Regionalpolitisk dejtning

Det råder framförallt bland landstingspolitiker en upphetsad stämning om något som kallas ”regionfrågan”. Regionfrågan innebär att de nuvarande landstingen läggs ned och ersätts med regionkommuner. Sådana nya regionkommuner skulle få ta över en del uppgifter från de statliga länsstyrelserna. Detta är den ena halvan av ”regionfrågan”. Den andra halvan handlar om sammanslagningar av gamla landsting. Idén är helt kort att det ska bli färre och större regioner.

Sådana här regionkommuner har inrättats i Västra Götaland, Skåne, Halland och Gotland. I fallen med Västra Götaland och Skåne har de nya regionkommunerna bildats genom sammanslagningar av landsting. Region Halland har samma gränser som det gamla landstinget. På Gotland är det kommunen som utgör regionkommun. Argumenten varför det ska vara färre och större regioner är oklara. Observera att Halland och Gotland inte har blivit större. Och Gotland är riktigt litet.

Axel Oxenstiernas spöke

Ofta refereras det till Axel Oxenstierna. Länsindelningen kom till i 1634 års regeringsform som kanslern Axel Oxenstierna låg bakom. De som vill ändra gränserna säger att så mycket har ändrats sedan 1634 så att länsindelningen också måste ändras. Det kan nog vara sant, men när man ser på de aktuella processerna finns det inte mycket som tyder på att nya grupperingar tillkommer för att ta hänsyn till samhällsförändringarna under de senaste 380 åren. Det liknar mer något slags letande efter framförallt villiga partners. Ett slags regionalpolitisk dejtning med andra ord.

Det finns lite som tyder på att sådana sammanslagningar är nödvändiga ur någon ekonomisk synvinkel. Alla landsting har ju inte kunnat ha specialiserad sjukvård, men det har hittills kunnat ordnas med avtal. Alla regioner kommer inte heller i framtiden att t ex kunna göra hjärttransplantationer. Möjligen kan man tänka sig att kollektivtrafiken över gamla avskaffade länsgränser blir enklare att ordna.

När det gäller de uppgifter som man får från länsstyrelserna är det inte mycket som är på riktigt. Det blir mest fråga om att göra planer och prognoser som andra, t ex staten eller näringslivet får genomföra. Det följer just inga maktmedel och inga pengar med överlämnandet från länsstyrelsen.

En existentiell fråga för landstingen

Varför då denna upphetsning? Strängt taget är det inte någon annan än landstingspolitikerna som är upphetsade. Troligen handlar det om att de vill rädda och stärka sina positioner. I de nya kanske större regionkommunerna får de lite fler uppgifter och definitivt större budgetar att besluta om. Med det följer säkert också högre arvoden. Alternativet är hemskt. Landstingen lever hela tiden farligt i det svenska politiska systemet. Uppgifter flyttas till kommunerna och delar av sjukvården privatiseras och undandras politisk kontroll. I förlängningen lurar frågan om vad vi då ska ha landsting, landstingspolitiker och landstingsbyråkrater till? Hu!

I Mälardalen snurrar dejtingkarusellen. Landstingen i Sörmland, Västmanland och Örebro håller på med en ansökan om att få bilda Region Mälardalen. Egentligen vill ingen ha Region Mälardalen. Alla vill egentligen vara ihop med Stockholm, men Stockholms politiker som vet sitt värde på marknaden snörper på munnen och nobbar alla. Näst bästa alternativ var då den så kallade bananen av Uppsala. Västmanland och Sörmland som så att säga skulle omringa det svårflörtade Stockholm. Men ack, Uppsala ville inte.

Partitaktik förklaringen?

Ja då fick det bli Region Mälardalen då av Sörmland, Västmanland och Örebro. Nu håller kommunerna på och yttrar sig om förslaget. Strängt taget spelar det ingen roll vad kommunerna säger, eftersom frågan främst rör landstingen och ägs av landstingen. Men på många håll sätter sig de borgerliga på tvären och menar att Uppsala borde vara med. Lite god dag yxskaft blir det av det hela eftersom Uppsala inte vill. I en insändare i flera tidningar bland annat Bärgslagsbladet 11 januari har ett antal ledande centerpartister i länet en förklaring: Sörmland, Västmanland och Örebro har alla rödgrönt styre medan Uppsala har borgerligt styre. Det är därför som de rödgröna driver Region Mälardalen utan Uppsala. Dessa centerpolitiker vet – säkert av egen erfarenhet – hur landstingspolitiker resonerar.

De vanliga medborgarna struntar – förmodligen med all rätt – i regionfrågan om de nu alls känner till dess existens. Men som såpopera med inviter, försmådda friare och tvångsgiften kan det faktiskt ha ett intresse: Hotel Region Paradise.