Att ajournera

 

Ajournering innebär enligt Wikipedia ”ett uppehåll i ett sammanträde. Ajournering kan användas till exempel som en kort rast, ett måltidsuppehåll, för enskilda överläggningar eller för att ge någon tid att arbeta om ett förslag.”

I kommunala politiska organ, t ex i kommunfullmäktige, en nämnd eller ett utskott är det, även om andra skäl kan förekomma (t ex ett påträngande rop från naturen) allra vanligast när något nytt och oväntat har hänt under mötet och man behöver kuckla ihop sig i partiet om vilken ståndpunkt man ska ta. Man bryter då sammanträdet och går ut ur rummet, olika partier åt olika håll för att sen samlas igen och återuppta mötet när man är klar med dom partivisa överläggningarna.

Vänsterpartiet i Skinnskatteberg var som vi tidigare har berättat om under en kort tid representerat i kommunstyrelsens mäktiga ledningsutskott. Fredrik Skog (V) berättar hur det gick till under hans korta sejour i maktens centrum. Det hände att man tyckte att man behövde ajournera sig för partivisa överläggningar. Då gick kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD), förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) och kommunens mesta liberal Elisabeth Åberg (L) ut för att överlägga med varandra som vore dom det ena partiet. Fredrik, som var enda vänsterpartisten fick stanna kvar och prata med sig själv.

En mer tydlig signal om vilka det i själva verket är som styr och ställer och känner sig höra ihop får man leta efter. Självklart består den styrande gruppen av Ewa, Lena och Elisabeth, eller om man vill uttrycka det i partitermer SD, L och S.

Ajournering användes också i kommunstyrelsen när Lena Lovén Rolén inte hade informerat sin partigrupp om att Vänsterpartiet skulle petas ur ledningsutskottet. Hon hade också en kandidat som kunde ersätta Fredrik Skog i ledningsutskottet. En trogen ja-sägare får man förmoda. Den nomineringen gick inte hem i den socialdemokratiska kommunstyrelsegruppen. ”Vi har tänkt oss att rösta in en socialdemokrat på den här utskottsplatsen” sa Lena Lovén Rolén när hon ringde till Fredrik Skog en kvart före mötet och berättade att nu skulle han minsann petas.

Att som hon sa ”vi har tänkt” visade sig inte stämma under ajourneringen. Hennes egen partigrupp sa ifrån om den tilltänkta kandidaten. Så nu är platsen i ledningsutskottet vakant. Däremot blev förmodligen hennes nya kompisar Ewa Olsson Bergstedt och Elisabeth Åberg nöjda. Behovet att ajournera ledningsutskottets möten för att prata ihop sig hade ju med ett penndrag blivit mycket mindre.

För att komma fram till detta krävdes till och med två på varandra följande ajourneringar. Där hände uppenbarligen något som inte ingick i Lenas, Ewas och Elisabeths kalkyl. Vad vet jag inte, men det tycks i sossegruppen, som utöver Lena Bestod av Pentti Lahtinen, Anders Jacobsson, Arne Hjorth och dom tre icke tjänstgörande ersättarna Per-Olof Östlund, Christine Andersen och Mikael Nilsson, ha funnits flera (kanske en majoritet) socialdemokrater. Dom såg till att kollaboratörerna inte kunde fullfölja sina planer.