Skinnskattebergs tillbakasatta och styvbarn

 

Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre, Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.

Per Albin Hansson, 1928

Per Albin Hansson

I det lilla folk- och medborgarhemmet som utgörs av Skinnskattebergs kommun föreslås nu drastiska nedskärningar i den sociala sektorn. Det är nedskärningar som drabbar dom tillbakasatta, dom beroende, dom plundrade. Kort sagt samhällets styvbarn. Argumentationen för nedskärningarna följer två dolska spår: Det första argumentet ligger i själva beteckningen. Nedskärningarna och nedläggningarna kallas inte för sina rätta namn. Istället kallas dom ”effektiviseringar”. Vem kan vara emot att ineffektiv verksamhet försvinner?

Det andra dolska argumentet ligger i hur deltagandet i dom olika åtgärderna och verksamheterna som föreslås bli slopade beskrivs. Antalet deltagare i var och en kan räknas på ena handens fingrar, ibland bara på ena handens tumme. Detta ska vi förmodligen se som ett tecken på verksamhetens ineffektivitet, men också som ett tecken på att behovet egentligen inte finns. Varför försöka laga det som inte är trasigt?

Låt oss börja med effektiviteten. Effektivitet är den nytta man får ut per satsade resurser. Är nyttan per krona hög är det effektivt. Är nyttan per krona liten eller ingen är det ineffektivt. Här måste vi förstå skillnaden mellan privat vinstdrivande verksamhet och offentlig skattefinansierad verksamhet. Nyttan för ägaren av den vinstdrivna verksamheten är vinst. En verksamhet som inte bidrar till vinst har för ägaren inget värde. Förlustbringande verksamheter måste skalas bort. Det vinstdrivna företaget använder verksamhet för att göra pengar.

I den samhälleliga verksamheten är det tvärtom. Här används pengar för att göra verksamhet. Ägarens, vi alla medborgares, intresse är att lösa problem, att fylla behov. Inte att göra pengar. Om en verksamhet läggs ned kvarstår problemen och dom ouppfyllda behoven. Nedläggning motverkar syftet, till skillnad från i den vinstdrivna sektorn där nedläggning bidrar till att lösa problemet.

Effektivitet har alltså en alldeles annorlunda innebörd i det allmänna och i det privata. Hur är det då med det andra dolda argumentet: ”Det låga deltagarantalet pekar på att behovet egentligen inte finns”? Vi ska se på några tecken på omfattningen av antalet styvbarn och tillbakasatta i det lilla ”folk- och medborgarhemmet” Skinnskattebergs kommun.

Socialstyrelsen inventerade hemlösheten i Sveriges kommuner år 2011. Om man räknar med att den procentuella andelen hemlösa är densamma i alla kommuner, borde det finnas åtminstone 15 hemlösa i vår kommun.

Sex personer av 1 000 behandlades i sjukvården på grund av missbruk av alkohol och narkotika. Det skulle motsvara 25 personer i Skinnskatteberg. Och då är det bara toppen på isberget.

På faktaunderlag från den nationella folkhälsoenkäten 2023 drog Folkhälsomyndigheten slutsatsen att nio procent av befolkningen 16 år och äldre var utsatt för allvarlig psykisk påfrestning. Nio procent av skinnskattebergarna, det är 336 personer det. Myndigheten uttrycker det så att ”allvarlig psykisk påfrestning kan indikera att man har ett psykiatriskt tillstånd.

Statistiska Centralbyrån (SCB) redovisade 2021 att 4,6 procent av hushållen hade ”låg inkomststandard” eller vad som kallas absolut fattigdom. Absolut fattigdom innebär att inkomsterna inte räcker till nödvändiga levnadsomkostnader. 4,6 procent av hushållen, det innebär att 102 av 2 218 hushåll i Skinnskatteberg är fattiga.

Det finns hemlösa, missbrukare, psykisk ohälsa och fattigdom. Det är folkhemmets styvbarn, som fortsatt lämnas utanför om verksamheter riktade för att stödja dom kastas på sophögen. Men vad ska man istället göra? Om verksamheten är ”ineffektiv” får man göra den effektivare. Man får börja med att kartlägga problemen. Hur många är styvbarnen? Och man måste söka upp dom för att tillsammans se vad man kan göra åt deras problem. Och man får ändra eller starta om verksamheter som professionellt och solidariskt stöder och hjälper. Men då blir det nog ingen besparing. Besparingar får göras på annat håll i samhället, eller i kommunen. Besparingar som drabbar dom privilegierade, dom härskande och plundrarna och inte dom tillbakasatta, dom beroende och plundrade.