Årets åö: Jädersholme

 

I succéartade inlägg har jag tidigare berättat om besök på ”Årets skärgårdsö”. Det handlade om Vinön i Hjälmaren och Ridön i Mälaren. I år vidgar vi oss och besöker ”Året åö”, Jädersholme i Arbogaån. Strängt taget ligger två av besöksmålen, fredsskulpturparken och Jäderbruks herrgård inte på holmen, utan på åns vänstra strand. Det tredje, Jäderbruks museum med sina underbara manicker finns dock på ön. Här en liten bilddokumentation, men jag ska i ett kommande inlägg problematisera själva ö-begreppet.

 

Anthony Heywood: "Send the weapons to the moon", kroppen av en MIG-21

Ji Linze: "Shake hands for peace", tre kanoner

Lasse Nilsson: "Savior", delar av flygplan

Insa Winkler: "From heart to heart - the green grotto", bakparti från MIG-21

Ångvält

Jäderbruks herrgård

En underbar manick

Dagens tidning stulen

Dagens tidning stulen direkt ur brevlådan. Av dom dagar som hittills gått av året 2024 har tidningen legat i brevlådan på utgivningsdagen 32,1 procent av dagarna (träffprocenten).

Utdelningsstatistik för DN år 2024 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	7	2,9
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	139	57,2
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	8	3,3
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	11	4,5
Dagar med tidning på rätt dag	78	32,1

  

JO vill ha svar av Skinnskatteberg om krångel med utlämnande av fakturor

Tre ledamöter i Skinnskattebergs kommunstyrelses tekniska utskott har företag som har avtal med kommunen. Det avslöjade SVT Nyheter i februari i år. Det gällde utskottets ordförande och numera kommunalrådet Jonny Emtin (SD), Ulf Kjellin (C) och Arne Hjorth (S). I samtliga fall handlar det om företag som i första hand jobbar med just tekniska frågor.

SVT:s reporter gick vidare för att kolla om dom tre hade gjort affärer med kommunen och begärde ut fakturor från deras företag. Det blev stopp. Kommunen hävdade att fakturorna var hemligstämplade. Företagen kunde lida skada om fakturorna blev kända. Reportern överklagade då till Kammarrätten, som beordrade kommunen att lämna ut de ”hemliga” handlingarna.

Ett märkligt arrangemang avslöjades. Det gällde omläggningen av elljusspåret. Här hade Kjellin (C), som sysslar med elinstallationer skickat räkningar till kommunen. Det är väl i och för sig inget konstigt med det. Elljusspår utan ledningar och lampor blir ju just ingenting. Men det visade sig att största posten på räkningarna var ”grävarbeten”. Dom som hade grävt var en annan firma, men som fick åka med på Kjellins faktura. Men den grävfirman tycks bara ha varit en bulvan, eftersom den som i själva verket utfört grävningen var ingen annan än självaste ordföranden Emtin (SD). Det ser alltså ut som att Emtin med hjälp av en kedja av bulvaner velat dölja sin medverkan. För säkerhets skulle hölls sedan också dokumentationen dold.

SVT begärde redan i februari ut alla fakturor från Kjellins och Hjorths företag under 2023 för att se om några mer hundar är nedgrävda. Kommunen krånglade med utlämningen. Det tog två veckor innan SVT:s reporter kunde hämta de nio kartongerna med 15 000 dokument. De tycks ha varit en ivrig skriftväxling med Kjellin och Hjorth. Kostnaden blev 30 000 kronor. Det säger sig självt att det för en privatperson skulle ha varit totalt omöjligt att få insyn i affärerna. Till och med för SVT:s lokalredaktion måste det vara en belastning i budgeten.

SVT har nu anmält Skinnskattebergs kommun till JO, som har inlett en granskning. Är det rimligt att det ska ta så lång tid att få ut allmänna handlingar? I Sveriges grundlag står det ”Den som begär ut en allmän handling som får lämnas ut ska genast eller så snart det är möjligt och utan avgift få ta del av handlingen (TF 2:15)” och ”En begäran att få en avskrift eller kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt (TF 2:16). Och är avgiften rimlig eftersom grundregeln är att det ska vara gratis? JO har också i flera beslut understrukit att höga avgifter är ett direkt hot mot offentlighetsprincipen.

Jag vet förstås inte varför kommunen krånglar på det här sättet: handlingar hemligstämplas, det tar orimligt lång tid att lämna ut allmänna handlingar och de avgifter som tas ut är fullständigt orimliga för privatpersoner, och en klar belastning även för mediaredaktioner. Men det intryck som blir kvar är att det är ett antal politiker vars affärer ska skyddas från insyn.

Ett axplock från Emtins (SD) och Kjellins (C) meritlistor:

2018	Kjellin (C) erbjuds köpa en fastighet värderad till 700 tkr för halva priset. Centern som efter valet gick in i samarbete med Socialdemokraterna och Vänstern bytte sida efter erbjudandet. Affären stoppades efter fullmäktigebeslut beslut. Kjellin fick köpa till marknadspris, men sålde sen för 1 mkr.
2020	Emtins (SD) bolag J Emtins Åkeri försätts i konkurs
2023	De märkliga fakturorna från Kjellins (C) elfirma där största kostnaden är grävarbeten som Emtin (SD) gjort via bulvan.
2023	Emtin (SD) gör tummen upp för kränkande FB-inlägg om två kvinnor i kommunen
2023	Emtins (SD) företag fördubblar sin omsättning när han blev ordförande i Tekniska utskottet
2024	SVT avslöjar: Kjellin (C) vilseledde fastighetsköpare med att ”föryngra” en 16 år gammal läckande värmeanläggning med 10 år. Anläggningen ej anmäld till kommunen, som vägrar yttra sig till SVT.
2024	Emtin (SD) vald till kommunalråd

 

Sköldin i tiden Del 2: Brännvinet och den nyktre pianostämmaren

Förra avsnittet handlade om skomakaren och fabrikören Gustaf Sköldin. Klicka här för att läsa det.

Alla är inte släkt med varandra

Vid läsningen av dom arkiverade tidningarna är det utöver skomakaren Gustaf Sköldin två Sköldinare som sticker ut. Den ene är pianostämmaren Johan Albert Sköldin (1843 – 1896) som mötte sitt olyckliga öde ombord på ångaren Eskilstuna II en tidig morgon i augusti 1896. Den andre är kommunalpampen Per Arthur Sköldin (1898 – 1964), som styrde Sundbybergs stad med järnhand i över 20 år.

Ingen av dom tre, Gustaf, Johan Albert och Per Arthur synes vara släkt med varandra. Gustaf föddes 1849 som son till torparen Olof Olsson i Sköldinge. Första gången som man i tidningsmaterialet kan se att han uppträder under namnet Sköldin är 1883. Hans namnbyte från det patronyma Olsson borde alltså ha skett någon gång mellan 1860 och 1880. Pianostämmaren Johan Albert Sköldin föddes 1843 som son till urmakaren Carl Johan Sköldin (1821 – 1907) i Valla (som ligger i Sköldinge socken). Urmakaren var sin tur son till bonden Jan Sköldin (1790 – 1837) i Valla. Vem som bytte till namnet Sköldin framgår inte. Det kan ha varit bodnen Jan eller någon före honom. I alla fall var det långt tidigare än skomakaren Gustaf. Den tredje, ”Sundbybergskungen” Per Arthur föddes i Östra Vingåker som son utom äktenskapet med okänd fader av Augusta Ottilia Wålander (1879 – 1964). Hennes pappa hette Erik Eriksson Sköldin (1845 – 1930) och han föddes på Sköldnäs Östergård i Västra Vingåker. Ottilias farfar hette Erik Jonsson (1801 – 1869) och levde och dog på Sköldnäs Östergård 2,5 mil väster om Sköldinge. Mellan Sköldinge och Östra Vingåker är det ungefär lika långt.

Om man ska sammanfatta tycks alltså Gustaf ha kallat sig Sköldin sedan någon gång under andra halvan av 1800-talet. Johan Alberts släkt tog upp namnet, troligen ungefär 1800 eller tidigare. Och Per Arthurs förfäder tycks ha tagit sig namnet Sköldin vid mitten av 1800-talet. Rötterna går tillbaka till lite grand olika ställen, till Sköldinge, Valla och Sköldnäs Östergård i Västra Vingåker. Det har alltså inte framkommit något som tyder på släktskap mellan dom tre.

Spriten dödade den nyktre värdshusvärden?

Urmakarsonen Johan Albert flyttar till Stockholm 1873 vid 30 års ålder. Men redan 1865, vid Kungliga musikaliska akademins högtidsdag får han ett stipendium som 1:a i pianostämmarklassen. Här är det alltså något som inte riktigt stämmer med årtalen. Vid akademins avgångsexamen 1886 får han en jetong (vilket enligt Wikipedia är en belöningspeng för gjorda framsteg i studier, för flit och skicklighet eller dylikt) i harmoniska klassen. Han tilldelas också betyget Berömlig i avgångsexamen och var nu Musikdirektör.

Den musikaliska karriären fortsatte. 1874 uppfann han och fick patent för en s k

 ”piano-resonnans-baottenrensare” (det ska förmodligen vara bottenrensare). År 1894 publicerade Elkan & Schildknechts förlag under rubriken nyutkommen dansmusik polkan ”Stockholmsbarn” komponerad av J A Sköldin.

Yrkestitlarna varierar: pianostämmare, organist, musikdirektör. Men det finns också en annan mer oväntad benämning ”nykter värdshusidkare.” Redan 1865 dyker i tidningen upp annonser för en Bierhalle Gambrinus på Norra Smedjegatan 3. Norra Smedjegatan var en ökänd bordellgata på Norrmalm, som helt försvann när Gallerian byggdes 1976. Annonserna för ölhallen var genomgående avfattade på tyska och någon undertecknare fanns inte.

1877 tycks verksamheten ha flyttat till Stora Vattugatan 2 inte så långt från det tidigare läget på Norra Smedjegatan. Från 1878 är annonserna undertecknade A C Sköldin. A C står för Anna Charlotta, som Johan Albert gift sig med sedan han kommit till Stockholm. Det kan vara så, att det var Anna Charlotta som stod för värdshusidkandet medan Johan Albert ägnade sig åt musiken.

 

En länk mellan dom båda karriärerna antyds dock av sista raden i annonsen ”OBS. Ett godt Piano finnes till respektive gästers disposition”. Man får förmoda att pianot var välstämt.

Så kommer vi till det olyckliga slutet. Den 7 augusti 1896 rapporterar Dagens Nyheter att Johan Albert har avlidit:

Den sista färden. En af passagerarna i ångaren Eskilstuna II afled hastigt ombord under båtens senaste hitresa och fördes genom polisens försorg till Karolinska institutet. Det var ett omåttligt begär efter brännvin, hvilket efter att först ha ledt honom på utförsbacken, nu kräfde hans liv. Han hade bredvid sig en tömd brännvinsbutelj. Enligt hos den döde anträffade bref var den så sorgligt bortgångne en musikdirektör Sköldin, hvilken under senare åren mestadels sysselsatt sig med pianostämning. Han medföljde hit från Torshälla.

Man kan bortse från dom reflektioner som kan göras om dom eventuella motsättningarna mellan musikkarriären och rollen som ”nykter” värdshusvärd och det på ”omåttligt begär efter brännvin” påstådda slutet på ångbåten till Eskilstuna. Kvar står då ändå frågan om pressetiken. Det förefaller nog som om detta för drygt hundra år sen var ett obekant begrepp. Vi kunde också se detta i rapporteringen om den kullbytterade skofabriken i Södertälje.

Människor som anklagas eller till och med döms, men för smärre brottsliga handlingar får sina namn utan vidare publicerade. Detta gäller också vad som skribenten uppfattar som moraliskt opassande beteenden. Fördömandet döljs obetydligt.

En liten tröst, om än för sent, för Johan Albert blev dock den av änkan Charlotta Sköldin formulerade dödsannonsen i nästa dags tidning: ”Tillkännagives att min älskade make, Organisten Joh. Albert Sköldin, lugnt och stilla afled i Stockholm den 6 Augusti 1896 kl. 8 f.m., sörjd och saknad af mig samt en åldrig fader och syster.”

 

SD-styret i Skinnskatteberg får förstärkning av Moderaterna

Den 6 maj avsattes Skinnskattebergs kommunalråd Ewa Olsson Bergstedt (SD) och socialnämndens ordförande Elisabeth Åberg (L). Orsaken till avsättningen var dom bådas passivitet inför kommunens galopperande underskott. Dom partier som röstade igenom avsättningen var Socialdemokraterna, Vänstern och Moderaterna. Sedan dess har kommunen saknat ordförande i kommunstyrelsen. I går kväll efter 95 dagar valde kommunfullmäktige Jonny Emtin (SD) till nytt kommunalråd.

Det fanns ytterligare två kandidater. Socialdemokraterna föreslog Fredrik Wigerskog och Vänsterpartiet nominerade Fredrik Skog. Omröstningen var hemlig med slutna valsedlar. I princip ska man alltså inte kunna avgöra hur dom olika partiernas fullmäktigeledamöter har röstat. Men man behöver inte vara något mattesnille för att kunna gissa sig ganska bra fram.

Nynazisten Emtin fick sammanlagt 14 röster. Sverigedemokraterna har sex platser i fullmäktige, liberalpartisterna är fem, Moderaterna två och så finns en stackars centerpartist. Simsalabim det blir 14. Samma antal röster som Emtin fick.

Socialdemokraterna har nio röster och Vänsterpartiet två. Åtta röstade på sossekandidaten Wigerskog och tre på Vänsterns Fredrik Skog.

Hur kunde det bli så här? Moderaterna hade ju varit med och röstat bort SD och L för 95 dagar sedan. Förklaringen heter som så ofta i Skinnskattebergs kommun pengar. Moderaten Bo Öberg fick som belöning det arvoderade uppdraget som kommunstyrelsens vice ordförande. Priset för Bosse och Moderaternas röster var alltså 12 000 kronor. Han var med andra ord ganska billig. Åtminstone om man jämför med SD-Jonny som vann första pris med 758 000 kronor. Men det kan ju bli lite mer förstås eftersom Jonny kanske slutar som ordförande i tekniska utskottet. Om Bosse kan knipa åt sig också det arvoderade uppdraget ökar priset med nästan 50 000. Det skulle väl smaka fågel det.

En annan storvinst gjorde den avsatta ”liberala” socialnämndsordföranden. Hon återinsattes nu med 55 000 i arvode. Hon har därmed återigen 13 istället för 12 kommunala uppdrag. Att hon för 95 dagar sparkades av bland annat dom nya moderata koalitionspartnerna var lätt att överse med. Pengar har en underbar förmåga att göra ovänner till vänner.

Vidkun Quisling

Moderaternas andra fullmäktigeledamot, den 2021 sparkade kommunchefen Marie Tollefsen Markström blev lottlös. Men det kan ju vara så, att hennes grundmurade hat mot förrförra kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) som tvingats avgå som sossarnas gruppledare som en följd av den 95 dagar långa krisen är glädjefyllt. Se där, hat kan också vara en drivkraft. Läs gärna min berättelse om dom händelser som uppvisar stora likheter med kriget mellan Tollefsen Markström och Lovén Rolén. Här kan du ladda ned skriften ”Maktkamp i Strömfors.”

Som norska borde kanske Marie också kontemplerar hur det gick för kollaboratörerna som stött tyskarna och nazistpartiet Nasjonal Samling i uppgörelsen efter ockupationen: Landssvikoppgjøret (25 arkebuserade, 17 000 dömda till frihetsstraff).

Proceduren vid kommunalrådsvalet och därmed bildandet av det nya majoritesstyret SD+L+M+C var mycket märkligt. Endast SD, M, S och V yttrade sig i ”debatten”.  Vilken ståndpunkt liberalpartisterna och Centern hade bestämt sig för var ända till omröstningen okänt. Dom yttrade inte ett ord. Också efter omröstningen, som ju var hemlig, var det egentligen okänt hur dom röstat. Kanske skämdes dom för sitt stöd till nynazisterna, eller för nesan att som Elisabeth Åberg bli återinsatt av Moderaterna som varit med och avsatt henne 95 dagar tidigare. Ingen vet.

Det är i och för sig så att liberalpartisterna sällan har något att säga i fullmäktige. Minns jag inte fel var sista gången ett tidigare avsatt kommunalråd, Carina Sándor (L), yttrade sig var när hon för några år sen tyckte att det var en bra idé med kommunala julgranar också i ytterområdena. Under perioden mars 2023 till maj 2024 hade fullmäktige sju möten med sammanlagt 212 ärenden på dagordningen. I tretton av dessa ärenden yttrade sig Liberalernas fem ledamöter.

En bidragande orsak till att kommunalrådsvalet gick som det gick var Socialdemokraternas passivitet och senfärdighet. Som största parti av dom tre partier som avsatte SD:s Ewa Olsson Bergstedt skulle man kanske tycka att dom borde ha ryckt åt sig initiativet för att få till ett nytt majoritetsstyre med S, V och M. Så blev det inte.

Dagen efter avsättningen säger Lena Lovén Rolén på frågan hur det ska bli med politiken i Skinnskatteberg: ”Vi vet inte. Vi får se.” Den 12 juni, 58 dagar före avgörandet meddelar den socialdemokratiska arbetarkommunens ordförande att ”vi inleder nu en nomineringsprocess för att ta fram en kso-kandidat”. Nomineringar ska göras senast den 10 juli, alltså 30 dagar innan beslut ska tas. Klockan tickar och det förs inga överläggningar med andra partier. Vid fullmäktiges sammanträde den 17 juni meddelar fullmäktiges ordförande att valet inte kan ske eftersom det inte finns några förslag.

Den 13 augusti, 34 dagar efter att sossarnas nominering ska vara klar har dom medlemsmöte för att välja ut sin kandidat. Det finns två kandidater: Fredrik Wigerskog vinner omröstningen över Tony Bölja med 22 röster mot 18. Det är som en upprepning av nomineringarna till S fullmäktigelista inför valet 2022. Där hade valberedningen föreslagit Tony Bölja som toppnamn men efter en kuppartad mobilisering valdes i stället Lena Lovén Rolén.

Det var nu sex dagar kvar till fullmäktigemötet den 19 augusti. S har en kandidat till ordförandeposten men ingen majoritet är säkrad. ”Det pågår en process” säger Lovén Rolén. Samma sak säger kommunalrådskandidaten Fredrik Wigerskog på radion på morgonen den 19 augusti elva timmar innan valet ska ske.

Det sprack förstås. Socialdemokraterna hade redan fått klart för sig att Moderaterna låtit sig köpas för en grynvälling och att Lovén Roléns och Wigerskogs favoritpartners, liberalpartisterna, att kärleken var obesvarad. Dom hade helt enkelt tyckt att det verkade tryggare (och mer lönsamt) att hålla sig till Sverigedemokraterna. Genom en sanslös senfärdighet hade S lyckats spela bort majoritetsstyret till SD. Orsakerna var dels oenigheten inom det egna partiet och ledningens starka motvilja mot att samarbeta med Vänsterpartiet.

Bidrag till Lennart Bingo

I FB-gruppen ”Skinnskattebergs kommun - tvärpolitiskt samtal om framtiden” med idag 316 medlemmar finns inslaget ”Lennart Bingo” om fullmäktigeordföranden Lennart Lydqvists (L) krumbukter. Gårdagens möte i fullmäktige bidrog med åtminstone två nya inslag:

Den SD-ledda majoriteten försökte kuppa igenom ett beslut om att bygga en ny stor och dyr brandstation. Lydqvist försökte genom en kreativ propositionsordning stoppa ett S-förslag om återremiss. Det blev ajournering varvid Lydqvist leddes bort av kommunchefen och en av kommunsekreterarna för specialbehandling, och han återkom lite slokörad och meddelade att förslaget var återremitterat.

När det var dags att välja ordförande i socialnämnden fanns bara ett förslag. Lydqvist undrade då lite skrämt om man måste rösta med slutna valsedlar när det bara fanns en kandidat.

Sköldin i tiden Del 1: Den uppstudsige skomakaren som blev fabrikör

 

I rum och tid

Ingrid heter Sköldin i efternamn. Enligt familjetraditionen kommer namnet av släktens ursprung i Sköldinge socken, numera en del av Katrineholms kommun, i Södermanland. Hon har länge velat åka till Sköldinge, för att känna om något av släktens uppkomst fortfarande svävar i den sörmländska atmosfären. Som en förberedelse gjorde jag i ett tidigare inlägg en genomgång av var dom cirka 120 identifierbara personer med efternamnet Sköldin bor idag. Det visade sig att det nog stämde. Det var i Sköldinge som namnet uppstod någon gång på 1800-talet. Efter kartläggningen i rummet tyckte jag att det kunde vara intressant att också se på tidsdimensionen. Har det funnits några Sköldinare att berätta något intressant om? Varifrån kom dom? Och var dom egentligen släkt med varandra? Huvudkällan har varit Dagens Nyheters spännande arkiv, där alla tidningar utgivna från 1863 till idag finns sökbara.

Vi ska börja den här resan med Ingrids farfarsfar, Gustaf Sköldin. Han var född 1849 och hans pappa hette Olof Olsson (1807 – 1863) och var torpare, när Gustaf föddes i torpet Källtorp i Sköldinge. Gustaf flyttade 1879, 30 år gammal och kallas nu Sköldin. Så det är någonstans här som namnet börjar bäras istället för det traditionella patronyma efternamn (man kallas efter sin fars förnamn) som tidigare generationer använt.

Den uppstudsige skomakaren

Gustaf var skomakare, och som sådan lämnar han så småningom fotavtryck (!!) efter sig. Men det första nedslaget i Dagens Nyheter, redan 1883, var det i en helt annan roll. Gustaf var baptist och frikyrkorörelsen var i motsättning till överhetens statskyrka och dess prästvälde. Det kan därför vara värt att här återge Gustafs uppgörelse med prästen i Södertälje, publicerad under rubriken ”Till religionsfrihetens historia.” DN har tagit historien mer eller mindre rakt av från Tidningen Gripen i Södertälje.

I denna tidning har förut omtalats att en person, tillhörande den baptistiska bekännelsen, velat förbjuda och förhindra tjänstgörande prestmannnen att förrätta jordfästning af två nämda persons barn.

Kyrkoherden L. J. Linder har om förhållandet lemnat allmänna åklagaren en så lydande anmälan:

Måndagen den 6 d:s infann sig skomakaren Sköldin i pastorsexpeditionen och anmälde två sina barns dödsfall samt anhöll på samma gång att någon jordfästning, såsom i skriften ej anbefald, ej måtte ifrågakomma. Härpå erhöll han det besked, att hans anhållan ej kunde beviljas såsom stridande mot lag, hvarför jordfästningen utsattes att ega rum påföljande torsdag kl 3 e.m. Då jag sagde tid inställde mig på begrafningsplatsen, fann jag en skara folk samlad omkring den graf, i hvilkenbarnens lik blifvit nedsatta, sjungande några sånger. Sedan sången slutat, och en tyst bön blifvit läst, började jag jordfästningen i enlighet med det stadgade formuläret, men blef deri upprepade gånger störd, i det att skomakaren Sköldin framträdde mot mig och fast förbjöd mig att fortsätta jordfästningen och derefter, då detta förbud ej hade någon verkan, stötte åt sidan den spade jag hade för jordfästningens förrättande, hvarefter han likaledes stötte undan den låda med mull, som af dödgräfvaren hölls fram under förrättningen, på samma gång tillsägande denna att aflägsna sig. Hvad som sålunda skett får jag härmed anmäla till åtgärd saken kan anses böra föranleda.

På grund häraf har stadsfiskalen instämt hr Sköldin med ansvarsyrkande för de i angifvelsen upptagna förseelser.

Svaranden inställde sig personligen. Tillfrågad om angifvelsen egde rigtighet förnekade Sköldin detta och förmälde, att han icke erhållit besked om att jordfästningen vore oundgänglig, att han före jordfästningens början tilltalat kyrkoherden och fortsatt med detta tilltal under det att kyrkoherden kastade en eller två skoflar mull i grafven, att han tillsagt dödgräfvaren att taga bort lådan, hvilket skedde, hvarefter kyrkoherden tog jord från högen, att han med venstra handen tagit i dödgräfvarens arm, att han sjelf ej vidrört lådan eller spaden, att, då hans förbud mot jordfästnngen icke efterkommits, han uppmanat sitt sällskap att aflägsna sig, hvilket skedde innan kyrkoherden slutat att kasta mull på det andra liket.

Vittnen voro i kyrkoherdens anmälan uppgifna. För deras inkallande begärde stadsfiskalen uppskof med målet, hvilket beviljades.

 Skomakarens uppgång och fall

Hur det blev med rättssaken efter det av stadsfiskalen begärda uppskovet har tidningen inget att meddela. Däremot tycks skomakeriet, åtminstone till en början ha varit framgångsrikt. I 1880 års folkräkning ingår i Gustafs hushåll, utöver familjen en piga och fem skomakargesäller. I en annons 1890 söker han fler gesäller till sin butik: ”2 goda dam- och en mansarbetare, erhålla varaktig kondition i Södertelge, hos G. Sköldin, efter anmälan i Skoboden, Drottninggatan 86.”

I november 1909 meddelar tidningen att ett nytt skoaktiebolag har bildats i Södertälje: Aktiebolaget Sköldins skofabrik. Till styrelse valdes fabrikörerna Gustaf och D E, samt kontoristen G M Sköldin. D E respektive G M står för Gustafs söner David Efraim och Gustaf Marcus. Marcus tituleras så småningom som kontorschef.

Sköldins skofabrik. Bild från Torekällbergets museum. Bilden är beskuren.

Men verksamheten började så småningom vackla. Konkurser hotade. I släkten har man haft bilden att det var världskrigets fel. Första världskriget innebar att efterfrågan på finare skor försvann. Ett år in i kriget, 1915, rapporterade DN om förvecklingarna i samband med konkursen.

 

Vid Södertälge rådhusrätt förekom på tisdagen ett mål av beskaffenhet att väcka uppmärksamhet även i vår vid underliga affärer vana tid. Målet riktar sig mot fabrikörerna Gustav Sköldin och David Efraim Sköldin samt kontoristen Gustaf Marcus Sköldin, vilka utgöra aktiebolaget Sköldins skofabriks styrelse, och ansvarsyrkandena mot dem gälla oredlighet och vårdslöshet i bolagets konkurs, eventuellt bedrägeri. Kärande äro Heinrich Madsen, […] och aktiebolaget Johansson & Björklund.

Enligt kärandenas uppgift synes inventariebok saknas. Den bok som kallas inventariebok innehåller endast en kort balansräkning över bolagets tillgångar och skulder vid utgången av 1909, 1910, 1911 och 1912. Denna bok är ej paginerad och varken tillgångar eller skulder äro däri specificerade. Något ingående inventarium synes ej finnas. I den balansräkning som under den 31 december 1909 finns i inventarieboken intagen finns bland tillgångarna en post å 25,000 kr., vilken post synes utgöras av bolagets egna aktier; dessutom finns däri upptaget ett organisations-konto å 55,635 kr. 56 öre, vilket sistnämnda belopp utgör mer än 55 procent av hela aktiekapitalet. Uppgiften om att aktiekapitalet utgör 100,000 kr. torde sålunda vara synnerligen vilseledande.

På det hela taget företer bokföringen ett rent kaos. Kassabok saknas, och i övrigt konstateras genomgående den största oreda och brist på sådana anteckningar som äro nödiga för bedömande av bolagets ekonomiska skötsel.

Bolagets styrelseberättelser för åren 1910, 1911, 1912 och 1913 ståta med stora vinster, men dessa vinster torde ha tillkommit på ett egendomligt sätt och icke förefinnas i verkligheten, varom närmare utredning kommer att lämnas under rättegången. Kärandena ha emellertid i detta sammanhang framhållit att dessa s.k. vinster uppkonstruerats i syfte att erhålla kredit samt att bibehålla redan erhållen sådan.

Bolagets växeltransaktioner visa stor lättsinnighet. Bolaget har dessutom gjort en del försäljningar till avsevärt underpris, vittnande om stor vårdslöshet. Bland bokförda tillgångar anmärks särskilt att varulagret upptagits till för höga värden. Redan vid början av bolagets verksamhet var bolaget på obestånd, något som styrelsen icke kunnat undgå att inse, och styrelsen har med kännedom om bolagets obestånd hela tiden sökt uppehålla bolagets verksamhet genom avgivande av vilseledande balansräkningar, styrelseberättelser m.m.

Då målet i tisdags för första gången förekom dokumenterade kärandeombudet Joh, Ad. Hultman, kärandenas påstående med sådan effekt att rätten ålade herrarna Sköldin personlig inställelse till nästa gång den 10 dennes.

Ja, det lät ju inte roligt det där. Och den 2 maj 2015 kunde tidningen rapportera att rådhusrätten nu avkunnat dom:

Två månaders fängelse för vårdslös bokföring.

Efter åtal av Södermanlands enskilda bank m. fl. har Södertälge rådhusrätt på måndagen dömt ledamöterna i styrelsen för aktiebolaget Sköldins skofabrik, fabrikör David Efraim Sköldin och kontoristen Gustaf Marcus Sköldin till vardera 2 månaders fängelse för vårdslös bokföring samt att ersätta kärandenas rättegångskostnader.

Fabrikör Gustaf Sköldin, som även blivit åtalad, ansågs icke ha tagit sådan del i bolagets angelägenheter att han kunde fällas till ansvar.

Bankens och medparters talan har förts av advokaten Joh. Ad. Hultman […]

Slutet

På Valborgsmässoafton 1926 kunde tidningen med en kort nekrolog meddela att Gustaf Sköldin avlidit dagen innan:

G. Sköldin. I tisdags avled i Södertälje f.d. fabrikören Gustaf Sköldin i en ålder av 77 år.

Sköldin har sedan 1879 varit bosatt i Södertälje, där han innehaft en skoaffär och 1905 startade Södertälje skofabrik. Han var i många år ledamot av stadsfullmäktige samt har innehaft andra kommunala uppdrag. Närmast sörjande äro två söner och barnbarn.

Men riktigt raderad ur historien blev han inte förrän 50 år senare. Den 10 april 1973 meddelade Länsstyrelsen i Stockholms län att G Sköldin nu gallrats ut ur handelsregistret, och fyra år senare den 19 februari 1977 gallrades Sko-Sköldin ut ur registret.

Gustafs samhällsengagemang

Nekrologen framhåller att Gustaf i flera år var ledamot av stadsfullmäktige och att han även hade andra kommunala uppdrag. Det har inte i lätt tillgängliga källor gått att se några spår av detta samhällsengagemang, och inte heller vilket parti Gustaf representerade i sina kommunala uppdrag. Det sägs att han var socialdemokrat, och det är inte osannolikt. Arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen, inte minst baptismen stod före det demokratiska genombrottet nära varandra. Det som förenade var kampen mot överheten och det demokratiska sinnelaget. Det är heller inte en slump att många av arbetarrörelsens tidiga sånger bar på tydliga influenser av frälsningssånger.

Sören Carlswärd, pastor och tidigare ordförande i Svenska baptistsamfundet säger: ”Baptisterna uppfattade säkert som uppkäftiga och lite av revolutionära. För detta var en tid då överhögheten hade ett oerhört stort inflytande, det var prästen som styrde och ställde i socken. Men här greps människor, ofta de mest kuvade och ifrågasatta, av frihetstanken.”

Bara vid två tillfällen närmar sig tidningen Gustafs samhällsengagemang. I augusti 1909, mitt under den pågående storstrejken, ordnades ett massmöte i Södertälje på initiativ av ”borgmästare Pettersson, direktör P. J. Nilsson, pastor Stenbeck och fabrikör Sköldin.” 3 000 personer deltog i mötet som enades om ett uttalande ställt till regeringen och statsminister Lindman, där man ”vördsamt anhöll” om att regeringen måtte ordna medling i konflikten.

1910 valdes Gustaf tom juryman i tryckfrihetsmålet mot den anarkistiska tidningen Brand. Det anges inte vad målet handlade om eller utgången, men tidningen Brand var utsatt för ett flertal tryckfrihetsmål. Just under året 1910 handlade det bl a om att tidningen beskrivit preventivmetoden avbrutet samlag. I det målet friades tidningens ansvarige utgivare av juryn.

 

Dyrare service i Skinnskatteberg: Ineffektivitet eller bättre kvalitet?

Det finns ett system för utjämning av kommunernas ekonomi. Kommuner med många äldre och/eller barn, kommuner med ett allmänt högt kostnadsläge, glesbebyggda kommuner med stora avstånd och kommuner vars invånare har låga inkomster kompenseras med bidrag för att alla ska ha samma förutsättningar att leverera service till medborgarna. Vad servicen ”borde” kosta beräknas med en formel, en algoritm skulle man kanske säga idag. Om man tittar på skillnaden mellan vad systemet räknar ut med vad det faktiskt kostar får man ett mått på hur effektiv kommunens verksamhet är.

Tidningen Dagens Samhälle redovisar detta mått – ”nettokostnadsavvikelsen” – för de obligatoriska verksamheterna i landets alla 290 kommuner. Hur kommer Skinnskattebergs kommun ut i den rangordningen? Det visar sig att nettokostnadsavvikelsen är +8 procent, det vill säga att kostnaderna är 8 procent högre än vad som kan skyllas på kommunens och befolkningens struktur. Den här skillnaden avser år 2023, och den har ökat mellan 2021 och 2023. Med den ganska höga avvikelsen placerar sig Skinnskatteberg på 210:e plats av dom 290 kommunerna.

Av Västmanlands tio kommuner kommer Skinnskatteberg på åttonde plats och trea från slutet i ”ineffektivitetsligan”.

 

Bara Sala och Norberg redovisar större nettokostnadsavvikelser (ineffektivitet) än Skinnskatteberg. Bäst går det i Västerås (-5 procent), Kungsör (-2,5) och Hallstahammar (0).

Vad man kan vara någorlunda säker på, är att skillnaderna inte beror på kommunens struktur, befolkningens ålderssammansättning, kostnadsläget på orten och invånarnas inkomster. Men det är förstås inte säkert att det bara handlar om en ineffektiv användning av skattebetalarnas pengar. En stor nettokostnadsavvikelse kan också bero på politiska ambitioner. Man kar helt enkelt politiskt bestämt sig för att satsa mer på välfärdstjänsterna.

I Dagens Samhälle intervjuas huvudsekreteraren i den utredning som lämnat förslag till förändringar i utjämningssystemet Emelie Värja. Hon säger ”Mest beror det på skillnader i ambition och effektivitet mellan kommunerna. Vi tror att det är en blandning. Men vi har inte kunnat sära på hur mycket som är det ena och hur mycket som är det andra.”

Så, lugn politiskt ansvariga för Skinnskattebergs kommun. Det går inte att skylla på strukturen. Men kanske beror dom högre kostnaderna på att man har höga ambitioner och satsat mer på kvaliteten i äldreomsorg och skola. Medborgarna får väl avgöra om dom tycker att kvaliteten i servicen är så mycket bättre än på andra håll att det motiverar dom högre kostnaderna.

 

Dagens provianteringsresa

 

2 hg ettårig Bredsjö Blå!

Och en glass i Nora

Österberg: "Det behövs ett 'hyggligt' kommunalråd"

Sven-Erik Österberg var kommunalråd (S) i Skinnskatteberg på 1990-talet. Därefter har han hunnit med att sitta i riksdagen, varit biträdande finansminister, landshövding i Norrbotten och i Stockholm. I en intervju med honom när han förra sommaren tog itu med en utredning om kommunsammanslagningar kallade tidningen Dagens Samhälle honom för ”Bamseutredare.” Jag har tidigare skrivit här om den Österbergska utredningen, som konstaterar att det inte finns något intresse för frivilliga kommunsammanslagningar.

Tidningens reporter passade på att fråga honom om vad han trodde om sin hemkommun.

Du har själv varit kommunalråd i hemkommunen Skinnskatteberg som är mycket liten (4 402 invånare). Skulle du kalla Skinnskatteberg en långsiktigt hållbar kommun?

—     Det är klart att det är en sådan kommun som ligger på gränsen. Jag vet att det är stökigt både politiskt och tjänstemannamässigt. […] Svaga majoriteter, svårt få ihop politiskt styre, tjänstemän blir osäkra och lämnar. Man får en nedåtgående spiral.

—     Har man ett hyggligt kommunalråd och en hygglig kommunchef – då funkar kommunerna också hyggligt.

Vi står nu, efter avsättningen av Ewa Olsson Bergstedt (SD) inför nyval av kommunalråd. Enligt rykten har Socialdemokraterna att ta ställning mellan två kandidater. Fredrik Wigerskog och Tony Bölja. Ingen kan utan stöd av andra partier få majoritet i fullmäktige. Alternativen där ser ut att vara två: Antingen kan man ta stöd av dom båda andra oppositionspartierna Vänsterpartiet och Moderaterna. Då kan man samla 13 av fullmäktiges 25 röster. Eller så kan man ta stöd av Liberalpartisterna. Det kan teoretiskt ge 14 röster. Men det skulle dels fordras att Liberalpartisterna är så pass maktsugna att dom är beredda att bita huvudet av skam – att Socialdemokraterna tillsammans med V och M störtade SD+L+C-styret och särskilt avsatte den ledande liberala politikern Elisabeth Åberg. Dels krävs det att alla S-ledamöter i den hemliga omröstningen stöder ett S+L-styre, vilket är mycket osäkert.

Men första steget är att S på ett medlemsmöte på tisdag nästa vecka utser sin kandidat. Frågan är då om det är med Sven-Erik Österbergs ord en ”hygglig” kommunalrådskandidat man väljer. Vad menar han egentligen med ”hygglig”? Det finns åtminstone två olika betydelser. Antingen kan man mena en snäll och trevlig person. Synonymer kan vara bussig, vänlig, schysst. Svenska Akademins Ordbok (1932) föreslår ”som har ett tilltalande yttre skick och uppträdande eller umgängessätt, trevlig, hyfsad, belevad; även som har ett tilltalande utseende, behaglig, täck.”

Den andra betydelsen av ”hygglig” är att man är åtminstone ganska bra. Synonymer som nämns är t ex acceptabel, skaplig, hyfsad, passabel, tillfredställande, icke illa. Här handlar det så att säga om förmågan. När vi talar om en kommunalrådskandidat skulle man kanske säga att det handlar om kandidatens kaliber.

Snäll och trevlig (”god ton”) eller förmåga, kaliber? Utan något egentligt belägg skulle jag tro att Österberg menar det andra. Och så lite som jag känner dom båda kandidaterna uppfyller dom alldeles säkert båda två den första tolkningen. Snälla och trevliga personer. Men däremot skiljer det sig nog en hel del vad gäller kalibern. Wigerskogs kommunala erfarenhet är närapå ingen alls. Han är suppleant i kommunstyrelsen och han har varit ordförande i Arbetarkommunen (Sossarnas partiorganisation), men lämnade uppdraget efter valet på grund av ”det politiska spelet om styret”. Han stod helt enkelt inte pall.

Tony Bölja har både facklig och politisk erfarenhet. Han har suttit i både fullmäktige och i kommunstyrelsen. Han föreslogs av sossarnas valberedning till första namn på valsedeln hösten 2022 och var en given kommunalrådskandidat. Efter att kretsen kring förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén genomfört en kupp på nomineringsmötet avsa han sig alla kommunala uppdrag. Han har kandiderat till riksdagen för Socialdemokraterna. Hans fackliga meriter inom IF Metall är imponerande. Det råder nog inga tvivel om vilken av dom båda kandidaterna som är ”hyggligast” i betydelsen kaliber, kunnigast, mest erfarenhet.

Till detta kan också läggas det politiska valet. Wigerskog tillhör Lovén Roléns närmaste krets, och det är väl känt att hon på olika sätt har motarbetat samarbete med Vänsterpartiet och uttryckt sympatier för att samarbete mellan S och L. I en intervju med Fagersta-Posten säger Fredrik Wigerskog: ”Jag har svårt att tro att ett samarbete med V och M skulle fungera.” Det är mycket som tyder på att valet av S-kandidat också är avgörande för Socialdemokraternas politiska vägval.

 

I västerled via Getapulien

Idag gjorde vi en resa genom skogarna västerut för att möta den annalkande kallfronten. Resan gick via bortglömda samhällen som Karmansbo, Näverkärret, Morskoga, Ramsberg och Östra Löa till Västra Löa. Men först gjorde vi ett stopp i naturreservatet Getapulien. Egentligen mest för att kunna säga, att där har vi varit, på så sätt som mer världsvana globetrotters sätter färgade knappnålar på världskartan.

I Västra Löa var det besök på Perssons Magasin, där kråset smordes. Vi besåg också den intressanta utställningen av Riddarhyttekonstnärerna Elisabeth Billander och Jan Dahlgren. Så bar det av hemåt, sedan vi så att säga hade hämtat kallfronten. På den resan kunde nya nålar sättas på kartan: Gammelbo, Hägernäs, Riddarhyttan. Beresta som få.

Getapulisk tallskog. I bakgrunden syns Spelmossen där det finns ett gömsle där man efter tidsbokning kan betrakta orrspelet. Besökare uppmanas sitta still och förrätta sina naturbehov innan de går in i gömslet.

Doalism (eller ska det vara Dualism) av Billander och Dahlgren

Kråssmörjning

Getapulisk svampskörd (Jo, man får plocka matsvamp i naturreservat)

 

Om Getapulien

Getapulien är ett stort ödsligt skogsområde i triangeln mellan Näverkärret, Morskoga och Allmänningbo. Det är också numera namnet på ett naturreservat som av Länsstyrelsen i Örebro beskrivs ”I naturreservatet Getapulien möter du stora tallskogar och ensliga myrar sida vid sida. Det är ett av de få större väglösa skogs- och myrområdena o Örebro län.”

Det som väcker frågor är förstås det besynnerliga namnet. Varifrån kommer det? Ja, det verkar som om det närmast kommer från Småland. Sedan, åtminstone 150 år verkar det som om Getapulien använts som en skämtsam beteckning på Småland. Svenska akademiens ordbok (den aktuella delen publicerad 1928) menar att Getapulien är en ”skämtsam beteckning på Småland, särskilt de inre, magrare trakterna.” Av Getapulien har också bildats ”getapulianare” som en föga brukad beteckning på smålänningar och adjektiven för småländsk ”getapuliansk” och ”getapulisk”. Alla dom här orden har dykt upp i språket, som ett slags den tidens nyord, på 1880-talet.

Men riktigt begripligt blir det ändå inte, om man inte får veta att det är ett sammansatt ord av ”get” och ”Apulien.” Förklaringen skulle vara att det var ett så magert och kargt område att det bara dög till bete för getter. Så här skrev Nerikes Allehanda när naturreservatet invigdes 2009: ”namnet är ett öknamn för mycket magra betesmarker i Småland. Så magert att det bara duger som bete åt getterna. Namnet Getapulien härleder också till det italienska området Apulien som också är ett magert landområde.” Vem som sen har tyckt att myrarna bortom Näverkärret påminner om Småland förtäljer icke historien.

Men hur är det nu med Apulien? Är det verkligen en så ödslig och ofruktbar trakt att det är rimligt att jämföra det med det mörka Småland eller till och med sanka myrmarker i Västmanland? När man läser moderna beskrivningar av regionen Apulien (Puglia på italienska) låter det inte riktigt så. I den moderna tidens kunskapskälla Wikipedia kan läsas: ”Det milda klimatet gör att regionen kan bjuda bördiga jordbruksmarker där det odlas mandel, oliver och spannmål. Apulien är Italiens största producent av olivolja. Apulien är numera ett viktigt vindistrikt där det produceras fina rödviner.”

I ett resereportage i Sydsvenskan skriver man: ”Det är också Italiens kornbod med de gula vajande sädesfälten och dessutom olivlundarnas land.[…] Man kallar det även för Italiens köksträdgård.” Och en resebyrå, som förstås har sina randiga skäl att framhålla Apulien som trevligt och tilltalande skriver: ”Här i södra Italien är solen generös och jorden fruktbar. De knallröda tomaterna smakar som de ska och i september håller vindruvorna på att sprängas av söt saft.”

Det låter som om dom apuliska getterna kunde vandra omkring och beta i ett riktigt Schlaraffenland. Till skillnad från i det steniga Småland och dom västmanländska träskmarkerna. Men kanske var bilden av Apulien en annan för 100-150 år sen, om det nu inte är så att jordens fruktbarhet har förbättrats där nere i Italiens klack. En tidig svensk 1900-talskälla är den s k uggleupplagan av Nordisk familjebok (1904) som låter oss veta att ”landet är till stor del en jämn, osund, människofattig stäpp.” Det låter mer getvänligt.

Så mycket fuckoffness att föräldrarna gömde sig i syrenbersån

Hur det nu än är har namnet ”Getapulien” rymt en särskild, och kanske lite mystisk lockelse. Under åren 2013 – 2015 anordnades i folkparken Tyrolen utanför Alvesta (i Småland) musikfestivalen ”Psykjunta – underjordiska toner i Getapulien.” Ett av dom medverkande banden ”Moon City Boys” beskrevs så här: ”kanske det coolaste bandet i Sverige som ett eko tillbaka till en tid då […] rocknrollers hade så mycket integritet och fuckoffness att alla föräldrar sprang och gömde sig i syrénbersån.”

Lyssna själv till Moon City Boys i ”Let my love dance.” Vad hade getterna tyckt och gjort?