Gymnasiepolitiken som tå-hälkörning

I Västerås finns det 30 gymnasieskolor varav 18 privata. Det finns dubbelt så många platser på gymnasieskolorna som det finns möjliga elever i kommunen. Gymnasieskolorna i kommunerna ute i länet kämpar mot konkurrensen från ”storstaden”. I Kungsör lade kommunen ned det egna gymnasiet. I Hallstahammar var det på vippen att det blev samma resultat. Allt mer av skattepengarna måste användas till marknadsföring både av de kommunala gymnasierna och de skattefinansierade privata skolorna.

Den här situationen är resultatet av två samtidiga reformer i början av 90-talet där den ena stimulerade utbyggnaden av kommunala gymnasieskolor och den andra inrättandet av fristående (privata) gymnasieskolor. Gymnasierna var under första hälften av 1900-talet vanligen statliga (Högre Allmänna Läroverk). Från 1950-talet och framåt inrättades också kommunala gymnasier. Men vare sig gymnasiet var statligt eller kommunalt så var verksamheten föremål för en stark statlig detaljstyrning. 1966 upphörde de statliga läroverken och kommunerna blev huvudmän för gymnasierna. Men den statliga styrningen fortsatte.

I och med den omtalade kommunaliseringen av skolan 1991 fick kommunerna också fullständigt arbetsgivaransvar för lärarna och statens detaljstyrning ersattes med den lite mer flummiga målstyrningsläran övervakad av Skolverket. I samband med kommunaliseringsreformen fick också kommunerna ett ansvar för att erbjuda gymnasieutbildning i egen gymnasieskola eller i en annan kommun som man hade avtal med. Ansvaret att erbjuda utbildning kunde inte fullföljas genom att hänvisa till fristående skolor.

Det här gjorde att alla kommuner blev angelägna om att ha en egen gymnasieskola. Nästan alla kommuner byggde ut gymnasieskolan antingen helt på egen hand eller i form av samarbete med andra kommuner i kommunalförbund. I Västmanland fick vi t ex Kolbäcksådalens gymnasieförbund (Hallstahammar och Surahammar) och Norra Västmanlands Utbildningsförbund (Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg).

Nästan samtidigt kom friskolereformen (1992). Kommunerna tvingades att betala skolpeng till privata skolor som eleverna valde. Samtidigt som kommunerna alltså stimulerades att inrätta egna gymnasieskolor stimulerade man fram allt fler och fler privata konkurrenter. Man lyckades alltså med konststycket att driva en politik som samtidigt drog åt två olika håll. Resultatet ser vi nu: överetablering, nedläggningshot, allt mer av skattepengarna används till reklam för att dra till sig elever i den mördande konkurrensen.

När man ser resultatet undrar man vilken idiot det kan vara som har tänkt ut detta.

Tå-hälkörning = att gasa och bromsa samtidigt.