Skogen är borta

Skogen bakom vårt hus är borta. Under några nätter för några veckor sedan rakade en gigantisk skogsmaskin rent i den tidigare granskogen. Det var väl i och för sig en välsignelse. Vid närmare betraktande kunde till och med en lekman som jag se att skogen var sjuk. Under de 38 år jag haft hus i Västanhed har jag aldrig sett till spåret av någon skogsskötsel. Vindfällen har legat huller om buller. Nu var praktiskt taget alla stora granar utsatta för mordiska angrepp av granbarkborre. Vid foten av träden låg drivor med nedfallen bark från de nakna stammarna.

Det var i och för sig inte ointressant att se granskördaren i gång. Den arbetade bara nattetid. Plötsligt skar skarpa ledljus genom nattmörkret och in genom fönstren. De långa kranarmarna gjorde att den påminde om en giraff. Fram på kvällskvisten brukade vi undra när ”giraffen” skulle dyka upp.

Skogen ägs av Uppsala Akademi och har fastighetsbeteckningen ”Akademiskogen”. Jag har ofta undrat om Uppsala Akademis skogsinnehav här, en bra bit från Uppsala, har något med Julinsköldska cessionen att göra. Akademin borde väl på något sätt ha kompenserats för pengar som drullats bort av patron på Nyhammar. Är det någon som vet?

Jag förmodar att värdet på virke som angripits av granbarkborre inte är särskilt högt. Akademiförvaltningen passade – troligen för att få bättre betalt – på tillfället att samtidigt avverka en ganska lång sträcka på Köpingsåsens västra sluttning. Det handlar om en sträcka på sisådär 1,5 kilometer, tidigare huvudsakligen bevuxen med tall. Detta gör att vi numer har god uppsikt över landsvägen. Eftersom åskrönet är något högre upp, kan man från sovrumsfönstret se trafiken. Nattetid ser det ut som om bussar och lastbilar svävar som kon över Sarek (”Jag vet att den flyger”).

En annan konsekvens av det nya landskapet är att det nu är fritt fram för vinden över hygget. Vid den hemska snöstormen Evert den 11 mars tog det i ordentligt. Två friska trettiometersgranar i sydvästra delen av tomten klarade inte av att hålla emot. Jag har tidigare skrutit med att vi ägde en egen skogsbacke. Numera får man skryta med att vi äger ett kalhygge. Och grannen med att de fortfarande har en friggebod. De båda bjässarna lade sig till ro precis bakom stugan.

Vid ett informationsmöte i oktober i fjol lovade företrädare för skogsägaren att det nog trots avskogningen skulle bli ganska trevligt. Grenar och toppar (grot) skulle städas bort och det skulle bli ”fint och trevligt att ströva i området.” Nja, riktigt så blev det nu inte. Men man får väl trösta sig med att om sådär en 40 år står skogen tät och hög igen, och mycket av groten har nog multnat. Själv är jag bara 114 år då.

En annan kul grej är att vi nu har fått tillgång till den ena av områdets två fornminnen. Sisådär en 70 meter från huset finns en kolbotten, numera skyddad av ”hänsynsstubbar”. Jag har inte på alla 38 år sett denna lämning, men vägledd av hänsynstubbarna var jag där på utflykt i dag. Att det skulle ha varit en spännande upplevelse är nog att ta i. Den andra fornlämningen ligger på åsen, strax invid landsvägen. Det är Älvstenen. Där har vi varit förut och man kan läsa mer om den här. Där kan man faktiskt med lite tur få se älvorna.

En väg som till himla bär

Kulturminnesvårdshänsynsstubbar

Efter stormen Evert

Om grot

Lätt och fint att ströva

Sommarspaning: Farfars park

Åparti

Ruinerna av Nyhammars bruk

Bron över Hedströmmen

De Julinsköldska herrgårdsflyglarna

Läs mer om den Julinsköldska cessionen här

Strövtåg: Storsvindlaren

Petter Julinsköld var räntmästare vid Uppsala Universitet och hade hand om Universitetets alla tillgångar. Dessutom var han verksam med egna finansiella transaktioner, framförallt valutaspekulation mot den svaga svenska kronan. Julinsköld gällde för att vara en synnerligen framgångsrik finansman. Fantastiska belopp upplånade över hela landet användes i valutaspekulationen.

1764 blev det maktskifte och Mössorna kom istället för Hattarna. Åtstramningspolitiken som de genomförde medförde att riksdalerns värde började öka. Det nominella värdet på Julinskölds skulder fördubblades och han började få svårt att hålla igång ruljangsen. Han började förskingra från universitetet och till slut var universitetets kassa länsad. 1768 tvingades han till konkurs. Fordringarna på honom uppgick till 30 ton guld. Universitetets fordran inskränkte sig till 120.643 riksdaler motsvarande två års budget. 

Petter Julinsköld plundrar universitetets kassa. Illustration Marta Ronne.

 Nu var det så, att bland Julinskölds många lantbruks- och bruksegendomar ingick Nyhammars bruk vid Hedströmmen. Julinsköld bodde visserligen i ett palats i Uppsala med 45 uppvärmbara rum – flottare än både ärkebiskopens och rector magnificus. Men han hade planer för Nyhammar. Där skulle Bergslagens största och lyxigaste herrgård uppföras. Men konkursen kom emellan.

Bland dem som beskrivit den röra som uppstod i Uppsala vid den Julinsköldska konkursen märks Carl von Linné. I ”Anteckning öfver Nemesis Divina” skriver han:

Julinschiöld blef en ståtelig räntmästare, bygde upp hela academien och satte henne i lystre. Han fick bruk äfter sin fader, hade utom Professors lön hwar 7:de tunna af qwarnen, slächt och pluralitet i consistorio, att han war här souverain. Blef den rikaste på bruksegendomar och gods; alla förtrodde sine pengar till honom på intresse, ty ingen war säkrare. (Alla satte sine pengar hos honom med bönder; hans sedlar gingo bättre än banquens öfwer hela riket; han regerade alt.) Malicen sade, att han ….. [lefde lättsinnigt]

I ett brev till sin kompis Abraham Bäck skriver Linné:

I dag bittida fingo wij notice om Hr Julinschiölds cessio bonorum, som giort att wij hela dagen fått sitta i Consistorio. hwem hade trott att han, som warit så accurat och haft så ansenliga in-komster, skolat kommit i sådan skuld af 10 1/2 tunnor guld och ej hafwa knapt så mycket att dett räcker till. Gud ske lof, intet har jag att fodra, intet att wara i nogon skuld. Här rista alla på hufvudet; hwar snart beklagar sig. hela tiden få wi nu ej tänka på annat än sitta här öfvver i Consistorio, och dragas ifrån wåra egna arbeten.

…

Om Julinschiöld intet nu tager sin död, så är det underligt.

Jo, Julinsköld ”tog sin död”. Han dog av grämelse över konkursen.

Och hur gick det med Nyhammar då? Ja lyxherrgården blev aldrig färdig. Det blev aldrig annat än sex flygelbyggnader. Konkursen kom emellan, så huvudbyggnaden i två våningar blev aldrig till. Dessa flyglar finns ännu kvar. Det sägs att även Heds sockens kassa rök i konkursen. Kanske är det därför socknen i en av byggnaderna haft och har (ja nu är det förstås Skinnskattebergs kommun) verksamhet, först ålderdomshem och sedan förskola. Och det är än idag så att Uppsala Akademi har stora skogegendomar här på trakten. Alldeles bakom vårt hus finns Akademiskogen.

Nyhammar

 

Strövtåg i Hedbygden

Det här är det tredje inlägget i serien ”Strövtåg i Hedbygden”. På kartan markeras Nyhammar med 3. Tidigare inlägg har handlat om ”Galgbacken” (1) och ”Vattenfallet som kom av sig” (2)