tisdag 9 september 2014

De hundra tyrannerna?

En fråga som ofta dyker upp i samband med val är hur väl kandidaternas och så småningom de valdas sammansättning avspeglar väljarkårens sammansättning. Denna sociala representativitet kan ha betydelse för att de beslut som ska fattas i de politiska församlingarna ska grundas på kunskaper och erfarenheter från alla befolkningsgrupper. Om det är grupper som i någon mening är i konflikt med varandra om knappa resurser kan det också vara nödvändigt att alla är representerade för att inte någon grupp ska lägga vantarna på hela kakan. Slutligen har det ibland uppfattats som ett allmänt rättvisekrav att alla grupper och kategorier ska vara representerade. Läs här tidigare inlägg om grupprepresentativiteten.

Sveriges Radio publicerar nu på sin hemsida kommunala valsedlar med uppgift om kandidaternas ålder och inkomst. I Skinnskattebergs kommun är det precis 100 personer som kandiderar till kommunfullmäktige (för partierna C, F, Kd, M, Mp, S, V och SD).

Av de 100 är 56 kvinnor och 44 män. Var sjunde är under 40 år och 39 kandidater tjänar under 20.000 kronor per månad. Därmed är kandidaterna inte så särskilt representativa för väljarkåren i kommunen: 48 procent är kvinnor, 25 procent är under 40 år och 55 procent tjänar mindre än 20.000 kronor per månad.

Skillnaden i procentenheter är 8 för kvinnor, 11 för ”yngre” och 16 för de med låga inkomster. Kandidaterna är oftare kvinnor, äldre och har högre inkomster. Summan av procentskillnaderna blir 35. Hur förhåller det sig med de olika partierna?


När det gäller kvinnorepresentationen är det stora skillnader mellan partierna. Kvinnorna är överrepresenterade i Folkpartiet och Vänsterpartiet och ungefär proportionellt representerade hos Socialdemokraterna och Centern. Hos Moderaterna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna är det sämre med kvinnorepresentationen. Och den enda kandidat som Sverigedemokraterna lyckats ställa upp är man.

Skillnaderna i procentandel i jämförelse med kommunens väljarkår blir +30 för Folkpartiet, +16 för Vänsterpartiet, +3 för Socialdemokraterna, +2 för Centern, -15 för Moderaterna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna och -48 för Sverigedemokraten.


De åldrigaste partierna är Kristdemokraterna, Moderaterna och Centern som helt saknar kandidater under 40 år samt Folkpartiet med 4 procent och Socialdemokraterna med 17 procent ”yngre”. På Vänsterpartiets valsedel är andelen under 40 år ungefär densamma som i befolkningen, medan de ”yngre” är fler i Miljöpartiet. Den enda Sverigedemokraten är 39 år.


Procentskillnaderna blir +75 för Sverigedemokraten, +8 för Miljöpartiet, +4 för Vänsterpartiet, -21 för Folkpartiet och -25 hos Centern, Moderaterna och Kristdemokraterna.



Drygt hälften (55 procent) av väljarna tjänar under 20.000 kronor i månaden. Nästan alla partiers kandidater är rikare. Det är bara Vänsterpartiets kandidater som tjänar ungefär som väljarkåren och centerpartisterna är fattigare. För den enda sverigedemokraten finns ingen uppgift om inkomst, så han får inte vara med i den här grenen.

Procentskillnaderna för låginkomsttagare blir -35 för Moderaterna, -26 för Socialdemokraterna, -22 för Kristdemokraterna och Miljöpartiet, -11 för Folkpartiet, -5 för Vänsterpartiet och +12 i Centern.
Ett enkelt mått på hur väl partiernas kandidater avspeglar väljarkårens sammansättning i de här tre avseendena kan vara att vi summerar de absoluta procentskillnaderna:

V
S
C
Mp
F
Kd
M
Kvinnor
16
3
2
15
30
15
15
”Yngre”
4
8
25
8
21
25
25
Låg inkomst
5
26
12
22
11
22
38
Summa
25
37
39
45
62
62
78

Det parti som här framstår som mest representativt för väljarkåren är Vänsterpartiet med en sammanlagd procentskillnad på 25 enheter. Socialdemokraterna, Centern och Miljöpartiet bildar en mellangrupp med 37 – 45 skillnadspoäng. Sämst är Folkpartiet, Kristdemokraterna och i en klass för sig Moderaterna. Dessa partiers kandidater är män (dock inte i Folkpartiet där kvinnor är överrepresenterade), gamla och har högre inkomster än kommunens väljare.


Anm Uttrycket ”De 100 tyrannerna syftade ursprungligen på Stockholms stadsfullmäktige som före 1971 hade hundra ledamöter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar