De försvunna köpingarna: Skön, Frösön och Holmsund

Skön
I Sköns landskommun utanför Sundsvall inrättades i slutet av 1800-talet inte mindre än tre muncipalsamhällen – Skönsmon, Gångviken och Skönsberg. Det här var industrisamhällen med sågverk och verkstadsindustri. Municipalsamhällena upplöstes 1948. Skönsmon inkorporerades med Sundsvall medan resten av kommunen blev Sköns köping. Köpingen överlevde i 17 år, till 1965, då den lades samman med Sundsvalls stad.

1920 startade Vin- och Spritcentralen en fabrik i Sundsvall. Fabriken låg mitt i stan (”Stenstaden”) och flyttades 1955 till ett nybygge i Skönsberg. All svensk sprit för hemmamarknaden utom Absolut tillverkades här. Så här kokades det minsann. Ända till 2008 när verksamheten upphörde.


Till Skönsvik kunde man från 1925 ta sig med spårvagn. Då startade Spårvägs AB Sundsvall-Skön (SSS) en spårvagnslinje från Esplanaden i Sundsvall. Den nästan halvannan mil långa linjen trafikerades med vad som påstods vara Europas längsta spårvagn. Vagnen var 17,8 meter lång och rymde 120 passagerare. Klicka här så får du se en film om hur det var att åka med spårvagnen till Skönsvik. Spårvagnen slutade gå 1952.

Spårvagnen

Sköns kommunalhus 1935

Spritfabriken

Frösön
Municipalsamhället Hornsbergs Villastad bildades 1898 i Frösö landskommun. Kommunen ombildades till köping 1948 varvid municipalsamhället upphörde. Efter 23 år slogs köpingen samman med Östersunds kommun 1971 och upphörde att existera.

Frösöns ena kändis är förstås odjuret. Storsjöodjuret omnämns i skrift första gången 1635 och många är de som därefter sett det hemska odjuret. Storsjöodjuret fridlystes 1986 av Länsstyrelsen i Jämtland. Det blev förbjudet att "döda, skada, fånga levande djur av arten Storsjöodjuret" och att "borttaga eller skada Storsjöodjurets ägg, rom eller bo". Miljödomstolen yttrade i ett beslut att fridlysningen av Storsjöodjuret stred mot regeringsformens krav på saklighet alldenstund en "vetenskapligt icke verifierad djurart" fridlysts. JO instämde 2005 och 2006 upphävde Länsstyrelsen fridlysningen. Så nu är det fritt fram att försöka fånga odjuret.


Den andra kändisen är väl kompositören Wilhelm Peterson Berger (död 1942) som bodde på ön och uppmärksammade den med sin svit ”Frösöblomster”. Hör här ”Sommarsång” ur ”Frösöblomster”.

Odjuret

Frösö köpings kommunalhus

Holmsund

Liksom Skön utanför Sundsvall var Holmsund en industriort präglad av sågverks- och massaindustrin. Som på så många andra håll i landet är det mesta av industrin numera borta, Men sulfitfabriken i Obbola finns faktiskt kvar. Och luktar gott får man väl förmoda (sulfit luktar inte skit; sulfat luktar inte mat).

Här finns också Umeå hamn, anlagd när det inte längre gick att ta sig uppför älven till Umeå med större fartyg.


Köpingen hade sin grund i ett antal municipalsamhällen: Djupvik bildat 1894, Holmsund 1933 och Obbola 1939. Municipalsamhällena och Holmsunds landskommun upphörde 1947 och bildade Holmsunds köping. Slutet kom 1974 när köpingen slogs ihop med Umeå kommun.

Holmsunds köpings kommunalhus

Umeå uthamn

Tidigare inlägg i serien ”De försvunna köpingarna”
Stockholms län 
Södermanlands län, Västmanland och Dalarna 
Gävleborgs län 

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.