Det råder framförallt
bland landstingspolitiker en upphetsad stämning om något som
kallas ”regionfrågan”. Regionfrågan innebär att de nuvarande landstingen läggs
ned och ersätts med regionkommuner. Sådana nya regionkommuner skulle få ta över en
del uppgifter från de statliga länsstyrelserna. Detta är den ena halvan av
”regionfrågan”. Den andra halvan handlar om sammanslagningar av gamla
landsting. Idén är helt kort att det ska bli färre och större regioner.
Sådana här regionkommuner har inrättats i Västra Götaland,
Skåne, Halland och Gotland. I fallen med Västra Götaland och Skåne har de nya
regionkommunerna bildats genom sammanslagningar av landsting. Region Halland
har samma gränser som det gamla landstinget. På Gotland är det kommunen som utgör
regionkommun. Argumenten varför det ska vara färre och större regioner är
oklara. Observera att Halland och Gotland inte har blivit större. Och Gotland
är riktigt litet.
Axel Oxenstiernas
spöke
Ofta refereras det till Axel Oxenstierna. Länsindelningen
kom till i 1634 års regeringsform som kanslern Axel Oxenstierna låg bakom. De
som vill ändra gränserna säger att så mycket har ändrats sedan 1634 så att
länsindelningen också måste ändras. Det kan nog vara sant, men när man ser på
de aktuella processerna finns det inte mycket som tyder på att nya grupperingar
tillkommer för att ta hänsyn till samhällsförändringarna under de senaste 380
åren. Det liknar mer något slags letande efter framförallt villiga partners.
Ett slags regionalpolitisk dejtning med andra ord.
Det finns lite som tyder på att sådana sammanslagningar är
nödvändiga ur någon ekonomisk synvinkel. Alla landsting har ju inte kunnat ha
specialiserad sjukvård, men det har hittills kunnat ordnas med avtal. Alla
regioner kommer inte heller i framtiden att t ex kunna göra
hjärttransplantationer. Möjligen kan man tänka sig att kollektivtrafiken över
gamla avskaffade länsgränser blir enklare att ordna.
När det gäller de uppgifter som man får från länsstyrelserna
är det inte mycket som är på riktigt. Det blir mest fråga om att göra planer
och prognoser som andra, t ex staten eller näringslivet får genomföra. Det
följer just inga maktmedel och inga pengar med överlämnandet från
länsstyrelsen.
En existentiell fråga
för landstingen
Varför då denna upphetsning? Strängt taget är det inte någon
annan än landstingspolitikerna som är upphetsade. Troligen handlar det om att
de vill rädda och stärka sina positioner. I de nya kanske större
regionkommunerna får de lite fler uppgifter och definitivt större budgetar att
besluta om. Med det följer säkert också högre arvoden. Alternativet är hemskt.
Landstingen lever hela tiden farligt i det svenska politiska systemet.
Uppgifter flyttas till kommunerna och delar av sjukvården privatiseras och
undandras politisk kontroll. I förlängningen lurar frågan om vad vi då ska ha
landsting, landstingspolitiker och landstingsbyråkrater till? Hu!
I Mälardalen snurrar dejtingkarusellen. Landstingen i
Sörmland, Västmanland och Örebro håller på med en ansökan om att få bilda
Region Mälardalen. Egentligen vill ingen ha Region Mälardalen. Alla vill
egentligen vara ihop med Stockholm, men Stockholms politiker som vet sitt värde
på marknaden snörper på munnen och nobbar alla. Näst bästa alternativ var då
den så kallade bananen av Uppsala. Västmanland och Sörmland som så att säga
skulle omringa det svårflörtade Stockholm. Men ack, Uppsala ville inte.
Partitaktik förklaringen?
De vanliga medborgarna struntar – förmodligen med all rätt –
i regionfrågan om de nu alls känner till dess existens. Men som såpopera med
inviter, försmådda friare och tvångsgiften kan det faktiskt ha ett intresse:
Hotel Region Paradise.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar