Insändare i Fagersta-Posten idag
Hemskt att
försvåra familjeåterförening
Efter den stora flyktingvågen 2015 stiftades en
tillfällig utlänningslag. Inga permanenta uppehållstillstånd skulle beviljas
och hårdare krav ställdes för familjeåterförening. Det sades att vi behövde
andrum. Det var två månader efter Stefan Löfvens tal på Medborgarplatsen: ”Mitt
Europa bygger inga murar”.
Den tillfälliga lagen
upphör sommaren 2021. För att slippa återgång till den tidigare mer generösa
lagen tillsattes en kommitté som skulle komma med förslag till en ny
utlänningslag. Det är nu klart och på remiss till den 7 december. Endast
tillfälliga uppehållstillstånd ska beviljas och för att man ska kunna
återförenas med sin familj måste man vara höginkomsttagare. Det ska bli så
oattraktivt som möjligt att göra sig besväret att ta sig till Sverige. Så var
det med andrummet och murarna.
Vem vill satsa på att
integrera sig när man inte vet om man får stanna och när man inte kan
återförenas med sin familj? All forskning tyder på att permanenta
uppehållstillstånd är bra både för individen och samhället. För två år sedan samlade
Röda Korset in enkätsvar från sina behandlingscenter för krigsskadade. På
samtliga center vittnades om sämre psykisk hälsa och höjd stressnivå för dem
som får tillfälliga uppehållstillstånd. Att då integrera sig i det svenska
samhället är svårt om inte omöjligt. Familjen betyder mycket och det skulle
skapa stor otrygghet och saknad om den försvann. Försvårande av
familjeåterförening är fasanfullt.
Hans Blix, Jan Eliasson och Alf Svensson har på DN
Debatt krävt att de ensamkommande ska få stanna. De menar att den plågsamma
hanteringen av barn och ungdomar som kom 2015 har skapat sår i det svenska
samhället. Nu är det dags att göra rätt, låt dem stanna.
Sverige har som många
andra västländer en åldrande befolkning. Utan invandring av människor i
arbetsför ålder blir det en tung börda att klara välfärden. Att stoppa
invandring för att den kostar för mycket är självmål. Ernst Wigforss skrev
1932: ”Vi är för fattiga för att kunna arbeta. Och ju fattigare vi blir, desto
mindre har vi råd att arbeta. Det finns intet folk med sitt sunda förnuft i
behåll som i längden kan slå sig till ro med en ekonomisk visdom av detta
dårhusmässiga slag”. Idag kunde man fråga sig ”Är vi för fattiga för att ta
emot människor som vill arbeta?”
Det som gäller för
Sverige gäller också i Skinnskatteberg. Befolkningen krymper och åldras. De
flyktingar som kom hit 2015 flyttar från kommunen. Har vi råd med det?
Vänsterpartiet
Skinnskatteberg genom Ingrid Sköldin, ordförande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar