1,2 miljoner liter vatten: En liten regne-övning

Det här är vår regnvattentunna som jag ställde ut tom i maj. Nu är den full. Tunnans diameter är 46 cm och höjden är 69 cm. Den rymmer med andra ord π*2,3²*6,9=114,7 kubikdecimeter (detsamma som liter).

Tunnans area är π*2,3²=16,6 kvadratdecimeter. Vår tomt är 1 800 kvadratmeter. Eftersom det går 100 kvadratdecimeter på en kvadratmeter blir det 180 000 kvadratdecimeter. Om man dividerar det med tunnans area motsvarar alltså tomten 10 830 tunnor. Alldenstund varje tunna rymmer 114,7 liter, har det fallit 10 830*114,7=1 242 000 liter vatten på oss den här sommaren hittills. Alltså, 1,2 miljoner liter vatten. Det var som fan. Har jag månne räknat fel?

Högst upp på ett berg

Varje gång det regnar brukar vi säga ”Vilken tur att vi bor högst upp på ett berg”. Så här ser profilen ut när man drar ett streck från Hedströmmen via vårt hus och upp till länsväg U596 högst upp på Köpingsåsen.

Hedströmmens yta befinner sig här hos oss i Västanhed på 77 meter över havet. I profilen är platsen för vårt hus markerad med HÄR på 89 meters höjd. Det är alltså 12 meters höjdskillnad. Så mycket ska väl ändå inte vattnet stiga? Bakom oss sluttar det brant ned mot den träskmark som bär det poetiska namnet ”Sjöängen”. Sen stiger det ännu brantare upp till vägen på åskrönet på 100 m ö h.

Sjöängen befinner sig 78 meter över havet. Så om vattennivån stiger med 1-2 meter är vi fortfarande ohotade, men skulle få sjöutsikt. Men det är väl strängt taget mest skatteverket som skulle glädja sig åt eftersom taxeringsvärdet då åker upp något snäpp.

 

På gummimadrass på Hedströmmen

Linnea

Doris 7 år

Nybliven sjuåring i Hedströmmens bölja

På spaning efter sommaren: Oxbron

Landskapsbilder från KUJ-banan. Från vänster: efter 15 minuter, efter 25 minuter, efter 42 minuter

Banvaktsstugan

Tomasbosjön i motljus

Ny bro över Hedströmmen. Ersätter den rivna järnvägsbron.

Det hände i Skinnskatteberg i juni

1902 Riddarhyttans sekelminne

Den 10 juni hade 100 år förgått sedan grundläggaren af Riddarhyttan, brukspatron C. J. Ohlson föddes erinrar Västm. Alleh. Med anledning häraf samlades brukspatron Ohlsons barn och barnbarn samt forna förmän vid grafkapellet i Skinnskatteberg, hvarest en anslående minnesfest firades. En rik skörd af blommor och vackra kransar ägnades åt stamfadern af samtliga ättlingar och åt banbrytaren för Riddarhytte aktiebolag af bolagsmännen genom dess disponent. (DN 18/6 1902)

1946 Tog miste på morkulla och älg

ESKILSTUNA, onsdag. En olaga älgjakt har uppdagats o Skinnskatteberg, där ett jaktsällskap på tre personer skjutit en älgko. För polisen uppger jägarna att de varit ute för att jaga morkulla, men tagit miste och skjutit en älg i stället. Jakten har försiggått på Riddarhytte bruks marker. När polisen fick kännedom om saken hade jägarna redan slaktat älgen och konserverat köttet, som emellertid beslagtogs. Det har också visat sig att en av ”morkullsjägarna” hade en älgstudsare med på jakten. (DN 20/6 1946)

Älg eller morkulla?

1947 Flottning i Hedströmmen

I ett reportage den 28 juni 1947 berättar Dagens Nyheter om flottningen i Hedströmmen, som beskrivs som ett sevärt spektakel: ”Folk reser upp för att titta på det sällsamma skådespelet, när skogarnas jättar dansar sin ystra krigsdans utför Hedströmmens virvlande forsar för att efter ett par månaders vila i vattnet äntligen nå skiljestället vid Skinnskatteberg.”

Flottarna arbetar på ackord och tjänar 15 – 20 kronor. De flesta har egna mindre jordbruk och en del sysslar med skogsbruk, huggning och dylikt. Det påpekas särskilt i artikeln att flottningsföretaget är skyldigt att ersätta de skador som uppstått: ”När flottningen är avslutad följer eftersyn av en särskild utsedd skiljedomare, och då gäller det för markägarna att få betalt för de skador som åsamkats genom flottningsarbetet. Men det brukar ske utan några större skärmytslingar mellan markägare och flottningsföretaget,”

1958 Nedsatt sedebetyg på examensdagen

Sju elever i Skinnskattebergs skoldistrikt fick sänkt ordningsbetyg på själva examensdagen sedan de gjort sig skyldiga till att kasta ut skolböcker genom bussfönster. När barnen häromdagen var på väg med skolbussen till hemorterna, belägna i Gunnilbo och Hed, kastade de ut skriv- och anteckningsböcker. Även en del arbetsböcker gick fönstervägen ut i naturen.

Det hela väckte pinsam uppmärksamhet och överläraren, Per Bark, plockade själv reda på det utslängda materialet. På själva examensdagen sänktes ordningsbetyget för de sju eleverna sedan kollegiet haft extra sammanträde.

— Ungdomarna har inte bara skräpat ned i naturen, utan också visat ett beklämmande förakt för skolan och dess arbete, säger överlärare Bark. Självfallet får de elever som behöver nya böcker för det fortsatta skolarbetet betala dessa själva. (DN 14/6 1958)

1960 Internatskola för pojkar med svåra hemförhållanden

Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar skall på gården Kedjebo i Skinnskatteberg i Västmanlands län öppna en internatskola för pojkar i åldern 11-13 år. Avsikten är att ett 15-tal pojkar skall ges möjlighet att i en rofylld miljö gå en gynnsammare stabilare personlig utveckling än de kan erhålla med svåra hemförhållanden i storstadsmiljö. Man skall vid skolan inte ta emot barn med svår asocial belastning men däremot barn som i skolan får s k enskild undervisning. (DN 10/6 1960)

Skoldirektionen i Stockholm hade begärt hos skolöverstyrelsen att få inrätta lärartjänsterna vid Kedjeboskolan trots att de inte var förlagda till Stockholm.

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Sommarlovet tjuvstartat

Doris glasskiosk och detektivbyrå av en kartong från Clas Ohlson

Doris på toppen av Ströbohög

Med Köping för sina fötter

Doris och Linnea i strandkanten

Ingrid och Linnea i Hedströmmen

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Sjötur med Linnea

Linnea har hälsat på ett par dar tillsammans med sin mamma. Bland mycket annat gjorde vi en tur på Hedströmmen. Turen gick som så ofta till Västanheds badplats. Det var en trevlig och uppskattad tur (åtminstone på ditvägen; på hemvägen blev det lite tråkigt och Linnea ruttnade lite grand). Här kommer en liten bilddokumentation från ditvägen och målet.

På väg mot sjön med flytväst, hink och spade

På sjön

Med näckros

 

 

Att lägga till

 

Linnea och Ingrid plockar stenar på stranden

... och Linnea kastar dem i vattnet

Jungfrudopp

Nu ska här skrytas. Jävla fin söndagkväll. Bastu. Jungfrudopp i Hedströmmen (nåja jungfru och jungfru). Pilsner i skolskenet på stranden. Sen kvällsmat: Pot-au-feu på lammhals serverad med riven pepparrot och dijonsenap och nedsvalt med årets prosbrännvin.

Hedströmmen torsdag 17 november kl 15:42

22 minuter efter solnedgången

Sjöfartsnytt

Hedströmmen mellan Uttersberg och Karmansbo (Klicka på bilden för större karta!)

Från vår tilläggsplats i Västanhed kan vi nedströms nå Karmansbo. Uppströms kan man ta sig ännu längre genom Tomasbosjön, under Oxbron till Sörtulingesjön och vidare till Norrtulingesjön. Hela den farbara sträckan från norr till söder är ungefär sju kilometer, men uppströms blir det nästan lite för långt för batterikapaciteten hos tyst-och-fin.

På grund av husbygge mm de senaste somrarna har båten knappt kommit ut på sjön. Det har blivit en och annan roddtur tvärs över ån till hemliga svampställen på andra sidan och i sommar har vi också några gånger rott med barnbarnen till Västanheds badplats. Men någon riktig kryssning har det inte blivit.

Idag gjorde vi slag i saken. Sjöarna och åavsnitten däremellan är natursköna, men ett aber är att det bara finns ett par tre landningsplatser som är någotsånär trevliga. Annars är det vass, sumpmark och stenåkrar längs stränderna. En av de möjliga landningsplatserna är den lilla ön strax norr om Karmansbo (Längst nere i sydöstra spetsen av sjön Åndern - se kartan!). Den är ett klassiskt utflyktsmål och vi valde den för denna jungfrutur efter flera års uppehåll.

Tyst-och-fin puttrade på. Inkan styrde. Solen sken. Framme på ön åt vi en trevlig lunch bestående av gravlaxsallad med bordsvatten. Jag var just på väg ner mot stranden för att dra av mig brallorna och ta en riktig näcksimtur.

Då hände det. Runt den norra udden kom två stora gummibåtar fräsande med ett tjog grekiska turister som förletts att byta ut den grekiska arkipelagen mot Karmansbos vildmarksövärld. Lite på avstånd hörde vi 500-bussen på länsväg 596. Glassbilen från Hemglass pinglade en bit bort. Tursamt nog hann jag aldrig få av mig kläderna. Annars hade man väl fått huka i vattnet och spela bäver.

Vi fann för gott att fortsätta resan. Väl framme i Västanhed blev det ett välförtjänt dopp i strömmen. Allt som allt en väldigt trevlig och tankeväckande tur.

Inkan som rorsman på "Tyst-och-fin"

Hedströmmen nedströms Västanhed

Aurora i sjön

Hedströmmens stolthet, den 310 cm långa Aurora III har idag kommit i sjön. Den första Aurora var den pansarkryssare i Petrograd varifrån det skott avfyrades som var signalen till oktoberrevolutionens inledning.

Aurora II var en österbottnisk tjärad träbåt som medföljde när vi köpte huset av ett äldre närpesiskt par 1983. Aurora II läckte så kraftigt att man måste ösa kontinuerligt under färd. Av detta skäl blev Aurora II bastuved andra sommaren. Vi satte då en lapp på anslagstavlan att vi ville köpa en plastbåt.

Ett halvår senare kom en granne av finskt ursprung skidande. Han inledde samtalet lite trevande: "Jasså, är ni här på portlov. Sälv är jag här och kottar nö." Småningom kom han till saken "Var det ni som ville söpa en påt?" Han tänkte köpa en ny båt och tyckte att det var bra att sälja den gamla i området, för så slapp man ju "rakta" den.

Vi slog till. Nu ligger alltså Aurora III återigen i sjön. Redo för sommarens lustfärder på Hedströmmen.

Det är tänt i bastun. Om inte modet sviker ska det leda fram till att inte bara Aurora III för första gången i år kommer i sjön. Utan också gubben.

Fint besök från Stockholm

Inkans syrra Ulla och svåger Sture från Stockholm har varit på visit. Hela Västanhedsprogrammet har körts. Först besök på Galleri Astley. Lyckligtvis hängde Vanarsky-utställningen kvar på galleriet (se tidigare inlägg den 17 juli). Mycket sevärt.

Sture som är i ingenjör tågbranschen förundrades över hur liten vändskivan – och därmed också lokomotiven – måste ha varit (som bekant står numera Haida-indianernas totempåle i vändskivans fundament). Vi gjorde en del desk research (finare täcknamn för nätsurfning) vid hemkomsten. Det visar sig då att KURJ-banans profil var gynnsam. När tågen gick med last från Riddarhyttan till Köping lutade det vanligen nedåt. Tillbaka gick tågen tomma. Lokomotiven behövde m a o inte vara så stora och starka. Enda större motlut var Forshammarsbacken. Sture räknade ut att om man skulle komma upp för den genom att ta fart behövde man ha samma hastighet som man fick av fritt fall i cirka trettio meter. Det gick med andra ord i en väldig fart på KURJ.

KUJ vändskiva och lok

Sen var det svampplockning i den hemska Akademiskogen söder om Västanhed. Amazonas djungler framstår som rena promenadstråket i jämförelse. Dag 2 var det mera svampplockning i den om möjligt ännu hemskare skogen på västra sidan Hedströmmen. Svampplockningen var annars som brukligt som en omvänd valrörelse. Då, när jag höll på med valrörelser, kändes det alltid som om det var ett jävla flyt. Det kändes verkligen bra. Sen kom valdagen och valnatten när det visade sig att det hade blivit fem procent. Svampplockning är oftast tvärtom. Det går uselt. Inte en svamp finns det. Oätlig skräpsvamp framstår som lovande tecken. Men när man kommer hem och ska rensa har det blivit en gigantisk skörd.

I djungeln

Att angöra en brygga

En del svamp plockades som ”sjökantareller”. Det går till så att man ror långsamt längs stranden och spanar framförallt under täta granar. Får man då syn på något gult brakar man dödsföraktande rakt in i grenverket och den som sitter i fören eller aktern (beroende på brakets riktning) häver sig med överkroppen upp på stranden för att fånga svamparna.

Plockning av sjökantareller

Kräftor nedsköljda med cava och kryddat brännvin (pors respektive Johannesört; se tidigare inlägg 19 juni, 17 juli, 20 juli och 23 juli). Sen nattbad i Hedströmmen och ingående diskussioner om Mao Zedongs roll för dagens kapitalistiska uteveckling i Kina. Det är inte alldeles säkert att alla var överens.

Allt som allt ett trevligt besök av stockholmare.

Hedströmmen by night

Korsordssystrar