes klagan 

Diligensrånet på Stjärnviksvägen 

Mästaren i Björkviken 

Praeterea censeo

Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå.

Vart är vi på väg? Kungsör är rätta svaret!

Det hemska blåbruna maktövertagandet i Skinnskatteberg där de borgerliga tillsammans med Sverigedemokraterna tagit makten fortsätter att intressera när och fjärran. Fyra av inläggen på tio-i-topp (2, 5, 7 och 9) rör detta. Men allra högst på listan kommer faktiskt ett gammalt inlägg om toppmoderaterna som vill bygga en modelljärnväg för att som man säger ”sätta Kungsör på kartan.” Orsaken till intresset för det gamla inlägget är en artikel i Aftonbladet om ”mordet på stan”. Det handlar väl egentligen inte om mordet på Kungsör utan snarare sotdöden. Det som ska bli räddningen är det moderata modelltåget. En petitess i sammanhanget är hur man alla kan kalla Kungsör ”stad” eftersom tredje siffran i kommunnumret är en sexa (=köping). Läs mer här om hur man kan se vilka kommuner som var städer och köpingar.

Antal besökare var i januari 766 (591 i december). Av dessa var 500 (371) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,48 (1,64) och genomsnittlig tid per besök var 90 (110) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Norge, Finland, Polen, Ryssland, USA och Storbritannien. Ströbesökarna var från Belgien, Elfenbenskusten, Irland, Kenya, Nederländerna, Thailand och Tyskland.

De tio mest visade inläggen i januari:

1	Moderater bygger leksaksjärnväg i Kungsör (ny)
2	Skinnskattebergs fullmäktige väljer ny revisionsor... (ny)
3	Rumphuggen trollafton (ny)
4	Året i bilder (ny)
5	Folkpartist som ville samarbeta med SD utesluten u... (ny)
6	Politik och matematik 5: Mandatfördelning (9:a)
7	Nu börjar de hota (ny)
8	Mer styrning av kommunerna förslag av utredare (ny)
9	Masken faller: De borgerliga i Skinnskatteberg i o... (ny)
10	Visst gör det ont när partier spricka (ny)