torsdag 23 mars 2017

Bluffuniversitet i Jönköping?

Sveriges första universitet var Uppsala Universitet, grundat år 1477. Halvtannat århundrade därefter, 1632, tillkom universitetet i Dorpat (Tartu) i Estland. Även nästa universitet – Kungliga Akademin i Åbo, som sedermera blev Helsingfors Universitet – grundlagt 1640 befann sig på andra sidan Östersjön. Strax efter annekteringen av Skåne tillkom Lunds Universitet 1666 för att utbilda funktionärer för de nyerövrade provinserna. Estland och Finland försvann som bekant, varefter det var universiteten i Uppsala och Lund som utgjorde den svenska universitetssektorn.

Två enfakultetsuniversitet tillkom på 1920-talet då Karolinska Institutet med anor från 1810 och Kungliga Tekniska Högskolan fick rätt att utfärda forskarexamen.

Först mot mitten av 1900-talet blev det en omgång nya universitet. De icke-statliga högskolorna i Göteborg och Stockholm fick universitetsstatus 1954 respektive 1960. Två helt nya universitet byggdes upp, i Umeå 1965 och i Linköping 1975. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) 1977 bildades genom sammanslagning av flera högskolor, bland annat Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg.
Nästa större utbyggnad kom under 1990-talet med Luleå Tekniska Universitet, Karlstads Universitet, Växjö Universitet (2010 sammanslaget med Högskolan i Kalmar till Linnéuniversitetet) och Örebro Universitet. Under 1990-talet byggdes också de regionala högskolorna upp. Eftersom dessa inte bedrev forskarutbildning räknas de inte som universitet.

En sista eftersläntrare blev Mittuniversitetet som bildades genom omvandling av Mitthögskolan med campus i Sundsvall och Östersund 2005. Efter det har det inte blivit några fler universitet i Sverige.

De regionala högskolorna
Utöver de 14 statliga universiteten finns det 22 statliga högskolor, varav de flesta är regionala högskolor. Några är framförallt fackhögskolor (Försvarshögskolan, Gymnastik- och idrottshögskolan samt konstnärliga högskolor i Stockholm). Av dessa 22 har 10 fått rätt att bedriva forskarutbildning och utfärda doktorsexamen inom avgränsade vetenskapsområden. På det sättet har de närmat sig universitetsstatus.

Det råder delade meningar om fördelen med de regionala högskolorna. Det hävdas att de har stor betydelse för regional utveckling och för utvecklingen i de städer där de är lokaliserade. Vidare har de haft betydelse för vidgandet av den sociala basen för högskolestudier. Många studenter från arbetarklassen som aldrig skulle tänka sig att ”ligga i Uppsala” har kunnat få utbildning på orter som Eskilstuna, Trollhättan och Borlänge.

Å andra sidan har man varit tveksam till om kvalitén blir tillräckligt god på de små regionala högskolorna. Ett ämne som statsvetenskap kan ibland vara företrätt av en eller två lärare, vilket är en för liten miljö för forskning och för att man ska kunna följa utvecklingen inom ämnet. Det sägs att landet är för litet för 36 lärosäten.

Egentligen är det inte nog med det. Det finns också ett antal icke-statliga högskolor. Som universitet räknas där Chalmers Tekniska Högskola och Handelshögskolan i Stockholm. Chalmers Tekniska Högskolan och Högskolan i Jönköping ägs av stiftelser som bildades med pengar från de nedlagda löntagarfonderna.

Vid sidan om de två ”privata” universiteten finns det 16 icke-statliga högskolor, varav två har rätt att utfärda doktorsexamen inom begränsade vetenskapsområden (Högskolan i Jönköping och Ersta-Sköndals högskola).

En annan bluffmakare. Också i utbildningsbranschen.
Ja, det är inte lätt det här. Men enligt svensk lagstiftning är det bara de 16 universiteten (inklusive Handelshögskolan och Chalmers) som är universitet. Övriga är högskolor, vilket inte är så illa det. Av dessa har ett antal fått rätt att utfärda doktorsexamen inom begränsade ämnen. Problemet är att alla vill vara universitet, och försöker kalla sig universitet trots att de inte är det.

Högskolor vill kalla sig universitet i alla fall
Det är frågan om hur man ska översätta ”högskola” till engelska som har öppnat en port. Den officiella översättningen är ”university college”, men de flesta högskolor väljer att bara kalla sig ”university”. I bräschen har Högskolan i Jönköping gått, som 2015 beslutade sig för att byta namn och fortsättningsvis kalla sig för Jönköping University även ”på svenska”. Då blir det lätt att det t ex  i svenska media blir ”Jönköpings Universitet” och simsalabim blev högskolan universitet utan att ha gått igenom den prövning av kvalitén som görs av statliga myndigheter och beslut av regeringen. Ofoget anmäldes 2016 av språkrådet till JO, som dock tyvärr lade ned ärendet med hänvisning till att högskolan i Jönköping inte var en statlig myndighet.


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar