Länge leve Första Maj!

I morgon är det första maj. Det firar vi genom att lyssna på Ernst Busch som sjunger Einheitsfrontlied med text av Bertolt Brecht och musik av Hanns Eisler.

Tidningstjuven varierar sig

Idag var det söndagens tidning som var stulen. Det är faktiskt lite ovanligt. Tidningstjuven har annars en särskild förkärlek för måndagstidningar. Dagens Nyheters träffprocent för 2014 (andel dagar med tidning i brevlådan på utgivningsdagen) är nu nere i 62,7 procent.

Vart tog den lilla tidningen vägen?

Jättekonstigt. Idag fick vi ingen Dagens Nyheter i brevlådan. Den måste vara stulen! Nu har det gått 114 dagar sedan årsskiftet. Av dessa har vi haft Dagens Nyheter i brevlådan på utgivningsdagen 72 dagar vilket motsvarar 63,2 procent.

Utdelningsstatistik för DN år 2014 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	4	3,5
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	30	26,3
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	2	1,8
- vardagar, utebliven tidning	6	5,3
Dagar med tidning på rätt dag	72	63,2

Påsk med de skånska barnbarnen

Emis påskkort

Julian som påskgubbe

Ruben serveras yoghurt

Emi målar urblåst ägg

Ruben som Luke Skywalker på supersnabbt rymdskepp

Julian och Emi som gatukonstnärer

Hopphagen

Emi utrustad som hästtjej

Emi på Irmas rygg

Nu ska vi se hur SJ:s klagomålshantering fungerar

Jag skickade nyss följande meddelande till SJ:s kundtjänst. Det ska bli intressant att se hur det fungerar. Om de har gått på kurs i klagomålshantering nappar de på uppmaningen om att göra en pudel.

Åkte idag med tåg 10530 mellan Lund och Linköping. Vid pass 1030 vid passerandet av Alvesta tyckte vi det kunde vara dags med lunch. Hoppsan! Maten slutsåld. För de stackare som hade drygt tre timmar kvar till Stockholm blev det till att suga på ramarna.

Hur tänkte ni när ni for iväg med ett fullbokat X2000 med sisådär 500 passagerare utan att ha beställt mat?

I vagn 4 var båda toaletterna ur funktion. Hur tänkte ni när ni gav er iväg med ett defekt tåg och fullbetalande passagerare? Fast förstås, stoppar man inte in nåt så kommer det ju inte heller ut nåt och då behövs inte toaletterna.

Om ni nu inte hade tänkt alls så räcker det bra med en ursäkt för den dåliga servicen.

Vetenskapens värld

En morgon för många år sen när jag vaknade hörde jag inte ett jävla något på högra örat. Vi trodde först att det var en vaxpropp men när Revaxör inte hjälpte var det bara att försöka hitta en doktor. Så småningom ställdes en diagnos ”Sudden deafness”. Jag hade då skickats runt på olika mottagningar och hamnade till sist på hörselkliniken på Karolinska. ”Det där är ganska vanligt. Vi vet inte vad det beror på och vi kan inte göra något åt det.” Det var beskedet jag fick i så att säga lejonets håla: Hos de mest framstående specialisterna på landets mest framstående universitetssjukhus! Tjoho, vem trodde att den medicinska vetenskapen hade svaren? Förmodligen skamsna (med kännedom om min bakgrund som forskare) tyckte de att de väl ändå borde göra något, så jag fick en remiss till Danderyd för att prova ut en hörapparat. Dock var det så lång väntetid att när jag väl kom dit hade felet i så stor utsträckning självläkt att jag blev hemskickad som simulant.

Tillsammans med en kollega hade jag någon gång i början av 90-talet åtagit mig att medverka i utvärderingen av det nyinförda statsbidragssystemet till kommunerna för flyktingmottagande. Vi skulle med hjälp av en enkät till kommunerna och fältstudier i ett litet urval kommuner försöka ta reda på hur det nya bidraget påverkade verksamheten. Hur pengarna mer konkret användes skulle vi inte ge oss in på. Här anlitades istället redovisningsexperter från Komrev. Kommunernas redovisning var i sådan oreda att det inte var möjligt att få ut något användbart ur statistiken. Istället hade man jobbat med ett litet urval kommuner som fick särskild utbildning. Trots det blev det synnerligen ojämförbara siffror från olika kommuner. Tjoho, någon därute som trodde att redovisningsexperter kan få koll på vad olika saker i en organisation kostar och vart pengarna tar vägen?

Dessa båda små anekdoter visar att föreställningar om att till exempel medicinare och ekonomer har tillförlitlig kunskap om sina respektive verkligheter i bästa fall är en fördom. Förmodligen gäller något liknande många andra av de vetenskaper som vi utomstående betraktar som hårda.

Samhället i övrigt har sådana föreställningar också om samhällsvetenskaperna. Jag medverkade en gång, det måste också ha varit någon gång vid mitten av 90-talet, på en sammandragning av den socialdemokratiska partistyrelsen och hela regeringen på Bommersvik. Som introduktion till mitt föredrag annonserade den dåvarande krullhårige partisekreteraren att ”nu kommer Henry Bäck och talar om hur det är.” Trodde han ja! Jag tyckte att jag borde protestera: Jag hade då sysslat med samhällsvetenskaplig forskning i sisådär 25 år och jag hade aldrig någonsin kommit fram till ett ”forskningsresultat” som jag kände mig säker på att ”så där är det.”

Ändå tillhörde jag den positivistiska falangen inom samhällsvetarkåren som tycker att det finns en verklighet och att det är möjligt och meningsfullt att söka kunskap om den. Vi var särskilt förtjusta i att samla in data, helst mätbara i siffror, om många undersökningsenheter (t ex människor, länder, myndigheter, kommuner) och sedan undersöka sambanden mellan olika egenheter i datamaterialet för att komma fram till generaliserbara påståenden om den samhälleliga verkligheten.

Vi fick ofta utstå spott och spe från kolleger som tyckte att mänskligt handlande var alltför komplicerat för att undersökas på ett så fyrkantigt sätt. Nej, de förespråkade istället kvalitativa metoder. Allt gick minsann inte att mäta med siffror. Istället för befintlig statistik eller data insamlade genom strukturerade intervju- och enkätundersökningar skulle man göra långa djupintervjuer eller observationer där man likt undersökande journalister levde tillsammans med sina studieobjekt. Vi kvantitativt inriktade forskare ansågs i själva verket försöka härma naturvetare eller kanske ekonomer. De undersökte ju saker och ting som varken hade en egen vilja eller ett känsloliv.

Jag ska väl inte sticka under stol med att det också bland våra egna fanns de som tyckte att data från enkätundersökningar var hopplöst ”mjuka”. Jag jobbade ett tag tillsammans med en företagsekonom som bland annat var intresserad av olika företeelser och mekanismer i sjukvården. För honom var enkäter med t ex patienter och läkare på sin höjd explorativt (sånt man tar till när man försiktigt trevar sig fram på hittills okänt territorium). Nej hårda data skulle det vara. Gärna body-counts. Vem kan förneka ett lik?

Men än värre skulle det bli. Framförallt under den sista tiden jag var verksam vid Statsvetenskapliga institutionen i Stockholm växte det fram en skola som alldeles förnekade värdet av empiriska undersökningar som hade t ex människor eller organisationer som studieobjekt. Nej, samhället bestod av texter, berättelser och sociala konstruktioner. Nu kunde man lämna verkligheten bakom sig och istället grunna över hur man skulle uttolka texter. Jag höll kursen i kvantitativa metoder för doktorander som sturskt deklarerade att de hade för avsikt att ”Krossa positivismen!”

Vad kan man nu lära sig av dessa små historier? Ja, inte vet jag. Men två lärdomar framträder dock: För det första att hur man än vänder sig så har man alltid ändan bak. Och för det andra att vi ofta har överdrivna föreställningar om vilka kunskaper olika experter och forskare besitter.

Detdär med forskning, det verkar vara en hel vetenskap.

Fornlämning

Rotade i en låda med gamla papper häromdagen och hittad det här. Det är ett ransoneringskort för bensin från vintern 1974. Ransoneringen orsakades av det så kallade Jom Kippurkriget mellan Israel å ena sidan och bland annat Egypten och Syrien i oktober 1973. OPEC-länderna i Mellanöstern och Nordafrika beslöt vid ett möte i Kuwait att kraftigt minska oljeproduktionen. Vid senare möten beslöts också att stoppa all export till länder som hjälpt Israel.

I Sverige infördes som en direkt följd av de oljeexporterande ländernas åtgärder ransonering av bensin. Inför ransoneringen som infördes från den 8 januari 1994 skickades ransoneringskort ut till alla bilägare. Hundra liter per sjuveckorsperiod var ransonen och för att få köpa bensin måste man låta macken klippa tioliterskuponger motsvarande den mängd man tankat. Senast det hade använts ransoneringskort för bensin och andra varor, bland annat livsmedel, var under och efter andra världskriget. Dessa ransoneringar hade upphört 1951. 1974 års bensinransonering var i kraft i bara 22 dagar och tog slut den 30 januari.

Det infördes också restriktioner i rätten att använda el. Detta innebar bland annat att alla reklamskyltar och julgranar släcktes. TV-kanalerna beslöt att sluta sändningarna klockan 21.45 varje kväll. Jojomensan det var hårda tider.

Om man ska döma av hur många kuponger som var klippta klarade sig den gamla Amazonen under ransoneringsperioden på 40 liter.

Allt som är från tiden före 1850 och som är varaktigt övergivet och speglar äldre tiders bruk, alltså något som inte görs i dag är fornlämningar. Även det som är yngre än 1850 och som är övergivet och speglar äldre tiders bruk kan ses som fornlämning. Detta är enligt rapportering i media innebörden i en ny lag som trädde i kraft 1 januari 2014.

Bensinransoneringskortet tycks uppfylla kraven.

Det var en gång 20 små sverigedemokrater

Tomma tunnor

I valet 2010 valdes det 12.978 ledamöter i fullmäktige i landets samtliga kommuner. Av dessa nästan 13.000 stolar är 73 tomma – det finns ingen person som har kunnat ta plats i fullmäktige. Det motsvarar ungefär en halv procent av alla fullmäktigeplatser. Av dessa 73 tomma stolar skulle Sverigedemokraterna ha fyllt 64. Eftersom Sverigedemokraterna i valet fick 612 platser innebär det att mer än var tionde SD-plats är obesatt. I kommunerna här i Västmanlands län är resultatet än sämre. Av sammanlagt 20 platser i de tio kommunerna är 13 tomma, d v s 65 procent av SD-platserna är obesatta.

Så var det bara sju små sverigedemokrater kvar.

I flera fall har det inte funnits någon att sätta i fullmäktige från början. Länsstyrelsen har fått beta sig igenom listor av personer som skrivits dit på SD:s valsedel och som ofta bara fått en röst var. För det mesta har dessa direkt avsagt sig. I några fall har de varit medlemmar i andra partier. På andra håll har det varit konflikter och avhopp. I något fall har en invald SD-ledamot aldrig visat sig i fullmäktige och till sist avsagt sig uppdraget. Fiasko är bara förnamnet.

Men hur har de som faktiskt blivit valda skött sig? Under förra året fanns det summa summarum åtta sverigedemokrater i länets fullmäktigeförsamlingar (en av ledamöterna i Västerås hoppade av i slutet av året, varför det nu bara är sju kvar). Dessa åtta har i genomsnitt varit frånvarande utan ersättare på vart fjärde möte i fullmäktige.

Motsvarande en fjärdedel av sverigedemokraterna har alltså varit borta från fullmäktiges sammanträden. Man skulle kunna säg att det motsvarar två valda.

Så var det bara sex små sverigedemokrater kvar.

Bara fyra av de åtta har enligt protokollen någonsin öppnat näbben i fullmäktige. Vad de övriga haft för sig, om de nu har gått mötena, är höljt i dunkel.

Så var det bara fyra små sverigedemokrater kvar.

Nu är Sverigedemokraterna ett rasistiskt och fascistiskt parti med rötterna i den nynazistiska rörelsen. Så i och för sig är det förstås bra att de inte deltar i politiken. Men man blir förundrad över hur det är möjligt, ens om man till äventyrs skulle dela deras uppfattning, att välja in personer som inte finns, personer som tillhör andra partier, personer som inte vill bli valda, personer som inte går på fullmäktiges möten och personer som tiger sig igenom mötena.

Snacka om tomma tunnor!

Strövtåg: Skunkträdsfrun

I fjol publicerade jag serien ”Strövtåg i Hedbygden” som blev mycket uppskattad. Det har känts lite ledsamt att lämna läsarna i sticket. Jag har därför bestämt mig för att vidga strövtåget utanför Heds socken – till dalgången kring den flod som fått namn av Hed. Under året kommer ett antal inlägg om sådant som är lite eljest i denna dalgång. Vi börjar här med Skunkträdsfrun.                                           

På gränsen mellan Bro och Himmeta socknar ungefär 2,5 km från Ekebybro där landsvägen – den medeltida eriksgatan – korsar Hedströmmen finns ett flackt skogbevuxet berg som heter Skunkhällen. Det sägs att Skunkträdsfrun – ett lokalt skogsrå – håller till här. I Riksantikvarieämbetets databas berättas en historia från Skunkhällen, och där det antyds att Skunkträdsfrun har ett finger med i spelet:

En man från Gärslinge i Himmeta sn kom sent en natt vägen fram och då satt det en gul katt på grindstolpen. Han tog katten med sig hem i en nattsäck och sa till frun sin: Jag har hittat en sårad katt som du ska få. Men katten fanns inte kvar i säcken. Då förstod mannen att allt inte stod rätt till och ruskade på huvudet. Detta fick han sedan göra i hela sin tid

Det måste man väl ändå säga är en alldeles särskilt poänglös historia. Månne det är själva poänglösheten som är poängen?

Skunk

Annars är det väl själva namnet ”Skunkhällen” som det kan vara värt att reflektera över. I första hand kommer man att tänka på stinkdjuret när det talas om skunk. Nu är det så att den illaluktande skunkens utbredningsområde är Nord- och Sydamerika. I Bro och Himmeta socknar lär det aldrig ha funnits några skunkar. Det förefaller därför ganska osannolikt att det är stinkdjuret som namnet Skunkhällen syftar på.

Frågan är om ”skunk” kan betyda något annat. En betydelse som väl troligen hänger ihop med den förra är en starkt luktande variant av cannabis. Det framstår dock som lite sökt att Skunkträdsfrun skulle ha rökt på och därmed fått sitt namn.

Superskunk

Vi får söka oss till Svenska Akademins ordbok. Utöver betydelsen ”stinkdjur” finns ”skunk” som ett uråldrigt ord i svenska språket med betydelsen ”utskjutande över- eller tillbyggnad på hus”. Det kan t ex vara ett loft. Ett loftgångshus skulle med andra ord vara ett skunkhus, Andra betydelser kunde syfta på skrynklor på kläder eller ibland till och med klädesplagg. En kjol kunde vara en ”skunk”. Kanske var skunkträdsfrun klädd i en skrynklig kjol? Närbesläktad tycks betydelsen håv eller nät vara. Var frun likt Kraka klädd i ett fisknät?

Kraka iklädd skunk?

Slutligen ska, för fullständighetens skull, nämnas att det finns en numera utslocknad adelssläkt ”Skuncke.” Namnet ska vara en variant av Skancke eller skank, d v s ett ben. Följdriktigt hade släkten ett ben i sin vapensköld. Eftersom ön Man i irländska sjön har ett vapen med ben (inte mindre än tre) så finns det en ganska fantasifull teori om att Skuncke-släkten härstammar från de sista kungarna på Man. Några Skunckar i Bro och Himmeta är emellertid inte omnämnda någonstans. Man är annars känt för sina svanslösa katter – Manxkatten. Se där en koppling till den poänglösa historien i början. Kanske var det till och med så att bonden bar hem manxkatten i en skunk!

Släkten Skuncke till vänster och Isle of Man till höger

Manxkatt

Hur det nu än är finns en stark lokalpatriotism på Skunkhällen. Man kan t ex köpa både tishor och kepsar med trycket ”I love Skunkhällen”.

Skunkhällen-tisha

 

Här ligger Skunkhällen

Skunkträdsfrun. I rollen: Ingrid

Stort intresse för förskolans positiva effekter

Vem man ska rösta på och vargen är liksom i februari i mars månads listtopp över mest lästa inlägg. Men efter dessa båda är det total nyordning på listan. Flera av nykomlingarna är gamla godingar. Av de inlägg som var nypublicerade i mars var det inlägget om förskolan som drog till sig störst intresse. Poängen i inlägget var att förskolan i första hand är till nytta för barnen som får bättre skolresultat, lättare att anpassa sig i skolan och bättre social kompetens av att gå på förskola.

Antal besökare var i mars 536 (630 i februari). Av dessa var 392 (462) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,36 (1,47) och genomsnittlig tid per besök var 77 (89) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Brasilien, Finland, Georgien, Norge, Tyskland, USA, Argentina och Canada. Ströbesökarna var från Armenien, Dominikanska republiken, Frankrike, Guam, Indonesien, Nederländerna, Polen, Portugal, Ryssland, Spanien, Storbritannien och Ungern.

De tio mest visade inläggen under mars:

1	Vem ska man rösta på? Gör ett test! (1:a)
2	Hu! Nu är vargen här. (2:a)
3	Är Sverigedemokraterna fascister? (ny)
4	Om arbetet, kommunismen och förskolan (ny)
5	Ung dam med grönt hår (ny)
6	Doris veckoslut i Västanhed (ny)
7	Sverigedemokraterna får konkurrens av Folkpartiet (ny)
8	Bara en tidning stulen den här måndagen! (ny)
9	Partierna om kommunerna: Man står där man sitter (ny)
10	Berättelsen om vad monarkin har betytt (ny)