Valfiaskona i Örebro och Västra Götaland korrigerade

Efter en rad oegentligheter i valet 2010 beslöt valprövningsnämnden att det skulle genomföras omval i landstingsvalet i Västra Götalandsregionen samt i kommunalvalet i Örebro nordöstra valkrets. Omvalet genomfördes i söndags och ledde till rödgröna framgångar. Utomordentligt lågt valdeltagande i regionomvalet har bekymrat inte minst statsvetarna. Majoritetsbildningen blir knepig eftersom nynazistiska Sverigedemokraterna blir balansparti.

Socialdemokraterna och det nynazistiska partiet Sverigedemokraterna är de stora vinnarna när man jämför med valresultatet 2006. Både i Västra Götaland och i nordöstra valkretsen i Örebro tar de båda partierna nya mandat. Största förlorare är Folkpartiet och Kristdemokraterna som båda förlorar mandat i båda valen.

En jämförelse med 2010 års underkända val visar förstås vem som i första hand vann eller förlorade på att det blev omval. Men man kan också se resultatet som ett tecken på opinionens utveckling under det senaste dryga halvåret. Moderaterna förlorade mandat i båda omvalen, Folkpartiet och Sjukvårdspartiet (som utraderades) i Västra Götaland. I Västra Götaland var det Centern, Miljöpartiet och nynazisterna som gjorde vinster på att det blev omval – i Örebro bara Socialdemokraterna.

En sammanfattande bedömning av resultaten av omvalen är att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och nynazisterna är partier som är på uppgång medan det allmänt går utför för Folkpartiet och Kristdemokraterna. Lite mitt emellan med svagt vikande eller oförändrad styrka i opinionen finns Moderaterna, Centern och Vänsterpartiet.

Glädjebudskapet är förstås att omvalet pekar på en tydlig förskjutning i väljaropinionen bort från borgaralliansen och till de rödgrönas fördel. Baksidan av mynten är nynazisternas fortsatta framgångar.

Valdeltagandet och förslag om hur göra vid överklagade val

En annan baksida är det katastrofalt dåliga valdeltagandet speciellt i omvalet i Västra Götaland där bara 43 procent deltog. Också i Örebro var valdeltagandet lägre än normalt men inte så katastrofalt lågt som i Västra Götaland.

Det låga valdeltagandet har inte minst oroat statsvetarna. Lågt valdeltagande anses hota legitimiteten i valproceduren. Sören Holmberg som brukar tala sig varm för skilda riksdags- och kommunalval har förstås särskild anledning att bekymra sig. Han tycker att omval ör onödigt och att valprövningsnämnden istället skulle kunna besluta om att flytta mandat om oegentligheter har ägt rum.

Ulf Bjereld å andra sidan tycker att det inte är så farligt med lite slarv. Det har alltid förekommit. Någonstans tycker jag att jag har sett att han drar den logiska slutsatsen av detta man borde höja ribban vad gäller felaktigheter innan man beslutar om omval. Men jag kan ha fel eftersom jag inte hittar uttalandet. Kanske Ulf kan bringa klarhet.

Den Ulf Bjereld närstående Marie Demker är i en intervju i Bohuslänningen inne på detta spår – att det krävs rejäla fel för att man ska ta till omvalsalternativet: ”Jag tror att vi behöver se över reglerna för hur vi gör när det blir fel i ett val. Det behövs fler alternativ…Hon menar att ett val måste ha gått väldigt snett för att det ska vara berättigat att hålla ett helt nytt omval.”

Den mer från media än från forskningen kände Stig-Björn Ljunggren tycker att man kan acceptera ett så lågt valdeltagande vid ett omval, eftersom väljarna är besvikna på det tidigare.
”Folk har anledning till att inte rösta”, säger han i Expressen.

Lennart Nilsson är inne på ett liknande spår: ”Det låga valdeltagandet ser han som en protest mot att det alls hålls ett omval skriver DN. ”Vid nästa val får man verkligen hoppas att det finns valobservatörer som kan granska det här.” Han är alltså inne på den radikala lösningen på problemet: Undvik omval genom att se till att det går rätt till första gången.

Doktoranden John Högström vid Mittuniversitetet föreslår röstplikt.

Det är med andra ord vitt skilda förslag som statsvetarna har att komma med:

• Låt valprövningsnämnden besluta om mandatfördelningen i stället för att ordna omval
• Ordna omval bara när det är mycket stora fel som har begåtts
• Acceptera lågt valdeltagande
• Se till att det går rätt till så slipper man hela problemet
• Gör det obligatoriskt att rösta

Valprövningsnämnden har som underlag för sitt beslut haft beräkningar gjorda av matematikprofessorn Svante Linusson på KTH. Han har kommit fram till att felen i de båda fall där det beslöts om omval med stor sannolikhet påverkade resultatet. Man får väl lov att säga – under förutsättning att Linusson har räknat rätt – att det då handlar om väsentliga (eller som Demker säger ”det har gått väldigt snett”) fel. Över 200 överklaganden över 2010 års val hade kommit in. Det verkar med andra ord inte som om Valprövningsnämnden har beslutat om omval på rent okynne.

Inte verkar det heller riktigt tilltalande att nämnden skulle få besluta om mandatfördelningen istället. I praktiken skulle det ju komma att innebära att det blir professor Linusson som får besluta vem som ska ha makten i kommunerna, landstingen och kanske till och med i staten.

Röstplikt tillämpas i 32 länder. Några exempel är Australien, Belgien, Costa Rica, Cypern, El Salvador, Fiji, Filippinerna, Gabon, Grekland, Honduras, Kongo, Liechtenstein, Luxemburg, Mexiko, Nauru, Panama, Thailand, Turkiet, Uruguay och Venezuela. Det återstår att visa att valen i dessa länder får större legitimitet än t ex i Västra Götaland.

Besvärlig majoritetsbildning

Både i Örebro och i Västra Götaland får efter omvalen en besvärlig parlamentarisk situation. I Örebro är det i och för sig en säker rödgrön majoritet i fullmäktige. De tre rödgröna partierna har 36 mandat mot bara 29 för de borgerliga och 4 nynazister. Problemet är bara att Miljöpartiet i Örebro har ingått i koalition med de borgerliga och mellan de socialistiska partierna och denna koalition står det 32-29 med de fyra nynazisterna som balansparti.

Även i regionfullmäktige i Västra Götaland blir nynazisterna balansparti mellan en rödgrön koalition som är något större än borgaralliansen.

Om man vill stänga nynazisterna ute från kommunens styre finns i princip bara två lösningar: Man kan bilda en blocköverskridande koalition eller bilda ett minoritetsstyre. Västra Götaland har en tradition av blocköverskridande koalitioner. Under två mandatperioder styrdes regionen av Socialdemokraterna tillsammans med Centern och Folkpartiet. Det finns därför vissa goda erfarenheter av denna typ av koalitioner, vilket kan jämna marken även efter 2011 års val. I Örebro är det Miljöpartiet som har nyckeln till en blocköverskridande koalition.

Om man istället väljer lösningen med minoritetsstyre, så tycks det ha utkristalliserat sig en praxis i svensk politik efter 2010 års val att det block som är störst bildar styre. Detta är en lösning som fortfarande ger möjligheter för balanspartiet att utöva inflytande. Vi ser det i riksdagen där nynazisterna i SD i huvudsak utgör traskapatrullo för den borgerliga regeringen. Detta gör att lösningen med minoritetsstyre är särskilt vansklig för vänsterstyren i minoritet. Ibland hamnar nynazisterna dock under stort buller och bång på samma linje som de rödgröna. Själva söker de förmodligen efter frågor där de kan få uppmärksamhet genom att fälla regeringsförslag, och det är inte helt klart att Socialdemokraterna inte i lönndom resonerar med dem. Det går ju rykten om att Ylva Johansson ska ha träffat en nynazist på sitt rum. Och så småningom finns en risk att regeringen börjar överlägga med nynazisterna för att bli mer säker på att få igenom sina förslag. Så blev det en gång med Ny Demokrati.

Mot lösningen med blocköverskridande koalitioner brukar anföras att utestängningen skulle skapa en sympatiframkallande martyrstatus för nynazisterna. Såvitt jag kan se – och som jag skrivit om förut – saknas dock belägg för en sådan tes.