Bekämpa korruptionen! Mani Pulite i Skinnskatteberg!

Tvivelaktigheter i Skinnskattebergs kommun duggar tätt nu. Även om det inte är korruption i lagens mening, är mycket exempel på korrupt beteende. Det kan handla om nepotism, d v s att släktingar får jobb utan avseende på deras meriter. Det kan handla om politiskt patronage, d v s att jobb fördelas efter innehav av partibok i för tillfället lämpligt parti. Och det kan handla om att lukrativa kontrakt tilldelas släkt, vänner eller partianhängare. Det låter ju inte trevligt och någon som kommenterade ett inlägg tyckte att ”Skinnskatteberg är Sveriges mest korrumperade kommun.” Om det är sant ska jag låta vara osagt. Det är nämligen så, att det är omvittnat att dom här formerna av korrupt beteende tycks vara ganska vanliga i svenska kommuner.

Korruption i form av rena mutor är ovanligt i svenska kommuner. Däremot finns tydliga tecken på att vänskapskorruption och intressekonflikter blivit vanligare. Upphandlingar inom plan- och byggärenden är också ett område där korrupt beteende förekommer. Teknisk förvaltning, turism och byggsektorn är särskilt riskutsatta. Detta är några av dom viktigaste slutsatserna i Statskontorets granskning av korruption i kommunerna (2023).

Nepotism och politisering

Även om Sverige vanligen får en bra placering i olika rankningar av frihet från korruption, är det en spridd uppfattning att kommunerna inte kommer så väl ut. Det handlar om att politiker utnyttjar sin position för att skaffa sig själva, närstående eller partivänner jobb eller lönsamma uppdrag. Man försöker på olika sätt runda att jobb och uppdrag går till dom mest meriterade personerna.

Tillitsbarometern som är en återkommande befolkningsundersökning som genomförs av Ersta Sköndal Bräcke högskola har 2017 och 2020 ställt en fråga om nepotism d v s att släktingar och vänner gynnas ekonomiskt. Av dom svarande är det dubbelt så många som anser att nepotism är vanligt i kommunerna, än som anser att mutor är vanligen förekommande. Enligt Brottsförebyggande rådets undersökning ”Politikernas trygghetsundersökning” var den vanligaste formen av korruption det som kallades ”vänskapskorruption.” Statsvetaren Gissur Ó Erlingsson som studerat korruptionen i kommunerna redovisar bl a i en artikel i Ekonomisk Debatt (2011) olika undersökningar som pekar i samma riktning.

Det är mycket vanligt i lokala diskussioner att den politiska ledningen i respektive kommun beskylls för att tillsätta chefstjänster på olika nivåer med sina egna partimedlemmar. Någon riktigt systematisk kunskap om hur vanligt det är finns det dock inte. Journalisten Anders Isaksson beskriver i boken Den politiska adeln (2006) hur det finns släktklaner som ser till att medlemmarna får jobb i staten, i partiet, i organisationer närstående partiet och inte minst i kommunerna. Förvaltningsforskaren Anders Ivarsson Westerberg och historikern Torbjörn Nilsson diskuterar i artikeln De dolda makthavarna (2009) politiseringen av förvaltningen. I boken Demokratins väktare (1998) menar statsvetaren Lennart Lundquist att utnämningen av ”politruker” i förvaltningen är ett demokratiskt problem. Linköpingsforskaren Emanuel Wittberg konstaterar i sin avhandling Corruption risks in a mature democracy (2023) att partimedlemmar har större chans att få jobb i en kommun än icke partimedlemmar. Partipolitisering av kommundirektörsposter har också diskuterats och Expertgruppen för studier i i offentlig ekonomi har finansierat ett projekt om politiseringen av kommundirektörer. Projektet ska genomföras av Gissur Erlingsson och hans kolleger, men ska tyvärr inte redovisas förrän nästa år.

De olika fenomenen är relaterade till varandra. Historikern Fabian Persson citerar i en artikel i tidskriften Scandia (1993) den nederländske historieprofessorn Wim Blockmans (1988): ”i praktiken visar det sig hur nära sammanlänkade dom begreppsligt olika fenomenen korruption, mutbarhet, lobbyism och patronage är, och hur mycket dom stör dom formella statsinstitutionernas sätt att fungera [min översättning].”

När det gäller dom lokala förhållandena i Skinnskatteberg värjer sig den SD-ledda majoriteten för beskyllningarna om korruption. I det avslöjande som SVT Nyheter Västmanland häromdagen gjorde om hur politiker i det tekniska utskottet, däribland ordföranden, skodde sig på feta kontrakt sa kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD): ”Nej jag ser inte alls den risken. Folk är vuxna människor och dom jobbar för kommunens bästa”. Att pengarna ändå spelar en viss roll medger dock utskottets ordförande Jonny Emtin (SD): ”Jag lever på det här, att gräva hål. Jag kan inte leva på politiken.” Kanske, med tanke på det livsfarliga hål som tekniska kontoret lät gräva i centralorten i höstas, ett kanske lite olyckligt uttalande.

Det behövs en antikorruptionskampanj

Även om Skinnskatteberg inte är landets mest korrupta kommun, är det uppenbart att det förekommer korrupt beteende, och att många kommuninvånare har tröttnat på att bo i en kommun som ständigt utpekas som ett kommunaldemokratiskt rövhål. Det finns aktörer som oförtröttligt bekämpat dom här avarterna. Dom skriver insändare och inlägg i sociala medier. Dom talar i kommunfullmäktige. Dom överklagar tvivelaktiga beslut. Men nu är det dags att mobilisera allmänheten.

I Italien genomfördes på 90-talet kampanjen ”Mani Pulite” (rena händer) för att bekämpa korruptionen och maffiaväldet. Politiker, statstjänstemän och företagsledare arresterades och dömdes. En konsekvens av Mani Pulite var att hela partiväsendet kollapsade, och ur askan växte så småningom fram nya partier. En del var rena, men andra var fulare. Så kan det gå.

Det är dags för en Mani Pulite i Skinnskattebergs kommun. Om kommunen nu inte kan bevisas vara mest korrupt i Sverige, tänk om den kunde bli den renaste. Det handlar inte bara om att sätta dit dom korrumperade. Den utbredda korruptionen riskerar att spä på det omtalade politikerförakt som i längden utgör ett hot mot hela demokratin.

Vad ska man då göra? Ja, jag säger som ärkebiskopen sa, när han tillfrågades om hur jungfrufödseln hade gått till: ”Hur ska jag veta det?”. Jag tror att dom krafter som är måna om den lokala demokratin måste samlas. Det kan handla om oppositionspartierna Vänstern och Moderaterna, men också stora delar av socialdemokratin, och kanske demokratiskt sinnade liberaler. Ja, och så Centern också. Men det finns fler utanför partierna – i fackföreningarna, i andra folkrörelser och vanliga medborgare. Dom måste sätta sig ned och utforma en strategi och taktik för att stjälpa SD-styret över ända. Det kan behövas mer inlägg i sociala medier, insändare, överklaganden. Kanske också namninsamlingar och direkta aktioner. Ett första krav är att sådana politiker som Ewa Olsson Bergstedt (SD), Jonny Emtin (SD) och Elisabet Åberg (L) måste avgå. Dom är direkt ansvariga för urspårningen.

Referenser

Blockmans Willem Pieter (1988) “Patronage, brokerage and corruption as symptoms of incipient state formation in the Burgundian – Habsburg Netherlands” i Klientelsysteme im Europa in der frühen Neuzeit (Oldenbourg Wissenschaftsverlag)

Erlingsson Gissur Ó & Jonas Linde (2011) Ekonomisk debatt 39:8

Isaksson Anders (2006) Den politiska adeln Stockholm: Bonnier fakta

Ivarsson Westerberg Anders & Torbjörn Nilsson (2009) ”De dolda makthavarna” Statsvetenskaplig tidskrift 111:4

Lundquist Lennart (1998) Demokratins väktare: ämbetsmännen och vårt offentliga etos Lund: Studentlitteratur

Persson Fabian (1993) ”En hjälpande hand. Principiella aspekter på patronage i förhållande till nepotism och meritokrati under stormaktstiden” Scandia 59:1

Statskontorets (2023) Nya utmaningar och gamla problem – om korruption i kommuner och regioner Stockholm: Statskontoret

Wittberg Emanuel (2023) Corruption risks in a mature democracy: mechanisms of social advantage and danger zones for corruption Linköping: Linköpings universitet