Fagersta flaggar för nationella minoriteter och hbtq-personer

Vi läser i Fagersta Nyheter att Fagerstas kommunstyrelse nu på tisdag fattar beslut om att hedra nationella minoriteter och hbtq-personer genom att flagga med deras respektive flagga på kommunens officiella flaggstång. Det här kommer att gälla i Fagersta:

• Samernas nationaldag, 6 februari
• Sverigefinnarnas dag, 24 februari
• Romernas internationella dag, 8 april
• Tornedalingarnas dag, 15 juli
• Prideveckan i Stockholm
• Finlands självständighetsdag, 6 december

Nu på fredag är det samernas nationaldag. I Skinnskatteberg blir det ingen samisk flagga på kommunens flaggstång. Här följer man exemplet från det SD-styrda Sölvesborg: Ingen uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna. Skäms!

POLITISKA KRISEN ÄR INTE ÖVER I SKINNSKATTEBERG

Insändare i Fagersta Nyheter idag 

I oktober 2020 landade en uppseendeväckande rapport från kommunrevisionen i Skinnskatteberg i kommunstyrelsen. I rapporten riktades skarp kritik mot kommunstyrelsens ordförande som uppgavs vid flera tillfällen ha rundat kommunchefen och överskridit sina befogenheter. Detta hade lett till en omöjlig arbetsmiljö för kommunchefen.

Kommunalrådet anklagades också för brottslig verksamhet.

Vid en närmare granskning visade det sig att de förtroendevalda revisorernas sakkunniga biträde spelat en avgörande roll i tillkomsten av rapporten. Det framkom också att det sakkunniga biträdet via en bulvan gjort affärer med kommunen (läs kommunchefen) för närapå 2 miljoner kronor.

Detta är i strid med det avtal biträdet hade med kommunrevisionen. Det strider också mot SKR:s regler för god revisionssed och Skyrevs (Sveriges kommunala yrkesrevisorers) etikregler. Det är av alldeles avgörande betydelse att revisionen står oberoende gentemot kommunledningen. Annars blir inte revisionens granskning trovärdig.

Vidare var rapporten och den konflikt som den ledde till ovanlig i så måtto, att kommunchefen med rapporten som hävstång försökte avsätta kommunalrådet och kommunens politiska ledning. Konflikter mellan chefer och politiker är inte ovanliga i kommunerna, men det är sällsynt att kommunchefer på det här sättet försöker påverka majoritetsförhållandena och vem som ska ha den politiska ledningen. Min erfarenhet som kommunforskare säger mig att det inte bara är sällsynt utan till och med unikt.

Konflikten väcker frågor om den kommunala demokratin. Det handlar om granskningsfunktionens integritet: Hur ska man kunna utkräva ansvar om granskarna står i ekonomiskt beroendeförhållande till dem som ska granskas? Det handlar också om tjänstemannavälde: Är det väljarna och deras valda ombud som ska bestämma hur kommunens politiska styre ska se ut, eller är det anställda chefstjänstemän?

Krisen är inte över. Olika utredningar pågår och kommunchefens via revisionens biträde och ordförande framförda hot mot kommunalrådet får inte sin avslutning förrän tidigast i vår när kommunens bokslut ska behandlas.

 

HENRY BÄCK

Professor emeritus i offentlig förvaltning

Fd ordförande i kommunrevisionen

Dra inte i handbromsen!

Titt som tätt läser och hör man om att ”nu är det dags att dra i handbromsen”. Det är förstås bildligt. Den som säger eller skriver ”dra i handbromsen” menar att nu är det något som har gått för långt eller att det håller på att barka åt skogen. Det är något man måste få stopp på.

Handbroms är annars något som oftast förknippas med bilar. Handbromsen används famförallt för att hindra stillastående bilar att börja rulla om man parkerat till exempel i en backe. Sällan används handbromsen för att få stopp på det framrusande fordonet. Då är nog fotbromsen att föredra.

Däremot kan man använda handbromsen för att framkalla en sladd – en s k handbromssladd. En ganska kul grej, inte minst på vintern. Men det kan samtidigt vara en riskabel manöver. Så här beskrivs riskerna i en Wikipedia-artikel:

En handbromssladd [utgör] en allvarlig risk för att fordonet ska välta. Särskild försiktighet måste vidtas när manövern utförs med ett fordon med hög tyngdpunkt, så som en SUV. En grundläggande risk ligger i att missbedöma omgivningen, vilket resulterar i att det glidande fordonet träffar ett hinder (t ex annat fordon, ett skyddsräcke eller ett träd). En annan risk är fel hastighet, vilket kan resultera i att fordonet kör av vägen i stället för att sladda.

På tåg finns det en nödbromsanordning. Särskilt förr var det ofta ett handtag att dra (jämför TV-programmet ”På spåret”) ned om en passagerare upptäckt allvarlig fara så att tåget snabbt måste stoppas. Det kan t ex handla om att det utbrutit brand eller att någon person fastnat i ett dörrpar. Dra därför hellre i nödbromsen än i handbromsen om något har gått för långt eller om det är dags att få stopp på något. Handbromsen kan leda till att man helt förlorar kontroll över situationen och därmed ställer till än större skada.

Var trettonde manlig Olsson heter Jan

Alla har säkert sett poliskommissarien Jan Olsson på TV. Han är bedrägeriexpert vid polisens nationella IT-brottscentrum. Det har slagit mig att det titt som tätt dyker upp andra Jan Olsson i helt annorlunda sammanhang. Bland annat har jag en kollega på Örebro Universitet, professor i statsvetenskap därstädes. Även han syns ibland på TV, dock bara på lokalsändningar i SVT Nyheter Örebro. Man kan börja misstänka att det är särskilt vanligt att heta Jan Olsson. Är det som i bilnummer med bokstavskombinationen MLB att det finns någon myndighet som lånar ut namnet, eller är det något i rytmen på orden?

Om man söker på Hitta.se hittar man inte mindre än 2 573 stycken Jan Olsson. Eniro är lite sämre och påstår sig ha 1 000 sådana Jannar. Här är några illustrerande exempel från Google: Utöver bedrägeri-Janne dyker det upp en äldre kriminalkommissarie som också är författare; han har skrivit deckare. Denne kommissarie Jan Olsson d ä har varit med om flera uppmärksammade händelser, bl a Norrmalmstorgsdramat 1973. Särskilt kan man lägga till att en av gisslantagarna inne på Kreditbanken faktiskt hette Jan-Erik (Janne) Olsson.

Några Jannar är idrottsmän. Ett par fotbollsspelare dyker upp. Den ene var bl a proffs i Stuttgart och den andre spelade bl a i Åtvidaberg. Jag hittar också en hockeyspelare i AIK. Bland exemplen finns också flera akademiker, bland annat den ovannämnde statsvetarprofessorn i Örebro. Men där finns också en emeriterad filmprofessor i Stockholm, en forskningsingenjör i mikrobiologi i Umeå, en kommunikatör vid biologiska institutionen i Lund.

Ett par politiker dyker också upp ganska högt på Google, en sosse i Malmö och en moderat i Stockholms läns landsting (”Region Stockholm”). Lite mer udda är Deutsche Banks nordenchef, en ledarskapskonsult och en konstnär i Hässleholm.

Hur är det med Lars Eklund och Lars Lundin då?

Kommen så långt började jag tänka efter flera ”namnar” jag stött på. När jag var aktiv i Upplands Väsby kommun hade vi i förvaltningen inte mindre än två Lars Eklund på chefspositioner. Den ene (stavade om jag inte minns fel sitt efternamn Eklundh) och en kanslichef. Man kan misstänka att det finns fler. En motsvarande sökning på telefonkatalogsidorna visar dock att dessa Lassar bara är 526 stycken. Många förvisso, men inte i närheten av Jan Olssönerna.

Några Lars Eklund som dyker upp tidigt i en googling är en tillämpningsexpert (vad nu det är för något) i cell- och molekylärbiologi vid Uppsala Universitet. En annan vid akademin är professor i fysik och astronomi i Glasgow, och en redaktör för tidskriften ”Sydasien” och en servicetekniker vid Campus Haga (där har jag själv jobbat) vid Göteborgs Universitet.

Ja så har vi han från Frösön som hade tränat 500 dagar i sträck. Och vidare inte mindre än två säkerhetschefer, en KD-politiker, en företagare i Timrå och en kille på regionbiblioteket i Östergötland.

Jag prövar med en till. När jag på 80-talet skrev bland annat om Surahammars kommuns egendomliga organisationsreform med ”kommunbemäktige” stötte jag på en Lars Lundin. Han hade den märkliga titeln ”kommunfilosof” och var den hittat på kommunbemäktige. Han kryddade sitt språk med kommunmanagementslang: Ordförande var ”ordföring”, chefer var ”schäfrar”. Inte oväntat var det också mycket ”stuprör” och ”sorkhål”. Stuprören mynnade i sorkhålen där schäfrarna satt. Kommunförbundet blev ”kommunförståndet”. Mycket filosofiskt minns jag.

Jag tror att det finns flera Lars Lundin. Men inte heller dessa Lassar slår Jan Olssönerna. Eniro menar att de är 525 stycken medan Hitta.se hittar åtta till, sammanlagt 533.

Bland Googlefynden noterar jag en professor vid SLU och en universitetsadjunkt vid Mittuniversitetet, en hockeyspelare i Nynäshamns IF, två VD:ar, en landskapsarkitekt, en ”Area Manager” vid en restaurangkedja, en SO-lärare i Göteborg, en läkare i Uppsala och sist men inte minst en författare som bl a skrivit om Axel Gottlund (folklivsforskare som bl a skrivit om skogsfinnarna).

Jag kände att man egentligen också borde titta på Torbjörn Larsson. Direkt ur minnet erinrar jag mig min kollega och medförfattare, docent i statsvetenskap vid Stockholms Universitet, mediamannen bl a chefredaktör på Aftonbladet och Dagens Nyheter, en ordförande i Jägarförbundet och en f d direktor för Erstastiftelsen. Men telefonkatalogerna hittar bara 456 respektive 460 Torbjörn Larssöner, så jag avstår från vidare undersökningar.

Jan Olsson ohotad

Kvar står förmodligen som ohotad etta Jan Olssönerna. Enligt SCB finns det ungefär 98 000 personer som heter Olsson. Män över 14 år (troligen bara män som heter Jan och barn står ofta inte i telefonkatalogen) är ungefär 35 procent av hela befolkningen. Om detsamma gäller Olssönerna, finns det omkring 34 000 manliga Olssöner 15 år eller äldre. Det betyder att Jannarna är 7,5 procent av dessa. Var 13:e manlig Olsson heter Jan Olsson.

Om samma beräkningsmodell tillämpas på Lars Eklund och Lars Lundin blir det faktiskt lite mer, inte mindre än 10 procent. Alltså var tionde manlig Eklund och var tionde manlig Lundin heter Lars. Men i absoluta tal blir de mycket färre eftersom det finns väldigt mycket fler Olssöner än Eklundar och Lundinare. Torbjörn Larsson, som jag kände på mig var många, visar sig bara vara en ynka procent av alla Larssöner.

Förundrad över hur så många familjer Olsson tyckt att deras lille gosse borde heta Janne. konstaterar jag att jag själv (Henry Bäck), om inte The one and only har ganska få namnar (10-13 stycken). Med beräkningsmodellen ovan kan man uppskatta att högst en procent av manliga Bäckar är en Henry Bäck. Jag vet sen tidigare att jag åtminstone haft en namne i byggnadsnämnden (förmodligen invald för Svenska Folkpartiet) i Larsmo kommun, men han var ju s a s utlänning, så han kommer inte med i räkningen. Om han nu ens är vid liv. Man kan möjligen trösta sig med att det fortfarande finns en Henry Bäck i Larsmo. Men han är inte kommunalpolitiker utan konstnär (skulptur och olja/akryl).

 

Det hände i januari i Skinnskatteberg

 1956 Baggå slott bortskänkes

VÄSTERÅS, fredag.

Vem vill ha en herrgård? Baggå gamla herrgård i Skinnskatteberg kommer någon gång i vår att av Malingsbo revir skänkas bort till den som kan ha användning för den. Herrgården har 23 rum i en trevåningslänga och omgives av en vacker park på två hektar, Bottenvåningen i byggnaden har de senaste åren använts som bostadslägenheter av skogshuggare medan de båda andra våningarna stått oanvända. Det är domänverket som nu är ägare till herrgården vilken har ett vackert men något isolerat läge i en skogrik trakt. (DN 7/1 1956)

1959 Vägen mot Fagersta breddas

För att motarbeta arbetslösheten inom Skinnskattebergs kommun har vägförvaltningen startat reservarbeten som går ut på att bredda vägen till Fagersta på sträckan Sundet – Dagarn. Ett mycket smalt bergspass på endast fyra meters vägbredd skall breddas till sex meter. Omkring 1 000 kubikmeter berg skall sprängas bort, och dessa bergmassor skall användas till utfyllnad av vägen på andra ställen samt till anläggande av mötesplatser. (DN 26/1 1959)

Man kan tillägga att här handlar det om ombyggnaden av den f d järnvägsbanken för statsbanan Dagarn – Hultebo till vad som i en framtid skulle bli riksväg 68.

1978 Grötkok

Signe Bergvall har kokat 35 liter gröt efter storhelgerna, liksom hon har gjort några år tidigare. Det är nämligen tradition att Skinnskattebergspensionärerna bjuds på gröt när trettonhelgen är över. I år kom det 100 personer. (DN 15/1 1978)

1979 Stuvad lake?

Vid fiske på sjön Övre Vettern i Skinnskatteberg kunde Weikko Hietala från en av de utsatta ståndkrokarna bärga en präktig lake, som vägde fem och ett halvt kilo. (DN 21/1 1979)

 1983 Veckotidning för att sälja Bergslagen?

Nio kommuner i Bergslagen hade planer att gå samman i en veckotidning där Bergslagen ska marknadsföras. Kommunerna är Lindesberg, Hällefors, Nora, Ljusnarsberg, Fagersta, Norberg, Skinnskatteberg, Ludvika och Smedjebacken. (DN 13/1 1983)

Här verkar det som om rubriksättaren har fått något om bakfoten. Det tycks, visar det sig i texten inte handla om en veckotidning utan om en bilaga till Åhlén & Åkerlunds veckotidningar. Det var också oklart om det alls skulle bli något av saken eftersom Nora och Hällefors hade backat ur projektet.

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

 

Inte bara Dan Eliasson ("Knulla i Bangkok") på Spaniensemester

Vi läser i media (VLT, SVT Nyheter Västmanland, Proletären) att det inte bara är generaldirektören i MSB  Dan Eliasson som tagit nödvändig semester i Spanien. Västlmanlands biträdande hälso- och sjukvårdsdirektör Liselott Sjöqvist har tillbringat julen i Andalusien. 

"Resan var nödvändig" sa hon till SVT.

En vårdanställd vid sjukhuset i Västerås säger till VLT "Här har vi arbetat i 10 månader. Vi har kämpat! Vi har slitit många långa extratimmar! Och så åker chefen till Spanien! Vad är det för signal till oss? Det känns som ett hån".

Men om nu resan var nödvändig, så får man förstås ha respekt för det?

Det ömkliga kuppförsöket i Washington

Igår kväll kunde vi i realtid följa försöket till statskupp i USA. Tiotusentals anhängare till Donald Trump samlades i Washington D C för att protestera mot kongressens slutgiltiga fastställande av valet av Joe Biden som USA:s president. Uppmuntrade av Trump marscherade de mot kongressen där de också lyckades ta sig in. Huliganer tog sig in i plenisalarna och till och med i representanthusets talmans tjänsterum. Utanför skränade folkhopen och viftade med sydstatsflaggor. Den fåtaliga närvarande polisen stod maktlös. Först när mobben ömkligt började troppa av fylldes staden av polis och militär. Rösträkningen fick avbrytas i flera timmar. Först klockan fyra i morse lokal tid kunde den slutföras.

Det är inte att förvåna att det som hände i Washington har föranlett politiker och kommentatorer inte bara i USA utan även utomlands att ta till brösttoner. Studioreportrar och intervjuoffer på CNN var i det närmaste speedade. Till och med i Västmanland har vi fått höra Folkpartiets alltid närvarande Roger Haddad ta avstånd i starkaste ordalag. Förutom att protesten har något av varningen till Bismarck över sig (”vi hava redan tvenne gånger varnat Herr Bismarck” tillskrivs flera svenska landsortstidningar) kan det noteras att Haddads parti i rask takt är på väg att gå i allians med Capitolium-huliganernas svenska gren Sverigedemokraterna.

Illa var det med intrånget i Capitolium. Men frågan är om det någonsin var ett hot mot det amerikanska styrelseskicket. De huliganer som tog sig in i huset var en bedrövlig syn. De betedde sig knappast som om de höll på att genomföra en revolution. Det finns talande bilder som visar hur de snällt med hoprullade flaggor promenerar mellan de avspärrande repen i the National Statuary Hall, likt snälla turister eller skolbarn på utflykt. Väl inne i sessionssalarna togs det många selfies, bland annat av den idiot som slagit sig ned i senatens talmansstol.

Kuppmakare på väg genom the National Statuary Hall

De grundlurade folkmassorna strövade så småningom hem till sina hotell, som efter en söndagsutflykt. Där på rummet kunde de över drinkarna berömma sig själva över en extra lyckad aktion.

Bärande tema i politiska och journalistiska kommentarer i både USA och utomlands (även i Västmanland) är att vi i realtid fått åskåda ett angrepp på USA:s demokrati. Likt en gång det antika Aten setts som fröet till demokratin har USA betraktats som den moderna demokratins källa. Men likt det antika Aten (ingen rösträtt till kvinnor och slavar) har det moderna USA sina demokratifläckar:

1915 arkebuserades den svensk-amerikanske sångaren och fackföreningsaktivisten Joe Hill i Salt Lake City.

1919 – 1920 genomfördes en serie raider där vänsteraktivister arresterades och deporterades, eller I några fall spärrades in I koncentrationsläger i Camp Upton i New York.

1947 – 1954 under den s k McCarthyismen anklagades hundratals människor i nöjesindustrin, statstjänstemän, akademiker och fackföreningsaktivister för att vara kommunister. Många blev arbetslösa eller fick sina karriärer förstörd. En del fängslades.

Allehanda knep har använts för att hindra svarta amerikaner från att rösta. För att registreras som väljare har man t ex krävt läskunnighetstest eller att man kan citera hela konstitutionen. Även i förra årets val har olika trick använts. Det kan ha handlat om krav på fotolegitimation (som många inte har eftersom det kostar att skaffa), tricksande med valkretsindelningar (”gerrymandering”), krav på registrering långt före valet, dömda för brott har blivit av med sin rösträtt, färre vallokaler i områden med många färgade väljare.

När det gäller USA:s stöd till odemokratiska regimer och rörelser utomlands kan göras hur lång som helst. Värst är förstås Vietnamkriget när man lyckades ta kål på 4 miljoner människor för att hålla korrupta högerregimer i Sydvietnam under armarna.

• 1953 störtade CIA och brittiska MI6 den folkvalda premiärministern Mossadeq i Iran sedan brittiska oljetillgångar nationaliserats
• Militärkupp 1954 i Guatemala för att avsätta den folkvalde och vänsterorienterade Jacobo Árbenz
• USA var inblandat i mordet på Kongos premiärminister Lumumba 1960
• 1961 gjorde CIA-stödda exilkubaner ett misslyckat invasionsförsök vid Grisbukten på Kuba
• CIA-stödd militärkupp i Brasilien 1964
• 1965 störtade den USA-stödde generalen Suharto Indonesiens president. Suharto genomförde massmord på en miljon kommunister och 1975 invaderade han med USA:s stöd Östtimor
• Militärkuppen och diktaturen i Chile 1973
• Efter revolutionen i Nicaragua 1979 stödde CIA de kontrarevolutionära fascistiska Contras med pengar, vapen och militär träning
• På 80-talet samarbetade CIA med dödsskvadronen Bataljon 3-16 som mördade vänstersympatisörer i Honduras
• 1983 invasion av Grenada för att störta socialistisk regering
• 2002 försökte USA genom en kupp störta Venezuelas socialistiska regering. Venezuela har därefter utsatts för förödande bojkott och USA-stöd till oppositionen. Våren 2019 stödde USA återigen ett misslyckat försök till statskupp i Venezuela

Donald Trump är en skithög, och världen utan Donald Trump är en bättre värld än världen med Donald Trump. Det ömkliga kuppförsöket i går i Washington förtjänar att fördömas. Lagliga procedurer förhindrades och åtminstone fyra människor blev av med livet. Men något allvarligt hot mot den amerikanska demokratin handlade det inte om. Över huvud taget är USA:s rykte om att vara en demokratins förkämpe och ledstjärna i tvivelsmål. Det gäller både demokratin i landet och den amerikanska regimens agerande utomlands.

 

Ännu en månad i kuppmakarnas tecken

Marie

I mitten av oktober drog Skinnskattebergs kommunchef Marie Tollefsen Markström med hjälp av kommunrevisionens biträde Camilla Karlsson igång ett kuppförsök riktat mot det socialdemokratiska minoritetsstyret i kommunen. Allt hemskare interiörer har avslöjats. Det är inte att förvånas över att det osannolika kuppförsöket även i december har dominerat bloggens läsares intresse. Nio av tio inlägg på december månads tio-i-topp handlar om kuppförsöket som saknar motstycke i kommun-Sverige.

Antal besökare var i december 1 067 (984 i november). Av dessa var 569 (411) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,51 (1,65) och genomsnittlig tid per besök var 84 (124) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Österrike, Spanien, Nederländerna och Norge. Ströbesökarna kom från Filippinerna, Finland, Indien och Tyskland.

 De tio mest visade inläggen i december:

 

1	Försvinn Marie! Vi vill inte ha dig här (ny)
2	Skinnskattebergs budget: Sanningens ögonblick för sossarna och folkpartiet (ny)
3	Skinnskattebergs budget: S och L gör upp. Vem lurar vem? (ny)
4	Hoppsan! Hur gick det här till då? (ny)
5	Oredan i Skinnskatteberg: Konkurrensverket utreder otillåten direktupphandling (ny)
6	Kuppförsöket i Skinnskatteberg lyckas? (ny)
7	Illaluktande härva i Skinnskattebergs kommun (3:a)
8	Det hände i december i Skinnskatteberg (ny)
9	Kuppförsöket i Skinnskatteberg: Fingrarna i syltburken (6:a)
10	Upphandlingsbrott i Skinnskattebergs kommun? (ny)