Inte ens med tång

Om det fascistiska Sverigedemokraternas representanter inte släpps in i värmen och får vara med och påverka besluten blir det så synd om dem att sympatierna för dem kommer att växa. Ju mer de stängs ute desto fler sympatisörer och röster får de. Detta är en vanlig åsikt i diskussionen, både i vardagliga sammanhang och i politiska och vetenskapliga. Detta kan vara en hypotes, men hittills inte prövad. Ingen vet egentligen om det stämmer eller inte. Så här efter valet när högerextremisterna gått fram kraftigt är det förstås viktigt att skaffa sig en uppfattning om hypotesens riktighet. Ingen vill ju göra något som om tycka-synd-om-teorin är korrekt ytterligare blåser upp det rasistiska partiet.

Jag har efter valet 2006 försökt finna exempel på hur ”stora koalitioner” syftande till att stänga Sverigedemokraterna ute i kommunerna påverkat partiets eventuella framgångar. Efter valet 2002 fanns det fyra kommuner där SD hade en vågmästarställning. I två av dessa kommuner var SD blockerade av en blocköverskridande koalition. I dessa ökade de till 2006 sin röstandel med 4,1 respektive 2,4 procent. De båda andra hade minoritetsstyre, så SD hade kunnat utnyttja sin vågmästarställning. Där ökade de med 13,6 respektive 0,7 procent. Slutsatsen var att det inte, med dessa fyra fall, fanns någon som helst systematik i den meningen att SD gynnades eller missgynnades av att bli utblockerade. Läs detta inlägg här.

Efter 2010 års val är underlaget betydligt större. SD blev efter valet 2010 representerat i 246 av landets 290 kommuner. Framgångarna till 2014 var betydligt större i dessa kommuner än i de kommuner där inga SD:are fanns i fullmäktige. Skillnaden var hela 3,1 procentenheter. Att vara med var alltså positivt för partiet och att inte vara med var mindre positivt. I nästa steg kan vi undersöka hur majoritetssituationen såg ut i de kommuner där SD hade representation. I 165 av dessa hade endera det ”rödgröna” eller det borgerliga blocket egen majoritet. Här ökade SD med 5,7 procent. I de övriga 81 var ökningen 5,9 procent. Om det finns en egen majoritet för endera av de traditionella blocken, som alltså utestänger SD och andra småpartier från inflytande, tycks med andra ord knappast ha någon effekt alls.

Om vi nu betraktar de 81 kommunerna med ”oklar majoritet”, var SD ”vågmästare” (eller balansparti som är en mer korrekt term) i 63 kommuner. Det innebär att SD:s röster skulle kunna räcka till för att det ena eller andra av de traditionella blocken skulle få mer än hälften av fullmäktiges röster. I de övriga 18 kommunerna räckte inte SD:s röster till för att fälla avgörandet mellan vänster och höger. I de första 63 ökade SD mellan valen med 5,7 procent och i de resterande 18 kommunerna med 6,3 procent. Också här är skillnaden med andra ord mycket liten (0,6 procentenheter).

I det sista steget ska vi se på de 63 kommuner där SD skulle kunna fälla avgörandet mellan vänster och höger. I 17 av dessa kommuner har det varit minoritetsstyre. Där har det alltså varit fritt fram för SD att utnyttja sin ställning som balansparti. I dessa kommuner har SD ökat sitt röstetal med 4,9 procent. I övriga 46 kommuner hade det bildats styrande majoritetskoalitioner som alltså blockerade SD:s balanspartiställning. Ibland har det handlat om ”stora koalitioner” med både socialdemokrater och moderater. I en del fall har vänstersidan lyckats få över något av de mindre borgerliga på sin sida och i ett ganska stort antal fall har Miljöpartiet slagit ihop sina påsar med de borgerliga. I dessa kommuner, där SD alltså har blockerats har de lyckats öka sina röster med 6,1 procent.

Ökning av SD:s röstandel 2010-2014 i kommunalvalen i olika parlamentariska situationer

Detta talar till förmån för ”tycka-synd-om-hypotesen”. Om SD blockeras ökar de mer än om de lämnas med möjligheten att utöva balanspartimakt. Men man ska då lägga märke till två saker: För det första är skillnaden mycket liten – 1,2 procentenheter. För det andra handlar det om medelvärden med stor spridning omkring.

I stapeldiagrammet nedan ser vi hur de blockerande respektive icke blockerande kommunerna fördelar sig procentuellt med avseende på SD:s framgångar mellan valen 2006 och 2010. De blå staplarna visar hur de ej blockerande kommunerna fördelade sig. Som synes spänner SD:s förändring från en tillbakagång på 7 procentenheter till en ökning på 8 procentenheter. I de blockerande kommunerna (bruna staplar) går det från en minskning med 1 procent till en ökning med 13 procent. Det är därmed en stor överlappning mellan de båda kommungrupperna när man ser till SD:s valframgång.

Förändring av SD:s röstandel (procent) 2010-2014. Procentuell fördelning av kommuner där SD har en balanspartiställning. Kommuner med respektive utan blockerande styrande koalition

Efter valet 2006 fick jag i uppgift att söka efter samband mellan SD:s framgångar i kommunerna och olika kommunegenskaper. Jag prövade med brottslighet, flyttningsmönster (in- eller utflyttningskommuner), andel lågutbildade, andel socialbidragstagare, arbetslöshet, genomsnittliga inkomster och andel utlandsfödda i kommunen. Det visade sig att det framförallt var andelen lågutbildade och andel utrikes födda som slog igenom. SD:s framgångar var större ju fler kommuninvånare som hade låg utbildning men mindre ju fler utlandsfödda det fanns i kommunen. Det stod redan 2006 klart att det fanns stora regionala skillnader. Om man jämförde skånska kommuner med kommuner i resten av landet, allt annat lika, visade det sig att SD:s ökning var signifikant större i Skåne.

Jag har prövat de här egenskaperna också på skillnaderna mellan 2010 och 2014. Den regionala faktorn blev inte längre signifikant. Jag har lagt till den egenskap som här har visat sig vara mest betydelsefull – nämligen om partiet var representerat i fullmäktige 2010 eller ej – i en regressionsanalys.

	Beta	P	Beta	P
Tidigare representation	0,32	0,000	0,31	0,000
Lågutbildade	0,30	0,000	0,29	0,000
Utrikesfödda	-0,09	0,082	-0,09	0,080
Blockerande majoritet			0,05	0,341
R2adj	0,245		0,245

Modellen i de två första kolumnerna visar att tidigare representation och andel lågutbildade har en signifikant effekt på SD:s ökningstakt: SD ökar mer där man redan har representation och där det finns många med låg utbildning i befolkningen. Andel utlandsfödda har en nästan signifikant negativ effekt, d v s SD har en sämre utveckling i kommuner med många invandrare. Totalt förklaras ungefär 25 procent av de kommunvisa variationerna i SD-framgång.

I modellen i de två sista kolumnerna har jag lagt till egenskapen att det finns en blockerande majoritetskoalition för att se om den kan bidra till förståelsen av variationerna. Resultatet är att ”blockerande majoritet” inte har någon signifikant effekt och att förklaringskraften inte heller ökar när vi lägger till denna kommunegenskap.

Slutsatsen av den här analysen som genomförts med ett betydligt större underlag än vad som var möjligt efter 2006 års val ger samma resultat. Effekten på SD:s framgångar av att de utestängs från inflytandemöjligheter är mycket obetydlig om ens någon. Tycka-synd-om-hypotesen får inget stöd. Den politiska slutsatsen blir förstås att man inte ska ta i SD:s politiska representanter ens med tång.