Det blev färre Skinnskattebergsbor under 2025

Kräftgången i folkmängd för Skinnskatteberg fortsätter. Under 2025 blev vi 22 personer färre. Det motsvarar 0,5 procent.

Största tappet är födelseunderskottet: 66 invånare dog, men det föddes bara 20 nya. Netto blir det minus 46 invånare.	-46
Flyttningar till och från andra kommuner i länet gick också back: 121 flyttade in, men 128 flyttade ut ur kommunen. Netto minus 7 personer.	-7
Flyttningar till och från utlandet gick närapå jämnt upp: 12 personer invandrade och 13 utvandrade. Netto -1 person.	-1
Flyttnettot till och från andra län i Sverige än Västmanlands län blev faktiskt positivt: 142 personer flyttade in och 108 ut till andra delar av landet. Netto plus 34.	+34

 

Anm: Händelser som skett före 1 oktober men som rapporterats efter 1 november påverkar folkmängden men redovisas inte i uppdelningen, utan i en justeringspost. Detta är orsaken till att befolkningen totalt minskat med 22 personer, men att summan av dom olika händelserna här bara blir minus 20 personer.

Och vad beror minskningen på?

De krympande befolkningssiffrorna i Skinnskattebergs kommun avspeglar att det varje år föds färre skinnskattebergare än det antal som dör. Födelseunderskottet gör att befolkningen minskar med i genomsnitt 28 personer per år sedan 2014. Bara tre av 38 kvartal sedan 2014 har det varit ett positivt födelseöverskott, d v s fler födda än avlidna.

Kvartalsvis födelsenetto i Skinnskatteberg 2014 - 2023 (första halvåret)

Varje år sedan 2014 har födelseunderskottet mer än väl balanserats av invandringen. Invandringen har dock minskat för varje år och under första halvåret 2023 är invandringen från utlandet precis lika stor som födelseunderskottet. Det här avspeglar förstås "paradigmskiftet" i invandringspolitiken. Den krassa innebörden för Skinnskattebergs kommun är att om detta paradigmskifte får fortsätta, så dör kommunen.

Invandrade från utlandet till Skinnskatteberg 2014 - 2023 (första halvåret)

Mer om kommunsammanslagningar: Hur gick det för orter i nedlagda kommuner?

Är det till nytta för en ort att ha en egen kommun som en organisation som företräder orten utåt? Detta var en tes i mitt förra inlägg om kommunsammanläggningar. Med hjälp av befolkningsstatistik ska jag försöka närma mig den frågan. Det visar sig i det material som undersökts att det är ett stort ras i tillväxttakten för de tätorter som förlorade sina egna kommuner vid mitten av 1970-talet, alltså när sammanslagningarna ägde rum. Även andra orter utanför centralorterna minskade sin tillväxttakt, men inte lika mycket. Det är inget bevis, men siffrorna visar att tanken om nyttan med en egen kommun kan ha något för sig.

Som åskådningsexempel ska jag ta de tio kommunerna i Västmanlands län. I länets nuvarande område fanns vid början av förra seklet 59 kommuner. Som mest var det 60 kommuner. Under 1900-talets första hälft minskade antalet något genom inkorporeringar så att det 1950 strax före den första sammanslagningsreformen fanns 54 kommuner. Efter 1952 års reform var det bara knappt hälften – 24 kommuner kvar. När den andra indelningsreformen var helt genomförd 1974 var antalet dagens 10 kommuner.

SCB redovisar folkmängden i tätorterna under perioden 1960 – 1980, alltså under den tid den andra reformen genomfördes. I Västmanlands läns nuvarande område redovisar statistiken 50 tätorter. För några av dem saknas uppgifter för någon del av perioden. Orsaken kan vara att de vid något tillfälle har varit under SCB:s tätortsgräns på 200 invånare, eller att de smält samman med någon annan tätort. Dessa har jag tagit bort. Kvar finns då 29 tätorter. Tio av dessa är centralorter i de nuvarande kommunerna. De resterande 19 orterna fördelar sig så, att 11 ligger i kommuner som upphörde i samband med 1970-talets indelningsreform. Övriga 8 ligger i kommuner som fanns före reformen och som överlevde reformen.

Vi ska jämföra befolkningsutvecklingen i de två sista grupperna av orter under tiden kring 70-talets kommunsammanslagningar. Det visar sig då, att det i båda grupperna var en stark tillväxt under slutet av 1960-talet. I genomsnitt var befolkningen 1970 omkring 17 procent större än vad den hade varit 1965. Någon egentlig skillnad mellan de två typerna av tätorter var det inte. Under 1970-talet minskar tillväxttakten i alla de undersökta orterna, men särskilt kraftig är minskningen i de orter som låg i kommuner som lades ned i samband med reformen.

Om man jämför tillväxttakten under 70-talets första halva med motsvarande under 60-talets andra hälft så minskade tillväxten i orterna i de nedlagda kommunerna med i genomsnitt mer än 11 procentenheter. Motsvarande siffror för orter i kommuner som överlevde reformen var bara knappt 2 procentenheter. När vi rör oss fram mot slutet av 70-talet har skillnaden jämnats ut något, men det går fortfarande sämre för de orter som förlorade sin kommun i indelningsreformen.

Detta kan illustreras grafiskt med diagrammet nedan där de lila staplarna visar den genomsnittliga befolkningsutvecklingen (procentuell ökning eller minskning) under femårsperioder för elva tätorter som ligger i kommuner som lades ned i samband med den stora kommunreformen i början av 1970-talet. De blå staplarna visar motsvarande för åtta tätorter utanför centralorterna i kommuner som överlevde kommunreformen.

Skinnskatteberg på bottenplats på arbetsgivarlista

Svenskt näringsliv (f d SAF, Svenska Arbetsgivarföreningen) har presenterat årets upplaga av den årliga undersökningen av företagsklimatet i kommunerna. Resultaten har väckt munterhet i Solna, Vellinge, Trosa, Sollentuna, Laholm, Habo, Sigtuna, Nacka, Danderyd och Upplands Väsby, vilka belägger de tio topplatserna i rakningen. Desto dystrare har det varit i jumbokommunerna Vilhelmina, Hofors, Pajala, Överkalix, Ronneby, Nybro, Sollefteå och Hällefors och allra mest i de två sista på listan: Skinnskatteberg och Färgelanda. I Skinnskatteberg blev en borgerlig så skärrad att han fick spel och började spamma.

I Färgelanda i Dalsland har min gamla kollega Folke Johansson sommarstuga och själv bor jag i Skinnskatteberg. Det tycks alltså som om det är ett klart sänke för en kommun att hysa en pensionerad statsvetare med tycke för kommunforskning.

Jag ska återkomma till vad det i övrigt kan vara för faktorer som bestämmer placeringen på arbetsgivarnas topplista. Men först måste man granska hur den har konstruerats. Rankingen bygger framförallt på en enkät med ett urval företagare i kommunerna. I mindre kommuner har 200 företagare tillfrågats. Svarsfrekvensen var 53,2 procent. Det betyder att i normalfallet bygger rankningen av en kommun på enkätsvar från omkring 100 företagare i kommunen.

Den allra viktigaste frågan i konstruktionen av indexet är ett samlat omdöme om företagsklimatet i kommunen. Elva olika delfrågor vägs också in, men med mindre vikt. Det finns också sex ”strukturella faktorer” som hämtats från andra källor. Skinnskattebergs kommun har låga värden (=höga rangtal) på de flesta frågorna, men på nio av de elva delfrågorna i enkäten är resultatet bättre än den totala nästsistaplaceringen. Särskilt dåliga betyg ger de svarande i sina bedömningar av ”kommunens service till företagen” , ”tillgången på arbetskraft med relevant kompetens” samt attityderna till företagsamheten hos allmänheten, kommunalpolitikerna, kommunala tjänstemän och skolan.

När det gäller de ”strukturella faktorerna” är placeringen bättre än nästsistaplatsen på fem av de sex faktorerna. Särskilt hyfsat går det med avseende på ”nyföretagsamhet” där Skinnskatteberg hamnar så högt som på plats 123.

Det är alltså viktigt att slå fast att det inte handlar om att man har mätt företagsklimatet i kommunen. Det man har mätt är högst ett hundratal företagares åsikt om företagsklimatet.

Höga placeringar för förortskommuner

Bortsett från effekten av att ha kommunalforskande statsvetare i kommunen, så får man vissa fingervisningar av topp- respektive bottenlistorna. Sju av de tio kommunerna i topp ligger i storstädernas expansiva förortsbälten. Ingen av tio-i-botten-kommunerna är en sådan förortskommun. Tvärtom är hälften av dem glesbygdskommuner i de så kallade skogslänen. Det tycks vara så att det har stor betydelse om kommunen råkar ligga i en tillväxtregion – då blir det bra betyg av företagarna – eller i en avfolkningsbygd.

En statistisk analys bekräftar misstanken. Sambandet mellan folkökning/-minskning och rang på arbetsgivarnas topplista är starkt: Mer än 25 procent av skillnaderna mellan kommunerna kan förklaras med folkmängdens utveckling. När befolkningen minskar ökar rangtalen (d v s det blir en sämre placering på rankinglistan). När befolkningen ökar minskar rangtalen (bättre placering på listan). Linjen i diagrammet är en regressionslinje, som visar var alla kommuner skulle ligga om det bara var folkmängdsförändringarna som bestämde rankningen. Som synes ligger Skinnskatteberg med drygt två procents folkminskning mycket nära regressionslinjen. Att befolkningen minskar tycks alltså vara en viktig förklaring till Skinnskattebergs kommuns nästsistaplats.

Sambandet mellan folkmängdens förändring och plats på rankinglistan. Klicka på bilden för större bild.

Borgerligt styre gillas av företagarna

Men det finns också andra gemensamma drag för topp- respektive bottenkommunerna. Av de tio kommunerna i topp styrs åtta av borgaralliansen (Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna). I Vellinge styr Moderaterna i ensamt majestät. Sigtuna är det enda svarta fåret med en koalition av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern. Bara två av de tio bottenkommunerna har borgerligt styre. I sju kommuner styr Socialdemokraterna (ensamma i Överkalix) tillsammans med Vänstern och ibland också Miljöpartiet. I Hällefors får Centern och ett lokalt parti vara med i Sosse-Vänster-koalitionen.

Man vet också sen tidigare att företagarna gillar stabilitet i kommunen. Inte i någon av tio-i-topp-kommunerna medförde 2010 års val maktskifte. I tio-i-botten-kommunerna däremot blev det ett annat styre efter 2010 års val än efter valet 2006 i fem av kommunerna. Ofta innebar också maktskiftet att de borgerliga kastades ut ur kommunens styre. Det är inte alltför långsökt att de svarande förtagarna med sin förkärlek för de borgerliga kan ha blivit särskilt sura i dessa kommuner.

Det verkar alltså som om en stor del av placeringen på arbetsgivarnas rankinglista bestäms av befolkningsförändringarna (bättre för tillväxtkommuner och sämre för avfolkningskommuner) och politiska faktorer (bättre betyg för borgerliga, sämre för vänsterstyrda och särskilt dåligt för vänsterstyren som tillträdde efter det senaste valet).

Med multipel regressionsanalys kan man testa dessa hypoteser. Det är i princip samma teknik som i prickdiagrammet här ovan med sambandet mellan ”företagsklimat” och befolkningsförändring, med den skillnaden att man har flera förklaringsvariabler. De värden på ”företagsklimatet” som kan förutsägas av de tre variablerna befolkningsförändring, andel socialdemokrater och vänsterpartister i fullmäktige samt maktskifte 2010 kan man enligt en sådan analys beräkna med ekvationen:

28,484 – 29,174*procent folkökning + 2,742*procent sossar och vänsterpartister + 28,035 om det var maktskifte 2010.

28,484 är den plats en kommun med stabil folkmängd, inga sossar eller vänsterpartister och inget maktskifte skulle få. En procents folkminskning ökar rangtalet (sänker kommunen på listan) med 29,174 platser. Varje procent sossar/vänsterpartister försämrar placeringen med 2,742 platser och om det var maktskifte 2010 sjunker kommunen 28,035 platser. För den som känner till analystekniken kan jag berätta att alla koefficienter äer signifikanta och förklaringsgraden är hög: 42 procent av skillnaderna mellan kommunerna förklaras av modellen.

Avfolkning och politiskt gnäll bakom Skinnsbergs bottenplats

Vad betyder de här faktorerna för Skinnskattebergs bottennotering? Man kan genomföra regressionsanalysen med en faktor i taget. Om vi tar andel sossar och vänsterpartister först och sen drar bort den del av Skinnskattebergs rankning som beror på denna politikfaktor har vi så att säga eliminerat effekten av politikfaktorn. Kvar blir det som på tekniskt språk kallas en residual – det är de värden som kommunerna skulle få om andel sossar och vänsterpartister inte spelade någon roll. Om man rangordnar kommunerna efter dessa ”residualer” hamnar Skinnskatteberg inte på plats 289 utan på plats 282. De svarande företagarnas aversion mot sossar och vänsterpartister kostar alltså Skinnskattebergs kommun sju platser.

Man kan sen gå vidare och undersöka sambandet mellan de här residualerna och om det var maktsikte eller inte mellan 2006 och 2010. När kommunerna rangordnas efter de nya residualer som blir resultatet hamnar Skinnskattebergs kommun på plats 270. Ilskan över maktskiftet kostade alltså ytterligare tolv platser på rankinglistan.

När vi slutligen gör om proceduren en tredje gång för att eliminera effekten av folkminskningen så rycker Skinnskatteberg upp ända till plats 185. Folkminskningens pris är alltså hela 85 platser på rankinglistan. Totalt kostar alltså de här tre faktorerna 104 platser på listan, varav folkminskningen står för 85 och motviljan mot sossar och vänsterpartister tillsammans med ilskan över maktskiftet – de politiska faktorerna – svarar för 19 platser.

Huvudförklaringen till bottenplaceringen är alltså folkminskningen. Det kan man lätt förstå. För företagarna försvinner marknaderna – både kunder och arbetsmarknad (kom ihåg att de klagade över att de inte får tag på kompetent personal). För kommunen försvinner skatteintäkter medan man står kvar med stora fasta kostnader. För Skinnskattebergs kommun, och för den delen ett flertal av kommunerna utanför storstadsområdena, är det viktigaste att bryta folkminskningen. Men också politiken spelar en roll för kommunens rykte. Gnälligheten hos företagarna över ett påstått sämre klimat ökar med vänsterstyre och särskilt när ett borgarstyre välts över ända. Kom ihåg att de svarande i Skinnskatteberg särskilt beklagade sig över kommunens och allmänhetens attityder till företagsamheten. Kom också ihåg den hätska stämning som de borgerliga piskade upp i samband med maktskiftet under förra mandatperioden. Läs om hatkampanjen här.