Ny upplaga av klassisk bok om svensk politik

Lagom till terminsstarten kommer nu den efterlängtade tredje reviderade upplagan av den klassiska boken om svensk politik: Den svenska politiken. Struktur, processer och resultat.


Författargruppen har utvidgats och består nu av Henry Bäck, Torbjörn Larsson och Gissur Ó Erlingsson. Boken har uppdaterats med händelseutvecklingen sedan 2006 års val och på EU-nivån med den institutionella utvecklingen efter godkännandet av Lissabonfördraget.

Boken har fått en ny läcker layout och till nyheterna hör också att det finns ett eLabb som ger tillgång till bl a instuderingsfrågor.

Köp boken i bokhandeln eller läs mer och beställ boken direkt från Liber förlag

Nassar petade Lettström från förstaplatsen

Antal besök i augusti blev 566 (348 i juli) varav 477 (271) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,60 (1,39) och genomsnittlig tid per besök var 37 (47) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Frankrike, Finland, Tyskland, USA, Storbritannien, Brasilien, Tjeckien, Italien, Canada, Norge, Österrike och Ryssland; ströbesökare från Australien, Belgien, Colombia, Danmark, Japan, Mexico, Monaco, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Spanien och Turkiet

Per Engdahl var ända fram till 50-talet en av Sveriges ledande fascister. Han ledde den nysvenska rörelsen och var under 50-talet aktiv för att samla spillrorna av Europas fascistiska och nazistiska rörelser och för att hjälpa nazister att fly från Tyskland och undkomma rättvisan. En ganska obehaglig typ med andra ord. Det är sedan gammalt känt att IKEAs Ingvar Kamprad tillhörde Engdahls beundrare. Det har nu också framkommit att Kamprad också varit medlem i uttalat nazistiska organisationer. Med andra ord en ganska obehaglig typ det också.

I ett tidigare inlägg har jag kritiserat det ohistoriska och aningslösa användandet av ordet ”nysvenskar” för att beteckna invandrare. Det är minst sagt smaklöst att använda en rasistisk och fascistisk organisations namn för att beteckna dem som idag är offer för sådana organisationer.

Avslöjandena om Kamprad och Engdahl har lett till ett stort intresse för inlägget om ”nysvenskarna” som har bubblat upp till förstaplatsen i augusti. Snillet Bernadottes bondeoffer Anders Lettström som haft förstplatsen tre månader i rad har därmed fått maka på sig.

Topplistan över mest lästa inlägg ser ut så här:

1. Aningslöshet i nyspråket (4:a)
2. Karibackabrännvin (2:a)
3. Ny bok om kommunalval (ny)
4. Aftonbladet gör sensationell upptäckt (ny)
5. Rönnbärssnapsen klar (ny)
   
6. Var ligger egentligen hjärtat av Bergslagen? (7:a)
7. Berättelsen om vad monarkin har betytt (1:a)
8. Hu! Nu är vargen här (ny)
   
9. Röd helg på västkusten (ny)
   
10. Barnbarnen (3:a)

Prästen och kommunalrådet

Vår norra grannkommun Fagersta har ett par egenheter som jag tidigare skrivit om. Den ena av dessa är det populära vänsterpartistiska kommunalrådet Stig Henriksson som i val efter val har fått inemot 60 procent av rösterna. Det andra är prästen Henrik Rydberg i Västanfors-Västervåla församling som har bolagiserat kyrkan och driver ett flertal affärsverksamheter. Det råder konstant ett spänt förhållande mellan kyrkan (Henrik) och kommunen (Stig). Här är några illustrerande glimtar från senare år:

Kommunen säger nej till församlingens ansökan att starta särskola

.. att kommunen säger nej är inget som förvånar Henrik Rydberg …:

- Nej, inte ett dugg! Därför att kommunen vill inte att de här föräldrarna ska erbjudas möjlighet att ha sina barn kvar på våran skola eller gå på vår skola… (31 augusti 2007 P4 Västmanland)

Prästen bättre på affärer än på det kyrkliga

Jag förstår inte … hur kyrkoherde Henrik Rydberg hinner med allt och dessutom vara kyrkoherde, med allt vad det innebär. Men vid ett informationsmöte här i Härnösand, så svarade han på en fråga, att det finns de som är bättre på att hålla gudstjänst än han själv.

(8 juli 2008 Christina Meltin Westerlund, kyrkopolitiker (S) i Härnösand)

Prästen om kommunens nej till församlingens utvidgade friskolverksamhet

- Ja, det var ingen ”högoddsare” … Kommunen har ju yttrat sig och det var ju väntat. En ”vänsterkommun” kan ju inte ställa sig i radio och massmedia och jubla över att det blir en friskola. (4 september 2008 P4 Västmanland)

Församlingen tror att kommunen lurar dem på pengar

Västanfors-Västervåla församling misstänker att Fagersta kommun betalar flera hundratusen kronor för lite i ersättning för elever på församlingens friskola Lindgårdsskolan. Nu hamnar saken i domstol. (4 mars 2010 P4 Västmanland)

Kyrkan vägrar sälja mark till kommunen för bostadsbyggande

Henrik: Smaklöst skamligt agerande från Fagersta kommun. En kommun som beter sig så borde inte få köpa någon mark,

Stig: Vi har kunnat göra upp med privata fastighetsägare just i det här området på precis de här prisnivåerna som vi erbjuder kyrkan, men de ska ha mycket mer betalt. Då undrar man om det är Gud eller Mammon som är viktigast för kyrkliga verksamheten

Henrik: När kommunalrådet utåt talar om expropriering så visar det bara ett maktspråk som inte hör hemma demokrati. Men det är klart, kommunismen har ju inget arv av att värna om någon äganderätt, så man behöver väl inte förvånas över det här.

(4 juli 2011 P4 Västmanland)

Socialdemokrater ställs åt sidan i församlingen för samröre med vänstern

Kyrkorådet i Västanfors församling i Fagersta har uteslutit två socialdemokater från det demokratiska arbetet i kyrkan. … Orsaken är att socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet inom kommunen.

… ordförande[n] i Kyrkorådet… menar att uteslutningen handlar om att Socialdemokraterna nu är allierade med Vänsterpartiet och då kommer … [de] … föra vidare vidare det som sägs i kyrkorummet vidare till kommunledningen.

– Det går inte få ett förtroende när man vet vilken inställning Fagerstavänstern har

… de två uteslutna socialdemokraterna satt i knäet på kommunledningen.

(8 juli 2011 P4 Västmanland)

Stig och Henrik

Don Camillo och Peppone

I en liten stad i Po-dalen i norra Italien pågår strax efter kriget en ständig konflikt mellan den katolske prästen Don Camillo och den kommunistiske borgmästaren Peppone. Detta är temat i ett antal böcker av författaren och journalisten Giovannino Guareschi – böcker som också resulterat i flera filmer som var oerhört populära på 50- och 60-talen. Don Camillo är oavbrutet i luven på Peppone, men han har också en komplicerad relation till Jesus. De har ofta olika åsikter och Jesus måste tillrättavisa Camillo.

På Youtube finns ett stort antal klipp från filmerna. Tyvärr inga textade på svenska och bara något enstaka testat på engelska.

Peppone och Don Camillo

Hu! Nu är vargen här.

I går morse när jag hade kört Inkan till jobbet och var på väg hem sprang en stor varg tvärs över länsvägen strax söder om avfarten till Västanhed.

Och såg jag inte ett stort grått djur smita iväg in i skogen bakom växthuset i morse när jag kom ut på solterrassen för att äta frukost?

Kanske har vargen läst vad jag skrev om den i våras, och nu är den här!

Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta

Kolaren Colas Grenier från Spanska Nederländerna klev 1633 tillsammans med sin hustru Maria Dubois av båten i Norrköping. Stormakten Sverige var djupt insyltad i det kontinentala 30-åriga kriget som skulle fortsätta i ännu 15 år. Behovet av järn till kanoner och kulor var stort och Norrköping var centrum för importen av yrkeskunnig arbetskraft från nuvarande Belgien. Därifrån spreds de ut till gruvor, masugnar och hammarsmedjor i mellansverige.

Grenier och hans hustru skickades till Lövsta bruk i Uppland. Där fick de två döttrar och tre söner Hybert, Frans och Johan. Frans föddes 1638 efter att familjen bott i Sverige i fem år. En av sönerna blev hammarsmed och de båda andra masmästare. Frans var den ena av dem. Han flyttade till Bovallens bruk i Västmanland. I oktober 1662 gifte han sig med Karin som han fick nio barn med under tiden 1663 – 1681. Alla barnen var födda på Bovallens bruk i Skinskattebergs socken. Det var tydligen inte bara slit och släp i hyttan för en masmästare på 1600-talet. Det fanns också tid för annat. De tre sista av de nio barnen dog späda, före två månaders ålder.

1686 har Frans och Karin lämnat Bovallens bruk för nytt jobb som masmästare vid Västerbohyttan i Söderbärke socken i södra Dalarna. Karin dör och Frans gifter om sig med Anna Göransdotter, som han avlar ytterligare tre barn med. 1717 dör Frans i Västerbohyttan. Nästa år dör Karl XII vid Fredrikstens fästning och stormaktstiden går mot sitt definitiva slut.

Den fylligaste beskrivning jag har hittat av Bovallens bruk finns i Bruno Holmbergs (1996) opublicerade skrift ”Anteckningar om hyttor och hammare i Skinnskattebergs bergslag.” Så här skriver han om ägarförhållandena:

År 1606 är hyttan skattelagd för kyrkolandbon Lars, och 1635 sköter sonen Hans hyttan [bergsmännen Lars och Hans Persson i Wetterskoga?]. År 1647 inköps Bovallen från kronan av borgmästaren i Halmstad, Hans eller Johan Nyman (Neuman). Denne överlät i sin tur hyttan till borgmästaren i Stockholm Hans Hansson. Hanssons måg Simon Funck erhåller fastebrev 1652. Den 12/8 1659 erhåller bröderna Momma, Abraham och Willem häradsrättens fastebrev på Bovallen som de innehar sedan 1647. Från 1666 är Abraham Momma ensam ägare och adlad Reenstierna. Brukspatronen Claes Wilkens på Färna övertar Bovallen 1690 och driften fortsätter till 1705. Driften ligger nere till 1717 då hyttan ödeläggs.

Hernfrid Bark har i sin bok ”Ur Skinnskattebergsbygdens historia” (Skinnskattebergs kommun 1974) en lite annorlunda historieskrivning:

Vid mitten av 1600-talet anlade borgmästaren Hans Neuman, vilken även ägde Färna, en masugn som i mantal för 1651 benämnes Boudewalls bruk. Där göts bland annat kanonkulor. År 1675 inköptes Bovallen av Johan Utterklo och införlivades med Uttersbergs bruk. Bovallen nedlades 1717.

Bark kan också meddela att i husförhörslängden 1663 redovisas för Boavllen 16 familjer med cirka 75 personer.

Om produktionen skriver Holmberg:

Styckegjuteriet som var utrustat med bokarhus och borrvind var år 1694 igång cirka 110 dygn. En uppgift säger att kanongjuteriet under året tillverkade 194 st 4-6 pundiga pjäser, 106 kanonkulor samt 161 grytor.

Resterna av Bovallens bruk ligger mitt i en triangel som bildas av länsvägarna 250, 233 och 596. Var och en av sidorna i triangeln är 10 – 15 kilometer. Det mesta av ytan täcks av skog och sumpmarker. I norr ligger det ödsliga myrområde som kallas ”Lappland”. En märklighet med triangeln är att nästan inga vägar korsar den. Enligt terrängkartan finns det tolv vägar som på något sätt leder in i området västerifrån men som tar slut mitt i. Från öster (väg 250) leder fjorton vägar på samma sätt in i området. Endast tre vägar går tvärs igenom triangeln och alla ligger i den allra sydligaste mest bebodda triangelspetsen. På en del ställen är det bara några hundra meter mellan vägslut för österifrån och västerifrån kommande vägar. Inom triangeln håller Färnarevirets vargflock till. Detta är en ödemark.

Riksantikvarieämbetets fornlämningsdatabas beskriver resterna av hyttområdet:

Hyttområde, 160x20-120 m (Ö-V) bestående av 1 hyttruin, 3 slaggvarp, 1 slaggförekomst och 1 smedjegrund. Hyttruin bestående av en rund 20 m diam st ruinkulle intill 4 m i övre delen av kullen är hyttpipan intakt i den S hälften till en höjd av 1 m. Hyttpipan synes där ha haft en diam av 2.5 m. Förutom mot SV är runt ruinkullen en relativt plan intill 10 m br yta innehållande kol, kolstybb, slagg och ungsfragment. Inom hyttområdet skall även ha funnits en hammare, sannolik plats för denna är mellan hyttruinen och vägbank NÖ om området. I bäcken förekommer en del typiska hammarslagger. 35 m N om ovan är en 5x5 m st intill 0.6 m h jordkulle med i ytan enstaka synliga intill 0.6 m st stenar och tegelskärvor. SV om ruinkullen är slaggvarp 100 m l (NÖ-SV) intill 35 m br och intill 4 m h. 10 m NV om ovan är smedjegrund, bestående av en härdrest 1.6x1.6m st och 0.8 m h av sten samt spridda grundstenar. Intill och NÖ om den plana ytan vid ruinkullen är slaggförekomst, i ravinkant 90 m l och intilll 7 m br. 10 m Ö om nr 4 och Ö om väg (N-S) är slaggvarp 21x13 m st (Ö-V)samt 1.2 m h.14 m SSV om 5 är slaggvarp 42x19 m (N-S) samt intill 2 m h. I slaggvarpens centrala del och från (Ö-V) är en delvis stensatt kanal som börjar 4 m V om väg (N-S). Kanalen är intill 1.2 mbr. All slagg är hyttslagg, järnslagg. SÖ och NV om korsning bäck (SÖ-NV) och väg (N-S) är bäcken stensatt 100 resp. 50 m.

Vi tog oss dit. I verkligheten syns mycket litet av det som RAÄ beskriver. Hela området är tätt bevuxet med sly. Man kan skönja den stensatta bäcken och några små högar av slaggsten (den blå eller gröna glasliknande sten som kallas bergslagssten). Här levde Frans Klasson och Karin med de nio barnen tillsammans med 15 andra familjer. Här var ett liv och ett kiv. Träkol och järnmalm släpades miltals. Vattenkraften från den nu ynkliga bäcken kom till användning. Kanoner och kulor till stormaktens kontinentala krigföring levererades. På de 300 år som gått sen dess har skogen tagit tillbaka vad människan skapade. Nu är det väglöst land. Skog och sumpmark. Vargen härskar.

Kanske såg det ut så här på 1600-talet?

Faktaruta

Mörkrets hjärta är en roman av Joseph Conrad utgiven 1902. Vi får följa huvudpersonen Marlows resa med flodångare uppför Kongofloden till ”den övre stationen”. På ”den övre stationen” härskar kolonialkompaniets grymme representant Kurtz. Boken inspirerade filmen ”Apocalypse now” där handlingen förlagts till krigets Vietnam.

Aftonbladet gör sensationell upptäckt

Aftonbladets ledare idag ger Håkan Juholt tips på vilka platser han bör besöka i Sverige. En av dessa är Bromma. AB skriver:

Tidigare en socialdemokratisk mönsterkommun. Här bodde Per Albin. Här bor inte du. Och inga andra sossar heller för den delen. Vad gick snett?

Bromma var en egen kommun till 1916 när det inkorporerades med Stockholms stad. Om AB:s ledarredaktion har upptäckt att Bromma var en socialdemokratisk mönsterkommun före 1916 har de gjort en stor och tidigare helt okänd upptäckt.

Jazz på perrongen

Jazz på perrongen vid Galleri Astley är kulturårets obestridda höjdpunkt i Uttersberg. Vi är just hemkomna därifrån. Det regnade så inihelvete att det inte blev på perrongen utan högst upp i Neizvetzny-rummet på konstmuséet. Jag var på möte i Skbg på eftermiddagen och det regnade så att när jag kom fram ur skogen och såg ut över Nedre Vättern, där man vanligtvis har en bländande utsikt över samhället, kyrktornet och herrgården, så såg man över huvud taget inte samhället.

Scott Hamilton (saxofon), Jan Lundgren (piano), Hans Backenroth (bas) och Kristian Leth (trummor) spelade så vackert att man ibland blev rent av tårögd. Och ingen kunde väl bli förargad.

Hör Kristian Leth hamra på vid ett tidigare framträdande på Nefertiti i Göteborg i december 2007:

Svindlande bilaffärer

En bilhandlare i Örebro gör just nu reklam för sig med en reklamfilm på TV4. Filmen avslutas med Pernilla Wahlgrens 80-talshit "Svindlande affärer":

Din kärlek tar mig med på svindlade affärer
Och jag har aldrig känt så här
Din kärlek tar mig med på svindlade affärer
Och vet inte vart det bär

Hur tänkte bilhandlaren här?

Bild från inspelningen i bilhallen i Örebro

Sjöfartsnytt

Hedströmmen mellan Uttersberg och Karmansbo (Klicka på bilden för större karta!)

Från vår tilläggsplats i Västanhed kan vi nedströms nå Karmansbo. Uppströms kan man ta sig ännu längre genom Tomasbosjön, under Oxbron till Sörtulingesjön och vidare till Norrtulingesjön. Hela den farbara sträckan från norr till söder är ungefär sju kilometer, men uppströms blir det nästan lite för långt för batterikapaciteten hos tyst-och-fin.

På grund av husbygge mm de senaste somrarna har båten knappt kommit ut på sjön. Det har blivit en och annan roddtur tvärs över ån till hemliga svampställen på andra sidan och i sommar har vi också några gånger rott med barnbarnen till Västanheds badplats. Men någon riktig kryssning har det inte blivit.

Idag gjorde vi slag i saken. Sjöarna och åavsnitten däremellan är natursköna, men ett aber är att det bara finns ett par tre landningsplatser som är någotsånär trevliga. Annars är det vass, sumpmark och stenåkrar längs stränderna. En av de möjliga landningsplatserna är den lilla ön strax norr om Karmansbo (Längst nere i sydöstra spetsen av sjön Åndern - se kartan!). Den är ett klassiskt utflyktsmål och vi valde den för denna jungfrutur efter flera års uppehåll.

Tyst-och-fin puttrade på. Inkan styrde. Solen sken. Framme på ön åt vi en trevlig lunch bestående av gravlaxsallad med bordsvatten. Jag var just på väg ner mot stranden för att dra av mig brallorna och ta en riktig näcksimtur.

Då hände det. Runt den norra udden kom två stora gummibåtar fräsande med ett tjog grekiska turister som förletts att byta ut den grekiska arkipelagen mot Karmansbos vildmarksövärld. Lite på avstånd hörde vi 500-bussen på länsväg 596. Glassbilen från Hemglass pinglade en bit bort. Tursamt nog hann jag aldrig få av mig kläderna. Annars hade man väl fått huka i vattnet och spela bäver.

Vi fann för gott att fortsätta resan. Väl framme i Västanhed blev det ett välförtjänt dopp i strömmen. Allt som allt en väldigt trevlig och tankeväckande tur.

Inkan som rorsman på "Tyst-och-fin"

Hedströmmen nedströms Västanhed