Renhållning mot dom som för SD till makten

 

Socialdemokraterna har länge varit angelägna om att framhålla att Sverigedemokraternas värdegrund är en helt annan än socialdemokratins. På Socialdemokraternas hemsida kan man t ex läsa: ”Socialdemokraterna är ett antirasistiskt parti som strävar efter jämlikhet oavsett hudfärg, etnicitet, kulturell tillhörighet eller religion. Vi socialdemokrater står upp för alla människors lika värde och kan aldrig tolerera rasism eller främlingsfientlighet.”

Vid en pressträff sa Magdalena Andersson: ”SD är ju ett parti som använder hat och hot som metod, vi kommer aldrig att samarbeta med dem.” Och här några citat av Stefan Löfven, som Aftonbladet rapporterar: ”Jag kommer aldrig att ge makt åt Jimmie Åkessons parti. De står för något helt annat än oss som är demokratiska partier.” ”Det beror inte bara på partiets nazistiska och rasistiska historia.” ”Det är för att deras gärning går exakt emot min. När jag gör allt för att bekämpa segregationen gör SD allt för att utlandsfödda ska förstå att de aldrig kan bli riktigt svenska.” Stefan Löfven och förre folkpartiledaren Bengt Westerberg skrev i en artikel på DN Debatt att ”som vi ser det är Sverigedemokraterna ett allvarligt hot mot demokratin.”

Att inte i alla lägen jobba för att sverigedemokrater hålls borta från maktpositioner står som jag ser det i strid med partiets grundläggande idéer. Att inte samarbeta med sverigedemokrater är förstås självklart. Arbetarrörelsens partier, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är inte lögnaktiga medlöpare som en del andra. Vi minns Ulf Kristerssons (M) löfte till förintelseöverlevaren Hédi Fried: ”jag går aldrig, aldrig med på något samröre med Sverigedemokraterna.” Att agera på ett sådant sätt att partiet visserligen inte samarbetar med SD, men som får till följd att SD kommer i maktposition kan knappast vara annorlunda än ett direkt samarbete. Särskilt inte om man på förhand vet att resultatet av det egna agerandet kommer att bli just att SD får makt.

Det kan handla om att man medvetet, t ex genom att ställa upp egna kandidater och rösta för dom, splittrar en framväxande anti-SD front. Ett sådant handlande måste rimligtvis bedömas som att det står i strid mot ”partiets grundläggande idéer.” Och till vad nytta? Ett parti som uppenbart agerar i strid med sina uttalade ståndpunkter riskerar att få sitt förtroende naggat i kanten. Ett skamfilat rykte kan knappast vara en tillgång nästa gång partiet ska möta väljarna. Jag kan inte se annat än att partiet skadas.

Inga partier är enhetliga. Bara det parti som består av en enda person innehåller en enda åsiktsriktning. Alla partier är koalitioner av intressen och åsikter, och det gäller i synnerhet stora partier. Men partiet måste förmå att hålla ihop dom olika grupper som bildar partiet. Ett splittrat parti är skadskjutet. Väljarna måste kunna lita på partiets löften och budskap. Andra partier som söker samarbete med partiet i parlamentariska förhandlingar måste kunna lita på att uppgörelser håller när det blir dags för votering. Vem röstar på ett parti där den inre maktkampen kan vända upp och ned på det politiska agerandet? Vem gör förhandlingsuppgörelser med ett parti som inte har kontroll över sina egna i parlamentet (riksdagen, fullmäktige)?

Att säga en sak (SD är ett odemokratiskt parti som vi alltid kommer att hindra från att nå maktpositioner) och agera tvärtom (hjälpa SD att komma till makten genom att splittra motståndsfronten) är hyckleri. Det kommer alltid i ett parti att finnas dom i partiet som är emot sådant hyckleri. Det gäller särskilt i arbetarrörelsen, som alltid måste vara på vakt mot klassmotståndarens försök att försvaga partierna. Hyckleriet kommer på så sätt att slå in kilar i den ibland ömtåliga koalition av intressen och åsikter som utgör partiet. Hyckleri sår splittring och skadar partiet.

Dom flesta partier håller sig med möjligheter att skydda sig från medlemmar som agerar i strid med partiets idéer och som skadar partiet. Socialdemokratiska partiets stadgar innehåller t ex bestämmelsen att den som vill vara medlem i partiet ”måste erkänna partiets grundläggande idéer” och ”får inte skada partiet eller dess verksamhet” (Kap 3§ 2 mom 2). En förtroendevald medlem har ”en skyldighet att låta sina beslut vägledas av partiets idéer” och ”en skyldighet att uppträda på ett sätt som är förenligt med socialdemokraternas värdegrund.” (Kap 10§ 2 mom 2).

Vad händer med den som bryter mot kraven att handla enligt partiets värdegrund och som skadar partiet. Också här erbjuder det socialdemokratiska partiets stadgar en åtgärd: ”Medlem som är aktiv eller medlem i ett annat parti, bryter mot stadgarna kap 3 §2 moment 2, uppträder osolidariskt mot partiet, bedriver propaganda i uppenbar strid mot partiets grundläggande idéer eller som på annat sätt uppenbart skadar partiet och dess verksamhet kan uteslutas av partistyrelsen.” (Mina markeringar)

Även om det är vanligare i andra partier förekommer uteslutningar även i socialdemokratin. Enligt en genomgång av tidningen Dagens Arena har Socialdemokraterna uteslutit ungefär en medlem om året under dom senaste tio åren. Senast drabbade detta dom två ledande socialdemokraterna i Surahammars kommun som agerat mot partiets uppgörelse med andra partier om hur styret i kommunen skulle ordnas för att hålla SD borta från maktens köttgrytor.