Röd helg på västkusten

På valborgsmässoaftonen reste vi till Göteborg. För min del började resan vid Västanheds busshållplats. För att markera startpunkten en bild av den hemska backen upp på åsen sedan jag tagit mig upp och flämtade efter luft på sandlådan på toppen:



Inkan startade i Munktorp och satt redan på Köpings station och väntade när jag kom dit:



Ja, så bar det av under stoj och glam med SJ Intercity. Så här trevligt var det:



Allt gick som på räls ända till Göteborg. Efter en rask promenad genom Nordstan var det dags för Västtrafiks buss 50 till Frölunda. Det var inte roligt. Boskapstransporter är mer humana. Vi undrade hur det är möjligt att folk kan och vill bo i stora städer.

Men när vi väl kom fram till våra goda vänner och kamrater Vicki och Stefan var alla förtretligheter glömda. God mat. En hel del dryck. Diskussion om vetenskapliga spetsfundigheter. Jojomensan.

På lördag förmiddag bar det av till Andra Långgatan där demonstrationståget samlades under fanorna. Det blev en fin och värdig demonstration. Ibland kanske lite väl värdigt, men stämningen steg ju närmare slutmålet vid Börsen vi kom. Särskilt bra gick det med talkörsparollen "Ropen skalla regeringen ska falla!"

Här ett par bilder av demonstrationståget vid passerandet av universitetets lokaler i Haga:





Just i korsningen Sprängkullsgatan - Vasagatan stod den s-märkta statsvetarprofessorn Ulf Bjereld och förde något slags protokoll. Hur det nu än var med det så deltog sisådär 2.500 demonstranter. Förmodligen på grund av det synnerligen bistra klimatet försvann dock många från mötet på Gustav Adolfs torg. En tapper skara blev dock kvar för att höra Hans Lindes utmärkta anförande. Och som ett tecken från skyn sprack molnen upp och blottade solen just när mötet stämde upp i Internationalen.

Ja, sen blev det ännu en kväll av vetenskapliga diskussioner och på söndagen hemresa. I princip precis som nedresan fast tvärtom. Allt gick som på räls.

Låt mig så slutligen återigen lämna ord och ton till smurfarna: