Egenmäktigt förfarande och två fyragrisars

I onsdags kväll såg jag filmen ”Touching the void” om de två engelska bergsklättrarna Joe och Simon. Efter att ha tagit sig upp på en 6000-meterstopp i Anderna och var på väg ned föll Joe och skadade sig svårt. Hans ena underben trycktes upp och gick tvärs igenom knäleden och slog emot lårbenet. Under fruktansvärda smärtor lyckades han hasa sig fram på en glaciär. Bara för att falla ned i en djup glaciärspricka. Mot alla odds och vrålande av smärta för varje rörelse lyckades han hasa sig ut ur glaciären och kilometervis över is och klippor för att avsluta med att ta sig fram till baslägret genom att kräla igenom lägrets latrin.

Ungefär så kändes det igår kväll att tillbringa 1,5 timme i Scalateaterns usla salong. Trångt och jävligt. Usch. Däremot var pjäsen bra. Vi såg Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande” om den hjärtskärande relationen mellan poeten Ester Nilsson och konstnären och kulturmannen Hugo Rask. Det har redan skrivits spaltmeter både om den bakomliggande boken och om uppsättningen på Scalateatern, så det är väl strängt taget inte så mycket att tillägga. I korthet förälskar sig Ester i Hugo, som visar ett förstrött intresse. Strängt taget är han bara intresserad av sig själv. Som andra hopplöst förälskade är förstås Ester en ganska löjlig figur, och en likaså ömklig figur. Hon kastas mellan hopp – när Hugo troligen av omsorg om att få bekräftelse går henne till mötes – och förtvivlan när han ignorerar och avvisar henne. Det löjliga understryks av komiska inslag i uppsättningen. Kanske ibland lite väl mycket. Men det blir ändå ett drama som håller publiken fångad, och Krister Henriksson och Jessica Liedberg gör trovärdiga tolkningar av Hugo och Ester. Vore det inte för att man satt så jävla illa vore det en toppenkväll på teatern.

Fyra grisar till Pressklubben

Före pjäsen käkade vi tillsammans med Doris och hennes mamma på Pressklubben. Förvånansvärt mycket folk för att vara redan kl 17 en torsdagskväll. Bra mat. Det åts Pelle Janzon (oxfilécarpaccio på smörstekt toast toppad med löjrom, rödlök och äggula), moules anisette med vitt vin, grädde, fänkål och Pernod, Pappardelle med kronärtskocka, tomater, kungsmussling, spenat, hyvlad parmesan och rostade hasselnötter, Torskfilé med ostronsås, sotad gurka, musslor, havsfänkål, baconsmul och kokt potatis samt en särskild barnhamburgare utan tillbehör. Allt var vällagat och gott och med en del kul smakbrytningar – t ex löjrommen med carpaccion och den sotade gurkan till fisken. Det var klart en stark fyragrisarsmåltid. Helhetsintrycket drogs kanske ned av en inte fullt ut engagerad servis, och av priser som gjorde att prisvärdheten kan dras i tvivelsmål.

Fyra grisar till Gripsholms Värdshus

På dagens hemfärd bestämde vi oss för att turista och äta lunch i Mariefred. Temperaturen var strax över noll och det duggade lite snöblandat. Dessutom är det troligen off-season för mälarturism. Vi hade därför inte alltför stora förväntningar. Det såg ett tag ut att bli Gripsholms-grillen. Men så upptäckte vi Gripsholms Värdshus. Ett värdshus är ju ändå alltid ett värdshus. Lunch serverades i värdshusets skänkrum. En lite näbbig receptionist och en inte särskilt märkvärdig salladsbuffé gav Bambavarning. Men så kom den örtbakade sejryggen med potatispuré, friterad morot och citronsås in. Och tjong där åkte även Gripsholms Värdshus upp till fyra grisat. Speciellt smaskig var lustigt nog den kryddrullade och friterade moroten. Men också citronsåsen som kombinerade citronens syra med en ton av bäska.

Turism i Mariefred

Tidigare recensioner

Fem grisar Matkonsulatet 

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås 

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.