Stora brister i VA-verksamheten i Skinnskatteberg

Det finns stora brister i hur kommunstyrelsen i Skinnskattebergs kommun sköter planering, ledning och styrning av VA-verksamheten. Detta framkommer i en granskning som kommunrevisionen beställt av revisionsbyrån KPMG. Det som granskats är dels hur styrningen av underhåll av VA-systemet går till, dels styrningen av dricksvattenförsörjningen.

Den samlade bedömningen som konsulterna gör är:

Vår samlade bedömning utifrån granskningens syfte är att kommunens underhåll av VA-anläggningar inte är ändamålsenligt, samt att det delvis finns säkra och tillförlitliga rutiner för dricksvattenförsörjnin.

De största bristerna handlar om underhållet av anläggningen. Det finns enligt KPMG inte ändamålsenliga beslutsunderlag, det saknas dokumentation om underhållsbehovet, prioriteringar görs inte på ändamålsenliga grunder, planeringsverktygen uppdateras inte. Det finns inte någon vattentjänstplan, vilket är ett lagkrav.

Enligt lagen om allmänna vattentjänster gäller:

Det ska finnas en aktuell vattentjänstplan i varje kommun. Kommunfullmäktige beslutar om antagande och ändring av en vattentjänstplan. Kommunfullmäktige ska minst vart fjärde år pröva om vattentjänstplanen är aktuell med hänsyn till behovet av allmänna vattentjänster.

Det besked som konsulterna från KPMG fick var det lite diffusa att ”kommunen avsåg att upprätta en vattentjänstplan”. Min erfarenhet från mina tidigare åtta år i kommunrevisionen är att det här är ett upprepat mönster i kommunen. Man segdrar in i det längsta med att uppfylla lagstiftningens ålägganden.

Men det går alltså något bättre när det gäller dricksvattenförsörjningen än underhållet. Men inte heller när det gäller försörjningen med dricksvatten är det något toppbetyg som delas ut. Kommunstyrelsen bedöms visserligen ”i allt väsentligt har säkerställt en tillräcklig vattenkvalitet”, men att man bara ”delvis har säkerställt produktionen av dricksvatten” och att tillgången till dricksvatten vid akut dricksvattenbrist är ”delvis säkerställd”. Den allvarligaste bristen som granskarna framhåller är att det saknas en nödvattenplan.

Livsmedelsverket skriver:

Störningar i dricksvattenförsörjningen kan orsaka stora problem och skador för de individer och verksamheter som drabbas. I ett värsta scenario riskeras liv och hälsa, samtidigt som de ekonomiska konsekvenserna kan bli mycket omfattande … För att skapa en bra grund till en nödvattenplan krävs … att den politiska ledningen sätter ambitionsnivån för nödvattenförsörjningen.

Någon sådan aktivitet från den politiska ledningen har i vart fall jag inte sett till. Men ”den politiska ledningen” har förmodligen annat att bekymra sig om (arvoderade uppdrag, välbetalda jobb till släktingar och partimedlemmar, feta kontrakt med kommunen).

För den som sett hur VA-chefer på löpande band fått sparken på oklara grunder och hur man i månader lyckades gräva en livsfarlig grop mitt i centrum är bristerna i den politiska ledningen inte heller överraskande.

Tillsammans med alla andra brister när det gäller ledning och styrning (t ex hur man lyckats strunta i fullmäktiges beslut om nybygge av en sanslöst dyr brandstation och därigenom dribbla bort den folkomröstning som 700 väljare genom sina namnunderskrifter krävt) är detta åtminstone i mitt tycke tillräcklig grund för att inte ge kommunstyrelsen ansvarsfrihet. Om kommunrevisionen inte reagerar, så kan varje enskild fullmäktigeledamot yrka att kommunstyrelsen inte ska få ansvarsfrihet.