Varför sånt stök och bök vid bron i Bernshammar?

Sedan den 12 augusti pågår ett vägarbete vid Bernshammar på länsväg 250. Det är Trafikverket som genomför en omfattande renovering av en betongbro. Arbetet beräknas inte vara klart förrän den 31 oktober. Under tiden är ena körbanan avstängd och trafiken regleras med signaler. Som tur är är inte trafiken så omfattande, så några längre köer blir det inte. Men icke desto mindre tycks det alltid vara rött ljus när man kommer fram till bygget.

Bron är inte ett särskilt vackert byggnadsverk, och under den finns egentligen inget särskilt. Det finns inget vattendrag, ingen annan väg, inte någon särskilt djup ravin. Vad gör bron egentligen där? Varför fyller man inte igen diket med makadam istället för det rätt krångliga brobygget?

Trafikverkets bild av bron i Bernshammar

Det finns då anledning att påminna om historien. Jag har skrivit om den tidigare. Klicka här. 

Det var brukspatronen Fredrik Otto Lorichs som köpte Bernshammars bruk efter den Julinsköldska konkursen som är upphovet till ravinen. Lorichs tyckte att det skulle vara snyggt att avsluta herrgårdsparken med ett brusande vattenfall. För att åstadkomma detta skulle ett vattendrag grävas genom åsen från sjön Spaden på andra sidan åsen, en sträcka om en dryg kilometer. Problemet var bara att Spaden låg fem meter under marknivån vid parkens slut. Vattnet hade alltså måst rinna uppåt för att nå Lorichs tänkta vattenfall.

När det nu inte gick att åstadkomma fick man nöja sig med ett målat vattenfall på en träskiva under bron.

I Tekniska museets samlingar finns en bild av Lorichs bro som beskrivs som ”Den unika, i dekorativt syfte uppförda bron vid Bernshammar, byggd år 1796.” Det är alltså den dekorationen från 1700-talet som är orsaken till det omfattande brobygget hösten 2019.

Den dekorativa stenbron