Två nyblivna femåringar

Emi och Julian har fyllt fem. Grattis! Vi hälsade på för att fira. När barnen på fredagen var på sina förskolor och lärde sig saker shoppade vi (Ingrid). Det blev också lunch med korv och surkål på Korvhuset i Lund (101 sorters korv). På kvällen firades femåringarna. I lördags bjöd Emi på barnkalas. Hemresan på söndagen tog 10 timmar (enligt tidtabell) och avslutades ganska sömnigt på Tåg i Bergslagens Agnes von Krusenstjerna plus VL:s 500-buss. Borta bra men hemma bäst. Eller torta bra men memma bäst som finländarna säger.

Stortorget i Lund: shopping

Korvhuset

Emi går hem från förskolan

Utblåsning av tio ljus

Emi fotar med Hello Kitty-kamera

Julian bygger Lego-helikopter

Paus i firandet: Ruben jobbar med tåg

Julian på väg till barnkalaset

Barnkalaset: presentöppning

Pömsigt på tåget från Stockholm till Västanfors

En dag med Linnea på Djäkneberget

Alfa och Omega

Med nyvunnen kompis från Rullande Förskolan, som i förtroende berättade att det var en kille som hade bajsat på sig

Kung Gösta

Mellis på restaurangen

En fåfänga

Runor. Har motstått mina tolkningsförsök

Erik Edmundsson Asarnas ättling

Stadens torn: Domkyrkan, Skrapan, Aseatornet, Stadshuset

Inskription på lekplatsen. Hu!

Inte ens med tång

Om det fascistiska Sverigedemokraternas representanter inte släpps in i värmen och får vara med och påverka besluten blir det så synd om dem att sympatierna för dem kommer att växa. Ju mer de stängs ute desto fler sympatisörer och röster får de. Detta är en vanlig åsikt i diskussionen, både i vardagliga sammanhang och i politiska och vetenskapliga. Detta kan vara en hypotes, men hittills inte prövad. Ingen vet egentligen om det stämmer eller inte. Så här efter valet när högerextremisterna gått fram kraftigt är det förstås viktigt att skaffa sig en uppfattning om hypotesens riktighet. Ingen vill ju göra något som om tycka-synd-om-teorin är korrekt ytterligare blåser upp det rasistiska partiet.

Jag har efter valet 2006 försökt finna exempel på hur ”stora koalitioner” syftande till att stänga Sverigedemokraterna ute i kommunerna påverkat partiets eventuella framgångar. Efter valet 2002 fanns det fyra kommuner där SD hade en vågmästarställning. I två av dessa kommuner var SD blockerade av en blocköverskridande koalition. I dessa ökade de till 2006 sin röstandel med 4,1 respektive 2,4 procent. De båda andra hade minoritetsstyre, så SD hade kunnat utnyttja sin vågmästarställning. Där ökade de med 13,6 respektive 0,7 procent. Slutsatsen var att det inte, med dessa fyra fall, fanns någon som helst systematik i den meningen att SD gynnades eller missgynnades av att bli utblockerade. Läs detta inlägg här.

Efter 2010 års val är underlaget betydligt större. SD blev efter valet 2010 representerat i 246 av landets 290 kommuner. Framgångarna till 2014 var betydligt större i dessa kommuner än i de kommuner där inga SD:are fanns i fullmäktige. Skillnaden var hela 3,1 procentenheter. Att vara med var alltså positivt för partiet och att inte vara med var mindre positivt. I nästa steg kan vi undersöka hur majoritetssituationen såg ut i de kommuner där SD hade representation. I 165 av dessa hade endera det ”rödgröna” eller det borgerliga blocket egen majoritet. Här ökade SD med 5,7 procent. I de övriga 81 var ökningen 5,9 procent. Om det finns en egen majoritet för endera av de traditionella blocken, som alltså utestänger SD och andra småpartier från inflytande, tycks med andra ord knappast ha någon effekt alls.

Om vi nu betraktar de 81 kommunerna med ”oklar majoritet”, var SD ”vågmästare” (eller balansparti som är en mer korrekt term) i 63 kommuner. Det innebär att SD:s röster skulle kunna räcka till för att det ena eller andra av de traditionella blocken skulle få mer än hälften av fullmäktiges röster. I de övriga 18 kommunerna räckte inte SD:s röster till för att fälla avgörandet mellan vänster och höger. I de första 63 ökade SD mellan valen med 5,7 procent och i de resterande 18 kommunerna med 6,3 procent. Också här är skillnaden med andra ord mycket liten (0,6 procentenheter).

I det sista steget ska vi se på de 63 kommuner där SD skulle kunna fälla avgörandet mellan vänster och höger. I 17 av dessa kommuner har det varit minoritetsstyre. Där har det alltså varit fritt fram för SD att utnyttja sin ställning som balansparti. I dessa kommuner har SD ökat sitt röstetal med 4,9 procent. I övriga 46 kommuner hade det bildats styrande majoritetskoalitioner som alltså blockerade SD:s balanspartiställning. Ibland har det handlat om ”stora koalitioner” med både socialdemokrater och moderater. I en del fall har vänstersidan lyckats få över något av de mindre borgerliga på sin sida och i ett ganska stort antal fall har Miljöpartiet slagit ihop sina påsar med de borgerliga. I dessa kommuner, där SD alltså har blockerats har de lyckats öka sina röster med 6,1 procent.

Ökning av SD:s röstandel 2010-2014 i kommunalvalen i olika parlamentariska situationer

Detta talar till förmån för ”tycka-synd-om-hypotesen”. Om SD blockeras ökar de mer än om de lämnas med möjligheten att utöva balanspartimakt. Men man ska då lägga märke till två saker: För det första är skillnaden mycket liten – 1,2 procentenheter. För det andra handlar det om medelvärden med stor spridning omkring.

I stapeldiagrammet nedan ser vi hur de blockerande respektive icke blockerande kommunerna fördelar sig procentuellt med avseende på SD:s framgångar mellan valen 2006 och 2010. De blå staplarna visar hur de ej blockerande kommunerna fördelade sig. Som synes spänner SD:s förändring från en tillbakagång på 7 procentenheter till en ökning på 8 procentenheter. I de blockerande kommunerna (bruna staplar) går det från en minskning med 1 procent till en ökning med 13 procent. Det är därmed en stor överlappning mellan de båda kommungrupperna när man ser till SD:s valframgång.

Förändring av SD:s röstandel (procent) 2010-2014. Procentuell fördelning av kommuner där SD har en balanspartiställning. Kommuner med respektive utan blockerande styrande koalition

Efter valet 2006 fick jag i uppgift att söka efter samband mellan SD:s framgångar i kommunerna och olika kommunegenskaper. Jag prövade med brottslighet, flyttningsmönster (in- eller utflyttningskommuner), andel lågutbildade, andel socialbidragstagare, arbetslöshet, genomsnittliga inkomster och andel utlandsfödda i kommunen. Det visade sig att det framförallt var andelen lågutbildade och andel utrikes födda som slog igenom. SD:s framgångar var större ju fler kommuninvånare som hade låg utbildning men mindre ju fler utlandsfödda det fanns i kommunen. Det stod redan 2006 klart att det fanns stora regionala skillnader. Om man jämförde skånska kommuner med kommuner i resten av landet, allt annat lika, visade det sig att SD:s ökning var signifikant större i Skåne.

Jag har prövat de här egenskaperna också på skillnaderna mellan 2010 och 2014. Den regionala faktorn blev inte längre signifikant. Jag har lagt till den egenskap som här har visat sig vara mest betydelsefull – nämligen om partiet var representerat i fullmäktige 2010 eller ej – i en regressionsanalys.

	Beta	P	Beta	P
Tidigare representation	0,32	0,000	0,31	0,000
Lågutbildade	0,30	0,000	0,29	0,000
Utrikesfödda	-0,09	0,082	-0,09	0,080
Blockerande majoritet			0,05	0,341
R2adj	0,245		0,245

Modellen i de två första kolumnerna visar att tidigare representation och andel lågutbildade har en signifikant effekt på SD:s ökningstakt: SD ökar mer där man redan har representation och där det finns många med låg utbildning i befolkningen. Andel utlandsfödda har en nästan signifikant negativ effekt, d v s SD har en sämre utveckling i kommuner med många invandrare. Totalt förklaras ungefär 25 procent av de kommunvisa variationerna i SD-framgång.

I modellen i de två sista kolumnerna har jag lagt till egenskapen att det finns en blockerande majoritetskoalition för att se om den kan bidra till förståelsen av variationerna. Resultatet är att ”blockerande majoritet” inte har någon signifikant effekt och att förklaringskraften inte heller ökar när vi lägger till denna kommunegenskap.

Slutsatsen av den här analysen som genomförts med ett betydligt större underlag än vad som var möjligt efter 2006 års val ger samma resultat. Effekten på SD:s framgångar av att de utestängs från inflytandemöjligheter är mycket obetydlig om ens någon. Tycka-synd-om-hypotesen får inget stöd. Den politiska slutsatsen blir förstås att man inte ska ta i SD:s politiska representanter ens med tång.

Ingen nämnd

Jag har tidigare skrivit om de modevågor som kommer och går när det gäller den kommunala organisationen. Läs här. Första vågen var decentralisering till kommundelsnämnder (stadsdelsnämnder), andra vågen lektes det affär med den s k beställar-utförarorganisationen. Tredje vågen som det ännu surfas på innebär att de olika facknämnderna avskaffas och ersätts med en allsmäktig kommunstyrelse. Det kan kanske vara av intresse att här citera vad jag då skrev om ”tredje vågen”

Tredje vågen: Inga nämnder

 

En tredje våg av manipulationer med den politiska organisationen innebär att de ämnesvisa facknämnderna läggs ned och ersätts med utskott i kommunstyrelsen. Surahammar var en kommun som var tidigt ute med en sådan organisation. Allehanda stolligheter infördes som skulle förbättra Surabornas lokaldemokrati. Förstås finns organisationen numera inte kvar.

 

Enligt en rapport från Förvaltningshögskolan (Karlsson m fl 2009) hade 24 kommuner år 2008 infört en sådan organisation. En av dessa är Skinnskattebergs kommun. Motiven för att ha en organisation utan ämnesvisa facknämnder skiftar. Forskarna specialstuderade 14 av dessa kommuner. De motiv som oftast nämndes var i tur och ordning ”att vitalisera fullmäktige”, ”att förbättra demokratin allmänt”, ”helhetssyn” och ”att skapa tydligare ansvarsstruktur”. Det tycks med andra ord mest handla om demokratimålet, men i motivbilden finns också renodlade effektivitetsargument som ”att förbättra den kommunala verksamhetens kvalitet”, ”öka samordningen mellan kommunala verksamheter” och ”spara pengar”.

 

Ett annat typiskt drag för egentligen alla de här organisationsreformerna är, att man anser sig vara ganska unika; det är i den egna kommunen som denna speciella form för organisation har utvecklats. Det är förstås inte så. När det gäller den ”tredje vågen” – att avskaffa nämnderna – så har modellen långt tidigare tillämpats i norska kommuner där syftet framförallt varit att åstadkomma helhetssyn och att politiken ska styras av mål och visioner och inte plottra med detaljer.

Inför den nya mandatperioden ska många kommuner bestämma sig för hur de ska organisera sig framöver. Det kan därför vara anledning att peka på några iakttagelser i forskningslitteraturen om just ”tredje-vågen-modellen”.

David Karlsson skriver i sammanställningen av erfarenheter från svenska kommuner som tillämpar modellen:

"De flesta av de berörda kommunerna har alltså minskat antalet förtroendeuppdrag. När den politiska makten koncentreras på allt färre personer är risken uppenbar för en elitisering av den kommunala demokratin….Risken är stor för att makten i kommuner som genomför nämndavvecklingsreformer koncentreras i allt färre händer. Pluralismen på det individuella planet i den svenska kommunpolitiken riskerar att radikalt minska om antalet förtroendevalda blir färre."

Tillsammans med några kolleger utvärderade jag 2001 tillämpningen av modellen i Stenungsund och Härryda. Vi kunde konstatera:

"Reformerna i den politiska organisationen har inte haft några effekter på kontakterna mellan politiker och medborgare eller mellan politikerna och föreningslivet. Varken på kort eller lite längre sikt kan man säkerställa att det skulle ha blivit mer diskussioner med ”vanliga kommuninvånare” om kommunala frågor, mer kontakter med medborgare i vare sig ”personliga ärenden” eller mer ”politiska ärenden”. Detsamma gäller både för kontakterna med föreningslivet och politikernas egen föreningsaktivitet."

I Norge har man lång erfarenhet av den s k kommittémodellen som är direkt jämförbar med de svenska organisationsmodellerna. En av Norges ledande kommunforskare Oddbjørn Bukve skriver (på nynorsk, ”norska al dente”):

"Komitémodellen har knapt svart til forventningane om at den skulle styrke den strategiske styringa i kommunane. Den har ikkje blitt ein parlamentarisme light. I staden er det administrasjonen som har auka si makt … Organisasjonsendrinane har langt på veg hatt verkningar som forventa."

Redan på 90-talet studerade jag pionjärkommunen Surahammar och kunde då göra iakttagelsen:

"I kombination med maktkoncentrationen till ”kommunledningen” får jag det bestämda intrycket att den retoriskt revolutionära förändringsprocessen leder till att allt större grupper av förtroendevalda alieneras. Oppositionen känner ett ökande främlingskap och den socialdemokratiska organisationens (fullmäktigegruppen och arbetarkommunen) roll reduceras till organ som egentligen bara rådfrågas pro forma."

En punktvis sammanfattning:

• Minskat antal förtroendevalda
• Maktkoncentration
• Inga effekter på kontakterna mellan politiker och medborgare
• Inte mer strategisk styrning
• Ökad tjänstemannamakt

I Skinnskattebergs kommun har nu Socialdemokraterna och Folkpartiet gjort upp om att fortsätta med den här modellen. De båda partierna vill till och med driva det hela ännu längre. Man har enats om att lägga ned den enda kvarvarande fristående nämnden – miljö- och byggnämnden. Man har också enats om att minska storleken på kommunstyrelsen. Resultatet blir förstås en ännu längre gående maktkoncentration.

Dessutom försvåras allvarligt försöken att bilda en rödgrön kommunledning efter valet, när Socialdemokraterna i lönndom och bakom ryggen på Miljöpartiet och Vänsterpartiet har gjort upp med det ledande oppositionspartiet.

Att läsa

Björn Brorström, Henry Bäck, Sven Siverbo & Annika Svensson (1998): Ingen nämnd – Stenungsunds modell för vitaliseringen av kommunpolitiken. Göteborg: Förvaltningshögskolan.

 

Oddbjørn Bukve (2001): ”Organisasjonsstruktur og leiarskap: ein studie av komitémodell og hovudutvalsmodell som rammer for kommunalt leiarskap” i Anne Lise Fimreite, Helge O Larsen & Jacob Aars (red): Lekmansstyre under press. Festskrift til Audun Offerdal Oslo: Kommuneforlaget.

 

Oddbjørn Bukve (2002) ”Parlamentarisme light? Komitémodellen som politisk styringsmodell” i Oddbjørn Bukve & Audun Offerdal (red) Den nye kommunen. Kommunal organisering i endring Oslo: Det Norske Samlaget

 

Henry Bäck (2000) Kommunpolitiker i den stora nyordningens tid Malmö: Liber

 

Henry Bäck, Sven Siverbo & Björn Brorström (2001) Ny politisk organisation i Härryda och Stenungsund Göteborg: Förvaltningshögskolan

 

David Karlsson, Johan Svensson & Olof Rommel (2009) Alternativa politiska organisationer. En studie om kommuner som avskaffar sina facknämnder och inrättar fullmäktigeberedningar och styrelseutskott.  Stockholm: Sveriges kommuner och landsting 

 

Signy Irene Vabo (2002): ”Committee structure and political preferences: The case of Norwegian local government” i Signy Irene Vabo Koordinering og politisk styring. En studie av nye organisasjonsløsninger i norske kommuner Oslo: Universitetet i Oslo

 

 

Hoppsan där försvann en tidning till

Också dagens Dagens Nyheter var stulen. Vad ska man göra? Vi behöver tidningen för att tända i bastun. Vi brukar också använda DN som underlag på bordet när vi rensar svamp. Och sist men inte minst brukar jag tillverka briketter av tidningspapper. Träffprocenten åker ned till 62,5 procent.

Tidningstjuv fick läsa om valet

Igår hade någon stulit vårt exemplar av Dagens Nyheter ur brevlådan. Det var väl för att det var dagen efter valet och tjuven var ivrig att läsa om resultat och kommentarer. Och vi har ju andra informationskällor: Radio och TV, Internet och Bärsingen. Och det fina i kråksången är att alla dessa alternativa informationskällor nästan alltid fungerar och är billigare än Dagens Nyheter. Nu har det gått 258 dagar av det här året. Av dessa har vi haft tidning i brevlådan på utgivningsdagen 162 dagar, motsvarande 62,8 procent.

Utdelningsstatistik för DN år 2014 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	8	3,1
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	60	23,3
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	13	5,0
- vardagar, utebliven tidning	15	5,8
Dagar med tidning på rätt dag	162	62,8

Dags att damma av regnbågen?

Nu grunnas det över hur det ska gå att få ihop en regering. Och i kommunerna får man börja fundera över hur man ska kunna sätta ihop styrande majoriteter. I Fagersta gick det åt skogen. ”Jag har varit på begravningar som har varit muntrare” sa Stig Henriksson om Vänsterpartiets lokala valvaka. Nu ska jag stöta och blöta situationen i Skinnskattebergs kommun. Någon måste ju göra det också.

Hittills har den styrande majoriteten bildats av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som tillsammans har samlat 16 av fullmäktiges mandat. De borgerliga har haft 14 mandat och nynazisterna i SD ett mandat. Valet igår innebar väldigt små förändringar. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ökade med 0,5, 0,2 respektive 4,6 procent. Alla andra partier minskade, Folkpartiet mest med 1,4 procent.

Också i fullmäktigemandat var förändringarna små: Miljöpartiet förlorade en plats och Sverigedemokraterna vann en. Läget mellan ”blocken” är efter valet 15 till de rödgröna, 14 till de borgerliga och 2 till högerextremisterna i SD. Den absoluta majoriteten för den tidigare rödgröna kommunledningen har därmed försvunnit. SD intar rollen som balansparti.

Alldeles säkert är det dock inte. SD hade bara ett namn på sin lista. Man får då försöka välja in personer vars namn har blivit ditskrivna av väljare. Det har tidigare visat sig vara osäkert. De som fått sina namn ditskrivna har ofta inte varit tillfrågade, ibland inte SD-sympatisörer och ibland till och med medlemmar i andra partier. Det är därför inte otroligt att slutresultatet blir att SD får lämna en tom stol. Då blir det 15 rödgröna, 14 borgerliga och en SD. Om det blir lika i en omröstning i fullmäktige har då ordföranden som troligen kommer att vara sosse att ha utslagsröst.

En annan osäkerhetsfaktor är att sluträkningen av alla röster på onsdag kan förändra mandatfördelningen. Om jag har räknat rätt kan Folkpartiet förlora ett mandat till Socialdemokraterna. Då blir det 16 rödgröna, 13 borgerliga och 2 Sverigedemokrater. Och då bibehålls förra mandatperiodens maktfördelning.

Men låt oss anta att det blir som på valnatten 15 – 14 – 2. Hur ska det då gå till att få ihop en styrande majoritet i kommunen? Ja, det måste förstås till något slags blocköverskridande koalition.

Ingen vill ha med SD i en sådan koalition. Då finns det i princip tre olika möjliga lösningar:

Stor koalition

Man kan bilda vad tyskarna kallar en Groko (Grosse Koalition) där de båda största partierna i respektive block ingår. I Skbgs fall är det Socialdemokraterna och Folkpartiet. En sådan koalition får 22 av fullmäktiges 31 mandat.  Risken med en sådan gruppering är att det kommer att finnas opposition både till höger och till vänster som kan dra nytta av att de båda stora i mitten tycks smälta samman.

Borgerligt avhopp

En annan variant kan vi kalla borgerligt avhopp: Här lyckas Socialdemokraterna locka till sig båda de borgerliga småpartierna (Centern och Moderaterna) och samla ihop nödvändiga 16 mandat, eller om S och V slår sig samman räcker det med endera av C eller M. Det kan vara svårt att åstadkomma en sådan koalition som så att säga hoppar över mitten av den politiska skalan och slår samman ändpunkter. Risken finns också att S kommer att dominera så att småpartierna mals ned och förlorar sin profil.

Regnbågskoalition

Den tredje varianten är regnbågen: Här skulle de borgerliga bilda koalition med Vänsterpartiet och därmed samla nödvändiga 16 mandat. Man kan tycka att en sådan gruppering är osannolik, men den har i praktiken inte alls varit ovanlig, inte minst i kommuner av samma typ som Skinnskatteberg. Det har i flera kommuner varit möjligt för alla partier att slå sig samman i en koalition med udden mot en förstelnad och maktfullkomlig socialdemokrati. 

Strövtåg: I finnskogarna

Vi fördjupade oss i förra avsnittet av serien i den märkliga restaureringen av orangeriet vid Kolsva herrgård och i skvaderns äventyrligheter. Vi ska nu röra oss norrut längs floden till en fyrkant som börjar ungefär 3 kilometer norrut och sträcker sig ytterligare 2-3 kilometer norrut och ungefär en halvmil från västra stranden rakt in urskogen. Här har märkvärdiga och hemska saker inträffat, flera med anknytning till de tidiga skogsfinnarna.

Från slutet av 1500-talet och fram till mitten av 1600-talet var det en rätt omfattande invandring till Mellansverige från framförallt Savolax i östra Finland. Man var på jakt efter jungfrulig skog som kunde svedjas för att odlas upp. Den första vågen kom på 1590-talet via Stockholm och Nyköping till Södermanland. Därifrån vandrade man vidare mot Tiveden och Värmland men också mot Västmanland.

Svedjefinnar

Skogsfinnarna ansågs allmänt trollkunniga. Bland deras konster kan man nämna bildmagi (mieskuva) som var ett slags nordisk variant av voodoo. Man slog spikar i en bild av någon man hatade uthuggen i ett träd. Man brukade också när någon dött spara någon likdel som kunde användas i magiskt syfte. Det var t ex inte så dumt med ett finger att röra i mjölken med. På våren när korna släpptes ut på bete stod husmor grensle över lagårdsdörren och korna fick springa mellan hennes särade ben.

Bra att röra i mjölken med

Överfallet på Jöran Clemetsson

På gården Ersbo en dryg halvmil nordväst om Kolsva på västra sidan om Hedströmmen bodde på 1620-talet finnen Jöran Clemetsson och hans hustru. Om det var på grund av trollkunnigheten eller vanlig främlingsfientlighet blev Jöran och hans hustru en söndagskväll utsatta för ett överfall av de berusade bröderna Lasse och Bengt Pärsson. Ur domstolsprotokollet:

Kom för rätten Jöran finne i Ernesbos hustru i Broo klagade så och tilltalade på hennes mans Jöran finnes vägnar, på Lasse och Bängt Persson bröder, över den omänskliga och tyranniska gärningen som de … emot all naturlig orsak hade bedrivit på hennes man och henne att de för te år voro bemälte två bröder komna vid midsommars tid om en midnatt den ene med et spjut den andre brodern med en lie. [språket moderniserat]

Jöran och hans fru kom ut på tunet och frågade vad bröderna ville. Då sprang dessa in med spjut och lie. Bröderna slog Jöran sönder och samman och sedan tände de eld på torpet. De tvingade sedan in Jöran för att bränna upp honom. Stugan, lidret, all mat och alla ägodelar brann upp, men finnen lyckades rädda sig genom skorstenen.

Mordet på vallpojken

I skogarna mellan Ersbo och den lilla sjön Kopparen, som idag återfinns i i huvudsak väglöst land, höll en annan svedjefinne, Koppar-Nisse hus. En dag kom en vallpojke med sina djur in på Nisses odlingar. Nisse ilsknade till och jagade pojken genom skogen. Halvvägs till Ersbo hann han ifatt pojken och stack ihjäl honom. På platsen för mordet finns än idag en s k offerkast i form av en hög av sten och ris, tre meter i diameter och en meter hög. Högen är än idag känd som Koppar-Nisses röse.

Kyrkklockorna på sjöbotten

Efter dessa gruvligheter i finnskogen ska vi ta en närmare titt på en annan historia som har med Koppar-Nisses sjö – Kopparen – att göra. Gustav Vasa hade ett stort behov av pengar för att kunna betala sin skuld till Lübeck. På ett möte i Örebro 1531 bestämdes att varje sockenkyrka i landet skulle lämna ifrån sig sin största eller näst största kyrkklocka. Beslutet möttes av motstånd, särskilt i Dalarna, där det s k klockupproret utbröt. Gustav for med en välutrustad här till Dalarna, där han kallade de upproriska männen från socknarna till ett möte vid Kopparberget 1533. Rannsakan hölls med ledarna för upproret, och några avrättades omedelbart. Många fördes till Stockholm där de hölls i fängsligt förvar till i början av 1534, då de av en domstol dömdes till döden varefter de avrättades.

Ett annat sätt att göra motstånd var att fiffla undan kyrkklockorna från kungens fogdar. Bästa sättet tycks ha varit att sänka kyrkklockan i en sjö. Det finns hur många berättelser som helst från olika delar av landet om hur kyrkklockor hamnat i sjöar. I en del av fallen har det handlat om jättar som med sina kastade stenblock faktiskt prickat kyrktornet så klockan trillat i sjön. Men för det mesta görs kopplingen till Gustav Vasas konfiskering av kyrkklockor. Så är det också med sjön Kopparen.

Enligt traditionen ska kyrkklockor på Gustav Vasas tid ha gömts i sjön, för att rädda dem från nedsmältning. Enligt uppgift i RAÄ:s Fornsök uppger Kolsva hembygdsförenings ordförande att sportdykare ska ha funnit två kyrkklockor stående på en släde på sjön Kopparns botten. Vilka dykarna var visste han ej. Något försök att få upp klockorna ska inte ha gjorts. Det kan ju möjligen bero på att det är speciellt knepigt att få upp en sjunken kyrkklocka.

Kyrkklocka på sjöbotten

Enligt sägnen bestämmer klockan själv vem som skulle bärga den. Vanligast här var att man skulle finna två tvillingoxar som hade blivit uppväxta på sötmjölk. Dessa oxar skulle sedan dra upp klockan från sin plats i vattnet. En annan variant på detta är att sju helbröder utan en syster mellan födslarna skulle hjälpas åt att dra upp klockan.

.

Så där står väl ännu kyrkklockorna på sin släde på Kopparens botten.

Strövtåg i Hedströmsdalen. Tidigare avsnitt i serien:

Skunkträdsfrun 

Draken i Ströbohög 

Att tysta ett kyrktorn  

Kolsvas röda grus 

Orangeriet och skvadern