Om inte Carina samarbetar går S-styret i Skinnskatteberg åt pipsvängen

Resultatet av konstitueringen i Skinnskattebergs kommun blev att Socialdemokraterna bildade minoritetsstyre. Om det var samtliga partier överens. Inga motkandidater till kommunalrådsposten ställdes upp mot Socialdemokraternas Lena Lovén Rolén.

I en insändare i Fagersta-Posten häromdagen uttrycker Lena Lovén Rolén efter halvannan månad på kommunalrådsposten sin besvikelse över oppositionens bristande samarbetsvilja:

… den främsta ambitionen från L och M med stöd av SD är att till varje pris bromsa det kommunala utvecklingsarbetet genom att försöka driva igenom sin budget trots att S, V och C – budgeten antogs av KF i december. Vi försöker få till en dialog men L och M sitter med armarna i kors och säger nej. Var konstruktiva i era förslag eller styr själva!

Dåliga förutsättningar för framgångsrikt minoritetsstyre

I en skrift från organisationen Sveriges Kommuner och landsting har statsvetaren Johan Wänström undersökt hur minoritetsstyren i kommunerna fungerar. Wänströms övergripande slutsats är ”att minoritetsstyren kan fungera riktigt bra under förutsättning att det inte finns några samarbetssvårigheter mellan kommunens ledande politiker.”

Han ställer upp fyra förutsättningar för att minoritetsstyret ska bli framgångsrikt:

• Alla ledande politiker överens om eller åtminstone accepterar att ett minoritetsstyre lett av ett specifikt parti är den bästa lösningen under det rådande parlamentariska läget.
• Ledarna för de stora politiska partierna har lätt att samarbeta med varandra.
• Ledarna för de stora politiska partierna ett starkt mandat/förtroende från sina partigrupper.
• Det en tradition och kultur av samarbete över parti- och blockgränserna i kommunen.

Om alla fyra förutsättningarna är uppfyllda finns det goda förutsättningar. Ju fler tydliga nej desto större blir utmaningarna för minoritetsstyret.

I fallet Skinnskatteberg är det troligt att svaret är nej på tre av de fyra frågorna. Man är från oppositionens sida inte redo att acceptera S-minoritetsstyret, ledarna för de stora partierna har svårt att samarbeta och det finns en polariserad politisk kultur.

Hoppande majoriteter är politiskt eller matematiskt uteslutna

Om det nu inte går att samarbeta för att åstadkomma breda överenskommelser kan ett minoritetsstyre hanka sig fram genom att komma överens i olika frågor än åt vänster och än åt höger. S-styrets möjligheter att tillämpa en sådan strategi är begränsade. Åt höger skulle man kunna göra överenskommelser med antingen Folkpartiet (”Liberalerna”) eller Sverigedemokraterna. Det senare är nog politiskt ogörligt. Det vore också ”högerut” gå att komma överens med både Centern och Moderaterna. Med kännedom om lokala moderata företrädares ganska extrema hållning är nog också detta politiskt ogörligt.

Åt vänster finns bara Vänsterpartiet, och även om det förmodligen vore lätt att komma överens mellan Socialdemokraterna och Vänstern så blir det ingen majoritet i kommunfullmäktige av det.

Oppositionen försöker omedelbart ta makten

Wänström har efter intervjuer i tio kommuner kunnat iaktta tre olika roller som oppositionen spelar:

• Man försöker avsätta styret för att själv komma till makten under mandatperioden
• Man accepterar att nuvarande styre är den rimligaste lösningen. Man driver en tydlig oppositionspolitik men utan att gå så långt att man riskerar att få styret i egna händer-
• Oppositionen deltar aktivt i arbetet med att hitta beslut och förslag som en fullmäktigemajoritet kan ställa sig bakom.

3.     I de tio kommuner Wänström har studerat är den sista strategin – den mest konstruktiva – vanligast. Oppositionen i sex av de tio kommunerna har valt just denna hållning. Den mest destruktiva strategin är förstås den första. Bara i en av de tio kommunerna betedde sig oppositionen så.

I Skinnskatteberg valde en opposition med Folkpartiet (”Liberalerna”) och Moderaterna som kärna den första destruktiva modellen. Omedelbart efter att man ”släppt fram” S-minoritetsstyret försökte man fälla det genom ett eget budgetförslag som, förmodligen som väntat, också fick stöd av Sverigedemokraterna. Om inte en folkpartistisk ledamot hade saknats i budgetomröstningen hade denna Fp+M-budget vunnit i fullmäktige. Läs mer om budgetomröstningen här.

Oppositionens faktiska agerande

Det märkliga agerandet där man först ”släpper fram” för att omedelbart fälla är inte förtroendeingivande. Wänström konstaterar att ”Ett av de effektivaste sätten att försämra ett gott samarbetsklimat är att ljuga, lura eller gå bakom ryggen på någon – det blir väldigt mycket svårare att samarbeta med någon som om man upplever att man inte kan lita på och har respekt för.”

Just budgetbeslutet har tillmätts en speciell betydelse. Detta är något paradoxalt eftersom olika partiers kommunala budgetförslag sällan brukar skilja sig åt i någon större omfattning. I just Skinnskattebergs kommun överensstämmer rödgröna budgetförslag från borgerliga till mer än 95 procent. Så var också fallet i omröstningen om 2019 års budget.

Troligen är den symboliska betydelsen av budgetbeslutet större än den politiska och ekonomiska. Att som styrande parti bli nedröstat i budgetomröstningen är en käftsmäll, en förödmjukelse. Detta vet förstås oppositionen som också vet att ett styre inte tål hur många och hur stora förödmjukelser som helst. Huvudsyftet är förstås att avsätta det sittande styret för att själv ta över.

Statsvetaren AndersBacklund redovisar hur Sverigedemokraterna agerade 2014 i 27 kommuner med minoritetsstyre där SD var ensamt balansparti. I 14 kommuner (52 procent) stödde SD det borgerliga budgetförslaget. I de åtta kommuner som hade rödgrönt styre hände detta i precis hälften. I varannan kommun med rödgrönt minoritetsstyre fälldes alltså minoritetsstyrets budget av de borgerliga tillsammans med SD. I elva kommuner (41 procent) upprätthölls minoritetsstyret antingen genom att oppositionen avstått från att lägga ett eget förslag eller genom att man utarbetat ett blocköverskridande förslag.

Backlunds data visar att om det i rödgrönt styrda kommuner läggs fram ett borgerligt budgetförslag är sannolikheten att det också får stöd av SD 100 procent. Både denna allmänna kunskap och de egna erfarenheterna i Skinnskatteberg pekade alltså på att när Fp och M lade fram ett eget budgetförslag kunde de vara 100 procent säkra på att S-styret skulle fällas.

Vad är alternativet?

Aritmetiska fakta är följande: Socialdemokraterna har 12 mandat i fullmäktige. Vanligen kan S också räkna med V:s två röster. Det blir tillsammans 14. Folkpartiet (”Liberalerna”) och Moderaterna har 9. Om de borgerliga också förstärks med Centern blir det 11 mandat. De borgerliga kan alltså inte ta över från S-minoritetsstyret utan hjälp av Sverigedemokraternas sex mandat.

Under den förra mandatperioden styrdes kommunen av de borgerliga med stöd av SD. Kommunstyrelsens dåvarande ordförande Carina Sándor (Fp) bedyrade gång på gång att det inte fanns något samarbete mellan de borgerliga och SD. Att SD röstade på de borgerliga i tillsättningen av olika poster och i olika sakfrågor kunde ju inte hon hjälpa (annat än att tacksamt registrera).

Riktigt sant var detta inte: Som belöning förhandlade SD till sig representation i utskott till kommunstyrelsen som de annars inte hade fått. Men till en del var det, måste det medges, sant. De två sverigedemokraterna i fullmäktige var i huvudsak helt passiva. De yttrade sig inte i debatter. De la inte fram några förslag. De var som man brukar säga ”nyttiga idioter.”

Alla i den lokala politiken vet att valet 2018 medfört en förändring. SD har tredubblat sin representation i fullmäktige. Från att ha utgjort 12,5 procent av den borgerligt-sverigedemokratiska grupperingen har de ökat till 35 procent. I SD:s fullmäktigegrupp ingår också som andra namn riksdagsledamoten och ekonomisk-politiske talesmannen Oscar Sjöstedt. Han har förstås, som man kan uttrycka det, ett konto i Stockholm att försvara. Det skulle inte vara ett plus i det kontot om han i sin hemkommun agerat ”nyttig idiot”. Direkt efter valet framförde också gruppledaren långtgående krav.

Det är uppenbart att Sverigedemokraterna har karskat upp sig. Det kommer inte att vara möjligt för Carina Sándor att styra utan direkta förhandlingar och eftergifter för SD. Men också Sándor har ett konto i Stockholm, i Folkpartiets (”Liberalernas”) partistyrelse.

Det finns tre möjliga lösningar på den här krisen:

• Folkpartiet (”Liberalerna”) tar sitt förnuft till fånga och slutar agera på ett sådant sätt att S-minoritetsstyret tvingas avgå.
• Folkpartiet (”Liberalerna”) går samman i en formell koalition med Sverigedemokraterna. I Stockholmskontona blir det ett plus för Oscar Sjöstedt och ett minus för Carina Sándor.
• Extra val kan anordnas i kommunen om 20 ledamöter i fullmäktige enas om det.