Den nya kommunstyrelsen
i Skinnskatteberg har haft sammanträde. Det är socialdemokraterna som har den politiska
ledningen av kommunen, men utan att ha majoritet vare sig i kommunstyrelsen
eller fullmäktige. Socialdemokraterna har fem platser, medan oppositionen, som
alltså är i majoritet har sex platser. Dessa fördelas: Två folkpartister (”liberaler”),
två sverigedemokrater, en moderat och en centerpartist.
Detta första sammanträde i kommunstyrelsen kan ses som ett
test på hur minoritetsstyret fungerar. På föredragningslistan stod 20 ärenden.
I femton av dessa fanns bara ett förslag. Om man tittar särskilt på dessa
femton visar det sig att sju är sådana där inga egentliga beslut tas; de
noteras, godkänns eller läggs till handlingarna.
Summa summarum fattades det 13 egentliga beslut. Oenighet
mellan partierna förelåg i fem av dessa. Jag skulle tro att den här
fördelningen mellan informationsärenden, ärenden där alla är överens och
ärenden där man är oense är ganska typisk en svensk kommunstyrelse.
Låt oss särskilt se på hur det gick i de fem oeniga
frågorna:
- En folkpartist (”liberal”) och en moderat hade överklagat
fullmäktiges budgetbeslut. Kommunen skulle nu yttra sig till
förvaltningsrätten. Folkpartiet föreslog att kommunen skulle hålla med de som
överklagade, medan socialdemokraterna föreslog att kommunen skulle motsätta sig
överklagandet. Det blev omröstning där det folkpartistiska förslaget vann med
sex röster mot fem. De sex som röstade för det folkpartistiska förslaget var
Folkpartiet (”Liberalerna”), Sverigedemokraterna, Moderaterna och Centern.
- Det skulle beslutas som övergripande mål för kommunen.
Socialdemokraterna hade ett förslag och Moderaterna och Folkpartiet (”Liberalerna”)
ett annat. Det blev omröstning där det folkpartistiskt-moderata förslaget vann
med sex röster mot fem. De sex som röstade för det vinnande förslaget var
Folkpartiet (”Liberalerna”), Sverigedemokraterna, Moderaterna och Centern.
- Beslut skulle fattas om försäljning av en kommunal
fastighet. Socialdemokraterna föreslog att mäklare skulle anlitas för att bjuda
ut fastigheten på marknaden. Moderaterna föreslog att fastigheten skulle säljas
bums till bl a en centerpartistisk ersättare i kommunstyrelsen. Det blev
omröstning där det moderata förslaget vann med sex röster mot fem. De sex som
röstade för det vinnande förslaget var Folkpartiet (”Liberalerna”),
Sverigedemokraterna, Moderaterna och Centern.
- Kommunen skulle yttra sig över förslag från
kommunalförbundet Vafab om ny avfallstaxa. Egentligen fanns bara ett förslag,
men Centern hade ett tilläggsförslag. Både huvudförslaget och tilläggsförslaget
bifölls.
- Det tekniska utskottet hade tagit initiativ till
installation av energi- och vattensnåla duschar. Ledningsutskottet hade
föreslagit att styrelsen skulle lägga ärendet till handlingarna medan
moderaterna bums ville installera snålduschar i kommunens idrottshallar. Utan
omröstning avslogs M-förslaget.
I tre av de fem frågorna där det fanns olika ståndpunkter
bland partierna blev det omröstning och oppositionen bestående av de borgerliga
och Sverigedemokraterna gjorde gemensam sak och vann. Åtminstone två av dessa frågor
får man nog säga är viktiga frågor: överklagandet av budgeten och övergripande
mål för kommunen.
Att det socialdemokratiska minoritetsstyret förlorar dessa
viktiga frågor är illavarslande. Jag har tidigare skrivit om förutsättningarna
för att ett arrangemang med minoritetsstyre ska fungera. Det kommer inte att gå om oppositionen ständigt i
centrala frågor försöker besegra minoritetsstyret. Om inte oppositionen väljer
att antingen driva opposition men undvika att agera så att de själva får
makten, eller att oppositionen och den styrande minoriteten kan komma överens
om förslag som man kan enas om. Då kommer det att gå över styr.
I de tre aktuella frågorna i Skinnskattebergs kommunstyrelse
har oppositionen valt den första linjen; den som är förödande för
minoritetsstyret och som tydligt pekar fram mot ett maktskifte där oppositionen
får ta över styret.
Sitta kvar eller
avgå? Konsekvenser på olika arenor
Den svenske statsvetaren Gunnar Sjöblom diskuterade de olika arenor där politiska partier
agerar:
- Väljararenan, där partiet strävar efter att få så många
röster som möjligt
- Den parlamentariska arenan, där partiet strävar efter sådana
positioner att de får så mycket inflytande över besluten som möjligt
- Den interna arenan,
där partiledningen strävar efter att hålla ihop partiet
Statsvetaren Axel
Hadenius kompletterade Sjöbloms modell med
- Implementeringsarenan, där partiet strävar efter att få så
stort inflytande som möjligt över förvaltningen.
Om det fortsätter så här att det socialdemokratiska
minoritetsstyret genomgående blir nedröstat i viktiga frågor måste man ställa
sig frågan om vad konsekvenserna blir på de olika arenorna. Den
socialdemokratiska minoriteten har två handlingsalternativ: att sitta kvar
eller att avgå och lämna över till de borgerliga och Sverigedemokraterna.
Utfallet av
handlingsalternativen för socialdemokraterna
|
Sitta kvar
|
Avgå
|
Väljararenan
|
Skamfilat rykte av att ständigt bli överkörda. Kan leda till färre
röster. Positivt skulle vara att man kan hävda att ”vi klarade en hel
mandatperiod”
|
Skamfilat rykte av att inte ha klarat av styret. Kan leda till färre
röster.
|
Parlamentariska arenan
|
Får inte igenom sina förslag
|
Får inte igenom sina förslag
|
Den interna arenan
|
Försvagad ställning för ledningen, men troligen ingen splittring
|
Försvagad ställning för ledningen, men troligen ingen splittring
|
Implementeringsarenan
|
Nära daglig kontakt med förvaltningsledningen. Kan ge visst
inflytande åtminstone kortsiktigt. Om inte förvaltningen ger upp och börjar
hantera oppositionsledaren som den verkliga politiska ledningen
|
Den nära kontakten med ledningen avbryts. Minskat inflytande
|
Utfallet av
handlingsalternativen för den borgerliga oppositionen
|
S-minoriteteten sitter kvar
|
S-minoriteten avgår
|
Väljararenan
|
Kan visa på Socialdemokraternas svaghet. Kan ge fler röster.
|
Kan visa på Socialdemokraternas svaghet. Kan ge fler röster.
Tydligt samarbete med SD kan leda till en viss väljarflykt.
|
Parlamentariska arenan
|
Får igenom sina förslag
|
Får igenom sina förslag
|
Den interna arenan
|
Otåliga grupper som vill att man ska ta makten kan splittra
|
Tydligt samarbete med SD kan leda till försvagad ställning framför
allt på högre nivåer i partiet, särskilt för C och L
|
Implementeringsarenan
|
Om inte förvaltningen ger upp och börjar hantera oppositionsledaren
som den verkliga politiska ledningen relativt svag ställning
|
Tar makten över förvaltningen
|
Den enda fördel som S kan ha av att sitta kvar i
minoritetsstyret är den mer direkta kontakten med kommunens förvaltning som man
får. I övrigt är förmodligen konsekvenserna av det ena eller andra handlandet
negativa och troligen ungefär desamma oavsett vad man gör.
För de borgerliga är ett maktövertagande positivt, men de
har också en stark ställning som opposition. Det som talar för ett
maktövertagande är egentligen bara detsamma som gör att S skulle vilja behålla
minoritetsstyret – den nära direkta och dagliga kontakten med kommunens förvaltning.
Men kanske ska man ställa sig frågan varför förvaltningen och dess ledning
skulle vilja fortsätta att samarbeta med ett kommunalråd som inte kan påverka
de politiska besluten. Är det inte lika bra då, att etablera en nära relation
med oppositionsledaren som ett slags skuggkommunalråd?
På den interna arenan finns det risk för negativa konsekvenser
av båda handlingsalternativen, men de är olika. Om man fortsätter att opponera
men inte tar över styret blir det slitningar med de otåliga som helst vill ta
makten och struntar i om det sker i samarbete med Sverigedemokraterna eller ej.
I den andra vågskålen ligger hur det skulle uppfattas på högre nivåer i
Folkpartiet (”Liberalerna”) och Centern om deras lokala företrädare går in i en
direkt koalition med Sverigedemokraterna. Detta är inte bara en teoretisk fråga
eftersom Folkpartiets lokala ledare som fikar efter att bli kommunalråd också
har plats i Folkpartiets partistyrelse. Hur mycket av hennes politiska kapital
i partiet kostar det om hon går ihop med Sverigedemokraterna i en tid när
partiet centralt i avståndstagande från just SD ingått i regeringsunderlaget
för en socialdemokratisk regering?
Oavsett hur det går med det socialdemokratiska
minoritetsstyret i kommunen är det bra för de borgerliga. Möjligen kan man
resonera så, att riskerna på den interna arenan av ett maktövertagande är
större för de borgerliga. De skulle då bli sittande med Svarte Petter, d v s
SD.
Den nuvarande situationen är otillfredsställande för båda
sidor och det är svårt att se att den kan fortsätta i fyra år. Om man trots det
ska ge ett råd till det socialdemokratiska minoritetsstyret, skulle det nog
vara att avgå, under förutsättning att man verkligen lyckas sätta Svarte Petter
i famnen på Carina Sándor.
Finns det några
lösningar?
Det finns också andra mer okonventionella lösningar, där man
från båda sidor erkänner att det nuvarande blev en totalt misslyckad lösning.
Man kan då riva upp uppgörelsen, starta om på nytt och försöka få till en mer
stabil lösning som håller SD borta från makten. Det måste då handla om ett
blocköverskridande majoritetsstyre. Det alternativa och mest radikala förslaget
är att göra om valet och därigenom förändra förutsättningarna för
koalitionsprocessen. Om minst två tredjedelar i fullmäktige röstar för det, kan
det faktiskt bli ett extra val i kommunen. Ett extraval nationellt var det
ingen som trodde skulle ge något fundamentalt annat resultat än det ordinarie
valet. I kommunen är situationen annorlunda. Det var betydligt snävare
marginaler i det ordinarie valet. I riksdagsvalet fattades det 9 – 10 procentenheter
för båda blocken till majoritet. I Skinnskattebergs kommun fattades det ungefär
4 procent för vänsterblocket (S+V).
De tre möjliga lösningarna skulle vara:
- Ta om koalitionsprocessen med mål att få till en
blocköverskridande majoritetskoalition
- Försök få ihop 21 fullmäktigeröster för ett extraval
- Låt de borgerliga ta över, men med den viktiga
förutsättningen att de har en öppen koalition med SD.
Noter
Sjöblom Gunnar 1968 Party strategies in a multiparty system
Lund: Studentlitteratur
Hadenius Axel 1979 ”Politiska aktörers preferenser” Statsvetenskaplig Tidskrift Vol 82 No 3