Västerås igår: Fyra grisar på Öster Mälarstrand och Laleh på Rocklunda

Vi har tillbringat en eftermiddag och kväll i residensstaden. Tidig middag intogs på Bryggans Bar & Café på Öster Mälarstrand. Det var Linnea som hade rekommenderat just den restaurangen. Miljön är imponerande med en fantastisk utsikt över Västeråsfjärden i solnedgången. Servisen var trevlig och förekommande. Inte heller maten skämdes för sig. Ingrid och jag tog som förrätt en tvåpersoners charkbräda med chorizo, salami, oliver, röror, saltgurka, grillad kyckling. Det skulle också ha varit ”chili poppers”, vad det nu kan vara, men de var slut och ersattes av friterade lökringar och mer kyckling. Sara och Linnea tog vitlöksbröd som förrätt.

Själv tog jag in en halstrad gösfilé (vad annars i Mälarmiljön) ned rostade betor, kantareller, mandelpotatis, grillad sparris och gräslökssmör. Ingrid valde pasta frutti di mare och Sara och Linnea varsin pizza. All mat som serverades var god, vällagad och välkomponerad. Möjligen skulle man kunna invända mot vad juristerna skulle kalla proportionaliteten. Förrätterna var jättestora och vi var i stort sett mätta efter dem. Vi var faktiskt tvungna att be om doggy-bags för det mesta av pizzorna.

Men det vore väl skamligt att beklaga sig över att man fått för mycket mat. Möjligen kunde man önska sig lite mer information på matsedeln. Det kan inte bli frågan om något annat än fyra grisar!

Linnea på Bryggans bar

På kvällen konsert i bandyhallen på Rocklunda. Laleh som inlett sin turné på Scandinavium kvällen innan drog in på Västeråsarenan med ett otroligt spektakel: Både en symfoniorkester och ett popband, väldiga videoinstallationer och till och med en barnkör. Det blev förstås succé. Den trista lokalen måste ha rymt minst en 5-6 000-hövdad publik, faktiskt i alla åldrar – från barn till åldringar.

Jag förstår inte hur någon människa skulle kunna säga ett ont ord om Laleh: Persisk skönhet, näpet flickaktig käckhet, allvar men med en samtidig skälmsk blick. Och det låter hela tiden som om det funnes ett budskap.

På slutet kokade hela publiken av rytmerna. Det var som om hela bandyhallen var insvept i ett moln av kärlek. Det var grejer det!

Laleh. Bild från VLT

Tidigare recensioner

Fem grisar Matkonsulatet 

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården 

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping

Praeterea censeo

Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå.

Flugminister slugminister?

Nu var det dags igen: Län och landsting ska slås samman till storregioner. Jag har tidigare skrivit om hur frågan om hur Sverige ska indelas och hur uppgifter ska fördelas mellan staten och landstingen/regionerna stötts och blötts i nästan 60 år utan att man kommit just någon vart. Jag har också skrivit om den märkliga dejtingkarusellen  där all vill vara tillsammans med Stockholm samtidigt som den fjära Mälardrottningen avvisat alla friare.

När jag senast skrev om saken hade indelningskommittén just presenterat sin karta med sex nya regioner istället för de gamla länen och landstingen. Jag konstaterade då att en härva av konflikter skulle komma att rullas upp: statliga intressen mot kommunala, alla vill tillhöra samma region som de städer som uppfattas som tillväxtmotorer och ingen vill släpa på en barlast av avfolkningsbygder och skogslän, ingen vill slås samman med landsdelar vars politiska sammansättning gör att man riskerar att komma i minoritet, minst alla nuvarande residensstäder vill bli storregionens residensstad. Min slutsats var den gången: ”Jag är i alla fall beredd att sätta en hacka på att Sveriges framtida indelning i regioner inte kommer att se ut som i Indelningskommitténs diskussionsunderlagskarta.”

Nu har kommittén, ivrigt påhejad av den flugprydde civilministern Ardalan Shekarabi (S) kommit med ett delbetänkande där tre av de tänkta storregionerna föreslås bildas. Så här ser det ut:

• ·        Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län föreslås bilda det nya Norrlands län.
• ·         Uppsala, Södermanlands, Örebro, Västmanlands, Dalarnas och Gävleborgs län föreslås slås samman till Svealands län.
• ·         Värmlands län föreslås uppgå i Västra Götalands län.

Resten av den tilltänkta reformen ska komma senare:

• ·         Sammanslagning av Stockholms och Gotlands län.
• ·         Sammanslagning av Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län.
• ·         Sammanslagning av Skåne och Blekinge län.
• ·         Sammanslagning av Hallands län med det nya utvidgade Västra Götalands län.

Som väntat har det utbrutit kalabalik med anledning av betänkandet och den partiella regionreformen. De borgerliga partierna tävlar med varandra att ta avstånd från förslagen (och därmed försvinner förmodligen den parlamentariska majoriteten för förslaget all världens väg), på olika håll ute i bögda ordnas namninsamlingar för att få till stånd lokala folkomröstningar. Kriget om vilka som ska vara residensstäder är i full gång. I Norrlands län föreslås var och en av de nuvarande fyra residensstäderna men också Sundsvall. I Svelands län tycker såväl Uppsala som Gävle, Västerås och Örebro att de är lämpligast. Nyköping som anser sig som förlorare redan från början kräver utflyttning av statliga verk som kompensation. I Falun oroar man sig för att W som länsbokstav försvinner för att bli U om Västerås blir residensstad. Lokala, regionala, partipolitiska intressen och känslostormar rörs upp.

Hur tänkte Shekarabi? Varför de tre Norrland, Svealand och Västra Götaland nu och de andra senare?

Kommer ni ihåg hur det gick till när vi folkomröstade om att gå med i EU? Fem länder var aktuella och skulle rösta. Österrike ansågs vara mest EU-positivt och fick börja. Sen kom Finland. Under trycket av att Österrike och Finland sagt ja skulle det mer skeptiska Sverige rösta. Som grand final skulle sen det notoriskt EU-kritiska Norge ge upp. Så var det tänkt och så blev det fast det till slut slog stopp på Norge.

Kan det vara så att Shekarabi slugt tänkt ut något liknande. Vi börjar med dem som kan förmodas vara mest positiva till storregionförslaget, så kan nog de mer kritiska inte hålla emot i en andra omgång.

En av de motståndsfaktorer som man måste ta hänsyn till är den partipolitiska. Ett fiktivt exempel: Om landstingen Alfa, Beta och Gamma ska lås hop och Alfa och Beta har borgerligt styre medan Gamma styrs av de rödgröna, så kan man kanske vänta sig att Gamma inte blir så intresserat av en sammanslagning till det nya Delta som säkert får borgerligt styre.

Sveriges kommuner och landsting har redovisat de styrande koalitionerna i alla landets landsting:

Stockholms läns landsting	M, C, FP, KD
Landstinget i Uppsala län	S, MP
Landstinget Sörmland	S, C, FP, MP
Region Östergötland	S, C, FP, MP
Region Jönköpings län	M, C, FP, KD
Region Kronoberg	S, V, MP
Landstinget i Kalmar län	S, V, MP
Region Gotland	S, V, MP
Landstinget Blekinge	S, V, MP
Region Skåne	S, MP
Region Halland (landsting)	M, C, FP, KD, MP
Västra Götalandsregionen	M, C, FP, KD, MP
Landstinget i Värmland	M, C, FP, KD, MP, SJVP
Region Örebro län	S, V, MP
Landstinget Västmanland	S, V, MP
Landstinget Dalarna	S, V, MP
Region Gävleborg	S, V, C, MP
Landstinget Västernorrland	S, MP
Region Jämtland Härjedalen	S, M
Norrbottens läns landsting	S, V, MP
Västerbottens läns landsting	S, V, MP

Låt oss nu se hur lika varandra de landsting som föreslås bli sammanslagna är vad gäller politiskt styre. Om man t ex jämför Stockholms län med Gotlands län kan vi se att sju partier ingår i de båda länens styren. Men inget parti i Stockholmsstyret ingår i Gotlandsstyret, och omvänt. Stockholm och Gotland är med andra ord helt olika varandra i detta avseende.

Om vi istället jämför Örebro och Västmanlands län ser vi att bpda styrs av samma partier (S, V och MP). Örebro och Västmanland är med andra ord maximalt lika varandra.

Ett tredje exempel kan vara Östergötland (S+C+Fp+Mp) och Jönköpings län (M+C+Fp+Kd). Totalt handlar det om sex partier varav två finns med i båda styrena. Om man beskriver likheten mellan Stockholm och Gotland som noll och mellan Örebro och Västmanland som ett, blir likheten mellan Östergötland och Jönköping 0,33 (två av sex).

Det här är ett mått på likhet som i litteraturen kallas Tanimoto’s S. För vart och ett av de 21 landstingen räknar vi ut likhetsmåttet med alla deras tilltänkta framtida storregionkompisar. I t ex Svealands län där sex gamla län ska ingå blir det alltså för var och ett av de gamla länen fem S-mått. I nästa steg beräknar vi medelvärdet för dessa. Detta genomsnittliga Tanimoto’s S blir ett mått på hur lika ett landsting är med sina tilltänkta framtida partners med avseende på politiskt styre. Blir det noll är de helt olika, blir det ett är de helt lika. Här är resultatet:

Halland	0,92
Västra Götaland	0,92
Värmland	0,83
Dalarna	0,76
Västmanland	0,73
Örebro	0,73
Skåne	0,67
Blekinge	0,67
Norrbotten	0,64
Västerbotten	0,64
Uppsala	0,6
Gävleborg	0,59
Västernorrland	0,56
Östergötland	0,47
Kalmar	0,47
Kronoberg	0,47
Sörmland	0,46
Jämtland	0,28
Jönköping	0,2
Stockholm	0
Gotland	0

Nu delar vi in de 21 länen efter två ledder: (1) De politiskt mest lika (genomsnittligt S över 0,50) respektive olika och (2) De 12 län som föreslås ingå i första sammanslagningsomgången och de 9 som ska komma senare. Resultatet blir så här:

	Politiskt styre olika	Politiskt styre lika
Första sammanslagningen	2	10	12
Senare sammanslagning	6	3	9
	8	13	21

Sannolikheten att ett län ska väljas ut för att ingå i den första omgången av sammanslagningar är alltså 10/13 = 77 procent om det är politiskt likt de andra länen som skulle ingå i det nya storlänet, men bara 2/8 = 25 procent om del är politiskt olikt de tilltänkta kompisarna.

Det ser med andra ord ut som om det är slugt uträknat så att första omgången sammanslagningar ska ha en större sannolikhet att gå igenom, medan politiskt besvärligare kombinationer får vänta och kanske förmås ge upp för trycket av alla som dessförinnan sagt ja.

Slugt Shekarabi.

PS om Tanimoto’s S

Första gången jag kom i kontakt med Tanimoto’s S var på 80-talet när vi jobbade med en studie om kommunalpolitiker. Vi behövde ett mått på överlappningen i medlemskap i olika nämnder och styrelser i de undersökta kommunerna. Om man delar in de förtroendevalda efter ledamotskap i två olika nämnder får man en fyrfältstabell. De allra flesta får då kombinationen noll-noll, d v s de är inte med i någotdera av de parvis jämförda organen. Som mått på korrelationen i fyrfältstabeller finns en uppsjö så kallade tetrakoriska koefficienter. De flesta räknar med 0-0-rutan, som kommer att dominera det beräknade måttet. I de allra flesta tabeller där två organ jämförs hamnar den tetrakoriska koefficienten nära noll, och blir inte så intressant när vi vill jämföra olika par med varandra.

Här erbjöd Tanimoto en elegant lösning. Tanimotos koefficient beräknas som de som befinner sig i skärningen mellan de båda egenskaperna (1,1) som en andel av unionen av de båda egenskaperna. Eftersom unionen består av delmängderna 0,1 1,0 och 1,1 kommer den förargliga 0,0-mängden aldrig med i beräkningen.

Vi hittade inget program som beräknade S, utan Merrick som var med i forskargruppen skrev ett eget. Vi den här tiden kommunicerade man med stordatorn med hjälp av hålkort. Kommandona stansades på hålkort som lämnades över disk till de män i vita rockar som skötte datorn.

Sen gick man och fikade medan datorn jobbade och sen gick man tillbaka till datacentralen och hämtade sina resultat som i bästa fall låg färdigutskrivna i ens fack.

Instruktionerna skrevs i ett särskilt användarovänligt språk som kallades JCL (Job Control Language) och här blev något fel. Det smög sig in ett kort som beställde output i form av hålkort. Och uppenbarligen ganska många. Hålkort som output stansades inne i stan på QZ:s datorcentral på Linnégatan och kördes sen med bil till filialen i Frescati för att läggas i rätt användares fack.

Under en tid växte travarna av hålkort i vårt fack och började välla ut över golvet. Vi fick lov att smyga in och snabbt smussla åt oss listor på andra resultat. Nu är det enklare att räkna ut Tanimotos koefficient, och stordatortiden är över. Jag tror och hoppas därför att hålkortsleveransen har upphört.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå. 

De försvunna köpingarna: Anderstorp, Bodafors, Mariannelund, Norrahammar och Skillingaryd

”Långt söderut i vårt land finns en liten köping som heter Lingonboda. Den köpingen har nog inte många hört talas om, men så är den också i minsta laget. Där finns bara en gata, en liten kort gatstump som heter Stora gatan. Det största och finaste huset på Stora gatan är Stora Hotellet.”

Så skrev Åke Holmberg 1956 i ”Ture Sventon, privatdetektiv.” Jag är beredd att slå vad om att Lingonboda köping låg i Småland. Småland är nämligen köpingarnas förlovade landskap. Av de 76 kommuner som idag har en 6:a eller 7:a som tredjesiffra i kommunnumret (och som därmed är övervintrande köpingar) ligger 11 i de tre smålandslänen. Av de nedlagda kommunerna som vi i denhär succéserien ägnar oss åt ligger också 11 där. Alltså summa summarum 22 köpingar i smålandslänen och inemot hälften av de förvunna.

I det här inlägget ska vi rikta sökarljuset mot försvunna köpingar i Jönköpings län – inte mindre än fem stycken. Kanske skulle också Lingonboda varit med.

Anderstorp

I Anderstorps landskommun bildades 1943 Anderstorps municipalsamhälle. Hela kommunen ombildades till Köping 1953. Köpingen överlevde drygt 20 år, till 1974 när den gick upp i Gislaveds kommun. Anderstorp räknar sig som en del av den flitiga Gnosjöregionen. Det lär ska finnas 700 företag i samhället dominerade av metall- och plastindustri.

Annars är orten känd för sin racerbana invigd 1968. På 1970-talet anordnades det Formel 1-tävlingar på Scandinavian Raceway eller Anderstorp Raceway som den numera kallas.

Scandinavian Raceway: Formel 1 1976

Bodafors

Bodafors köping bildades 1930 och slogs 1971 ihop med Nässjö kommun. Sandsjö station som sedermera omdöptes till Bodafors blev känd genom en stor tågolycka (Sandsjöolyckan) dagen före julafton 1864. Olyckan räknas som Sveriges första stora järnvägsolycka. Ett blandat tåg från Nässjö till Malmö stod på stationen när ett extratåg i hög fart brakade in i tåget sista vagn. I vagnen fanns 16 personer varav 7 dog.

Något annat än denna förfärliga olycka synes Bodafors inte vara känt för.

Sandsjöolyckan

Invigningen: Bodafors blir köping 1930

Mariannelund

Likt Lingonboda har även Mariannelund satt spår i litteraturen, om än på avstånd. Så här skriver Astrid Lindgren i ”Emil i Lönneberga”:

”Ja, jag vill se Mariannelund”, sa lilla Ida.

”Det ska du få då”, sa Emil vänligt. Och så tog han kroken som skulle vara att haka i flaggan, och krokade fast den i Idas skärp. Sedan högg han tag i flagglinan med båda händerna.

”Nu bär det i väg”, sa Emil.

”Hihi”, sa lilla Ida.

Och i väg bar det med lilla Ida. Ända upp till toppen på flaggstången. Sedan surrade Emil fast linan, precis som pappa brukade göra, för han ville inte att Ida skulle ramla ner och slå sig. Och nu hängde hon där, så stadigt och ordentligt som aldrig det.

”Ser du Mariannelund”, skrek Emil.

”Nä”, skrek lilla Ida, ”bara Lönneberga.”

”Äsch, Lönneberga ... vill du komma ner då”, skrek Emil.

”Nä, inte än”, skrek Ida. ”Det är roligt å se Lönneberga också

Det litterära (misslyckade) försöket att se Mariannelund har satt djupa spår i samhället. Än idag kallas kommunens medborgarkontor och turistbyrå ”Emilkraften”. Här finns också ”Barnfilmbyn” med Emil-minnen. Ryktet som hjärtat i Emillandet förstärktes av att filmerna om Emil i Lönneberga spelades in på orten under 1970-talet.

På 12 platser har det satts upp skyltar med information om filminspelningen. På varje skylt finns det en QR-kod. Genom att läsa av QR-koden kan man ta del av texter, anekdoter, bilder och filmklipp

Mariannelund blev köping 1928 och var självständigt till 1971 när det slogs ihop med Eksjö kommun.

Norrahammar
Tabergs bergslag var ett bergslag i Småland, Sveriges sydligaste, som erhöll sina privilegier 1618. Bergslaget omfattade Barnarps, Månsarps och Sandseryds socknar. Av Sandseryds socken skulle det så småningom bli Norrahammars köping.

Taberg, som också kallas ”Alperna i Småland”, och av Carl von Linné ”Smålands mirakel”, har sedan medeltiden en järnmalmsgruva där man också har hittat mer sällsynta mineraler (titan och vanadin). Taberg ligger visserligen inte i Norrahammar men har haft stor betydelse för orten. Norrahammar var en stångjärnshammare som började dunka på 1600-talet. Mot slutet av 1800-talet blev det Norrahammars bruk, bland annat känt för sina vedspisar.

Sandseryds landskommun ombildades 1943 till Norrahammars köping. Köpingen upplöstes 1971 när den svaldes av Jönköpings kommun. Liksom två försvunna städer, Gränna och Huskvarna, som också försvunnit in i Jönköpings kommun lever en administrativ skugga av Norrahammar vidare i form av ett kommundelsråd för Norrahammar och den närbelägna stadsdelen Hovslätt.

Norrahammars köpings administrationsbyggnad "Rosengård"

Vedspis från Norrahammar

Skillingaryd
Skillingaryds municipalsamhälle bildades 1920 och ombildades 1952 till köping. Köpingen slogs samman med Vaggeryds köping till Vaggeryds kommun 1971. För rättvisans skull har Vaggeryd två centralorter – Vaggeryd och Skillingaryd. I Skillingaryd finns delar av den kommunala förvaltningen.

Skillingaryd hade nog aldrig blivit något utan det läger som Jönköpings regemente hade som övningsplats sedan slutet av 1600-talet. Skillingarydslägren uppvisar många militära byggnader som nu är K-märkta. I samhället finns den likaledes K-märkta Kaffegatan som fått sitt namn av alla kaféer där soldater och officerare fikade.

Kanon

Skillingaryds kommunhus

Tidigare inlägg i serien ”De försvunna köpingarna”
Stockholms län 
Södermanlands län, Västmanland och Dalarna
Gävleborgs län 

Medelpad, Jämtland och Västerbotten 

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå. 

Återbesök i skämsklubben

Folkpartiledaren Jan Björklund har på senare tid talat med dubbel tunga. Först ville han att Sverigedemokraterna skulle bjudas in till blocköverskridande överläggningar. Det ledde till uppror i partiet och hans ledarskap utmanades av den mer rakryggade Birgitta Ohlsson. Efter det började den vingligare Björklund prata om en stor koalition mellan de borgerliga och sossarna, vilket skulle stänga ute Sverigedemokraterna från inflytande, och för säkerhets skull också det andra i Björklunds språkbruk ”ytterkantspartiet” Vänsterpartiet. Många blev häpna över försöket att blåsa liv i kommunistspöket 25 år efter Sovjetunionens fall. Björklund ville inte regera ihop med SD, sa han.

Icke desto mindre regerar hans partikamrat, det populistiska folkpartistiska kommunalrådet Carina Sándor sedan valet 2014 i Skinnskatteberg i allians med Sverigedemokraterna. När jag skrev om SD:s roll i kommunernas styren förra gången var konstitueringen i kommunerna ännu inte klar, och materialet var på en del håll lite skakigt. Men det såg då ut som om SD-kramarna i Skinnskatteberg skulle få sällskap i ytterligare en kommun, Ronneby i Blekinge, medan alla andra lyckats lösa problemet med hur rasistpartiet skulle hanteras på andra sätt.

Hur ser det ut idag?

I 94 av de 290 kommunerna har Sverigedemokraterna ensamma en vågmästarroll, d v s de kan få majoriteten att tippa över från de rödgröna partierna till de borgerliga eller tvärtom. I 49 av dessa, alltså mer än hälften har man löst frågan genom att bilda någon form av blocköverskridande majoritetskoalition som effektivt utestänger fascisterna från kommunstyret. I Skinnskatteberg fanns strax efter valet förslag från vart och ett av de rödgröna partierna till Carina Sándor om en sådan lösning, vilket hon avvisade.

I riksdagen löste man problemet genom den så kallade Decemberöverenskommelsen som innebar att det största av minoritetsblocken skulle bilda regering. Det mindre minoritetsblocket lovade att släppa fram regeringsbildningen och budgeten. Idén hade redan tidigare lanserats av Fredrik Reinfeldt (M) och fördes nu fram av KD-ledaren Göran Hägglund. De borgerliga sa förra hösten upp Decemberöverenskommelsen, men i praktiken tillämpar de den ändå.

I 22 av de 94 kommunerna har man valt en DÖ-lösning, d v s det största av blocken, de borgerliga eller de rödgröna regerar. I ytterligare 17 kommuner tillämpas en modifierad variant av DÖ på så sätt att det minsta av de båda blocken har förstärkt sin ställning, och därigenom blivit störst, antingen genom att ta med ett lokalt parti i blocket eller genom att bilda en blocköverskridande minoritetskoalition. I Skinnskatteberg föreslog de rödgröna efter valet en DÖ-lösning som skulle innebära att de borgerliga skulle släppa fram ett rödgrönt styre. Detta avvisades av Sándor, som istället valde att låta sig väljas med SD:s stöd.

När situationen klarnade efter valet hade Sándor fått sällskap som fascistkramare av borgerliga i fyra andra kommuner. Det blev med andra ord borgerligt styre med SD-stöd i ytterligare tre kommuner utöver Skinnskatteberg och Ronneby. Efter en regeringskris i slutet av 2015 har ytterligare en kommun bildat SD-stött borgarstyre.

Skämsklubben består alltså nu av de borgerliga i sex kommuner.

Uppvidinge: Centern och Kristdemokraterna framröstade av SD

Åke Carlsson (C)

I Uppvidinge kommun i Småland fick de borgerliga och de rödgröna precis lika många fullmäktigemandat. Flera samarbeten, varav en del originella, uppstod inför valet av kommunstyrelse. Störst block blev Socialdemokraterna och Vänstern tillsammans med det lokala Landsbygdspartiet Oberoende. Näst största block bestod av Centern och Kristdemokraterna. Mest udda var ett valtekniskt samarbete mellan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Moderaterna slutligen gick fram i valet ensamma.

Slutresultatet blev ett styre bestående av Centern och Kristdemokraterna med centerpartisten Åke Carlsson som kommunalråd. Matematiskt kan detta bara ha blivit resultatet om Moderaterna och Sverigedemokraterna röstat på C+KD-koalitionen.

Ronneby: Moderatstyre framröstat av SD

Roger Fredriksson (M)

Nästa medlem av skämsklubben är moderaten Roger Fredriksson i Ronneby kommun i Blekinge. Det borgerliga blocket hade här 17 platser i fullmäktige mot de rödgrönas 22. Även sedan de borgerliga tagit med det lokala Ronnebypartiet i koalitionen var de mindre än de rödgröna. Här stod det klart redan efter valet att Sverigedemokraterna med sina åtta mandat skulle stödja de borgerliga

Tranås: Borgerligt styre med SD-stöd på grund av Miljöpartister med samarbetssvårigheter

Tranås i Småland är lite speciellt på det sättet att ingen här tycks vilja ha med Miljöpartiet att göra. Och miljöpartisterna själva tycks gilla de borgerliga bäst. Detta gör att den parlamentariska situationen får en del särdrag. Det rödgröna blocket har 18 mandat i fullmäktige mot de borgerligas 17. Men eftersom det inte går att räkna in Mp i någotdera blocket blir ställningen istället 17-16 i borgerlig favör. Sen kompliceras det hela av att SD med sina sex platser kan avgöra majoritetsläget.

Anders Wilander (M)

I valet av ordförande i fullmäktige fick den borgerliga kandidaten 19 röster och den socialdemokratiska 16. Sex ledamöter röstade blankt. Enda rimliga tolkningen av detta är att de två miljöpartisterna röstade borgerligt medan Sverigedemokraterna genom att rösta blankt gav sitt passiva stöd åt den borgerliga sidan.

Till ordförande i kommunstyrelsen valdes moderaten Anders Wilander utan omröstning. Man får förmoda att hans stöd såg likadant ut som när fullmäktigeordföranden valdes, d v s med åtminstone passivt stöd från SD.mandat skulle stödja de borgerliga.

Högsby: Centerstyre framröstat av SD

Högsby kommun, också i Småland styrs av en minoritetskoalition av de borgerliga partierna. De har bakom sig 14 av fullmäktiges 35 mandat. 

Stihna Johansson Evertsson (C)

De rödgröna partierna kan mönstra 15 mandat och borde alltså med en DÖ-lösning fått bilda styre i kommunen. Men de borgerliga fick både i valet av ordförande i fullmäktige och i kommunstyrelsen hjälp av de sex Sverigedemokraterna. Centerpartisten Stihna Johansson Evertsson valdes med röstsiffrorna 20 – 15 till kommunalråd.

Skinnskatteberg: En rådlös folkpartist tar makten

Det har väl inte undgått någon att den folkpartistiska populisten Carina Sándor i Skinnskatteberg valts till kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd med Sverigedemokraternas röster och att dessa senare belönats med representation i kommunstyrelsens utskott. 

Carina Sándor (Fp)

Hon utbrast då att hon inte visste hur SD annars skulle hanteras i den uppkomna situationen. Att man i 89 kommuner som fick samma parlamentariska situation kommit på lösningar var nog inte okänt. Bara i Skinnskatteberg och fem andra kommuner valde man den sämsta lösningen. Att det i Sándors och de fyra andra kommunalrådens fall bara handlat om svårigheter att förstå hur den parlamentariska situationen skulle hanteras verkar inte riktigt trovärdigt.

Gävle: Rödgrönt styre störtades av borgerliga och SD

Till listan över fascistkramare kan dessutom numera, sedan årsskiftet 2016 läggas Gävles moderata kommunalråd Inger Källgren Sawela. Efter att det rödgröna styrets budget förra hösten röstats ned av de

Inger Källgren Sawela (M)

borgerliga och Sverigedemokraterna, avgick de rödgröna. Ett nytt styre valdes av borgarna och Sverigedemokraterna i ljuv förening.

Liten uppslutning för skämsklubben

I den diskussion som har brutit ut i rikspolitiken om hur Sverige ska styras har hittills bara de kristna hållit öppet för skämsklubbens lösning, d v s att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Moderaterna vägrar att uttala sig medan Folkpartiet och Centern tar avstånd från att styra på skämsklubbsvis. Det som lockar kds:are och moderater är förstås makthunger. Och det är i det perspektivet trots allt glädjande att det finns demokratisk sinnade borgare som inte är beredda att sälja sin mormor för att få regera. Och att det i 94 kommuner i samma situation bara är Carina Sándor och fem andra som så överväldigats av sin maktlystnad.

PS om Kommunistspöket

Kommunistspöket

Kommunistspöket visade sig första gången för 167 år sen – 1848. Den 21 februari faktiskt: ”Ett spöke går runt Europa – kommunismens spöke” Karl Marx & Friedrich Engels (1848) Det kommunistiska partiets manifest

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.