Noll koll på brandstationskostnaderna. Illavarslande för Skinnskattebergs s-ledning

 

Det har kommit en ny konsultrapport om den olycksaliga frågan om bygget av en ny brandstation i Skinnskattebergs kommun. Rapporten är gjord av revisionsbyrån PWC och orsaken är en ”visselblåsning”. Utredningen fokuserar på flera olika frågeställningar: Hade kommunens tekniske chef befogenhet att driva frågan på egen hand? Hur stora kostnader har lagts ned på projekteringen? På den första frågan är svaret ja, han hade sådana befogenheter. Detta berodde till en del på att politikerna hade noll koll på ärendet. Utöver att sisådär 30 miljoner kronor fanns anslagna i budgeten gjordes inga försök att styra. Tekniska chefen fick hållas och miljonerna rann iväg. Drygt fem miljoner spenderades på planering. Och totalkostnaden slank iväg till 55 miljoner, alltså 25 miljoner mer än i budgeten, utan att ett enda spadtag togs eller en enda spik slogs i.

Konsulterna konstaterar att: ”… vi [har] under granskningens gång noterat brister…[som] avser KS ansvar för Uppdraget kopplat till styrning och intern kontroll av Uppdraget. Till följd av frånvaron av styrning och intern kontroll har SC [sektorchefen, min anmärkning] haft en vidsträckt handlingsfrihet … Det är revisorerna som prövar om en nämnda verksamhet sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och om den interna kontrollen som görs inom nämnderna är tillräcklig.”

I klartext innebär detta att:

• Politikerna har haft noll koll.
• Den tekniska chefen har fått styra och ställa som han vill.
• Kommunrevisionen borde granska hur KS har skött frågan.

Formuleringarna på konsultsvenska kan se harmlösa ut. Men dom innebär en svidande kritik mot kommunstyrelsen. Även kommunrevisionen som låtit det hela pågå får en släng av sleven.

Jag var fram till 2019 ordförande i kommunrevisionen. Nu har jag guskelov sluppit ifrån den bördan. Men, om detta hade uppdagats under min tid hade jag utan tvekan drivit att kommunstyrelsen inte skulle slippa undan med bara svansen svedd. Jag hade troligen föreslagit åtminstone en anmärkning eller kanske troligare att kommunstyrelsen inte skulle ha beviljats ansvarsfrihet.

Ett antal frågor kvarstår förstås i brandstationshärvan, men det har inte varit konsulternas uppgift att granska dom. Dit hör frågan om vilka drivkrafter den tekniske chefen hade att göda sina tekniska konsulter med över fem miljoner. Dit hör också frågan hur brandstationsfrågan kom att bli ett slagträ i den märkliga politiska situation där Socialdemokraterna hade det politiska styret inklusive kommunalrådsposten. Dock hade dom inte majoritet vare sig i kommunstyrelsen eller i fullmäktige, och bankades oavbrutet på av den borgerliga oppositionen som hade majoriteten.

Jag har tidigare skrivit om det politiska ledarskap som styret och dess främsta företrädare måste klara av. Ett antal uppgifter måste lösas. En av dessa är ledarskap gentemot den anställda förvaltningen. Förvaltningen måste styras och man måste ha och använda instrument för att kontrollera att det blir som man beslutat. Brandstationsfrågan illustrerar det tragiska misslyckandet med detta ledarskap.

Man måste vinna val. Också på väljararenan är den lokala socialdemokratiska ledningen misslyckande kapitalt. Valet 2022 medförde att man tappade mer än 5,5 procentenheter och tre mandat i kommunfullmäktige.

Man måste kunna bygga majoriteter i fullmäktige för att så långt som möjligt kunna driva igenom sitt politiska program. Också detta har i dom flesta fall misslyckats. Voteringsnederlagen har stått som spön i backen. Det har inte bara gällt mindre viktiga frågor. Årsbudgeten har ansetts som det viktigaste beslutet. Redan i den första budgetomröstningen under mandatperioden röstades Socialdemokraternas förslag ned.

Man måste kunna hålla ihop det egna partiet. Ett parti som är splittrat är inte trovärdigt vare sig som alternativ för väljarna eller som samarbetspartner för andra partier. Fraktionsstrider har präglat det inre arbetet. Det har gällt nomineringen av toppkandidater, inställningen till vindkraft och inställningen till samarbete med Sverigedemokraterna.

Visst är Sverigedemokraterna ett hot, inte bara mot socialdemokratin, utan också hela den svenska demokratin. Den senaste utvecklingen i kommunalpolitiken har inte bara inneburit en opportunistisk uppslutning i motståndet mot vindkraft, en av högerpopulismens viktigaste frågor på landsbygden. Agerandet vid den unikt segdragna processen för att bilda kommunstyre innebar också att man jämnade vägen för ett maktövertagande av SD. Detta fullbordades häromdagen med att Vänsterpartiets representant i det mäktiga ledningsutskottet petades för att gå SD till mötes.

Den lokala s-ledningens paroll har blivit: ”If you can´t beat them, join them!”. Det är förstås en ohållbar politik för att parti som trots allt ser sig som ett socialistiskt parti. För s-partiets bästa får man hoppas att dom byter ut den lokala ledningen.

Annars finns risken att partiet för att vinna till synes inflytelserika (eller åtminstone arvoderade) poster i utbyte mot politiska eftergifter och att säga upp bekantskapen med Vänsterpartiet. Då blir resultatet ett parti som inte lyckas med

• Att styra och kontrollera förvaltningen
• Att vinna val
• Att inte åstadkomma andra parlamentariska majoriteter än tillsammans med SD
• Att hålla ihop partiet. Blir det inte en öppen splittring kommer allt fler väljare, medlemmar och förtroendevalda att lämna partiet.