Skinnskattebergs fullmäktige: Ondska och enfald

Skinnskattebergs fullmäktige har haft sitt sista möte för året. Det mest bestående intrycket är dum- dum. Ordet dum har i språkbruket två olika innebörder. Det kan avse kognitiva brister, d v s ”dum i huvudet”. Men det kan också betyda ”elak”. Skinnskattebergs fullmäktige demonstrerade i går båda innebörderna. Det var ett uttryck för såväl enfald som ondska.

Dumhetens tysta majoritet

Låt oss börja med enfalden. Som det är väl känt befinner sig kommunen i ett prekärt ekonomiskt läge. Gamla underskott måste betas av samtidigt som nya överskridanden av budgeten börjar nå astronomiska belopp. En stående punkt på dagordningen är information från revisionen. Revisionens ordförande fick frågan om hur revisionen såg på den ekonomiska situationen. Något vettigt svar blev det inte. Revisionens ordförande viftade istället med ett elektriskt lucialjus, ett sånt som brukas vid luciafirandet på föris, och tyckte att fullmäktige borde vara ”ljusbärare.” God dag yxskaft.

Vid förra mötet beslöts att dra in frukt till ledamöterna som en besparingsåtgärd. Redan på den skriftiga kallelsen undertecknad av fullmäktiges ordförande Lennart Lydqvist (L) meddelades att ”ingen frukt och inget vatten ställs fram, utan medtages av var och en”. En fråga som anmäler sig är hur stor besparingen av att inte ställa fram vatten (vanligt kranvatten) medför?

Ordförande Lydqvist inledde mötet med att berätta om Mastercard som ska bedriva en reklamkampanj. Kommunen hade ingen del i kampanjen, mer än att ”upplåta platsnamnet” (Vad menar karlen? Måste man ha tillstånd för att säga ”Skinnskatteberg”?) Inga svar på varför denna föredragning. God dag yxskaft.

Mötet tog 2 timmar och 36 minuter. Vid varje tillfälle som det skulle fattas beslut såg ordföranden helt nollställd ut. Man var tvungen att ajournera mötet för att han skulle tänka ut hur det skulle gå till. Sammanlagt ajournerades mötet i 40 minuter. Och när det återupptogs visste han ändå inte vad han skulle säga eller göra. God dag yxskaft.

Dom i stort sett enda som yttrade sig tillhörde oppositionen. Den styrande majoriteten (SD+M+L+C) satt tysta i bänkarna. Kommunstyrelsens ordförande, kommunalrådet Jonny Emtin (SD) (à 63 000 kronor i månaden) teg som muren. God dag yxskaft.

I stället är det moderaten Bo Öberg som får strutta fram och föra den tysta majoritetens talan. Hans inlägg begränsar sig vanligen till att ”jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag”. När han någon gång tvingas säga några mer ord kommer dom osammanhängande, argsint och staccatovis.

På högersidan saknades det tre ledamöter. Inga ersättare var på plats. Det är väl ett tecken på det ointresse och nonchalans som visas väljarna. Troligen spelar det också en roll i sammanhanget att högerledamöterna inte begriper ett pilleskvatt av vad som försiggår. Men här får högern passa sig. Dom flesta omröstningar slutar 11-11, istället för 14-11, och avgörandet får tas av den lindrigt kunniga Lydqvist (L). Fortsätter det så här har SD-majoriteten snart utplånat sig själv.

Den ondsinta maktfullkomligheten

I arbetsordningen ges fullmäktiges ordförande en möjlighet att avbryta en talare:

Om någon i sitt yttrande avlägsnar sig från ämnet eller tillåter sig personligen förolämpande uttryck, skall ordföranden fästa ledamotens uppmärksamhet på detta, och kräva att detta upphör.  Rättar sig inte ledamoten efter detta skall ordföranden frånta ledamoten ordet.  I övrigt får inte någon ledamot avbrytas i sitt anförande. 

Lydqvist är inte den som lägger fingrarna emellan. Vid flera tillfällen hutade han åt oppositionsledamöter under deras anföranden. Vid diskussionen om taxa för utlämnande av allmänna handlingar hutade han åt Arne Hjorth (S) som refererade till skrämmande resultat från SCB:s medborgarundersökning om hur många kommuninvånare som anser att dom inte har någon insyn i beslutsfattandet. I diskussionen om riktlinjer för kommunens säkerhetsskyddsarbete tog Fredrik Skog (V) upp det avlyssningssäkrade källarrum som inrättats och dit anställda kunde kallas till förhör. Han kallade rummet för ”Stasi-rummet”. Det skulle han inte ha gjort. Omedelbar åthutning och det ryckte i Lydqvist som om han ville börja slåss.

Förolämpande uttryck från den struttande majoritetsledaren Bo Öberg (M) passerade däremot. Han kallade konsekvent V-ledamoten Fredrik Skog för ”kommunisten Fredrik Skog”. Jag är ganska säker på att det inte var avsett som beröm. Lydqvist rörde inte en fena. Jag undrar vad han skulle ha gjort om någon kallat Öberg för ”nazisten Bo Öberg”?

Den stora tystnaden, som jag nyss beskrivit som ett uttryck för ”dum-i-huvudet”, kan lika gärna betraktas som ett utslag av den andra dumvarianten ”ondskefull maktutövning”. Att inte någonsin berätta varför man föreslår en viss åtgärd eller ens vad den innebär, och att bara ”yrka bifall till kommunstyrelsens förslag” dödar ju all debatt. Det är som att säga ”babbla på ni kommunister, vi kör i alla fall över er.” Den struttande n*z*sten framstår inte bara som enfaldig utan till och med elak.