Det har just varit påsk. Våra sex barnbarn är utspridda över landet, så vi har ingen möjlighet att fara runt och lägga påskägg med godis till alla. Istället har vi en sedvänja att vi skickar dom varsin hundralapp att köpa påskgodis för. Enkelt trodde vi. Men det visar sig att det inte är den enklaste sak i världen att få tag på hundralappar nuförtiden.
Bankomaten, åtminstone den i Skinnsberg, innehåller inga
hundralappar utan bara två- och femhundringar. Och så mycket godis tycker vi
inte att dom ska ha. Inga affärer i västra Mälardalen var intresserade av att
växla större sedlar till hundralappar. Och bankerna ska man inte tala om. Dom
har inga pengar över huvud taget.
Det löste sig till slut vid ett besök i residensstaden där
vi besökte ett Forex-kontor som lyckades med uppgiften. Man inte heller det var
självklart. Vi måste be jättesnällt, och dom räknade så småningom upp dom
önskade hundringarna: Dock med en bekymrad min.
På Google kan man lära sig att vanliga frågor som folk
ställer nuförtiden är ”Finns det 100 kronors sedel?”, ”Finns 100 lappen kvar?”,
och ”Hur ser en 100 kr sedel ut?”. Frågan är väl om inte elektrifieringen av
pengar har gått lite för långt nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar