Bergslagens politiska ekologi: När monoliten rämnar

Socialdemokraterna fick i kommunalvalet 1970 mer än 60 procent av rösterna i 37 kommuner. Sexton av dessa kommuner fanns kvar oförändrade 2014. De övriga 21 hade slagits samman med andra kommuner eller ändrats så mycket att det inte går att göra jämförelser över tid. De sexton ligger framförallt i Bergslagen. Till 2014 har den socialdemokratiska röstandelen minskat kraftigt. Den tidigare dominerande industrin har i mycket försvunnit och de flesta av kommunerna har en minskande befolkning. I flera av kommunerna har politiken under de senaste 20 åren varit turbulent. Det har varit täta majoritetsskiften. Det har förekommit så kallade ”regnbågskoalitioner” och i flera av kommunerna har det annars lilla Vänsterpartiet spelat en betydelsefull roll.

Av de sexton kommunerna ligger tolv i Värmland och Västmanland. Det är typiska bruksorter. 1970 var 50 procent av befolkningen sysselsatta i tillverknings- eller gruvindustrin. I medeltal försvann 55 procent av dessa arbetstillfällen till 2012. I vissa kommuner var minskningen mycket kraftig: I Hällefors försvann t ex 71 procent av arbetstillfällena i industrin. I Hallstahammar 69 procent och i Storfors 67 procent. Följden blev förstås att den andel av befolkningen som arbetade i industrin också minskade – i genomsnitt med 24 procent.

Den socialdemokratiska röstandelen minskade också: Från 1970 till 2012 med 21 procentenheter och till 2014 med 22 procentenheter. Kommuner med särskilt stora ras var Fagersta med 36 procentenheter från 1970 till 2010, Degerfors 36 procentenheter och Älvkarleby med 33 procentenheter.

I fjorton av de sexton kommunerna minskade befolkningen. Den genomsnittliga befolkningsförändringen var minus 13 procent. Filipstad blev av med 35 procent av sin befolkning, Storfors 27 procent och Oxelösund 25 procent.

Vad hände med det kommunala styret i detta förändrade landskap? Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har ställt samman förändringar i det kommunala styret i landets alla kommuner under de 20 åren sedan 1994. I våra sexton bergslagskommuner redovisas ett tjugotal olika konstellationer av kommunala styren. Vanligast är rena S-styren eller S+V-koalitioner, vardera ungefär lika ofta förekommande. Andra ganska ofta förekommande koalitioner är ”rödgröna” kombinationer (S och/eller V tillsammans med Mp), blocköverskridande koalitioner där S men inte V ingår, ”regnbågskoalitioner” (V tillsammans med flera borgerliga partier) och rent borgerliga koalitioner.

Ett enkelt mått på den kommunalpolitiska turbulensen som kan utvinnas ur SKL:s databas är antal skiften av styrande koalition. Noll betyder att man har haft samma styre i alla de fem mandatperioderna från 1994 till 2010. Om kommunen har bytt styre varje mandatperiod får den turbulensvärdet 5. Eftersom det är möjligt att skifta styre även under löpande mandatperiod är det också möjligt att få mer än 5. Skinnskattebergs kommun har t ex värdet 6.

Här är några basfakta om de sexton kommunerna:

Kommun	Landskap	Procent industri 2012	S-röster 2014	Styre före valet 2014 enligt SKL
Degerfors	Värmland	28,4	31,2	V+Mp
Fagersta	Västmanland	39,4	38,4	V
Filipstad	Värmland	27,2	40,6	S+V+Mp
Grums	Värmland	26,3	51,0	S
Hallstahammar	Västmanland	22,9	47,3	S+V
Hammarö	Värmland	14,3	42,5	M+C+F+Kd+Mp
Hällefors	Västmanland	25,8	26,6	S+Kd+M+lokalt
Kalix	Norrbotten	14,9	45,7	S+V+Mp
Munkfors	Värmland	30,9	57,5	S
Norberg	Västmanland	26,7	39,1	S+Mp (minoritet)
Oxelösund	Södermanland	33,1	41,1	S+V
Skinnskatteberg	Västmanland	32,3	38,6	S+V+Mp
Storfors	Värmland	22,7	43,7	S
Surahammar	Västmanland	29,6	38,0	S
Timrå	Medelpad	13,6	49,2	S+V
Älvkarleby	Uppland	16,9	40,5	S+V
Degerfors	Värmland	28,4	31,2	V+Mp

Avfolkning och avsossifiering samvarierar med politisk turbulens

Som man kanske kunde förvänta sig går det att koppla den parlamentariska turbulensen till de politiska och ekonomisk-demografiska förändringsprocesserna. Sambanden med både befolkningens förändring och förändringen av andelen S-röster är negativa. Det är väl förväntat: Ju mer väljarna har övergett Socialdemokratin, desto turbulentare parlamentarisk situation i kommunen. Och ju mer invånarna har flytt kommunen, desto turbulentare. Men dessa samband är utomordentligt svaga.

Mer förvånande är kanske det starka positiva sambandet mellan industrisysselsättningens utveckling och parlamentarisk turbulens: Ju kraftigare avindustrialisering, desto mindre turbulens. De kommuner som haft den rörigaste kommunalpolitiken är de som förlorat minst industrisysselsättning.

Delvis kan de här iakttagelserna vara illusoriska och bero på tekniska omständigheter. Det är ju ett ganska speciellt urval kommuner som studeras: Kommuner med mer än 60 procent sossar 1970 och som inte ändrats genom senare kommunsammanslagningar. Det kan hända att samband med en viss riktning och styrka i hela kommunpopulationen kan se mycket annorlunda ut i en så här utskuren delgrupp. Men det kan också vara så att det finns samband mellan de olika egenskaperna i analysen som inte kommer till uttryck i undersökningen av samband. Detta senare förhållande ska undersökas med hjälp av den speciella variant av regressionsanalys som kallas ”stiganalys”. Denna ger till resultat en modell där man kan följa orsaks-verkan-flödet mellan de olika egenskaperna. För den tekniskt intresserade kan jag berätta att modellens totala förklaringskraft är 51 procent och att kriteriet för att ta med en orsaksrelation är att det absoluta betavärdet är minst 0,20. Resultatet blir:

De direkta effekterna av avindustrialisering och avfolkning är fortfarande desamma: Ju mer omfattande avindustrialisering och avfolkning, desto mindre turbulens. Resultatet är inte omedelbart tolkningsbart. Kanske står avindustrialiseringen och avfolkningen för ett stagnerande lokalsamhälle, där det inte förefaller vara mödan värt att slåss om makten i kommunalhuset? Det finns dock indirekta effekter med omvänd riktning: Ju mer avindustrialisering och ju mer avfolkning, desto större är bortfallet av röster för Socialdemokraterna. Och ju mer röster S har förlorat, desto turbulentare är den parlamentariska kommunalpolitiken.

Sex kommuner mer turbulenta än förväntat

I figuren nedan har jag renodlat den partipolitiska effekten. Figuren visar de sexton kommunerna med S röstförluster på den vågräta ledden och turbulensmåttet rensat för effekter av avindustrialisering och avfolkning på den lodräta ledden.

Sju av kommunerna ligger relativt nära regressionslinjen. Det betyder att vi med den här modellen kan förstå graden av parlamentarisk turbulens i dessa sju kommuner som en produkt av avindustrialisering, avfolkning och avsossifiering. Tre kommuner är mindre turbulenta än vad man skulle ha väntat sig – Älvkarleby, Storfors och Fagersta (!). Inte mindre än sex kommuner avviker uppåt: Här är det rörigare än vad modellen förutsäger: Degerfors, Skinnskatteberg, Surahammar, Hällefors Hammarö och Filipstad.

Det är stora skillnader mellan utvecklingen i dessa sex kommuner. Några gemensamma drag går dock att urskilja. I fem av kommunerna går utvecklingen i två faser. I den sjätte kommunen, Surahammar, kan man bara se den första fasen.

Först S+V-koalitioner, sen kommer också borgerliga med i styret

I den första fasen krymper socialdemokratins röstunderlag, ofta med ett eller flera katastrofval – krascher där röstandelen minskar med omkring tio procentenheter. Efter den första fasen har Socialdemokraternas röstandel minskat till under 50 procent och de har tvingats bilda koalitioner för att kunna fortsätta styra kommunen. I Degerfors, Skinnskatteberg och Filipstad bildas koalitioner inom den rödgröna partifamiljen. Socialdemokraterna i Hällefors och Surahammar har gått längre genom att inkludera ett eller flera borgerliga partier i respektive styrande koalitioner. Typiskt löper den första fasen under 1990-talet, men det finns undantag: I Skinnskatteberg är den första fasen ett utdraget lidande som börjar redan i mitten av 1970-talet. I Hällefors fortsätter den första fasen under det nya århundradets första årtionde och i Surahammar tar utvecklingen fart först kring sekelskiftet, när den första utvecklingsfasen avslutats i fyra av kommunerna.

I den andra fasen fortsätter den socialdemokratiska kräftgången. I Hammarö och Skinnskatteberg kryper röstandelen ner under 40 procent och i Degerfors och Hällefors under 30 procent. I den här fasen sker det ett borgerligt genombrott. Bara i Hällefors resulterar den istället i en vänsterledd koalition mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I de andra kommunerna blir det borgerliga styrande koalitioner eller blocköverskridande koalitioner med både Socialdemokrater och borgerliga partier. I två av kommunerna – Degerfors, Hammarö och Skinnskatteberg – medhinnes ytterligare en respektive två faser.

Utvecklingen påskyndas av omskakande händelser

I några fall, framförallt i den andra fasen, har särskilda händelser som haft betydelse för den kommunalpolitiska utvecklingen inträffat. I Degerfors var det 2006 konflikter om frågor i den fysiska planeringen: Skulle järnvägsstationen flyttas till centrala delar av tätorten. I projektet ingick också en ombyggnad av Folkets hus. Motståndet mot förändringarna anfördes av Vänsterpartiet. I valet 2010 kraschlandade Socialdemokraterna på under 30 procent och en styrande koalition med Vänstern och Miljöpartiet tog över kommunledningen.

I Hällefors beviljade fullmäktige 2013 inte ansvarsfrihet för omsorgsnämnden. Omröstningen var uppslitande med röstsplittring i den socialdemokratiska gruppen. Beslutet upphävdes senare på formella grunder av förvaltningsrätten, men striden ledde likafullt till en regeringskris. Vänsterpartiet, Centern och ett lokalt parti lämnade den styrande koalitionen och kom att ersättas av Moderaterna, Kristdemokraterna och ett annat lokalt parti.

I Skinnskatteberg hade efter valet 2006 bildats en koalition mellan de borgerliga och det lokala partiet Skinnskattebergsdemokraterna, som närmast får ses som en utbrytning ur socialdemokratin. Efter ett par år bytte det lokala partiet sida och gick samman med vänsterblocket. Krisen blev utdragen när det folkpartistiska kommunalrådet vägrade avgå och bet sig fast vid makten med hjälp av förvaltningsdomstolarna. Slutligen tvang de politiska realiteterna henne till avgång. Hela historien har så småningom föranlett en ändring av Kommunallagen som möjliggör för fullmäktige att avsätta en kommunstyrelseordförande som inte längre kan mönstra en majoritet i fullmäktige.

Fullmäktige i Surahammar beslöt 2013 att lägga ned högstadieskolan i Virsbo. Motståndet från ortsborna var kompakt och ledde till splittring och avhopp i den socialdemokratiska gruppen. I valet 2014 kraschade Socialdemokraterna, i mycket beroende på agerandet i skolfrågan, med under 40 procent och tvingades söka sig en borgerlig koalitionspartner i Centerpartiet.

De olika lokala händelserna har säkert spelat en roll i utvecklingen, men det finns samtidigt många gemensamma drag: Socialdemokraternas röstandel har sakta vittrat ned, ibland påskyndat av katastrofval. Framförallt framstår valet 1998 som avgörande. I en första fas har Socialdemokraterna sökt koalitioner med Vänsterpartiet och/eller Miljöpartiet. I en andra fas efter att erosionen fortsatt har borgerliga partier kommit in på arenan – ibland som koalitionspartners till Socialdemokraterna, ibland med rent borgerliga koalitioner.

Tidigare inlägg i serien ”Bergslagens politiska ekologi”

Skinnskattebergs bergslag 

Röda Riddarhyttan

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.