Skogslåglandet präglas av stora myrområden i ett flackt
barrskogsdominerat landskap. Terrängens låglänta och flacka karaktär, med få
berg och den relativt höga nederbörden gör att myrområdena blir omfattande.
Västmanland mälarbygd –
bruksbygd – bergslag 1990
Skogar finnas ännu både stora och vackra, särdeles i
bergslagen, som dessutom är rik på naturskönheter, synnerligast i närheten af
sjöarna och strömdragen. Slätten däremot är ful och tröttande genom sin
enformighet och sina små backkullar, där enbuskarna förgäfves påminna
inbyggarne om att planteringen af några träd här och där skulle skänka en
hvilopunkt för ögat och därigenom förläna landskapet ett annat utseende.
Landets skiljaktiga beskaffenhet föranleder en olikhet i befolkningens lynne,
vanor och lefnadssätt, som genast faller i ögonen. Bergslagen, med sina sjöar
och dalar, skogar, strömmar och berg, framställer ett bergsmannalif i hela dess
kraftiga och egendomliga friskhet, då däremot slätten med sina sädesfält och trädesåkrar
ger sina bebyggare ett skaplynne af enformighet och tröghet, som icke är olikt
naturen själf.
Herman Hofberg: ”Genom
Sveriges bygder. Skildringar af vårt land och folk” 1896
Från Stockholm hem till byn tar det två timmar med bil.
Efter Mälarlandskapet byter naturen karaktär. Slätterna med stilla vattendrag
och näpna trädflockar ersätts av vad som lika gärna kunde vara Minnesota,
Norrland eller varför inte Ryssland. Det skymmer och blir trängre kring vägen.
Rödaktiga lador och tröskskjul skymtar i de strama bårderna av skog. Mörka
jättegranar, alla stöpta i samma form ... Kan människor leva här?
Sven Olov Karlsson
”Italienaren” 2003
Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar