Nu är förväntningarna stora på S+V+M i Skinnskatteberg

SD-kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt och socialnämndens ordförande Elisabet Åberg (L) avsattes av fullmäktige förra veckan. Oppositionspartierna S, V och M kunde enas om att vägra ansvarsfrihet åt kommunstyrelsen och socialnämnden. Samma partier var eniga om att sparka kommunalrådet och socialnämndens ordförande. Det handlade framförallt om deras totala passivitet inför dom gigantiska budgetunderskotten.

Nu är förväntningarna stora på dom tre partierna att dom också ska enas om att bilda en ny styrande majoritet i kommunen, som kan ta itu med ekonomin och en rad missförhållanden som avslöjats i den kommunala organisationen. En sådan konstellation skulle få 13 av fullmäktiges 25 mandat och ge kommunen ett stabilt majoritetsstyre, något som saknats dom senaste tio åren. Detta är en chans att städa upp i den röra som riskerat kommunens rykte och som hotar den kommunala demokratin genom att spä på politikerföraktet.

De tre partierna har efter valet gjort två försök att enas i en sådan ny majoritet. Det var dels direkt efter valet när ett nytt styre skulle formeras, dels i samband med den så småningom havererade processen för att få fram en budget för 2024.

Vid båda tillfällena har det tyvärr varit oenighet i socialdemokratin som har satt käppar i hjulet. Det är ingen hemlighet att Socialdemokraterna i Skinnskatteberg är splittrade. I Socialdemokraternas verksamhetsberättelse för 2023 pekar man ut denna splittring som ett stort problem:

Förhandlingarna [om att bilda en majoritet, min anm] avbröts sedermera, vilket resulterade i avhopp från styrelsen. Resten av 2023 präglades av interna konflikter, vilket […] resulterat i två falanger. Detta har förstås inte varit till gagn för partiet och inte heller varit positivt för partiets anseende.

Vad är det då som krävs för att Socialdemokraternas båda falanger ska kunna enas och därmed möjliggöra det nya majoritetsstyre som kommunens medborgare förväntar sig? Förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén har förvisso under vidriga parlamentariska förhållanden gjort goda insatser, men samtidigt har hon begått allvarliga missgrepp. Så sent som under den här våren har ett par sådana bubblat upp till ytan. Det handlar dels om det som kallats ”Vicky-gate”. Den lokala partiorganisationens styrelse gick till våldsamt verbalt angrepp mot den ”vanliga medborgaren” Vicky, som i en insändare kritiserade den politiska utvecklingen i kommunen, faktiskt utan att på något sätt peka ut S som ansvariga. Vicky dumförklarades av arbetarkommunens styrelse, som helt domineras av Lena Lovén Rolén-falangen. Reaktionerna på denna tillplattning av en kritisk medborgare blev starka.

Det andra är dom många oklarheterna kring hur frågan om Lena Lovén Roléns omställningststöd  (”fallskärmen”) har hanterats. Kritikerna har menat att fel begåtts både av såväl det förra kommunalrådet som förvaltningen och SD-styret. Det här gör att Lovén Rolén och den grupp partimedlemmar hon omger sig med kommit att bli en bromskloss för bildandet av ett majoritetsstyre tillsammans med V och M.

Många oroliga socialdemokrater har hört av sig. Det finns en uppenbar risk, att om Lovén Rolén som nog inser att hon inte är gångbar för resten av oppositionen, söker återuppta samarbete med dom numera ganska vingklippta Liberalerna, då spricker det socialdemokratiska partiet i Skinnskatteberg definitivt. Det finns en risk att inemot halva fullmäktigegruppen då försvinner. Det gör att resten av den socialdemokratiska gruppen blir betydligt mindre intressant som samarbetspartner för t ex Liberalerna. Ett försök att bilda ett styre av Liberalerna och rest-sossarna skulle kanske inte kunna mönstra mer än 10 – 11 av fullmäktiges 25 mandat och bli helt beroende av SD som stödparti.