Ingen nämnd

Jag har tidigare skrivit om de modevågor som kommer och går när det gäller den kommunala organisationen. Läs här. Första vågen var decentralisering till kommundelsnämnder (stadsdelsnämnder), andra vågen lektes det affär med den s k beställar-utförarorganisationen. Tredje vågen som det ännu surfas på innebär att de olika facknämnderna avskaffas och ersätts med en allsmäktig kommunstyrelse. Det kan kanske vara av intresse att här citera vad jag då skrev om ”tredje vågen”

Tredje vågen: Inga nämnder

 

En tredje våg av manipulationer med den politiska organisationen innebär att de ämnesvisa facknämnderna läggs ned och ersätts med utskott i kommunstyrelsen. Surahammar var en kommun som var tidigt ute med en sådan organisation. Allehanda stolligheter infördes som skulle förbättra Surabornas lokaldemokrati. Förstås finns organisationen numera inte kvar.

 

Enligt en rapport från Förvaltningshögskolan (Karlsson m fl 2009) hade 24 kommuner år 2008 infört en sådan organisation. En av dessa är Skinnskattebergs kommun. Motiven för att ha en organisation utan ämnesvisa facknämnder skiftar. Forskarna specialstuderade 14 av dessa kommuner. De motiv som oftast nämndes var i tur och ordning ”att vitalisera fullmäktige”, ”att förbättra demokratin allmänt”, ”helhetssyn” och ”att skapa tydligare ansvarsstruktur”. Det tycks med andra ord mest handla om demokratimålet, men i motivbilden finns också renodlade effektivitetsargument som ”att förbättra den kommunala verksamhetens kvalitet”, ”öka samordningen mellan kommunala verksamheter” och ”spara pengar”.

 

Ett annat typiskt drag för egentligen alla de här organisationsreformerna är, att man anser sig vara ganska unika; det är i den egna kommunen som denna speciella form för organisation har utvecklats. Det är förstås inte så. När det gäller den ”tredje vågen” – att avskaffa nämnderna – så har modellen långt tidigare tillämpats i norska kommuner där syftet framförallt varit att åstadkomma helhetssyn och att politiken ska styras av mål och visioner och inte plottra med detaljer.

Inför den nya mandatperioden ska många kommuner bestämma sig för hur de ska organisera sig framöver. Det kan därför vara anledning att peka på några iakttagelser i forskningslitteraturen om just ”tredje-vågen-modellen”.

David Karlsson skriver i sammanställningen av erfarenheter från svenska kommuner som tillämpar modellen:

"De flesta av de berörda kommunerna har alltså minskat antalet förtroendeuppdrag. När den politiska makten koncentreras på allt färre personer är risken uppenbar för en elitisering av den kommunala demokratin….Risken är stor för att makten i kommuner som genomför nämndavvecklingsreformer koncentreras i allt färre händer. Pluralismen på det individuella planet i den svenska kommunpolitiken riskerar att radikalt minska om antalet förtroendevalda blir färre."

Tillsammans med några kolleger utvärderade jag 2001 tillämpningen av modellen i Stenungsund och Härryda. Vi kunde konstatera:

"Reformerna i den politiska organisationen har inte haft några effekter på kontakterna mellan politiker och medborgare eller mellan politikerna och föreningslivet. Varken på kort eller lite längre sikt kan man säkerställa att det skulle ha blivit mer diskussioner med ”vanliga kommuninvånare” om kommunala frågor, mer kontakter med medborgare i vare sig ”personliga ärenden” eller mer ”politiska ärenden”. Detsamma gäller både för kontakterna med föreningslivet och politikernas egen föreningsaktivitet."

I Norge har man lång erfarenhet av den s k kommittémodellen som är direkt jämförbar med de svenska organisationsmodellerna. En av Norges ledande kommunforskare Oddbjørn Bukve skriver (på nynorsk, ”norska al dente”):

"Komitémodellen har knapt svart til forventningane om at den skulle styrke den strategiske styringa i kommunane. Den har ikkje blitt ein parlamentarisme light. I staden er det administrasjonen som har auka si makt … Organisasjonsendrinane har langt på veg hatt verkningar som forventa."

Redan på 90-talet studerade jag pionjärkommunen Surahammar och kunde då göra iakttagelsen:

"I kombination med maktkoncentrationen till ”kommunledningen” får jag det bestämda intrycket att den retoriskt revolutionära förändringsprocessen leder till att allt större grupper av förtroendevalda alieneras. Oppositionen känner ett ökande främlingskap och den socialdemokratiska organisationens (fullmäktigegruppen och arbetarkommunen) roll reduceras till organ som egentligen bara rådfrågas pro forma."

En punktvis sammanfattning:

• Minskat antal förtroendevalda
• Maktkoncentration
• Inga effekter på kontakterna mellan politiker och medborgare
• Inte mer strategisk styrning
• Ökad tjänstemannamakt

I Skinnskattebergs kommun har nu Socialdemokraterna och Folkpartiet gjort upp om att fortsätta med den här modellen. De båda partierna vill till och med driva det hela ännu längre. Man har enats om att lägga ned den enda kvarvarande fristående nämnden – miljö- och byggnämnden. Man har också enats om att minska storleken på kommunstyrelsen. Resultatet blir förstås en ännu längre gående maktkoncentration.

Dessutom försvåras allvarligt försöken att bilda en rödgrön kommunledning efter valet, när Socialdemokraterna i lönndom och bakom ryggen på Miljöpartiet och Vänsterpartiet har gjort upp med det ledande oppositionspartiet.

Att läsa

Björn Brorström, Henry Bäck, Sven Siverbo & Annika Svensson (1998): Ingen nämnd – Stenungsunds modell för vitaliseringen av kommunpolitiken. Göteborg: Förvaltningshögskolan.

 

Oddbjørn Bukve (2001): ”Organisasjonsstruktur og leiarskap: ein studie av komitémodell og hovudutvalsmodell som rammer for kommunalt leiarskap” i Anne Lise Fimreite, Helge O Larsen & Jacob Aars (red): Lekmansstyre under press. Festskrift til Audun Offerdal Oslo: Kommuneforlaget.

 

Oddbjørn Bukve (2002) ”Parlamentarisme light? Komitémodellen som politisk styringsmodell” i Oddbjørn Bukve & Audun Offerdal (red) Den nye kommunen. Kommunal organisering i endring Oslo: Det Norske Samlaget

 

Henry Bäck (2000) Kommunpolitiker i den stora nyordningens tid Malmö: Liber

 

Henry Bäck, Sven Siverbo & Björn Brorström (2001) Ny politisk organisation i Härryda och Stenungsund Göteborg: Förvaltningshögskolan

 

David Karlsson, Johan Svensson & Olof Rommel (2009) Alternativa politiska organisationer. En studie om kommuner som avskaffar sina facknämnder och inrättar fullmäktigeberedningar och styrelseutskott.  Stockholm: Sveriges kommuner och landsting 

 

Signy Irene Vabo (2002): ”Committee structure and political preferences: The case of Norwegian local government” i Signy Irene Vabo Koordinering og politisk styring. En studie av nye organisasjonsløsninger i norske kommuner Oslo: Universitetet i Oslo