Skinnskatteberg gör affärer igen: Bowlinghallen säljs till slumppris

Strax före järnvägsövergången i Skinnskatteberg ligger några hus, där bland annat bowlinghallen är inrymd. Fastigheterna går under namnet Lurbo efter ett hemman som fanns där förr. Det finns många Lurbo i landet. En tolkning är att det blåstes i en lur när någon passerade. Men det finns förstås en annan tolkning. En person som låtsas bo på en plats där hen inte bor är en lurbo. SD-riksdagsmannen Oscar Sjöstedt som låtsas bo i Aronsberg i Riddarhyttan är en typisk lurbo.

Och fastigheterna på Lurbo i Skinnskattebergs samhälle tycks också ha mycket med, snarare att luras än med en lur att tuta i. Fastigheten har ägts av Skinnskattebergs kommun. Den här historien börjar för sju år sen. Det hade just varit val. Det borgerliga styret med 14 av fullmäktiges 31 mandat men med stöd av två nyttiga idioter tillhörande SD hade kastats ur sadeln. Problemet var bara att efter valet kunde inte heller vänstersidan bilda ett majoritetsstyre. Då inleddes förhandlingar mellan S, V och C. Den konstellationen skulle få majoritet med 16 platser i fullmäktige. Förhandlingarna var långt gångna. Platser hade fördelats och man satt och knåpade med en gemensam budget.

Då kom bombnedslaget. Centerledaren Helena Norrby hade ätit lunch med valets förlorare, kommunalrådet Carina Sándor (L) och bytte sida. Förklaringen till sidbytet var diffus. ”Det ska finnas fullt förtroende i en trikolor och känner man att det inte är det så är det bättre att gå vidare” sa Norrby till Fagersta-Posten.

Så det fick bli ett socialdemokratiskt minoritetsstyre istället. Detta blev på ”Liberalernas” nåder. Liberalerna var det enda parti som kunde garantera en fullmäktigemajoritet åt det nya kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). Förra kommunalrådet Carina Sándor kunde behålla kontrollen men behövde inte ta något ansvar. Allt samarbete med Vänsterpartiet förbjöds uttryckligen.

Tidigt på våren 2019 kom det fram att centerpartisten Ulf Kjellin (”ring inte fel”) erbjöds att köpa en del av Lurbofastigheten. Det kulle kosta honom 350 000 kronor. Detta till trots att en mäklare som kommunen anlitat för en marknadsvärdering kommit fram till att fastigheten var värd det dubbla. En liten nätt förtjänst för Kjellin med andra ord. Kommunstyrelsens borgerliga majoritet drev igenom förslaget om försäljningen till vrakpris.

Men nu började Socialdemokraterna sätta sig på tvären. Också dom förhatliga vänsterpartisterna började mullra. I en insändare i februari 2019 krävde Socialdemokraterna att kommunen inte skulle få sälja ut kommunal egendom på rea. Det stod också uppenbart att en försäljning skulle komma att överklagas. Kommunen får inte gynna en enskild näringsidkare (”ring-inte-fel-elfirman”), och frågan var om inte affären stod i strid också med EU:s statsstödsregler. Kjellin skulle då kunna tvingas återbetala stödet d v s cirka 350 000 kronor till kommunen. Inför detta vek dom borgerliga ned sig och sålde till det uppskattade marknadspriset.

Så gick åren, och i fjol bestämde sig Kjellin för att sälja. Han hade hittat en köpare med det imponerande företagsnamnet ”Professional Sales Group Sweden AB” som var redo att betala en dryg miljon för fastigheten. Se där. Så gick inte Kjellin till sist lottlös ur affären. Företaget med det imposanta namnet ägs av två privatpersoner i Gisslarbo och grundades 2018 för att syssla med biodling och honungsförsäljning. Sedermera har verksamhetsbeskrivningen utökats och omfattar nu en imponerande diversehandel: ”produktion, förädling, marknadsföring och försäljning av honung och övriga bi-relaterade produkter. Marknadsundersökning, handel med och konstruktion, tillverkning, försäljning, uthyrning och service av delar och tillbehör till motorfordon. Representation på agenturbasis för utländska fabriker som är inriktade på bil- och verkstadsindustrin samt bedriva utvecklings- och konstruktionsverksamhet. Bedriva marknadsföring och PR samt produktutveckling av egna och andra varumärken. Hålla föredrag och litterära verk. Bolaget ska även bedriva förvaltning och uthyrning av fastigheter samt därmed förenlig verksamhet.”

Det du! Det är grejer det.

Hur det nu har gått med diversehandeln, så har den inte genererat just något överskott. Omsättningen 2023 av allt detta var 51 000 kronor trots att Svensk Fastighetsförmedling i en annons förutsåg intäkter av Lurbofastigheten med två lägenheter, verkstads- och lagerlokaler till 492 000 kronor. Professional Sales (!). Förlusten för bolaget uppgick samma år till 307 000 kronor.

Nu är det dags för nya fastighetsaffärer. Nu vill kommunen sälja återstoden av fastigheten, som bland annat inrymmer en bowlinghall, restaurangkök och konferensutrymmen. En genomförd värdering av marknadspriset landar på drygt 2 miljoner kronor. I en utredning i januari 2022 föreslog kommunens dåvarande näringslivssamordnare att den skulle säljas för den symboliska summan 250 000 kronor till en ”lokal företagare” som uppgavs vilja skapa en central ”mötespunkt för invånare, föreningar och företag.”

Kommunstyrelsens majoritet som den här gången bestod av Socialdemokraterna och ”Liberalerna” (ja, och så Centerns förstås) beslöt enligt förslaget. Vem den lokala företagare som påstods vilja ”skapa en central mötespunkt” var fortfarande höljt i dunkel. Likaså hur hela affären hade gjorts upp. Vänsterns Fredrik Skog skrev då ett mail till alla dom berörda och ställde frågor om hur det hade gått till när man i skymundan bestämde sig för att sälja kommunens fastighet för reapris.

Det ser ut som en tanke att den som ansåg sig manad att svara på Skogs mail var, ja gissa vem? Jo, centerpartisten Ulf Kjellin. Något riktigt svar var det ju inte heller. Nej, Kjellin menade i sitt svar att dom nog var lika goda kålsupare båda två eftersom dom båda varit ”inblandade i fastighetsaffärer med kommunen”. Visst hade väl Fredrik Skog själv köpt studentboendet ”Tre Kolare” av kommunen? Man kan lägga till att det var 2007, alltså för 17 år sen. Kjellins minne är långt.

Nu är saken inte klar med detta. Liksom i den förra affären måste den tjocka tanten sjunga (d v s det behöver beslutas i fullmäktige). Och förra gången, inför hotet om överklagande, backade dom som ville slumpa bort kommunens fastighet till Kjellin. Det kan nog gå på samma sätt den här gången.