Vindkraftmotståndare kärnkraftshögerns marktrupper

 

Opinionen mot utbyggnad av vindkraft skiljer sig på flera sätt från tidigare rörelser som varit mot olika slags energiproduktion. Det var en viktig slutsats i skriften ”Kraftproduktion och miljöopinion Kritiken av vindkraftens miljöpåverkan och den som riktats mot övriga kraftslag” av Jonas Anshelm, professor i Teknik och Social förändring vid Linköpings Universitet 2013. Han jämförde motståndet mot vindkraft med motsvarande motstånd mot utbyggnad av vattenkraften, kärnkraften och biobränslen.

Vindkraftmotståndets bristande vetenskapliga förankring var en sådan skillnad. En annan var också att det inte fanns någon koppling till tunga opinionsbildare i samhället, som organisationer och media. Men det fanns också viktiga innehållsliga skillnader. Anshelm sorterade argumentationen efter två dimensioner: lokalt-globalt och nutid-framtid. Särskilt argumentationen mot kärnkraften, men även vattenkrafts- och biobränslemotståndet argumenterade i globala termer. Vindkraftmotståndet fokuserade istället på de lokala konsekvenserna. På samma sätt var motståndet mot kärnkraft, vattenkraft och biobränslen inriktat på framtida konsekvenser, medan vindkraftmotståndarna framförallt såg till de mer omedelbara följderna.

Under de åtta år som gått sedan Anshelm skrev sin rapport har något hänt. När man läser vindkraftsmotståndarnas argumentation kryllar det av referenser till forskning. Man vill också gärna understryka vindkraftens miljöskadlighet på sikt. På detta sätt har vindkraftmotståndet försökt närma sig de tidigare rörelserna. Det har också vuxit fram ett nätverk av opinionsbildare. Där dominerar mer eller mindre professionella kärnkraftsanhängare, men även starkt högerorienterade aktörer.

Dåligt sällskap

En central aktör i motståndet mot vindkraft är Föreningen Svenskt Landskapsskydd (FSL). En rad personer med kopplingar till föreningen har i debattartiklar och i inlägg på nätet agerat mot vindkraft. Flera av dem har också kopplingar till kärnkraftindustrin och/eller högerextremistiska organisationer. En sådan är Peter Rudling med företaget Advanced Nuclear Technology. Han uppträder ofta tillsammans med företrädare för FSL. Anders Johansson, senior kärnteknisk rådgivare på Vattenfall är en annan debattör.

Jonny Fagerström, pensionerad militär från Skövde, är en ledande klimatförnekare: ”Klimatfrågan är inte vetenskap, den är politisk humbug”. Han har fingrarna med i den klimatförnekande websajten Klimatupplysningen. Fagerström bjöds 2010 in för att skriva klimatavsnittet i Sverigedemokraternas miljöprogram. F d bankdirektören Björn Törnvall är ofta medförfattare till Fagerströms artiklar och inlägg. Även Törnvall är en tydlig klimatförnekare. Greven Henrik Wachtmeister är vice ordförande i FSL och har skrivit många inlägg, bl a på den starkt högervridna websajten ”Det goda samhället”. Vid opinionsmötet mot vindkraft som ordnades av några partier i Skinnskattebergs kommun, bl a Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna hölls en inledning av ”den sakkunnige” Peter Mellberg, direktör i Alstom.

FSL och alla dessa debattörer med kopplingar till kärnkraftslobbyn och/eller mer eller mindre högerextremistiska aktörer sprider en argumentation mot vindkraftsuppbyggnaden. Arbetsgruppen ”Nej till vindkraft vid Tretjärnsberget” har sammanställt argumenten mot vindkraft i dokumentet ”Nej till industriell vindkraft i Köpings kommun”. Spåren från FSL och högeraktivisterna till Köpingsgruppens argumentsammanställning är tydliga.

Att kärnkraftslobbyn varit framgångsrik är tydligt i uttalanden som en av aktivisterna i Köpingsgruppen gör i Bärgslagsbladet: ”Jag ser hellre ett kärnkraftverk som granne än en vindkraftpark … Jag vill att Sverige bygger nya moderna kärnkraftverk … Dessutom blir restprodukterna mindre. Inte alls de mängder som uttjänta vindkraftverk.” Simsalabim förvandlas kärnkraftsavfall som är radioaktivt i 100 000 år till ett mindre problem än svåråtervunna vindkraftsvingar. Bättre genomslag än så kan knappast kärnkraftsindustrin få i konkurrensen med hållbar vindkraft.

Luckor i argumentationen

Köpingsgruppens skrift tar upp en rad olika områden. Det handlar dels om hur vindkraftsutbyggnaden påverkar samhället, människor och människors intressen, dels om miljökonsekvenserna. Till det första slaget av ämnen hör vilka arbetstillfällen utbyggnaden kan medföra, hur fastighetsvärdena påverkas, buller och ljusstörningar, påverkan på rekreationsområden och kulturarvsmiljöer. Till det andra slaget kan man räkna följderna för fåglar, insekter och fladdermöss, spridning av mikroplaster och risk för skogsbränder.

Sättet att argumentera kan inom de olika områdena beskrivas som en kedja: Vindkraftverken för med sig omedelbara konsekvenser. Dessa får sedan följdverkningar för människor eller i naturen. Dessa följdverkningar är starkt negativa och hotar ibland grundläggande värden. I flera fall fungerar argumenten så, att det första steget, alltså de omedelbara följderna är ganska svagt underbyggda, det andra steget – konsekvenserna för människor och natur är ingående och detaljerat beskrivna. Även det sista steget, hotet mot grundläggande värden är mindre underbyggt.

Låt mig ta ett par exempel: I Hedströmsdalen finns flera kulturmiljöer som har koppling till den numera helt försvunna järnhanteringen. Dit hör Bernshammars herrgård, Karmansbo bruksmiljö, Jönsarbo herrgård och Gisslarbo. Vindkraftens hot mot dessa är visuellt. På ett avstånd på uppemot halvannan mil från dem kommer höga vindkrafttorn att synas över skogen. Kulturmiljöerna beskrivs därefter i detalj. Hotet mot dem från dessa synintryck uttrycks så här: ”Det vore skamligt om denna unika pärla solkas av ljud- och ljusföroreningar från storskalig vindindustri.” Man måste väl konstatera att här är man långt från ett evidensbaserat samband.

Ett annat exempel är spridningen av mikroplaster. Vingarna på kraftverket, som är av plast- och glasfibermaterial nöts så småningom ned. Det bortnötta plastmaterialet sprids på marken och i vattnet. Det är väl känt att mikroplasterna tas upp av växter och djur, och att det har skadliga effekter. Detta beskrivs väl i underlaget, däremot är det vetenskapliga underlaget för att det är material från vindkraftens vingar som är boven i dramat tunnare.

Anshelms rapport som jag inledde med har ingått i kunskapsprojektet Vindval som drivits av Naturvårdsverket. Där har ett antal delprojekt bedrivits bland annat om de direkta miljökonsekvenserna (fåglar och fladdermöss, landlevande däggdjur, marint liv). I rapporter från projektet ges en nyanserad bild. Problem stoppas inte undan. Det gäller t ex riskerna för fladdermöss.

När det gäller påverkan på människors intressen finns det en aktuell uppdatering från 2021. Några iakttagelser från denna rapport är:

• Samband mellan vindkraftsbuller och självrapporterad sömnstörning har redovisats i vissa studier, medan andra studier inte funnit något sådant samband.
• Baserat på detaljerade empiriska studier gjorda i Sverige kan den sysselsättning som genereras per kraftverk på 2,35 MW beräknas till 8,33 årsarbeten under byggtiden och 8,66 årsarbeten under driftstiden.
• Huruvida vindkraftsutbyggnad medför minskade fastighetsvärden uppvisar den internationella forskningen olika resultat. En ny svensk studie visar på lägre fastighetsvärden upp till 8 km från vindkraftverk.

Södermalmssyndromet

Ytterligare en aspekt som finns bakom det lokala motståndet är motsättningen mellan storstad och landsbygd. Man ser vindkraftutbyggnaden som storstadens kolonialisering av landsbygden. Det här sättet att argumentera är på ett nästan övertydligt sätt populistiskt. Folket (representerat av landsbygdsbefolkningen) står mot en storstadselit. En intervjuperson i Bärgslagsbladet som presenteras som proffstyckare och f d Köpingsbo, numera utvandrad till USA säger:

Ingen som bor i Köpings kommun tjänar på att det byggs vindkraftparker på orörd mark. Den skadan är definitiv, vinsten är fiktiv. I den offentliga debatten på tv tänker alla på barnen i Stockholm, men ingen tänker på barnen i Bernshammar. I den nationella debatten är glesbygdsungarnas framtid marginell, för de talar dialekt och går inte i fina skolan. De bryr sig väl ingen om.

För att understryka att det är en verklighetsfrämmande och hänsynslös elit man har emot sig brukar den ofta förses med en närmare hemvist. Det handlar om ”Södermalm”. Göran Greider och Åsa Linderborg skriver i ”Populistiska manifestet”

Näst efter muslimerna är högerpopulisternas främsta hatobjekt ”PK-maffian, ”kultureliten”, ”kulturmarxisterna” och ”journalistgettot på Södermalm”. Det är en gammal högerpopulistisk paradgren att hetsa mot kultureliten. Dels har man en allmänt antiintellektuell inställning, dels är det tacksamt att slå mot ”dem som ser ner på vanligt folk och låter våra pengar gå till obegripligheter.”

Några vindkraftverk på Södermalm det blir det inte frågan om. Och inga vargar heller för den delen. Däremot kan PK-maffian utan att blinka förstöra våra livsmiljöer på den utsugna och koloniserade landsbygden. Till detta kan möjligen läggas att vargarna nog av självbevarelsedrift håller sig undan från Södermalm, och att om något kraftföretag skulle få för sig att bygga en vindpark på Södermalm skulle Stockholms kommun tvingas ta ställning, liksom Köpings och Skinnskattebergs kommuner. Mig veterligen har detta aldrig hänt.

 

Skinnskatteberg slapp undan konkurrensgranskning med bara svansen svedd

Konkurrensverket har utrett hur det gick till när Skinnskattebergs kommun slingrade sig undan reglerna för offentlig upphandling och köpte konsulttjänster för 1,4 miljoner kronor utan upphandling. Tre anbudsgivare inbjöds varav två tidigare leverantörer och en firma Public Source AB. Detta hände i december 2019. Det framgår av utredningen att valet att bjuda in Public Source gick lite märkligt till:

Public Source AB kom på tal eftersom en tjänsteman tidigare uppmärksammat namnet på en skylt under ett besök i Västerås våren 2019.

Lite märkligt är det nog att tjänstemannen som var på besök i storstan våren 2019 såg skylten med Public Source AB, eftersom bolaget bytte namn från från Bonobo AB i december 2019. Samtidigt ändrade man hos bolagsverket beskrivningen av bolagets verksamhet, som tidigare varit en riktig diversehandel med t ex konsulttjänster inom byggnadsrörelse, uthyrning av verktyg, försäljning av böcker, restaurang- och hotellverksamhet och musikunderhållning. Samtidigt med namnbytet och lustigt nog samtidigt som bolaget fick förfrågan från Skinnskatteberg utvidgades diversehandeln med ekonomikonsulttjänster.

Det visade sig så småningom att det fanns en nära koppling mellan Public Source och kommunens sakkunniga revisionsbiträde. VD:ar i de respektive företag var nämligen två makar Karlsson i Västerås. Också detta förhållande uppmärksammas av konkurrensverket, som också noterar att revisionsbiträdet prickats av yrkesorganisationen Sveriges kommunala yrkesrevisorer för kopplingen:

Under utredningen mottog Konkurrensverket uppgifter om att det förekom personkopplingar mellan kommunens sakkunniga biträde och Vd:n för Public Source AB. Efter anmälan till Skyrev (Sveriges kommunala yrkesrevisorer) beslutade Certifieringsnämnden den 1 februari 2021 att meddela en erinran till följd av att det sakkunniga biträdet ansågs ha brustit i sitt oberoende,

Till detta kan läggas, att hela affärem var synnerligen lönsam för makarna Karlsson. Omsättningen för Public Source gick upp från 13 000 kronor år 2019 till 2,3 miljoner följande år. Det blev då också möjligt att dela ut en halv miljon till aktieägarna.

Konkurrensverket prioriterade ärendet därför att man kunde misstänka att kommunen brutit mot upphandlingsreglerna. Den som bryter mot dessa kan dömas att betala en straffavgift. Kruxet är bara att detta måste ske inom en viss tid, och utredningen har tagit så lång tid att denna tidsfrist har löpt ut. Straffavgiftens syfte är att avskräcka andra, och eftersom det inte går att utdöma någon avgift avskriver myndigheten ärendet. Puh! Där kom Skinnskattebergs kommun undan med bara svansen svedd.

För att ingen ska få för sig att detta är något slags frikännande lägger verket till:

Beslutet innebär inte att vi har tagit ställning till om ert agerande är tillåtet enligt upphandlingslagstiftningen.

Men det har trots allt avslöjats sådana förfärliga interiörer att åtminstone tre personer borde hamna på ”svarta listan”:

• Revisionsbiträdet Camilla Karlsson med firma AB KomRedo
• Public Source VD Tomas Karlsson
• Förra kommundirektören Marie Tollefsen Markström som upphandlade

Varning! Varning!

Blir det skolbuss till Kolsva nu?

2009 lade Skinnskattebergs kommun ned byskolan i Hed. Den borgerliga oppositionen ställde till med hallabaloo. Bland annat samlades det namn och man försökte med överklaganden få beslutet upphävt. Snart visade det sig att en fråga som direkt kunde kopplas till skolstängningen skulle vara ett framgångsrecept. Många av barnen från den södra kommundelen valde att gå i Malmaskolan i Kolsva, som ligger i Köpings kommun. Hur skulle det bli med deras skolskjuts? I valrörelsen 2010 lovade Folkpartiets Carina Sándor, som var oppositionsledare, att hon skulle fixa skolskjuts. Den som var emot utmålades som byråkratiskt stelbent och satte den kommunala organisationen före barns och föräldrars bästa.

Det tog skruv. Folkpartiet gjorde sitt bästa val i landet i Skinnskatteberg och gick från fyra till tio mandat i fullmäktige. Men det blev inte någon borgerlig majoritet utan det rödgröna styret satt kvar. Tricket upprepades fyra år senare. 2014 utlovades skolskjuts till Kolsvaeleverna. Och nu gick det hem. Tillsammans med Sverigedemokraterna blev det borgerligt styre i kommunen med Sándor som kommunalråd. Men inte blev det någon skolskjuts!

Till allas häpnad dök frågan upp igen i fullmäktige i måndags, tolv år efter skolnedläggningen. Det skulle antas ett nytt skolskjutsreglemente. Högerextremisterna Bo Öberg (M) och Ewa Olsson Bergstedt (SD) aktualiserade den röstvinnande frågan. De föreslog ett tillägg till reglementet. Så här löd det: ”Om det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter ska kommunen ordna skolskjuts även för elever som valt att gå i en skola i en annan kommun.”

Fullmäktiges ordförande trasslade ohjälpligt in sig i propositionsordningen, men till slut genomfördes det en omröstning om extremhögerns tilläggsförslag. Reflexmässigt röstade alla borgerliga och SD för, medan Socialdemokraterna och Vänstern lika reflexmässigt röstade emot. Tillägget till skolskjutsreglementet blev alltså antaget av fullmäktige.

Vad var det man hade beslutat? Var det slut på den tolvåriga surdegen? Skulle skolbussen nu börja gå till Kolsva? Tyvärr måste man nog göra de förhoppningsfulla besvikna. Det framröstade tillägget var i stort sett direkt kopierat ur skollagen (10 kap 32 §). Rätten till skolskjuts till en skola i en annan kommun om vissa villkor uppfyllts hade alltså funnits där hela tiden. Om kommunen skrev det i sina interna regler eller inte spelade ingen roll. Det hade hela tiden gått att söka skolskjuts med stöd av skollagen.

Knuten var att det inte fick bli dyrare och krångligare än om barnet hade gått i kommunens egen skola. Det var förstås anledningen till att det inte blev någon skolskjuts under det borgerligt-sverigedemokratiska styret 2014-2018. Att ordna skolskjuts till Kolsva för de berörda eleverna skulle bli dyrare och krångligare än om de gått i skolan i Skinnskatteberg.

Beslutet om tilläggsregeln har därmed ingen som helst betydelse. Man kan förundrat fråga varför förslaget alls ställdes, och varför höger och vänster röstade som de gjorde. Det finns olika förklaringar. Förslaget lades förstås fram av högern för att de trodde att det var en röstmagnet. De borgerliga röstade för förslaget för att de hatar sossarna och såg en chans att tillfoga Socialdemokraterna ett förnedrande nederlag. Sossarna och Vänstern röstade emot för att de hatar de borgerliga och SD och regelmässigt röstar emot allt de förslår (utom möjligen om det handlar om kommunala julgranar i ytterbyarna).

Det mest häpnadsväckande är dock att beslutet inte har några som helst konsekvenser på marken. Inte en skolbuss kommer att rulla som en följd av beslutet. Antingen var förslagsställarna dumma i huvet och förstod inte vad de gjorde, eller så tänkte de att det är väl skit samma om man lurar väljarna. Kanske gäller båda tolkningarna samtidigt.

 

Socialdemokraterna: "Vi jobbar på att öppna bowlinghallen i Skinnskatteberg"

Skinnskattebergs kommun äger en bowlinghall. Kommunen driver inte själv verksamheten, utan man har haft en entreprenör som drivit hallen. Det har tidvis varit svårt att hitta någon villig entreprenör. De som haft verksamheten de senaste åren slutade i september i fjol. De bowlingsugna Skinnskattebergarna har fått söka sig någon annanstans.

På Facebookgruppen "Värt att veta i Skinnskatteberg" har det uppstått en diskussion om bowlinghallens framtid. Där har Socialdemokraternas talesperson kommit med ett glädjebud: "Vi socialdemokrater jobbar stenhårt på att få öppna bowling hallen".

Den som så här talar å det socialdemokratiska partiet i Skinnskattebergs vägnar är Christine Bagger. Hon har såvitt jag känner till inga uppdrag för Socialdemokraterna, men uppträder ändå som partiets talesperson. Några initiativ för att få igång verksamheten i bowlinghallen har inte avsatt avtryck i kommunala handlingar.

Christine har på sitt CV tidigare aktiviteter i både Röda Korset och "Omtanken". Och till och med i Vänsterpartiet.

Tidning norpad

En gammal kompis som inte visat sig på länge har varit framme igen. Tidningstjuven. Dagens tidning var helt enkelt norpad ur lådan. Av årets hittills 305 dagar har Dagens Nyheter legat i brevlådan på utgivningsdagen i 203 dagar. Det är 66,6 procent det.

 Utdelningsstatistik för DN år 2021 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	7	2,3
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	82	26,9
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	5	1,6
- vardagar, utebliven tidning	8	2,6
Dagar med tidning på rätt dag	203	66,6

 

Läs om maktkampen i Strömfors (sjunde delen)

 

Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.

Nu finns boken om maktkampen i Strömfors. Den publiceras här på bloggen som följetong. Här kommer nu det sjunde avsnittet. Kommunrevisionens sakkunniga biträde hade en avgörande roll när det gällde att tända den gnista som utlöste präriebranden.. Här och i nästa avsnitt ska vi granska det sakkunniga biträdets oberoende. Nästa del kommer att publiceras den 8 december. Där ska vi se på hur konsulttjänster upphandlats av revisionsbiträdets bulvan. Vi ska också ställa (och besvara) frågan hur det var möjligt att kommunen kunde anlita just detta revisionsbiträde För fri nedladdning av hela boken, klicka här.

Trevlig läsning!

 

7               Revisionens sakkunniga biträde

Varför viktigt med oberoende?

Kommunrevisionens sakkunniga biträde Siv Andersson från AB KomAudit spelade en central roll i det som kom att vara den gnista som satte igång hela präriebranden i Strömfors kommun. I en version av berättelsen börjar det hela med att kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund i ett långt telefonsamtal berättat för Andersson om alla fel som kommunalrådet begått och vilka konsekvenser det fått. I en annan version börjar det med att kommunchefen har detta samtal med sin fackförening. I båda fallen landar det hela ändå ganska snart hos Andersson. Hon begär och får revisionens uppdrag att göra en ”Förstudie” om de påstådda problemen, och revisionens ordförande Joakim Lydqvist ser sen till att anklagelserna offentliggörs.

Man kan lätt förstå att det här kan framstå som tvivelaktigt om det finns något slags relation mellan kommunchefen och revisionsbiträdet. Är de kompisar? Finns det någon annan sorts beroende, t ex ekonomiskt dem emellan?

I själva verket är det bara ett specialfall av frågeställningen om revisionens oberoende. Revisionen ska granska kommunstyrelsen och nämnderna för att man ska kunna utkräva ansvar. Om revisionen är på något sätt beroende av dem som ska granskas försvinner raskt en stor del av trovärdigheten i granskning och ansvarsutkrävande. I den allmänna diskussionen har det här framför allt handlat om att de förtroendevalda revisorerna är politiskt valda: föreslagna av partierna och valda av fullmäktige som består av samma partier som befolkar styrelsen. Granskare och granskade hör med andra ord till samma partier. Man kan vänta sig att det eller de styrande partiernas revisorer håller tillbaka kritik mot styret medan oppositionens revisorer blir mer ivriga att attackera styret.

Det här är en knepig fråga som har diskuterats mycket. Samtidigt som risken för beroende är överhängande så svarar de valda revisorerna för en alldeles nödvändig lokalkunskap. Jag ska inte gå in mer på den frågan här. Jag har diskuterat det mer ingående i min skrift ”Kommunrevisorns testamente.” När det gäller det partipolitiska beroendet är det alldeles uppenbart att den framstegspartistiske revisionsordföranden Joakim Lydqvist går partipolitiska ärenden. Hans agerande för att hälla brännbar vätska på gnistan från ”Förstudien” blir obegripligt om man inte känner till hans starka politiska engagemang för den borgerligt-fosterlandspartistiska oppositionen i kommunen.

Kravet på oberoende gäller förstås också revisionens sakkunniga biträde. Branschorganisationen Skyrev (Sveriges kommunala yrkesrevisorer) utfärdar certifiering av de revisorer som vill arbeta som sakkunniga biträden. Organisationen har etiska regler där objektivitet och opartiskhet betonas. Bland annat heter det:

En medlems personliga intressen och åsikter får inte inverka menligt på vårt arbete som sakkunnigt biträde. En medlem deltar inte i arbete där ett egenintresse finns. Vi utnyttjar inte vår ställning så att vi drar fördelar för oss själva personligen eller för närstående. Vi undviker alla intressekonflikter för att skydda vår professionella integritet. Detta innebär att:

• Vi avstår från gåvor och förmåner som kan påverka oss eller som kan uppfattas som otillbörlig påverkan.
• Vi undviker sådana relationer till ledning och medarbetare i de granskade organisationerna som kan påverka oss, kompromettera oss eller hota vår professionella integritet.
• Vi använder inte information som vi fått i vårt arbete för att skaffa oss personliga fördelar för oss själva eller för andra.

I det avtal som Strömfors kommun hade med AB KomAudit fanns också en paragraf som innebar att biträdet inte fick åta sig några andra uppdrag i kommunen utan revisorernas godkännande. En sådan paragraf är standard i sådana avtal. I det följande ska vi granska om det kan ha funnits något ekonomiskt beroende. Var revisionens sakkunniga biträde ekonomiskt beroende av kommunstyrelsens förvaltning, som styrdes med järnhand av kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund?

Hjälp med bokföringen

I december 2019 gjorde kommunchefen en upphandling av ekonomitjänster. Det handlade om hjälp med kommunens årsredovisning m m. Uppdraget hade ett uppskattat värde om 180 000 kronor. När en offentlig myndighet ska upphandla varor eller tjänster måste de enlig lagen genomföra en ”offentlig upphandling”. Det är en rätt komplicerad procedur där det regleras hur annonsering ska ske, hur bedömning av olika anbud ska göras, och med en möjlighet för anbudsgivare som anser att det inte gått rätt till att överklaga. Men om summan som det ska handlas för är under en viss gräns kan man göra en ”direktupphandling” där detaljregleringen är mindre omfattande. Köpet av ekonomitjänster var klart under gränsen, som då var strax under 600 000 kronor.

Direktupphandlingen vanns av bolaget PublicWell som började förse kommunen med bokföringshjälp. Uppdraget kom så småningom att förlängas, och kostnaden blev bra mycket mer än 180 000 kronor, men det var fortfarande under direktupphandlingsgränsen.

Fram på vårkanten 2020 får PublicWell ett ytterligare uppdrag av kommunen. Sedan kommunens ekonomichef slutat (fått sparken) står man utan ekonomichef. PublicWell åtar sig nu att hyra ut en ”interimistisk ekonomichef”, alltså en vikarie. I det uppdragsbrev som jag har sett finns inget totalbelopp. Men man förstår att det blir dyrt: Arbetet uppskattas till 2-3 dagar i Strömfors till timpriset 1 490 kr. Timpriset betalas också för restid (som blir ganska omfattande eftersom konsulten bor i Skåne; avstånd från Strömfors enligt Google Maps är 483 km, eller 5 timmar 40 minuter med bil). Dessutom betalas rese- och boendekostnader.

Riktigt så dyrt blev det nu inte eftersom ekonomichefsvikarien enligt vad som sagts mig av olika skäl aldrig var på plats i Strömfors, utan arbetade hemma från snapphanebygden. Men eftersom vikarien hade kvar uppdraget hela året blev totalkostnaden för kommunen i alla fall 1,4 miljoner. Till det kommer det tidigare bokföringsuppdraget som kom att kosta, inte 180 000 utan 400 000 kronor. Och därmed kom man på rejält avstånd ovan den så kallade direktupphandlingsgränsen.

Var ekonomikonsulten en bulvan?

Det var uppenbart att det var PublicWell som var tilltänkt för konsultuppdragen. Marken bereddes genom att bolaget ett par dagar före upphandlingen anmälde förändringar i bolagets verksamhet till bolagsverket. Ändringarna innebar att de tilltänkta ekonomikonsulttjänsterna täcktes in av verksamhetsbeskrivningen. Annars är det en riktig diversehandel. I verksamhetsbeskrivningen finns t ex konsulttjänster inom byggnadsrörelse, uthyrning av verktyg, försäljning av böcker, restaurang- och hotellverksamhet och musikunderhållning.

Uppdragen man fick av Strömfors kommun måste också sägas vara en riktig boost för företaget. 2019 uppgick omsättningen av all denna verksamhet till 13 000 kronor. Året efter, alltså då man hade Strömforsuppdragen, var omsättningen 2,3 miljoner, och det var möjligt att dela ut en halv miljon i vinst till aktieägaren.

Problemet är att det finns kopplingar mellan PublicWell AB och kommunrevisionens sakkunniga biträde Siv Andersson, KomAudit AB. VD i PublicWell är Siv Anderssons make, Jonas Andersson, och bolagets adress är densamma som makarna Anderssons hemadress. Däremot figurerar inte Jonas alls i revisionsbolaget som också har en annan adress. I detta bolag är emellertid Siv VD.

Det finns mer kopplingar Maria Ljungberg Jönsson (hon i Skåne) som hyrdes in som ekonomichef, presenterar sig själv på LinkedIn som ”senior konsult i KomAudit AB”. Det ser med andra ord ut som om Siv Andersson hyrt ut sin egen konsult via makens bolag till Strömfors kommun. Genom dessa nära kopplingar blir Siv Anderssons ekonomiska beroende av kommunledningen problematiskt. Det är problematiskt i perspektiv av de etiska reglerna i branschen.

Det är nog så att arrangemangen via PublicWell AB i praktiken är ett bulvanarrangemang[1] varigenom KomAudit AB har åtagit sig uppdrag i kommunstyrelsens förvaltning. Kommunstyrelsen är den absolut viktigaste revisionsenheten för kommunrevisorerna.

De förtroendevalda revisorerna Harriet Frid och Marina Hällgren anmälde dessa förhållanden till Skyrevs (Sveriges kommunala yrkesrevisorer) certifieringsnämnd som svarar för tillämpning av reglerna för certifiering som kommunal revisor. Nämnden beslöt den 1 februari 2021 att pricka Siv Andersson för bristande oberoende.

Anmälarna Hultberg och Frid ville att det dels skulle prövas om den s k förstudien uppfyllde de kvalitetskrav som följer av ”God revisionssed”, dels den centrala frågan om revisionsbiträdets oberoende. I den första frågan, alltså förstudiens kvalitet, lämnas anmälan utan åtgärd. Certifieringsnämnden motiverar detta beslut med att man inte kan ställa lika höga krav på en förstudie som på en fullständig granskning.

I den andra frågan, oberoendefrågan, har nämnden däremot beslutat tilldela biträdet Siv Andersson en erinran. Nämnden skriver:

Certifieringsnämnden konstaterar att yrkesrevisorn har ett självständigt ansvar för att balansera hot mot revisorns oberoende, opartiskhet och integritet. I det ligger en skyldighet att vidta motåtgärder, alternativt att avsäga sig uppdraget. Nämnden finner mot denna bakgrund att den anmälda yrkesrevisorn brustit i sitt oberoende och därför bör ges en erinran.

Situationen för Siv Andersson blev redan under hösten ohållbar. Hon hävde därför sitt avtal med kommunen redan den 23 november. Det är osäkert om det var i enlighet med avtalet som säger att endera parten har rätt att häva avtalet ”i fall motparten väsentligen bryter mot avtalet. Vid uppsägning enligt denna grund ska motparten meddelas skriftligen och en uppsägningstid om trettio (30) dagar ska därefter löpa.” I Anderssons uppsägning skriver hon att orsaken var att ”revisionen [har] fortsatt med en kritik, byggd på osanna och obestyrkta påståenden. Detta har skett både i sociala medier och i skrivelse till kommunfullmäktige som lästs upp där.” Det framstår inte omedelbart att detta innebar att kommunen ”väsentligen bryter mot avtalet”. Joakim Lydqvist godkände omedelbart uppsägningen. Det är inte klarlagt om han verkligen hade befogenhet till det.

 

---

[1] Wikipedia beskriver en bulvan: ”Bulvan är en fysisk eller juridisk person som för annans räkning, i eget namn, företar rättshandling som uppdragsgivaren själv föredrar att inte utföra” Bulvanarrangemang är vanligen inte olagliga, men det är nog enighet om att det är oetiskt.

Vänsterframgångar i den västmanländska opinionen

Sveriges Radios lokala station  har låtit göra en opinionsundersökning i Västmanland. Underlaget är litet och får tas med ordentliga saltnypor. Icke förty pekar undersökningen på stora framgångar framförallt för Socialdemokraterna (+6,8 procentenheter). Även Vänsterpartiet (+0,7) och Miljöpartiet (+0,8) går fram. Alla andra partier går tillbaka jämfört med 2018 års valresultat. Störst minskning har Folkpartiet ("Liberalerna") som minskar med 1,9 procentenheter.

Om förändringarna i Skinnskattebergs kommunalval skulle vara med samma proportioner som de länsvisa förändringarna skulle Socialdemokraterna öka sin representation i fullmäktige med fyra mandat och få egen majoritet. Folkpartiet skulle minska med tre mandat från sju till fyra. Centern skulle tappa den ena av sina båda platser. Övriga partier skulle inte förändra sin representation.

Den meningslösa motionären

Moderaten Bo Öberg i Skinnskatteberg är duktigast på att skriva motioner till fullmäktige. Detta har P4 Västmanland idag kablat ut som dagens stora nyhet. Radion har gått igenom hur många motioner som har lämnats in i länets kommuner. Öberg leder med 20 motioner under de senaste två åren. I Fagersta är därmed oppositionspartierna V och SD sämst i länet.

”Vår viktigaste uppgift” säger Öberg i en intervju. Han får medhåll av en statsvetare vid Mälardalens högskola. ”Vi kan visa våra väljare att vi är aktiva och tar vårt uppdrag på allvar” fortsätter Öberg. Statsvetaren är inne på samma spår. Det är bra för demokratin att politikerna visar vad de vill. Något forskningsstöd för påståendet har inte statsvetaren (som inom parentes inte har gjort sig känd som kommunaldemokratiforskare).

När man tittar lite närmare på Öbergs motioner är det hela mindre imponerande. Motionerna handlar ofta om detaljer och är oftast bara på några rader. Någon större möda har inte lagts ned, vare sig på att skaffa underlag eller på att argumentera och formulera.

Öberg medger att det är ytterst sällsynt att någon av alla hans motioner får ja. Detsamma gäller nog alla motioner som fullmäktigeledamöter har lagt. I ett aktuellt inlägg har jag berättat om de sexton motioner som Vänsterpartiet i Skinnskatteberg för att påverka kommunens klimatpolitik. Två av de sexton motionerna bifölls (kommunen ska informera invånarna om växthuseffekten och kommunen ska följa upp måltiders klimatpåverkan). Fyra av de sexton motionerna fick tydligt nej (koldioxidbudget, solpark, bättre bussförbindelser, vindkraft). De resterande tio motionerna fick det intetsägande svaret ”motionen anses besvarad”.

Så om någon, t ex lokalradion eller någon lokal statsvetare, tror att fullmäktiges ledamöter skriver motioner för att påverka besluten är de nog fel ute. Praktiskt taget ingen påverkar någonsin genom att skriva motioner. De flesta motionärer hoppas nog på att väcka debatt och sprida sina ståndpunkter till allmänheten. Både Öberg och statsvetaren är ju inne på det spåret.

Men om det ska bli debatt måste ju någon få veta att motionerna finns. Här har massmedia en uppgift. Fagersta-Posten, som annars är en utomordentlig tidning har under senaste året rapporterat om åtta motioner i de tre kommunerna i spridningsområdet. Och bara två har uppmärksammats i nyhetsartiklar. De övriga sex har omnämnts i insändare, ofta skrivna av motionären själv. Av den Öbergska motionsfloden syns inga spår. P4 Västmanland har under de senaste månaderna inte någon gång rapporterat om en kommunal motion.

Det är inte utan att man undrar över vad demokratifinessen är med att bomba fullmäktige med enkla detaljförslag utan minsta förhoppning om att få ja eller ens bli känd och väcka debatt.

 

Klimatet i topp i oktober

Lagom till klimatmötet i Glasgow har intresset i september månad kommit att riktas mot den lokala klimatpolitiken. Socialdemokraterna i Skinnskatteberg höll tillsammans med Sverigedemokraterna ett opinionsmöte mot vindkraft och för kärnkraft. Inlägget om detta märkliga möte intog förstaplatsen- Stort intresse väckte också ett inlägg om kommunens obefintliga såväl klimat- som klimatanpassningspolitik. Många läste också om den kommunalpolitiska turbulensen under 2020 och 2021 (nummer 3 och 4 på topplistan). En nykomling var också ett inlägg om den inte särskilt lyckade kommunala satsningen på turism.

Antal besökare var i oktober 559 (522 i september). Av dessa var 328 (307) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,30 (1,36) och genomsnittlig tid per besök var 73 (55) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Finland och Ryssland. Ströbesökare dök upp från Belgien, Cypern, Nederländerna och Schweiz.

De tio mest visade inläggen i oktober:

 

1	Socialdemokraterna har möte tillsammans med Sverigedemokraterna: Atom-Peter informerar om vindkraft (ny)
2	Misslyckad turistsatsning i Skinnskatteberg (ny)
3	Skinnskattebergs klimatpolitik: Foliehattar och ynkryggar (ny)
4	Fortsatt intresse för upplivningsförsök av krisen i Skinnskatteberg (ny)
5	Illaluktande härva i Skinnskattebergs kommun (2:a)
6	Tyska kyrkan i Gunnilbo (3:a)
7	Wallboardfabriken: Ett drama i två akter (ny)
8	Verkligheten överträffar dikten (1:a)
9	(V) om Skinnskattebergs politiska organisation (ny)
10	Personnytt (ny)