Åt dom som inget har ska heller inget bli givet: Stopp för etniska föreningar

”Alla människors lika värde” är en värdering av allra högsta valör i det svenska samhället. Ingen seriös aktör skulle med bibehållen heder kunna hävda att människor t ex på grund av etnisk tillhörighet har olika värde; att en del är bättre och andra är sämre. Men verkligheten är annorlunda. Vi värderar olika etniska grupper efter en rangordning där etniska svenskar kommer överst, åtföljda av nordbor, västeuropéer och nordamerikaner. Långt ned på listan hamnar asiater och svarta afrikaner. Så brukar det bli om man ber ett urval svenskar att rangordna etniska grupper efter t ex hur accepterade dom är i det svenska samhället. Om man frågar dom som tillhör grupperna själva brukar dom i allmänhet hålla med.

Nu är det inte bara tyckande om prestige och acceptans. Nej, rangordningen får också praktiska konsekvenser. Grupper som står högt på listan upplever mindre ofta att dom utsätts för diskriminering. Diskrimineringsutredningen på 1990-talet kunde visa att danskar och finländare upplevde minst diskriminering i arbetslivet. Mest diskriminerade tyckte afrikaner, iranier, etiopier och araber att dom var.

Men det finns ännu mer handfasta konsekvenser. Invandrare långt ned i hackordningen deltar mindre i politiken, är oftare arbetslösa, har lägre inkomster, åtalas och fälls oftare för brott och får strängare straff, drabbas oftare av sjukdom som hjärt- och kärlsjukdomar och psykiska besvär. Etnicitet dödar till och med: Av kommunerna i Stockholms län ligger invandrartäta Haninge, Botkyrka och Södertälje i bottenskiktet medan dödligheten är låg i Danderyd, Täby och Lidingö.

Många invandrargrupper, särskilt ”synliga grupper” (dom ser annorlunda ut än infödingarna) är med andra ord illa sedda, utsätts för diskriminering i olika sammanhang. Så ser det svenska etniska klassamhället ut. Trots det sprids numera en uppfattning längst ut på högerkanten i svensk politik, att dessa grupper är mäktiga eller åtminstone har maktanspråk; dom håller på att ta över Sverige. Från nynazister till deras efterföljare i Sverigedemokraterna tränger sådana uppfattningar numera in också i borgerligheten. Ett av många uttryck, nu när Sverigedemokraterna har fått politisk makt, är allt vanligare förslag att invandrarnas organisationer inte ska få offentligt stöd.

Nåväl, vad ska invandrarföreningar vara bra för? En invandrare är åtminstone till en början nykomling i det nya samhället. Det innebär att det finns behov att lära sig ett nytt språk eller att hitta i byråkratins irrgångar. Hen är också medlem av en viss etnisk grupp. Ur den rollen kommer behov att kunna umgås med landsmän, att bevara och använda språket, att ta del av informationer och kulturutbud från det gamla landet, att delta i kulturella och religiösa aktiviteter.

Det finns två huvudstrategier att tillfredsställa dom här behoven: antingen kan man som påtryckningsgrupp ställa krav på det nya landet att se till att behoven blir tillgodosedda, eller så försöker man i egna institutioner att tillfredsställa behoven. Etniska föreningar är sådana institutioner. Dom nationella minoriteterna, som har en särställning, men också äldre invandrargrupper har byggt sådana institutioner. Det handlar om föreningar, tidningar, bokförlag, teatrar, TV-stationer m m.

Vid undersökningar av invandrarföreningar på 1990-talet kunde vi konstatera, att dom sällan agerade som påtryckningsgrupper. I den mån dom uppfyllde behov hos grupperna, var det genom den egna verksamheten. Dom fungerade helt enkelt som sociala och kulturella klubbar som skapade, bibehöll och utvecklade en gemenskap mellan landsmän i Sverige. Det var en liten del av visionen om det mångkulturella samhället. Det är den visionen som högerkrafterna nu vill krossa.

Att dra in offentliga bidrag till etniska organisationer är en liten, men strategiskt vald åtgärd i det syftet. Moderaterna och Sverigedemokraterna har länge varit emot alla offentliga bidrag till invandrarföreningar. Den moderata migrationsministern och det moderata oppositionsborgarrådet i Stockholm krävde i en debattartikel i SvD den 12 augusti att stat och kommun måste ”måste ”strypa bidragen till separatistiska eller etniska föreningar och begränsa deras tillgång till offentliga resurser.” Liberalerna meddelar att de tänker driva frågan om bidragsstopp i höstens budgetförhandlingar. 

För många av dom berörda grupperna gäller att dom är små, resursfattiga och att deras institutioner inte skulle kunna överleva särskilt länge utan offentliga bidrag. Högerns idéer om att dra in bidragen bygger med andra ord på föreställningen att dom behov som betingas av etnicitet inte ska uppfyllas. Nykomlingsbehoven får det allmänna ta hand om, och helst inte dessa behov heller, eftersom invandringen ska strypas. Dom etniska behoven och det mångkulturella samhället förnekas helt enkelt. Så tar sig dom stolta formuleringarna om ”alla människors lika värde” uttryck i praktisk politik. Så blir det när den perversa verklighetsbild där slaven är herre slår igenom.

  

SD in företagsklimatet ned

Årets rankning av kommunerna efter hur bra företagsklimatet är har nyss publicerats. Rankningen bygger huvudsakligen på enkäter med företagare i kommunen. När det gäller dom västmanländska kommunerna är det två som sticker ut. Arboga går från plats 152 till 215 och förlorar alltså 62 platser. I den andra änden är det Surahammar som rycker upp 96 platser från 218 till 122.

Det är förstås inte gott att veta vad som är orsaker till dom här förändringarna. Men en omständighet som inte har kommenterats är att det mellan mätningarna 2022 och 2023 har varit val. Det har skett en del ändringar i sammansättningen av kommunstyrena. I det sjunkande Arboga har man för första gången släppt in Sverigedemokraterna i styret medan i bubblaren Surahammar efter en turbulent eftervalsperiod slängde ut samma parti ur styret.

Det är bestickande att det tycks finnas ett samband mellan om SD är med och styr i kommunen och en upplevelse bland företagarna om ett dåligt företagsklimat. I ytterligare en kommun i länet har SD tagit över styret. I Skinnskatteberg styr efter valet en koalition med SD i spetsen och med L och C som traskapatrullo. Också här har företagsklimatet försämrats, men bara med sju platser, från 280 till 287. Eftersom det bara finns 290 kommuner i landet, så kan fallhöjden inte bli så stor innan kommunen slår i botten.

I dom övriga sju kommunerna har man lyckats hålla SD utanför styret både förra valperioden och den nya. Av dessa sju är det bara en (Hallstahammar) som har försämrat sin position. Dom övriga redovisar från ingen förändring till plus 21.

Det här sambandet i Västmanlandskommunerna är inget bevis, men faktum är att SD är ett företagarfientligt parti. SD motarbetar invandring och hotar därför såväl kommunernas tillväxt och ekonomi som tillgången på arbetskraft. SD uppmuntrar hat och splittring i samhället. Inga företag gynnas av ett samhälle med social oro. SD är ett parti som i särskilt hög grad representeras i olika politiska församlingar av personer med ett brottsligt förflutet vilket medför att risken för korruption ökar. 

I figuren presenteras förändringen i företagsrankningen för Västmanlands läns 10 kommuner. Längst till vänster finns dom två kommunerna som nu styrs av eller med medverkan av SD, längst till höger Surahammar där SD slängts ut ur styret.

 

Fagerstaprästen hånar, hatar och insinuerar

P4 Västmanlands granskning av den affärsverksamhet som drivs av Svenska kyrkan i Fagersta har dragit fram omständigheter som har lett till kritik mot församlingen och prästen Henrik Rydberg som är motorn i företagskoncernen. Hur har Rydberg reagerat på detta?

Lokalradions kanalchef Lars Esklind säger i Kyrkans tidning den 16 augusti:

Jag och kyrkoherden har pratat i telefon vid ett tillfälle och där blev jag mest överraskad av ur en präst i Svenska kyrkan uttrycker sig gentemot en journalist.

Han utvecklar inte mer vad Rydberg har sagt och hur han sagt det, men med tanke på tidigare uttalanden jag har sett under Rydbergs mångåriga strid med Fagersta kommun, särskilt under den tid kommunen styrdes av Vänsterpartiet, gör att jag anar ugglor i mossen. Det var nog inte en ton av kristlig kärlek och förlåtelse som Esklind blev överraskad av i prästens sätt att uttrycka sig.

2011 hade kommunen och församlingen en konflikt om markaffärer. Kommunen ville köpa mark att använda för bostadsbyggande. Då sa Rydberg i P4 Västmanland om kommunalrådet Stig Henriksson (V): ”…ett maktspråk som inte hör hemma i en demokrati. Men det är klart, kommunismen har ju inget arv att värna om någon äganderätt, så man behöver inte förvånas över det här.” Rydberg fortsätter: ”…det är osmakligt. Det är maktfullkomliga politiker som använder sig av ett sådant maktspråk som hör hemma i kommunistiska diktaturer.”

När nu kyrkans begravningsbyrå i samband med radions granskning har kommit på tapeten har jag stött på Rydbergs tonläge och argumentationsmetoder i samband med den process som ledde fram till att kyrkomötet godkände att det var okej att församlingar bedriver begravningsbyrå. I Kyrkans tidning i september 2022 gick Rydberg till attack mot framförallt socialdemokratiska kyrkopolitiker. Ett särskilt hatobjekt var förra LO-ordföranden Wanja Lundby Wedin. Hon och andra socialdemokrater beskylldes för att styras av partiegoistiska mål, och till partiet kunde man nog då också räkna den folkrörelseägda begravningsrörelsen Fonus. Även andra aktörer fick sina slängar av sleven med nedsättande tillmälen, och det insinuerades att det fanns kopplingar mellan dessa och Socialdemokraterna.

En sådan aktör var VD:n i det konkurrerande företaget Ignis Jan Olov Andersson. Det påpekas att Ignis dom senaste fem åren redovisat en samlad förlust på 20 miljoner kronor. Hans bolag beskrivs som ”den begravningsbyrå som tappar marknadsandelar och som Andersson så tydligt misslyckats med att driva företagsmässigt sunt.” Påpekandet om Ignis dåliga affärer har ingen egentlig funktion i argumentationen utan framstår mest som hån och skadeglädje.

Det insinueras också att samme Andersson som tidigare basat för branschorganisationen Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund slussat pengar från förbundet till Ignis. Vidare insinueras det att denne Andersson kucklat ihop sig med socialdemokraterna Wanja Lundby Wedin, Margareta Winberg med flera.

Dessa socialdemokratiska kyrkopolitiker anser Rydberg ”…låter [sig] styras av andra intressen och andra lojaliteter, av vilka en del är lokaliserade till Sveavägen i Stockholm.” Med ”Sveavägen i Stockholm” avses, förstår man det socialdemokratiska partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm. Och med ”andra intressen” får man förstå den omnämnde Andersson och Ignis, men inte minst den kooperativa begravningskoncernen Fonus. Socialdemokratiska kyrkopolitiker som tyckt att det är viktigt att Svenska kyrkan har en god relation till det folkrörelseägda Fonus borde få en ”omedelbar kyrkopolitisk död”. Det är annars ”alarmerande”.

Det som framkommer visar dels på en hätsk inställning till såväl Vänstern som Socialdemokraterna. Vänstern beskrivs som ”kommunister” och tillskrivs egenskaper som hör hemma i ”kommunistiska diktaturer”. Socialdemokraterna styrs av partiegoism och en strävan att framförallt gynna dom egna organisationerna. Det antyds också att det finns något slags kopplingar mellan privata konkurrenter till Rydbergs egen verksamhet och Socialdemokraterna. Insinuanta påståenden blandas med nedsättande beskrivningar av motståndare och konkurrenter.

Det är i sanning ingen trevlig bild vi får av kyrkoherden Henrik Rydberg. Istället för med fromt saktmod rör han sig som elefanten i porslinsbutiken. Nåde den som kommer i vägen för hans rallarsvingar.

  

På partikyrkogården?

Dom politiska partierna är döda. Det har påståtts flera gånger genom årens lopp. Livet (eller döden) i partierna avspeglas idag i dom sociala medierna. Hur är det i Skinnskattebergs kommun? Liv eller död? Om man går igenom dom sex i fullmäktige representerade partiernas Facebook-sidor sedan valet i september 2022 kan man få en bild av situationen.

Låt oss börja med Liberalerna och Centern. Dom framstår som dom döda eller åtminstone närapå döda partierna. På Liberalernas sida har det under det gångna året lagts ut ett inlägg: Den 22 oktober 2022, alltså för nästan ett år sen publicerades den senaste posten. Där berättade man lyckligt att Gabriel Andersson (L) nu skulle bli kommunalråd i Skinnskattebergs kommun. Så blev det nu som bekant inte.

Om Liberalerna inte gett ett pip ifrån sig på nästan ett år, är Centern om möjligt ännu något lite mer livlöst. Här finns inga inlägg sedan den 10 september 2022, alltså strax före valet. Sen breder tystnaden ut sig över Centerpartiet.

Så har vi fyra kvar. Lever dom, och i så fall hur?

Om man ser till antalet följare domineras scenen av Sverigedemokraterna med 2,3 tusen följare och Vänsterpartiet med tusen följare. För S redovisas 593 följare och M 274. Jag har gjort ett försök att klassificera dom budskap som dessa fyra kommunicerar till sin läsekrets. Så här bli det:

Tabell: Antal inlägg på partiernas FB-sidor sedan valet 2022

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är dom partier som erbjuder sina medlemmar och sympatisörer mest möjligheter att själva delta i möten och andra aktiviteter. Av Socialdemokraternas inlägg handlar inte mindre än nästan tre fjärdedelar om sådana aktiviteter. För Vänsterpartiet handlar det om knappt hälften. Det ska dock noteras, att många av S-aktiviteterna annonseras flera gånger. Förstamajfirandet bestås t ex med inte mindre än sex poster.

Finns det något lokalt politiskt innehåll i dom publicerade texterna? Också här intar Vänstern en ledande position med 40 procent av innehållet, men tätt följda av Moderaterna med 30 procent. Men, som när det gällde Socialdemokraternas mötesaktiviteter är det kolossalt mycket av upprepningar. Det är också ganska sällan mer text än en paroll. Det är hos M ovanligt att frågorna utvecklas. Både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är sparsamma när det gäller att diskutera innehållet i den lokala politiken. I SD:s fall gäller det 13 procent av det samlade publicerade innehållet under året och S inte mer än sex procent.

Centralt eller regionalt material direkt kopierat eller länkat är paradgrenar för Moderaterna och Sverigedemokraterna. 40 – 50 procent av deras Facebooksidor består av sådant. Särskilt hos Moderaterna används också när det gäller det centrala materialet tjattekniken. Samma inlägg publiceras gång efter gång.

Men det verkligt avvikande för SD är annars de ”glada tillropen”. Medlemmar och följare tillönskas trevliga helger, trevlig Kristi himmelsfärd, trevlig semester, trevlig första advent. Andra, tredje och fjärde också. Denna trivsamhet utgör en tredjedel av innehållet på SD:s sida.

Uppmaningar att bli medlem är ganska vanliga hos M. Var sjunde FB-post handlar om detta. Också i det avseendet är det tjattekniken som gäller.

Om man ska sammanfatta blir det så här:

• Vänsterpartiet: Information och diskussion om lokal politik och många aktivitetstillfällen.
• Socialdemokraterna: Många aktivitetstillfällen, men magert politiskt innehåll.
• Moderaterna: Noll aktiviteter, men både lokal politik och centralt politiskt material. Det mesta håller sig på parollnivån; väldigt lite information och diskussion.
• Sverigedemokraterna: Mest centralt material. Det är också anmärkningsvärt mycket ”glada tillrop”. Titt som tätt tillönskas medlemmar och följare trevligheter.
• Liberalerna och Centern: Döda partier

The days dwindle down to a precious few September, November

Idag lyssnar vi på Kurt Weills fina "September song" med Vic Damone.

Nu får nassarna se upp!

 

Afrikansk svinpest har konstaterats hos vildsvin i Fagerstatrakten. Sjukdomen smittar också vanliga grisar. Så nu får nassarna passa sig.

Vernissage i morgon

 

Glöm inte vernissagen i morgon kl 15. Och glöm inte att ladda ned utställningskatalogen. Följ länken så kommer du till nedladdningssidan. Klicka HÄR!

Utställning på biblioteket: Nu finns katalogen

 

Ingrid ställer ut akvareller, akryl- och tuschmålningar m m på Skinnskattebergs bibliotek 5 september – 12 oktober. Vernissage tisdag 5 september kl 15. Bibliotekets öppettider är måndag – torsdag kl 12-17, fredagar kl 10 – 15.

Nu finns utställningskatalogen att ladda ned. Klicka här för att komma till nedladdningssidan.

Fagersta-prästens affärer i topp

Dansen kring 
guldkalven

Sveriges Radio P4 Västmanland granskade under sommaren den omfattande affärsverksamhet som bedrivs av Västanfors-Västervåla församling i Fagersta. Flera tveksamma omständigheter avslöjades i rapporteringen. Mina inlägg här på bloggen i anslutning till radions avslöjanden tilldrog sig stort intresse från läsekretsen. Inläggen 1, 4, 7 och 9 på topplistan rör kyrkans och prästen Henrik Rydbergs affärer.

Antal besökare var i augusti 415 (396 i juli). Av dessa var 199 (202) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,50 (1,36) och genomsnittlig tid per besök var 82 (44) sekunder. Flest besökare kom från Sverige, USA, Finland, Tyskland, Frankrike och Nederländerna. Ströbesökare dök upp från Kanada, Norge, Polen, Schweiz och Storbritannien. Dom tio mest visade inläggen i augusti:

 

1	Kyrkans affärer: Begravningsbyrå efter McDonalds koncept (ny)
2	Hur f-n ska det här gå till? (ny)
3	Gå väst för ost (ny)
4	Senaste nytt om kyrkans affärer: Västeråspolitiker vill ha granskning (ny)
5	Fagersta-prästen fixar VD-jobb åt gammal kompis (ny)
6	Årets skärgårdsö: Ängsön (ny)
7	Kyrkans affärer: Pengar från skolpeng i Västerås gick till missbruksvård (ny)
8	Moderat vill "prioritera tågen". Men bara till stora städer (ny)
9	Byt ut arga prästen! (10:a)
10	Ingrid ställer ut konst på Skinnskattebergs bibliotek (ny)