Trump om DNA från utomjordingar och sex med demoner

Stella Immanuel är doktor på en klinik i Houston, Texas. Hon är Donald Trumps nya favorit när det gäller bekämpningen av coronaviruset. Dr Immanuel hävdar:

• Läkarna håller på att utveckla ett vaccin från ”DNA from aliens” (utomjordingar?). Vaccinet ska också göra en immun från att bli religiös.
• Sex med demoner är ansvarigt för många gynekologiska problem, missfall och impotens.
• Många kvinnor lider av ”astral sex” – förmågan att projicera sin andeman i offrets kropp och ha samlag med den.

Donald Trump har hyllat dr Immanuel bland annat på Twitter. På en presskonferens i veckan sa han: ”hon sa att hon hade haft otroliga framgångar med hundratals olika patienter, och jag tyckte att hennes röst var en viktig röst”.

Tyska kyrkan revisited

Den som färdas längs länshuvudväg 233 mellan Ramnäs och Gunnilbo passerar en bit efter kommungränsen till Skinnskatteberg en vägvisarskylt med texten ”Tyska Kyrkan 3”. Detta har förbryllat många vägfarande. Finns det en kyrka – och dessutom tysk – här i ödemarken. Än mer förbryllad har nog den blivit som följt skylten och åkt de tre kilometerna på en allt mindre och sämre grusväg som slutar där det stora västmanländska träsket ”Stora Flyten” tar vid.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om Tyska kyrkan. Det har visat sig i statistiken över besökande på bloggen att detta inlägg väckt stort intresse i läsekretsen. Det finns kanske därför anledning att återvända till Tyska kyrkan. Platsen finns registrerad i Riksantikvarieämbetets databas ”Fornsök”, men betraktas där huvudsakligen som ett naturfenomen; en grotta bildad av gigantiska stenblock. Enda upplysning som skulle ha att göra med platsens kulturella funktion är att den enligt ortsbefolkningen kallas ”Tyska kyrkan.”

På informationsskyltar utplacerade av Skinnskattebergs kommun kan man läsa:

Tyska kyrkan är det mystiska namnet på ett stort tomrum under väldiga stenblock som hopats på berget, 200 meter söder om Råsendammen. Alla större sjöar reglerades geniom dammbyggnader för att vattnet till driftsbruket i Färna skulle räcka hela året. Utländsk arbetskraft hjälpte till med dammbygget på 1600-talet, troligtvis många tyskar. Det berättas att dessa valde det skyddade bergrummet som gudstjänstlokal, därav namnet.”

Den här texten med sin ganska vaga beskrivning av bakgrunden har kommit att bli den åtminstone på Internet etablerade sanningen om Tyska kyrkan. Ungefär samma text återkommer på de fåtaliga träffar man får om man söker på ”Tyska kyrkan i Gunnilbo”.

I en av dessa finns följande fortsättning av texten ”Enligt traditionen användes denna grotta som gudstjänstlokal av tyska kalvinister under dammbyggnader vid sjön Råsen för tvåhundra år sedan.”

Kan det vara så? Vad i herrans namn gjorde tyska kalvinister här i den förskräckliga skogen alldeles invid den stora träskmarken?

Kalvinister, eller reformerta, var olika anhängare av den lära som den franske reformatorn Jean Calvin utformade på 1500-talet. Kalvinismen spred sig till många länder som det som kom att bli Belgien och Nederländerna, Schweiz, Skottland, England och Tyskland. På flera håll utsattes de för förföljelse och var indragna i allehanda religionskonflikter. Det finns de som till och med hävdar att trettioåriga kriget utlöstes av kalvinisterna.

Många kalvinister tvingades i exil. Särskilt gällde det de franska hugenotterna. Under den så kallade Bartolomeinatten. Den 24 augusti 1572 ska 10 000 hugenotter ha mördats. Under slutet av 1600-talet ska 300 000 hugenotter ha lämnat Frankrike, varav ett hundratal kom till Sverige.

När man söker information om kalvinistiska invandrare och flyktingar i Sverige dyker vanligtvis de vallonska bruksägare och smeder upp. Det finns också beskrivningar av holländska köpmän, skotska presbyterianer och även offer för förföljelserna särskilt i Frankrike. Några tyska dammbyggare i den västmanländska storskogen har i varje fall jag inte hittat.

Kalvinisternas ställning i Det heliga Tysk- Romerska riket var inte heller lika hemsk som den i Frankrike, även om de var direkt involverade i 30-åriga kriget, som heller inte avlöpte särskilt lyckosamt för dem. Vid slaget vid Vita berget i Böhmen 1620 utraderades de reformerta furstarnas arméer och deras territorier återkatolicerades. I Ungern blev en grupp kalvinister instängda i en enklav i östra delen av landet. Där lyckades de överleva eftersom framträngande turkiska arméer ställde dem under Islams beskydd. Det övriga Ungern återkatolicerades. Men 30-åriga kriget fortsatte, nu med katoliker och lutheraner som huvudmotståndare till den Westfaliska freden 1648.

Fredsslutet innebar dock ett erkännande av kalvinisterna då det innebar att tre samfund – det lutheranska, det katolska och det reformerta – tilläts offentlig religionsutövning i de tyska länderna. Om det skulle ha kommit tyska kalvinistiska flyktingar till Gunnilbo på 1600-talet är det väl därför troligt att det ska ha varit före 1648. I den litteratur jag har sett finns inget omnämnande av sådana tyska flyktingar till Sverige.

Nå, hur var det nu? Hukade tyska flyktingar under stenblocken vid Stora Flyten för att hålla reformert gudstjänst mellan de hårda arbetspassen i dambygget? Eller finns det också någon annan historia? Någon därute som har hört något eller som vet? Hör gärna av er! Använd kommentarsfältet eller kontakformuläret i vänstermenyn.

Karta: Terrängkartan, Lantmäteriet

Spaning efter något lättgånget: Sörkvarnsforsen och Skantzen

Senaste utflykten till Vargberget tog på krafterna. Men det kunde ha gått värre: Daisy, en 55-kilos S:t Bernhardshund måste häromdagen räddas av ett 16-mannateam från den engelska fjällräddningen från Scafell Pike, Englands högsta berg. Och två nittioåringar som tagit en promenad i naturreservatet Fermansbo urskog måste räddas av räddningstjänsten i Surahammar efter att de blivit för trötta att fortsätta.

Naturreservatet Sörkvarnsforsen är tätortsnära. Det ligger i själva verket mitt i Hallstahammars samhälle. Det är handikappvänligt med tätt emellan vilobänkarna och enligt Länsstyrelsens hemsida till och med framkomligt med rullstol. I kombination med Skantzen ett perfekt utlfyktsmål.

Åparti 1

Åparti 2

Skantzsjön

Konung Gustaf IV Adolfs sluss

Åparti 4

Det hände i juli i Skinnskatteberg

1899 Frisinnat valmöte

Ett frisinnadt valmöte i onsdags kväll i Kungsör uppställde till kandidat för Västmanlands västra domsaga i främsta rummet byggmästare Albert Andersson i Kungsör samt nämnde vidare förslagsvis som kandidater nämndemannen Erik Jonsson i Berg, Valskog och bruksägare Ernst Heijkenskjöld på Skinnskatteberg. Hr Andersson tillkänngaf sin anslutning till folkpartiets program. Han gick med på det politiska streckets sänkande till det kommunala och påyrkade snar uppgörelse med Norge på likställighetens grund. Han ansåg flaggfrågan mindre väsentlig och sympatiserade med strävanden för Sverges neutralitet samt motsatte sig ohejdade rustingsförslag. En valkommitté tillsattes för att utröna de båda andra kandidaternas politiska ståndpunkt och för att samråda med öfriga kommuners valmän. Inemot 50 valmän närvoro å mötet. (DN 28/7 1899)

Svensk och norsk flagga med unionsmärket, den s k sillsalladen. Mindre viktig fråga enligt riksdagskandidaten Albert Andersson

1937 Industriarbetarläger

Industriarbetarläger – friluftsläger för industriarbetare under semesterveckan – har i år praktiserats för andra gången av Västmanlands läns gymnastikförbund och slagit lyckligt ut. Fjolårets vällyckade läger var det första i sitt slag i Sverige och banade vägen för denna moderna och stärkande form av semester- och friluftsliv i vårt land. Årets läger var förlagt till en övergiven lasarettsbyggnad i det natursköna Skinnskatteberg och utspisningen skedde från ett närliggande pensionat. Invid de vackra Vätternstränderna framlevdes under tio dagar ett friskt lägerliv … Kostnaden för deltagarna var endast 1 kr. pr dag för logi och 4 mål pr dag. (DN 1/7 1937)

1934 Järngruvor inmutas i trakten av Darsbo

VÄSTERÅS, måndag.

T.T. Skinnskattebergs bruks aktiebolag har begärt och erhållit inmutning av tre gruvor, belägna vid Darsbo i närheten av det område inom Skinnskattebergs kommun, där Bolidenbolaget f.n. bedriver undersökningar för att utreda guldförekomst. Fyndigheterna innehålla huvudsakligen järnmalm. (DN 3/7 1934)

1935 Skandinaviskt gymnasistmöte

VÄSTERÅS, onsdag.

T.T. På Skinnskattebergs herrgård i Västmanland öppnas på onsdagen ett skandinaviskt gymnasistmöte, anordnat av Fria kristliga gymnasiströrelsen. Omkring 150 ungdomar kommer att delta … Programmet upptar föredrag, bibelstudier m.m. (DN 25/7 1935)

1951 Väggar sprängdes i wallboardfabrik

En explosionsolycka inträffade på onsdagskvällen vid Statens skogsindustriers wallboardfabrik i Skinnskatteberg.

Explosionen skedde i härdugnarna och var så kraftig att en av väggarna sprängdes ut. Lyckligtvis fanns inga människor i närheten, annars hade olyckan fått mycket svåra följder. Wallboarden i härdugnarna fattade nämligen eld och en våldsam rökutveckling försvårade släckningsarbetet. Efter omkring en timme hade dock brandkåren lyckats släcka elden. En följd av olyckan blir att fabriken under den närmaste tiden icke kan köra med full kapacitet. (DN 5/7 1951)

1954 Klockan tillbaka efter 23 år

En klocka, som borttappades för 23 år sedan har i dagarna återfunnits av sågverksarbetaren Axel Julle, Skinnskatteberg. Han skulle besöka skogsarbetaren Gustav Källberg, Kärrkulan, Riddarhyttan, och då han gick efter vägen upp mot gården fick han se en klocka ligga på dikeskanten, framspolad av senaste tidens kraftiga regn.

Han tog med sig klockan upp till gården, där man kände igen den som den förlorade klocka som ägts av framlidna fru Elin Källberg. Ett av barnen hade för 23 år sedan fått låna klockan och så tappat den. Trots livligt sökande återfanns den då inte. Trots att klockan legat så länge i jorden såg den ut att ha klarat sig relativt bra. (DN 26/7 1954)

1959 Mordbrand i Hultebo

En man i 70-årsåldern från Skinnskatteberg, som suttit anhållen som misstänkt för att ha anlagt eld på en gård i Hultebo, begärdes på onsdagen häktad av landsfogde Erik Lindström, Västerås. Domstolen, som höll häktningsförhandling i tingshuset i Köping, biföll landsfogdens begäran och beslöt att mannen skall undergå sinnesundersökning. (DN 9/7 1959)

1966 Västanhed

Västanheds Fritidsområde

(I SKINNSKATTEBERGS KOMMUN)

Beläget i vacker bergslagsnatur mellan Uttersberg och Karmansbo. (Se hänvisningsskylt vid vägen). 150 tomter med vatten, el. tel. till varje tomt. Visning lördagen den 2/7 kl 11 – 17.

AB ANEBY INDUSTRIER

ANEBY

Försäljningskontoret i Västerås. Telefon 021/119 20.

(DN 1/7 1966)

I nästa annons har Filip Erikssons affärsbyrå i Kolsva tagit över försäljningen och nu brer man på lite tjockare:

I vacker och naturskön bergslag mellan sjöarna Åndern och Tomasbosjön utefter Hedströmmen … Tomterna har soligt västerläge och belägna i löv- och barrskogsmark … Till samtliga tomter finnes bilväg, dricksvatten och el. (DN 30/9 1966)

1971 Fyra brandkårer i kamp mot skogsbrand

En omfattande skogsbrand härjade på måndagseftermiddagen ett stort skogsområde mellan Baggbron och Malingsbo ca tre mil från Fagersta. Brandkårerna i Skinnskatteberg, Söderbärke, Ludvika och Norberg bekämpade elden varjämte 20 man från domänverket och lika många från Riddarhytte bruk medverkade vid släckningen. Släckningsarbetet försvårades genom att vattentillgången var dålig. (DN 6/7 1971)

1982 Gruvepoken slut i Riddarhyttan

Nu är gruvepoken slut i Riddarhyttan, där brytning pågått i flera hundra år. Vid veckoslutet slogs elströmmen av i Bäckegruvan som varit i drift sedan 1800-talet. Några timmar efter stoppet började vattnet sippra in i gruvschakten. Om några år är de ner än 100 meter djupa gruvhålen vattenfyllda.

— På 1940-talet blomstrade Riddarhyttan, berättar veteranen Klas Smedberg. Då hade 900 jobb i Riddarhyttan.

De tjugo som nu är kvar skall avveckla verksamheten ovan jord och sedan får de se sig om efter nya jobb. (DN 11/7 1982)

Bäckegruvan. Bild: Dag Lindgren

1983 Näsblod tolkades som våld

En 72-årig man i Skinnskatteberg beställde en ambulans till sitt hem, där hustrun råkat ut för en olyckshändelse.

I stället kom polisen och grep mannen och förde honom till polisstationen i Fagersta misstänkt för hustrumisshandel.

Mannen har nu anmält polisen till JO.

Enligt mannen hade hustrun drabbats av näsblod. När hon hukade sig ned slog hon ansikten i bordskanten och blödningen blev värre.

Polismännen frågade aldrig hustrun hur skadan uppkommit. (DN 9/7 1983)

1992 Brandbomb mot flyktingar på Brukshotellet

Sedan i söndags har ett 40-tal asylsökande tagit sin tillflykt till gräsplanen utanför polishuset i Fagersta. Orsaken är ett försök att sätta eld på Brukshotellet i Skinnskatteberg där de inkvarterats av invandrarverket.

I lördags kväll kastades två brandbomber mot Brukshotellet. Ingendera nådde fram till byggnaden. Den ena brandbomben fattade eld, men släcktes snabbt. Ingen människa skadades. (DN 7/7 1992)

Flyktingarna, från f d Jugoslavien av ”zigenskt ursprung” flydde med buss till Fagersta.

Två dagar senare rapporterade DN att en man anhållits misstänkt för att ha deltagit i attentatet. Mannen nekar men en kamrat till honom har erkänt att han tillsammans med en annan person kastat bensifyllda flaskor utanför flyktingförläggningen. Fagerstapolisen trodde sig om att få fram ett erkännande från den andre mannen och höll honom därför kvar.

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Skinnskatteberg: Perspektiv på småkommunen

Under våren och sommaren har jag haft anledning att föra en debatt i lokala media med det socialdemokratiska kommunalrådet Lena Lovén Rolén i Skinnskatteberg. Det har först handlat om hur kommunen organiserat handlingshjälp åt riskgrupper under coronaepiedemin. Framförallt har det varit fråga om hur man ordnat det för kommuninvånare äldre än 70 år. Den andra frågan som jag tagit upp är kommunens utomordentligt njugga inställning till klimatarbetet.

I båda frågorna har kommunalrådet som skäl för att inte agera mer kraftfullt varit kommunens litenhet. Jag ska här diskutera hur rimligt litenhetsargumentet är.

För det första kan man slå fast att Skinnskatteberg förvisso är en liten kommun, med sina knappt 4,5 tusen invånare. Det är mindre än en tredjedel av befolkningen i mediankommunen i Sverige. Men det är också viktigt att konstatera att Skinnskatteberg inte är minst. Minst är Bjurholm i Västerbotten med 2,4 tusen invånare. Det finns 12 kommuner som är mindre än Skinnskatteberg.

Handlingshjälp

När det gäller handlingshjälp åt 70-plussare föranleddes mitt inlägg i debatten av att media rapporterade om två kommuner, Berg i Jämtland och vår grannkommun Fagersta, där i båda fallen kommunen organiserade och bekostade hemkörning. Utöver sådana arrangemang förekom i många kommuner ett av kommunen organiserat samarbete med frivilligorganisationer. Bakom detta låg en överenskommelse mellan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges kommuner och regioner (SKR) och ett antal frivilligorganisationer, främst Röda Korset, Svenska Kyrkan och idrottsrörelsen.

Kommunalrådet avvisade med emfas sådana lösningar. I Skinnskatteberg sköttes det hela genom en Facebook-grupp. Kommunens litenhet framhölls här, inte bara som hinder utan till och med som en fördel.

När jag tittar igenom hur det hela har lösts i de andra tolv småkommunerna finns ingen som uppger samma lösning som Skinnskatteberg. I Åsele (2,8 tusen invånare) följer man modellen från den centrala överenskommelsen: Kommunen organiserar och Svenska Kyrkan utför. I Överkalix (3,3 tusen invånare) bekostar kommunen hemsändning med buss. Munkfors (3,7 tusen invånare) följer liksom Åsele den centrala överenskommelsens modell. Storfors (4 tusen invånare) har kostnadsfri hemsändning av livsmedel och apoteksvaror. Det kan vara av intresse att notera att alla dessa kommuner, liksom Skinnskatteberg, har S-styre (I Åsele tillsammans med ett lokalt parti och i Storfors tillsammans med Vänsterpartiet). Observera också att alla kommunerna är mindre än Skinnskatteberg).

Det förefaller alltså som om litenhetsargumentet inte är riktigt giltigt. Däremot finns det en tydlig politisk dimension. Inga borgerligt styrda kommuner eller kommuner med blocköverskridande styre har valt lösningarna med kommunalt ansvar för handlingshjälp till 70-plussare.

Den politiska dimensionen kommer inte som någon överraskning. Det är socialdemokratin som har skapat den svenska välfärdsstaten. I välfärdsstaten är individens autonomi viktig. Vi ska inte, när vi har viktiga behov vara beroende. Vi ska som medborgare inte vara beroende av släktskap eller andra nätverk. Medborgarna ska stå fria utan beroende av egen förmögenhet eller förödmjukande välgörenhet. ”Gör din plikt – kräv din rätt” har varit ett valspråk för arbetarrörelsen. Det är inte så lätt att kräva sin rätt av välgörenhet. I förhållande till välgörenheten har ingen av oss några rättigheter.

Den politik som kommunalrådet står för är med andra ord inte socialdemokratis politik. Den har istället en unken doft att flydda tider.

Klimatpolitik

Den andra frågan är klimatpolitiken. Vänsterpartiet i Skinnskatteberg har två gånger under det senaste året lagt fram ett förslag till klimatpolitiskt program för kommunen. Det har båda gångerna bestämt avvisats av kommunalrådet. Kommunen är för liten och har inte resurser. Ingen analys av förslagens ekonomiska konsekvenser (åtminstone ingen som kommit kommuninvånarna till del) har gjorts. Med särskilt emfas har förslagen om en koldioxidbudget, kommunalt initiativ till en solpark och förbättrad lokal busstrafik avvisats. Istället har kommunalrådet självsvåldigt genom ”ordförandebeslut” lagt ned den ena och glesat ut den andra av två lokala busslinjer.

I den årliga Miljöbarometern väger klimatpolitiska åtgärder tungt. Det går att få totalt 52 poäng. Skinnskattebergs kommun skrapar ihop 12,9 poäng. När vi betraktar de tolv kommuner som är mindre än Skinnskatteberg, visar det sig att fem av dessa har bättre resultat än Skinnskatteberg. Samma partipolitiska dimension som när det gällde handlingshjälpen kan anas även här. Fyra av de fem kommunerna är S-styrda. Inte heller här ser det ut som om kommunalrådet står för socialdemokratisk politik, åtminstone inte som den tolkats av andra socialdemokratiska småkommunpolitiker.

Bland insatser som andra småkommuner gjort kan nämnas deltagande i innovationsprojekt (Bjurholm, Arjeplog, Överkalix, Övertorneå), påbörjat arbete med koldioxidbudget (Arjeplog), klimatpåverkan del av budgetprocessen (Arjeplog, Överkalix), säkerställer utsläppsfria samhällsbetalda transporter (Arjeplog, Storfors), samarbete med näringslivet om cirkulär ekonomi (Arjeplog, Munkfors), köper 100 procent förnybar energi (Arjeplog, Munkfors), egen produktion av förnybar energi (Storfors, Övertorneå).

All energi till Åsele kommuns fastigheter kommer från förnybar energi. Kommunen har också jobbat stenhårt på att få mer etablering av grön energi. Malå kommun har köpt en elcykel som kommunens invånare kan låna för att pröva en tvåveckorsperiod. Munkfors förskolor har eldrivna packcyklar som används, inte minst för utflykter.

Allt detta visar att det går om man vill, även om man är liten.

Men kanske är det så att Skinnskattebergs kommun bland annat på grund av sin litenhet har dåligt med pengar och andra resurser. I bussdebatten hävdade kommunalrådet detta explicit: Kommunen hade inte råd att bekosta busstrafiken.

Som mått på tillgängliga resurser kan man använda kommunens rörelsekapital (omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder). Det visar sig att av de fem kommuner som fått en bättre placering än Skinnskattebergs kommun i Miljöbarometern har fyra sämre resurser än Skinnskatteberg. Två av dem (Munkfors och Storfors) har till och med ett negativt rörelsekapital. Inte heller resursbristargumentet tycks med andra ord ha någon bärighet. Det är inte litenhet och det är inte dåligt med pengar som hindrar klimatpolitiken i Skinnskatteberg. Det måste med andra ord vara viljan som saknas.

Ska småkommuner läggas ned?

Två gånger under 1900-talet har det skett drastiska sammanslagningar av kommuner. Den första gången var 1952 då 2 498 kommuner blev 1 037. Motivet var att det ansågs att många av de små kommunerna var alltför små för att kunna klara av sina uppgifter. Minst 2 000 – 3 500 invånare borde en kommun ha. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var det dags igen. Antalet kommuner minskade till 277 (det har nu ökat till 290 genom delningar). Motiven var desamma. Kommunerna ansågs för små för att klara sina uppgifter.

Före 1952 års reform utreddes saken. Tre lösningar föreslogs: (1) Staten skulle ta över uppgifter från kommunerna, (2) kommunerna skulle samarbeta om vissa uppgifter och (3) kommunerna skulle slås samman med varandra. Det har under senare år blivit allt vanligare med påståenden om att många kommuner är för små. Förstatligande har egentligen inte varit på dagordningen, annat än när det gäller skolan och kanske sjukvården. Men då har det inte så mycket handlat om litenhet och bristande resurser utan om brist på kompetens och utjämnande av olikheter. Samarbetslösningen har provats, och har hittills varit svaret på småkommunproblemet. Men jag är övertygad om att om ropen om litenheten blir alltmer högljudda, så kommer statsmakten att välja en ny sammanslagningsreform.

Allt större kommuner kan medföra konsekvenser för den lokala demokratin. Men det råder inte någon enighet om huruvida dessa konsekvenser försämrar eller kanske till och med förbättrar demokratin. Det som jag ser som det mest allvarliga problemet är att det lokala samhället kommer att förlora den organisation – den egna kommunen – som kan ta ett ansvar för ortens utveckling.

Skinnskattebergs politiker har hittills varit eniga om värdet att behålla den egna kommunen. Inte minst har det gällt för Socialdemokraterna som har framhävt det i sitt lokala program. Det går tyvärr inte att belägga eftersom man för säkerhets skull har raderat programmet från sin hemsida. ”Kunde inte hittas” är det lakoniska beskedet från datorn när jag klickar på Socialdemokraternas lokala handlingsprogram.

I den situation som nu råder i kommun-Sverige, där återigen småkommunproblemet aktualiseras, borde man passa sig för att gång efter gång ropa ”Vi klarar det inte för vi är för små”. Om tillräckligt många småkommunpolitiker likt de i Skinnskatteberg nödropar, kan det hända att statsmakten tar det på allvar och iscensätter en ny stor sammanslagningsreform. Och då är det slut på Skinnskattebergs kommun.

Sammanfattning

• I den lokala debatten framhålls ofta kommunens litenhet som hinder för olika åtgärder. Här diskuteras handlingshjälp för corona-riskgrupper och lokal klimatpolitik
• Flera kommuner som är mindre än Skinnskatteberg bekostar handlingshjälp och/eller organiserar den enligt central överenskommelse mellan MSB, SKR och frivilligorganisationerna
• Framförallt är det S-styrda kommuner som väljer lösningar där kommunen intar huvudrollen. Det stämmer väl överens med socialdemokratins idé om en välfärdsstat som värnar medborgarna som autonoma och oberoende individer
• Klimatpolitiken analyseras framför allt med hjälp av Miljöbarometern där klimatpolitiken väger tungt. Flera kommuner som är mindre än Skinnskatteberg har bättre resultat på Miljöbarometern
• Detsamma gäller även om kommunernas resurser används som mått: Flera av småkommunerna med sämre resurser än Skinnskatteberg får bättre resultat på Miljöbarometern
• Ett partipolitiskt mönster liknande det för handlingshjälpen framträder. Småkommuner med sämre resurser men bättre miljöpolitik är oftast S-styrda
• Vid två tillfällen under 1900-talet har småkommuner slagits samman med argumentet att de annars inte klarar sina uppgifter. Att alltför ofta argumentera att kommunen är för liten för att klara av viktiga uppgifter är att inbjuda till nya sammanslagningar.

Spaning efter den sommar som flytt: Vargberget

Örtjärnen

... uppifrån

... och i kvällningen

Blåbär

Ingen tidning i fredags heller

Också i fredags var DN stulen. Träffprocenten sjunker därmed till rekordlåga 59,8 procent.

Ingen DN idag

Tidningstjuven driver upp tempot. Senast tidningen var borta var i fredags. Och så idag igen. Träffprocenten (procent dagar sen årets början med DN i lådan på utgivningsdagen) sjunker därmed till 59,9 procent.

Ointresse för lokal klimatpolitik i junitoppen

Det totala ointresse för klimatfrågan som uppvisas av Skinnskattebergs kommuns politiska och administrativa ledning intar en ohotad ledning på listan över mest lästa inlägg under juni månad. Intressant är också att rapporten ”Kommunrevisorns testamente” på nytt har ryckt upp på topplistan. Där diskuteras med utgångspunkt från mina erfarenheter från Skinnskattebergs kommunrevision brister i systemet med kommunal revison. De fall som särskilt granskas i rapporten är hur en viktig vattenledning blev mer än dubbelt så dyr som budgeterat, hur det populistiska folkpartistiska kommunalrådet i strid med fullmäktiges och förvaltningsrättens beslut fick ut för hög lön samt hur förelägganden från skolinspektionen hanterades utan att någon insåg situationens allvar.

Antal besökare var i juni 243 (285 i maj). Av dessa var 111 (156) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,90 (1,65) och genomsnittlig tid per besök var 143 (74) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland och USA. Ströbesökarna kom från Australien, Lettland, Storbritannien, Sydkorea och Tyskland

De tio mest visade inläggen i juni:

1	Från Mäster Palm och Olof Palme till Lena Lovén Ro... (ny)
2	Tyska kyrkan i Gunnilbo (3:a)
3	Kommunrevisorns testamente (ny)
4	Helvetets sjunde krets inte bara i Kärrgruvan (ny)
5	Wallboardfabriken: Ett drama i två akter (6:a)
6	Strövtåg: Storsvindlaren (ny)
7	Strövtåg: Kolsvas röda grus (7:a)
8	Nu känner Jimmy vartåt det blåser (ny)
9	Körstämman i Skinnskatteberg (ny)
10	Strövtåg: De galna grevarna (ny)