Kulturpolitik är inte hehe och häpp häpp

Kulturens uppgift är att bidra till kommunens ekonomiska tillväxt. Kulturen ska sätta kommunen på kartan, bättra på kommunens image och dra till sig företag, invånare, besökare och skatteinkomster. Det är budskapet från Norrköpings M-ledda minoritetsstyre som har stöd av Sverigedemokraterna. Det moderata kommunalrådet kallar sina motståndare ”bortskämd kulturelit som till 90 procent är skattefinansierad.” Stadens symfoniorkester borde finansiera mer med avgifter. ”Dom borde erbjuda en produkt som folk är beredda att betala för.” Som exempel nämner hon att dom borde spela Abba. Som jämförelse tar hon kollektivtrafiken som bara betalas till hälften av skattebetalarna.

Stadens politiker tar därför en tydlig ståndpunkt när det gäller konstens och kulturens roll och värde. Det är en annan än den som hävdar att kulturens värde är att öppna nya perspektiv, att oroa och väcka nya tankar. Som den finländska konsthistorikern Susanna Pettersson uttryckte det: ”..öppna dörrar för filosofiska och existentialistiska frågor … att vi kan konfrontera våra mardrömmar … eller få tillbaka hoppet.”

Idén att kulturen ska stå i överhetens tjänst är gammal. Den 19 juli 1937 öppnade utställningen ”Entartete Kunst” (urartad konst) i München arrangerad av det nazistiska propagandaministeriet. Där ställdes som varnande exempel ut konst som beslagtagits. Det handlade om icke föreställande konst eller politiskt olämplig konst som judisk och ”bolsjevikisk” konst. I Sovjet utvecklades under 1920-talet en vildvuxen och modernistisk konst. Efter Lenins död 1924 tog stalinismen över. Nu skulle det röjas upp och i den första femårsplanen 1928 ställdes konst och kultur i partiets tjänst. Konsten skulle inspirera folket i deras arbete och skapa kärlek till partiet. Den pompösa socialistiska realismen föddes. Abstrakt konst sågs som dekadent.

Ränderna går inte ur. Dom moderna svenska högerpopulisterna driver tesen att konst och kultur inte ska oroa. Istället ska den skapa trivsel och stärka sammanhållningen bland dom etniska svenskarna. Konflikter ska döljas genom att blicken riktas åt ett annat håll. På så sätt blir konsten likt religionen ”ett opium för folket”. Sölvesborgs kommun, som länge var SD:s skyltfönster har beslutat om ett handlingsprogram för kulturpolitiken. Inköp av ”utmanande samtidskonst” ska stoppas. I flera kommuner har SD skrivit motioner om att kommunen inte ska bidra till kultur som förmedlar extrema yttringar, som chockerar eller provocerar. En riksdagsledamot (SD) har i riksdagens talarstol tyckt att konstnärer som målar vaginor på väggar i skolor ska fängslas.

I Västmanlands kommuner är det bara Skinnskatteberg som styrs av SD. Även där har dom försiktigt stuckit upp trynet. I budgetförslaget för 2023 fanns ett förslag om inköp av konstnärlig utsmyckning utanför centralorten. Det lyckades SD med hjälp av L och C sätta stopp för. Istället blir det ”trivselfrämjande åtgärder.” Inte oroa, trivas istället.

Konst och kultur som är trevlig och inte oroar och öppnar nya perspektiv. Vi ska ha Abba istället för konstmusik. Konst och kultur ska bidra till den svenska identiteten och den ekonomiska tillväxten. Så blir det om till 100 procent skattefinansierade kommunalråd får styra. Man frestas att variera Olof Palmes berömda kommentar om Moderaternas utrikespolitiska pajaskonster. Svensk kulturpolitik det är inte hehe och häpp häpp. 

Trevlig nazikonst

Trevlig Stalinkonst