Linnea i de fina salongerna

Linnea och hennes mamma har varit på besök i Köping. Här ser vi hur Linnea och morfar promenerar på Östra Långgatan på väg att äta lunch på Hotell Gillet och på den andra bilden i den fina matsalen, som har inte mindre än fyra flotta takfläktar i gulmetall och med rottingklädda vingar. Dessa intresserade Linnea mycket.

Valfiaskona i Örebro och Västra Götaland korrigerade

Efter en rad oegentligheter i valet 2010 beslöt valprövningsnämnden att det skulle genomföras omval i landstingsvalet i Västra Götalandsregionen samt i kommunalvalet i Örebro nordöstra valkrets. Omvalet genomfördes i söndags och ledde till rödgröna framgångar. Utomordentligt lågt valdeltagande i regionomvalet har bekymrat inte minst statsvetarna. Majoritetsbildningen blir knepig eftersom nynazistiska Sverigedemokraterna blir balansparti.

Socialdemokraterna och det nynazistiska partiet Sverigedemokraterna är de stora vinnarna när man jämför med valresultatet 2006. Både i Västra Götaland och i nordöstra valkretsen i Örebro tar de båda partierna nya mandat. Största förlorare är Folkpartiet och Kristdemokraterna som båda förlorar mandat i båda valen.

En jämförelse med 2010 års underkända val visar förstås vem som i första hand vann eller förlorade på att det blev omval. Men man kan också se resultatet som ett tecken på opinionens utveckling under det senaste dryga halvåret. Moderaterna förlorade mandat i båda omvalen, Folkpartiet och Sjukvårdspartiet (som utraderades) i Västra Götaland. I Västra Götaland var det Centern, Miljöpartiet och nynazisterna som gjorde vinster på att det blev omval – i Örebro bara Socialdemokraterna.

En sammanfattande bedömning av resultaten av omvalen är att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och nynazisterna är partier som är på uppgång medan det allmänt går utför för Folkpartiet och Kristdemokraterna. Lite mitt emellan med svagt vikande eller oförändrad styrka i opinionen finns Moderaterna, Centern och Vänsterpartiet.

Glädjebudskapet är förstås att omvalet pekar på en tydlig förskjutning i väljaropinionen bort från borgaralliansen och till de rödgrönas fördel. Baksidan av mynten är nynazisternas fortsatta framgångar.

Valdeltagandet och förslag om hur göra vid överklagade val

En annan baksida är det katastrofalt dåliga valdeltagandet speciellt i omvalet i Västra Götaland där bara 43 procent deltog. Också i Örebro var valdeltagandet lägre än normalt men inte så katastrofalt lågt som i Västra Götaland.

Det låga valdeltagandet har inte minst oroat statsvetarna. Lågt valdeltagande anses hota legitimiteten i valproceduren. Sören Holmberg som brukar tala sig varm för skilda riksdags- och kommunalval har förstås särskild anledning att bekymra sig. Han tycker att omval ör onödigt och att valprövningsnämnden istället skulle kunna besluta om att flytta mandat om oegentligheter har ägt rum.

Ulf Bjereld å andra sidan tycker att det inte är så farligt med lite slarv. Det har alltid förekommit. Någonstans tycker jag att jag har sett att han drar den logiska slutsatsen av detta man borde höja ribban vad gäller felaktigheter innan man beslutar om omval. Men jag kan ha fel eftersom jag inte hittar uttalandet. Kanske Ulf kan bringa klarhet.

Den Ulf Bjereld närstående Marie Demker är i en intervju i Bohuslänningen inne på detta spår – att det krävs rejäla fel för att man ska ta till omvalsalternativet: ”Jag tror att vi behöver se över reglerna för hur vi gör när det blir fel i ett val. Det behövs fler alternativ…Hon menar att ett val måste ha gått väldigt snett för att det ska vara berättigat att hålla ett helt nytt omval.”

Den mer från media än från forskningen kände Stig-Björn Ljunggren tycker att man kan acceptera ett så lågt valdeltagande vid ett omval, eftersom väljarna är besvikna på det tidigare.
”Folk har anledning till att inte rösta”, säger han i Expressen.

Lennart Nilsson är inne på ett liknande spår: ”Det låga valdeltagandet ser han som en protest mot att det alls hålls ett omval skriver DN. ”Vid nästa val får man verkligen hoppas att det finns valobservatörer som kan granska det här.” Han är alltså inne på den radikala lösningen på problemet: Undvik omval genom att se till att det går rätt till första gången.

Doktoranden John Högström vid Mittuniversitetet föreslår röstplikt.

Det är med andra ord vitt skilda förslag som statsvetarna har att komma med:

• Låt valprövningsnämnden besluta om mandatfördelningen i stället för att ordna omval
• Ordna omval bara när det är mycket stora fel som har begåtts
• Acceptera lågt valdeltagande
• Se till att det går rätt till så slipper man hela problemet
• Gör det obligatoriskt att rösta

Valprövningsnämnden har som underlag för sitt beslut haft beräkningar gjorda av matematikprofessorn Svante Linusson på KTH. Han har kommit fram till att felen i de båda fall där det beslöts om omval med stor sannolikhet påverkade resultatet. Man får väl lov att säga – under förutsättning att Linusson har räknat rätt – att det då handlar om väsentliga (eller som Demker säger ”det har gått väldigt snett”) fel. Över 200 överklaganden över 2010 års val hade kommit in. Det verkar med andra ord inte som om Valprövningsnämnden har beslutat om omval på rent okynne.

Inte verkar det heller riktigt tilltalande att nämnden skulle få besluta om mandatfördelningen istället. I praktiken skulle det ju komma att innebära att det blir professor Linusson som får besluta vem som ska ha makten i kommunerna, landstingen och kanske till och med i staten.

Röstplikt tillämpas i 32 länder. Några exempel är Australien, Belgien, Costa Rica, Cypern, El Salvador, Fiji, Filippinerna, Gabon, Grekland, Honduras, Kongo, Liechtenstein, Luxemburg, Mexiko, Nauru, Panama, Thailand, Turkiet, Uruguay och Venezuela. Det återstår att visa att valen i dessa länder får större legitimitet än t ex i Västra Götaland.

Besvärlig majoritetsbildning

Både i Örebro och i Västra Götaland får efter omvalen en besvärlig parlamentarisk situation. I Örebro är det i och för sig en säker rödgrön majoritet i fullmäktige. De tre rödgröna partierna har 36 mandat mot bara 29 för de borgerliga och 4 nynazister. Problemet är bara att Miljöpartiet i Örebro har ingått i koalition med de borgerliga och mellan de socialistiska partierna och denna koalition står det 32-29 med de fyra nynazisterna som balansparti.

Även i regionfullmäktige i Västra Götaland blir nynazisterna balansparti mellan en rödgrön koalition som är något större än borgaralliansen.

Om man vill stänga nynazisterna ute från kommunens styre finns i princip bara två lösningar: Man kan bilda en blocköverskridande koalition eller bilda ett minoritetsstyre. Västra Götaland har en tradition av blocköverskridande koalitioner. Under två mandatperioder styrdes regionen av Socialdemokraterna tillsammans med Centern och Folkpartiet. Det finns därför vissa goda erfarenheter av denna typ av koalitioner, vilket kan jämna marken även efter 2011 års val. I Örebro är det Miljöpartiet som har nyckeln till en blocköverskridande koalition.

Om man istället väljer lösningen med minoritetsstyre, så tycks det ha utkristalliserat sig en praxis i svensk politik efter 2010 års val att det block som är störst bildar styre. Detta är en lösning som fortfarande ger möjligheter för balanspartiet att utöva inflytande. Vi ser det i riksdagen där nynazisterna i SD i huvudsak utgör traskapatrullo för den borgerliga regeringen. Detta gör att lösningen med minoritetsstyre är särskilt vansklig för vänsterstyren i minoritet. Ibland hamnar nynazisterna dock under stort buller och bång på samma linje som de rödgröna. Själva söker de förmodligen efter frågor där de kan få uppmärksamhet genom att fälla regeringsförslag, och det är inte helt klart att Socialdemokraterna inte i lönndom resonerar med dem. Det går ju rykten om att Ylva Johansson ska ha träffat en nynazist på sitt rum. Och så småningom finns en risk att regeringen börjar överlägga med nynazisterna för att bli mer säker på att få igenom sina förslag. Så blev det en gång med Ny Demokrati.

Mot lösningen med blocköverskridande koalitioner brukar anföras att utestängningen skulle skapa en sympatiframkallande martyrstatus för nynazisterna. Såvitt jag kan se – och som jag skrivit om förut – saknas dock belägg för en sådan tes.

Bort med tassarna från Polen!

Hörde just på Aktuellt att Danmark gör territoriella anspråk på Nordpolen. Det ska de låta bli. Bort med tassarna! Nordpolen åt nordpolackerna!

Grannland potatisland

Idag är det den sjuttonde maj. Vi firar då Norge. I enlighet med vår lokala sedvänja har jag också (strax innan det började storregna - gissa varifrån det regnet kommer) lyckats få King Edward i jorden. Få se om han också tittar upp.

Men framförallt grattis Anne Lise, Audun, Helge, Jacob, Jan Erling, Signy och alla ni andra norska vänner! Lyssna gärna på den svenska tolkningen av "Ja vi elsker"!

Göken är här!

Skinnskatteberg på bottenplats på arbetsgivarlista

Svenskt näringsliv (f d SAF, Svenska Arbetsgivarföreningen) har presenterat årets upplaga av den årliga undersökningen av företagsklimatet i kommunerna. Resultaten har väckt munterhet i Solna, Vellinge, Trosa, Sollentuna, Laholm, Habo, Sigtuna, Nacka, Danderyd och Upplands Väsby, vilka belägger de tio topplatserna i rakningen. Desto dystrare har det varit i jumbokommunerna Vilhelmina, Hofors, Pajala, Överkalix, Ronneby, Nybro, Sollefteå och Hällefors och allra mest i de två sista på listan: Skinnskatteberg och Färgelanda. I Skinnskatteberg blev en borgerlig så skärrad att han fick spel och började spamma.

I Färgelanda i Dalsland har min gamla kollega Folke Johansson sommarstuga och själv bor jag i Skinnskatteberg. Det tycks alltså som om det är ett klart sänke för en kommun att hysa en pensionerad statsvetare med tycke för kommunforskning.

Jag ska återkomma till vad det i övrigt kan vara för faktorer som bestämmer placeringen på arbetsgivarnas topplista. Men först måste man granska hur den har konstruerats. Rankingen bygger framförallt på en enkät med ett urval företagare i kommunerna. I mindre kommuner har 200 företagare tillfrågats. Svarsfrekvensen var 53,2 procent. Det betyder att i normalfallet bygger rankningen av en kommun på enkätsvar från omkring 100 företagare i kommunen.

Den allra viktigaste frågan i konstruktionen av indexet är ett samlat omdöme om företagsklimatet i kommunen. Elva olika delfrågor vägs också in, men med mindre vikt. Det finns också sex ”strukturella faktorer” som hämtats från andra källor. Skinnskattebergs kommun har låga värden (=höga rangtal) på de flesta frågorna, men på nio av de elva delfrågorna i enkäten är resultatet bättre än den totala nästsistaplaceringen. Särskilt dåliga betyg ger de svarande i sina bedömningar av ”kommunens service till företagen” , ”tillgången på arbetskraft med relevant kompetens” samt attityderna till företagsamheten hos allmänheten, kommunalpolitikerna, kommunala tjänstemän och skolan.

När det gäller de ”strukturella faktorerna” är placeringen bättre än nästsistaplatsen på fem av de sex faktorerna. Särskilt hyfsat går det med avseende på ”nyföretagsamhet” där Skinnskatteberg hamnar så högt som på plats 123.

Det är alltså viktigt att slå fast att det inte handlar om att man har mätt företagsklimatet i kommunen. Det man har mätt är högst ett hundratal företagares åsikt om företagsklimatet.

Höga placeringar för förortskommuner

Bortsett från effekten av att ha kommunalforskande statsvetare i kommunen, så får man vissa fingervisningar av topp- respektive bottenlistorna. Sju av de tio kommunerna i topp ligger i storstädernas expansiva förortsbälten. Ingen av tio-i-botten-kommunerna är en sådan förortskommun. Tvärtom är hälften av dem glesbygdskommuner i de så kallade skogslänen. Det tycks vara så att det har stor betydelse om kommunen råkar ligga i en tillväxtregion – då blir det bra betyg av företagarna – eller i en avfolkningsbygd.

En statistisk analys bekräftar misstanken. Sambandet mellan folkökning/-minskning och rang på arbetsgivarnas topplista är starkt: Mer än 25 procent av skillnaderna mellan kommunerna kan förklaras med folkmängdens utveckling. När befolkningen minskar ökar rangtalen (d v s det blir en sämre placering på rankinglistan). När befolkningen ökar minskar rangtalen (bättre placering på listan). Linjen i diagrammet är en regressionslinje, som visar var alla kommuner skulle ligga om det bara var folkmängdsförändringarna som bestämde rankningen. Som synes ligger Skinnskatteberg med drygt två procents folkminskning mycket nära regressionslinjen. Att befolkningen minskar tycks alltså vara en viktig förklaring till Skinnskattebergs kommuns nästsistaplats.

Sambandet mellan folkmängdens förändring och plats på rankinglistan. Klicka på bilden för större bild.

Borgerligt styre gillas av företagarna

Men det finns också andra gemensamma drag för topp- respektive bottenkommunerna. Av de tio kommunerna i topp styrs åtta av borgaralliansen (Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna). I Vellinge styr Moderaterna i ensamt majestät. Sigtuna är det enda svarta fåret med en koalition av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern. Bara två av de tio bottenkommunerna har borgerligt styre. I sju kommuner styr Socialdemokraterna (ensamma i Överkalix) tillsammans med Vänstern och ibland också Miljöpartiet. I Hällefors får Centern och ett lokalt parti vara med i Sosse-Vänster-koalitionen.

Man vet också sen tidigare att företagarna gillar stabilitet i kommunen. Inte i någon av tio-i-topp-kommunerna medförde 2010 års val maktskifte. I tio-i-botten-kommunerna däremot blev det ett annat styre efter 2010 års val än efter valet 2006 i fem av kommunerna. Ofta innebar också maktskiftet att de borgerliga kastades ut ur kommunens styre. Det är inte alltför långsökt att de svarande förtagarna med sin förkärlek för de borgerliga kan ha blivit särskilt sura i dessa kommuner.

Det verkar alltså som om en stor del av placeringen på arbetsgivarnas rankinglista bestäms av befolkningsförändringarna (bättre för tillväxtkommuner och sämre för avfolkningskommuner) och politiska faktorer (bättre betyg för borgerliga, sämre för vänsterstyrda och särskilt dåligt för vänsterstyren som tillträdde efter det senaste valet).

Med multipel regressionsanalys kan man testa dessa hypoteser. Det är i princip samma teknik som i prickdiagrammet här ovan med sambandet mellan ”företagsklimat” och befolkningsförändring, med den skillnaden att man har flera förklaringsvariabler. De värden på ”företagsklimatet” som kan förutsägas av de tre variablerna befolkningsförändring, andel socialdemokrater och vänsterpartister i fullmäktige samt maktskifte 2010 kan man enligt en sådan analys beräkna med ekvationen:

28,484 – 29,174*procent folkökning + 2,742*procent sossar och vänsterpartister + 28,035 om det var maktskifte 2010.

28,484 är den plats en kommun med stabil folkmängd, inga sossar eller vänsterpartister och inget maktskifte skulle få. En procents folkminskning ökar rangtalet (sänker kommunen på listan) med 29,174 platser. Varje procent sossar/vänsterpartister försämrar placeringen med 2,742 platser och om det var maktskifte 2010 sjunker kommunen 28,035 platser. För den som känner till analystekniken kan jag berätta att alla koefficienter äer signifikanta och förklaringsgraden är hög: 42 procent av skillnaderna mellan kommunerna förklaras av modellen.

Avfolkning och politiskt gnäll bakom Skinnsbergs bottenplats

Vad betyder de här faktorerna för Skinnskattebergs bottennotering? Man kan genomföra regressionsanalysen med en faktor i taget. Om vi tar andel sossar och vänsterpartister först och sen drar bort den del av Skinnskattebergs rankning som beror på denna politikfaktor har vi så att säga eliminerat effekten av politikfaktorn. Kvar blir det som på tekniskt språk kallas en residual – det är de värden som kommunerna skulle få om andel sossar och vänsterpartister inte spelade någon roll. Om man rangordnar kommunerna efter dessa ”residualer” hamnar Skinnskatteberg inte på plats 289 utan på plats 282. De svarande företagarnas aversion mot sossar och vänsterpartister kostar alltså Skinnskattebergs kommun sju platser.

Man kan sen gå vidare och undersöka sambandet mellan de här residualerna och om det var maktsikte eller inte mellan 2006 och 2010. När kommunerna rangordnas efter de nya residualer som blir resultatet hamnar Skinnskattebergs kommun på plats 270. Ilskan över maktskiftet kostade alltså ytterligare tolv platser på rankinglistan.

När vi slutligen gör om proceduren en tredje gång för att eliminera effekten av folkminskningen så rycker Skinnskatteberg upp ända till plats 185. Folkminskningens pris är alltså hela 85 platser på rankinglistan. Totalt kostar alltså de här tre faktorerna 104 platser på listan, varav folkminskningen står för 85 och motviljan mot sossar och vänsterpartister tillsammans med ilskan över maktskiftet – de politiska faktorerna – svarar för 19 platser.

Huvudförklaringen till bottenplaceringen är alltså folkminskningen. Det kan man lätt förstå. För företagarna försvinner marknaderna – både kunder och arbetsmarknad (kom ihåg att de klagade över att de inte får tag på kompetent personal). För kommunen försvinner skatteintäkter medan man står kvar med stora fasta kostnader. För Skinnskattebergs kommun, och för den delen ett flertal av kommunerna utanför storstadsområdena, är det viktigaste att bryta folkminskningen. Men också politiken spelar en roll för kommunens rykte. Gnälligheten hos företagarna över ett påstått sämre klimat ökar med vänsterstyre och särskilt när ett borgarstyre välts över ända. Kom ihåg att de svarande i Skinnskatteberg särskilt beklagade sig över kommunens och allmänhetens attityder till företagsamheten. Kom också ihåg den hätska stämning som de borgerliga piskade upp i samband med maktskiftet under förra mandatperioden. Läs om hatkampanjen här.

Upp och ner?

Inkan har åkt upp till Stockholm över helgen. Vadå upp? Nästan alla i Köping säger ”upp till Stockholm”. På vilket sätt ligger Köping nedanför Stockholm? Ja, det kan ju inte vara i höjd över havet. Båda städerna ligger vid Mälaren och bör följaktligen ha samma höjd över havet. Egentligen är väl den enda plats i Sverige där man skulle kunna säga ”upp till Stockholm” i denna bemärkelse den grop bakom en bensinmack i Kristianstad som anses vara Sveriges lägsta punkt med en höjd över havet på minus 2,41 meter.

Och inte kan det väl heller handla om norr och söder på kartan. Stockholm ligger på 59 grader 20 minuter nordlig bredd och Köping 59 grader 31 minuter, alltså 11 minuter norr om Stockholm. Om kartan är vänd med norr uppåt som man brukar blir det ju ”ner till Stockholm”.

Det visar sig att svaret på frågan om vartåt Stockholm ligger ofta är fel. Särskilt i Västmanland. Alla städer i Västmanlands län ligger norr om Stockholm. Men om man söker på Google på ”från Köping”+”upp till Stockholm” får man fler träffar än om man söker på ”från Köping”+”ner till Stockholm”. 69 procent ger fel svar: Från Köping upp till Stockholm. Det blir samma sak med alla övriga städer i länet utom Sala: Arboga 58 procent fel, Fagersta 56 procent, Västerås 65 %. För Sala är det bara 37 procent fel.

Man kan jämföra med Malmö, som säkert ligger söder om Stockholm. Där blir det 20 procent fel (ner till Stockholm) och Luleå som säkert ligger norr om Stockholm med 21 procent fel (upp till Stockholm).

Från	Upp till Stockholm	Ner till Stockholm	Norr/söder om Stockholm
Malmö	80 %	20 %	- 3o 44’
Arboga	58 %	42 %	0o 04’
Köping	69 %	31 %	0o 11
Västerås	65 %	35 %	0o 17
Sala	37 %	63 %	0o 35’
Fagersta	56 %	44 %	0o 40’
Luleå	21 %	79 %	6o 15’

En dröm som blev sann: Takfläkten

Inredningen har med denna så kallade bordellsnurra nått sin fullbordan

Valborgsresa till Stockholm: Från Kamälgen till Kungsan

Vi har varit i Stockholm över Valborgs- och Förstamajhelgen. Den förste vi träffade var Kamel-älgen (Kamälgen) i Midsommarkransen. Sen umgicks vi med Julian och hans föräldrar. Här jobbar Julian och morfar med bildkonst:


Drag under galoscherna: Hår på Stadsteatern

På valborgsmässoafton var det rockmusikalen Hair från 1967 på Stadsteatern. Vi har sett den förr. Jag såg Scalateaterns uppsättning redan 1968 och för några år sedan såg vi Riksteaterns uppsättning utomhus i duggregn i Smedjebacken.

Men Stockholms stadsteaters föreställning 2011 är en uppsättning av originalversionen. Den är mycket häftigare än tidigare svenska uppsättningar. Kanske vågar man mer 2011 och säkert vågar man mer i Stockholm än i Smedjebacken. Det blev stående ovationer som övergick till att publiken och ensemblen tillsammans sjöng "Let the sunshine in". Mäktigt.

Förstamajdemonstration

På söndagen var det förstås demonstration. Julian ville följa med morfar och Ingrid medan hans föräldrar shoppade. Det var en spännande upplevelse. Först T-bana till stan. Julians stora intresse just nu är tåg. Sen mycket folk, flaggor, högljudd musik, ballonger. Det var en fest. Här väntar vi på Medborgarplatsen på avmarsch.

I backen ner mot Slussen hade intrycken varit så överväldigande att Julian somnade. Han vaknade dock så att han kunde höra Josefin Brinks tal i Kungsan. Det var ett bra tal, men personligen tycker jag att Josefin Brink i jämförelse med det framträdande hon gjorde i Göteborg för två år sen har beskrivit motsatt utveckling mot musikalen Hair. Inte dåligt, men inte heller samma drag.

Däremot var Stockholms Kommunistiska Blåsorkester (eller Vänsterpartiets Blåsorkester som de av någon anledning kallar sig numera) med professor Tännsjö på klarinett som vanligt storartade. Det kan vara anledning att höra dem i Internationalen.

Trafiken i april

Trafiken har ökat till 547 besök i april (527 i mars) varav 382 (357) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,58 (1,45) och genomsnittlig tid per besök 73 sekunder (49). Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, Tyskland, Portugal, Storbritannien och Danmark; ströbesökare från Argentina, Litauen, Spanien, Uruguay, USA och Vietnam.

I topplistan över mest lästa är inlägget om styckmördaren i Örebro, om svensk skolpolitik, Linnea i gungan och det finska valresultatet och svenskans ställning i Finland nya.

1. Ny bok om kommunalval (1:a)
2. Berättelsen om vad monarkin har betytt (4:a)
3. Styckmördaren i Örebro som målvakt (ny)
   
4. Helvetets sjunde krets i Kärrgruvan (9:a)
5. Svensk skolpolitik: Full back mot framtiden (ny)
6. Linnea i gungan (ny)
   
7. Var ligger egentligen hjärtat av Bergslagen? (8:a)
8. Vem ska man rösta på? Gör ett test! (7:a)
9. Julian finsmakaren (2:a)
10. Nordiskt sönderfall (ny)