Nordiskt sönderfall?

Riksdagsvalet i Finland är klart. Resultatet blev förfärligt. De högerextrema Sannfinländarna blev tredje största parti och omtalas på allvar som regeringspartner. Förutom EU-skepticism och rasism har språkfrågan varit en viktig fråga för partiet. Svenskans ställning som ett av två nationalspråk hotas.

Det spekuleras om en regering ledd av Samlingspartiet med medverkan från Socialdemokraterna och Sannfinländarna - en i rikssvenska ögon osannolik regering. Det vore som om Moderaterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna skulle regera ihop. Men finländsk politik följer andra regler än svensk. Samlingspartiet och Socialdemokraterna var under finlandiseringens tid otänkbara i regeringen eftersom de inte godkändes av Moskva.

Regeringarna leddes alltid av Centern - nu i opposition efter en rad korruptionsskandaler - och innehöll i övrigt allehanda partier utom Socialdemokrater och Samlingspartister. Som en finländsk statskunskapsprofessor förklarade "I Finland har vi val av samma skäl som man har bröstvårtor fast man inte ammar - för säkerhets skull".

Motståndet mot svenska språket är ett ytterligare led i Nordens sönderfall. Eliten kan nog alltid kommunicera med varandra, men den tid när vanligt folk kunde prata med varandra över gränserna tycks försvinna. Med finnar och islänningar och ibland till och med med danskar talas det nu allt oftare engelska. Det är väl en tidsfråga innan stockholmarna talar engelska med skåningar och norrbottningar!

Själv blir jag störd när svensk TV intervjuar både folk på gatan och politiker i Finland på engelska. Antingen får man försöka med svenska eller så får man skicka en finskkunnig reporter. Det finns 300.000 - 450.000 (uppgifterna varierar) sverigefinnar så det måste finnas en hel drös kompetenta journalister bland dem. Eller så får man väl ha tolk. Så snart det måste talas engelska i Finland så säger det bara swisch och så flyger Finland iväg i exotism. Det blir ett utland på samma sätt som Azerbajdzjan eller Filippinerna.

Trots den numera ganska olikartade politiken i de nordiska länderna har vi mycket gemensamt. Sedan 50-talet har vi en gemensam arbetsmarknad och passfrihet. Man kan resa vart och bosätta sig var man vill. Kulturarvet har starka gemensamma inslag. Vi har en gemensam historia, särskilt när det gäller Sverige och Finland. Men om vi inte kan tala med varandra är det snart klippt.