Kulturbonanza i Västra Mälardalen

Kulturupplevelser har under den senaste veckan erbjudit en flykt från den förfärliga kommunalpolitiken. Först var vi för första gången på decennier på bio – på biografen Royal på Västra Långgatan i Köping. Bara biografen är en upplevelse. Den ser precis ut som ett biografpalats i någon storstad, bara det att allting är mycket mindre. Att röra sig i den lilla foajén är som att vara på en u-båt. Filmen var Filip Hammars och Fredrik Wikingssons fantastiska film ”Trevligt folk” om det somaliska bandylandslaget.

Biografen Royal i Köping

Bland det minnesvärda är karaktärer (som man säger om rollfigurer nuförtiden) som den osannolika eldsjälen Patrik Andersson, den handlingskraftiga och något argsinta kinesiske pubägaren Billy Tang och lyckan över lagets enda riktiga VM-mål (i matchen mot Tyskland som slutade 22-1).

Med integration förstår jag att alla medlemmar i samhället – även somaliska invandrare - deltar i sociala samspel som arbetsliv, föreningsliv, mediaexponering, politiskt deltagande o s v. Projektet med det somaliska bandylandslaget från Borlänge och dess deltagande i bandy-VM i Irkutsk har framställts som ett integrationsprojekt. Om det verkligen fungerar som integrationsprojekt kan man väl fundera över. Men ett fantastiskt projekt är det och en fantastisk film har det blivit.

Kulturhuset Korpen i Skinnskatteberg

I fredags var vi i Skinnskattebergs fina kulturhus Korpen och hörde Arja Saijonmaa och hennes skickliga pianoackompanjatör Petri Sommer. Det var slutsålt. En del fick sitta på lösa stolar, som Nettan ordnade fram, i raderna. Runt hälften finskspråkiga i publiken, en spanskspråkig och resten svenskspråkiga. Stämningen steg till stora höjder när publiken sjöng med, var och en på sitt språk i Alla Pugatjovas ”Miljoner rosor”. Andra höjdare var  tex tangon ”Kotkas ros” , valsen ”Ljuvliga ungdom” (den är det sug i) och så förstår Theodorakis och Violeta Parra. Också det ett integrationsprojekt.

Efter storhandlandet igår rörde vi oss kring ett par viktiga noder i det fält där Köpings kulturelit svärmar. Först lunch på Skeppshandelns Stenugnsbageri. Närproducerat och surdeg. Sen tittade vi in på Galleri Quirinus på Torggatan där Benny Stigsson – också känd som Buss-Benny – ställde ut sina tekniskt drivna akvareller. Målaren rör sig över breda fält – från Florens till Kolsva.

Skeppshandeln Köping

En viktig markör på tillhörighet till stadens intellektuella elit – på båda ställena – är att man bär på en kasse från Hatz Deli på Stora gatan. Tyvärr hade vi ingen idag. Hade bara handlat på Systemet och Ica Maxi. Men det är också antropologiskt intressant att se det hela lite utifrån.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.