Skinnskattebergs kommun värjer sig med näbbar och klor mot samarbeten

Samarbete mellan kommuner är, åtminstone enligt vad regeringens utredare Sven-Erik Österberg kommit fram till den enda räddningen för krympande småkommuner. Annars hotar nedläggning och sammanslagningar vid horisonten. Skinnskattebergs kommun utmärker sig genom att (1) vara den i regionen minsta och mest krympande kommunen och (2) den kommun i regionen som hållit mest emot när det gäller samarbete med andra kommuner. Det är olycksbådande.

Men någon kommer förstås i kläm när man går in i en samarbetsrelation. Det kan gälla personal som inte får plats i den nya gemensamma organisationen. Särskilt riskfyllt är det för chefer och dom politiker som ansvarar för den aktuella verksamheten. Chefer och politiker riskerar att bli av med sina jobb och arvoden bums när man går in i en gemensam organisation. Nedläggning av kommunen och sammanslagning med någon eller några andra kommuner är ett mer långsiktigt hot. Det är därför lätt att förstå att politiker som är mer intresserade av sina positioner och arvoden håller emot. Kortsiktiga beslutsfattare vinner alltid över dom som skådar lite längre bort.

Après moi, le déluge [Efter mig, syndafloden] som Ludvig den XV sa.

På dagordningen vid Skinnskattebergs kommunstyrelses möte i tisdags stod frågan om samarbete när det gäller överförmynderiet. Den utredning som presenterades var resultatet av en motion från Moderaterna, som fullmäktige hade bifallit i maj 2023. Utredaren hade undersökt möjligheterna att gå med i Västmanland-Dalarnas gemensamma överförmyndarnämnd, Västra Mälardalens överförmyndarnämnd eller att sluta avtal med Västerås stad.

Tjänstemännen vid dessa tilltänkta partnerorganisationer var positiva. Utredaren gör också bedömningen att det skulle vara kostnadsmässigt positivt för Skinnskatteberg att gå in i ett samarbete. Bland fördelarna framhölls också den minskade sårbarheten. Verksamheten har för närvarande bara en handläggare på 80 procent. Dom 40 anlitade ställföreträdarna hade också tillfrågats om sin åsikt. Av 28 som besvarade enkäten var 64 procent emot, d v s 18 stycken. Tio var positiva.

När saken först behandlades i kommunstyrelsens ledningsutskott yrkade Bo Öberg (M) att man skulle inleda förhandlingar med Västra Mälardalens överförmyndarnämnd. Det tyckte nu inte dom andra i utskottet (Ewa Olsson Bergstedt (SD), Ulf Kjellin (C), Elisabeth Åberg (L) och Lena Lovén Rolén (S)). På förslag från SD beslöt man att ”lägga utredningen till handlingarna.” Inte heller den socialdemokratiska suppleanten Arne Hjorth tycks enligt protokollet ha haft någon annan åsikt. Ridå alltså i ledningsutskottet för samarbetsförslaget.

Men nu kom det upp i kommunstyrelsen. Där gick det inte bättre. Samma koalition av SD, S, L och C la utredningen ”till handlingarna.” För säkerhets skull vägrades Bo Öberg (M) och Fredrik Skog (V) att över huvud taget lägga något annat förslag, t ex det som M hade lagt i ledningsutskottet. Drivande i denna förbudslinje var en ledamot som utsett sig själv till expert på kommunalrätt. Sedan hen misslyckats i sitt försök att bli kommunalråd tycks hens nya paroll vara if you can’t beat them, join them.

Bland samarbetsmotståndarna både i utskottet och i kommunstyrelsen noterar vi överförmyndarnämndens ordförande Elisabeth Åberg (L); ni vet hon som har tretton olika kommunala uppdrag. Hennes ordförandeuppdrag löpte ju risk att försvinna. Det må väl vara hänt, hon har ju en hel del annat att falla tillbaka på. Men, ack, med ordförandeuppdraget försvunne ju också arvodet. Enligt vad som gällde 2022 handlar det om sisådär 40 000 kronor om året eller närmare bestämt 3 266 kronor i månaden. Av dom sammanlagt 153 000 som olika ordförandearvoden gav, skulle ju ett bortfall av överförmyndarnämnden vara signifikant. Det skulle vara ett slag där det gör som mest ont.

Tydligen tyckte hennes koalitionssystrar och –bröder i SD, S och C sammaledes; inklusive den självutnämnda kommunalrättsexperten som misslyckades att ta över kommunalrådsposten.