Strövtåg: Brevet från kolonien

Lars Ekborg

Västerås stad hyrde gården Lugnet i Bysala av Verner Ahlqvist för koloniverksamhet på sommaren så att stadsbarnen fick komma ut på landet och få frisk luft. Det började under krigsåren och höll på in på mitten av 50-talet. Sommaren 1940 var den då 14-årige Lars Ekborg på sommarvistelse här. Lars Ekborg blev ju senare en känd skådespelare, bland annat kan man nämna sketchen ”Bunta ihop dom” och min absoluta favorit – ”Köp en tulpan” – tillsammans med Roffe Bengtsson. Den finns tyvärr och egendomligt nog inte på Youtube. Den 14-årige Lars Ekborg visar sig också med sin fältpost från barnkolonin vara en fullfjädrad poet. Brevet till mor och far är helt klart en värdig föregångare till Cornelis Vreeswijks ”Brevet från kolonien.”

Nu vill ett brev jag skriva till er, o mor och far, och klaga huru gräsligt jag i Bysala har.	Där få vi låna kärra att draga vatten på. Men den är vek och skranglig, Och hjulen vinda stå.	Och höet får vi hässja och sköta vildsint ko, jämt springa efter limpor och efter vatten gno.
Ty ledarna är hårda, magistern allra mest. Han bannar mej och hotar mej sätta i arrest.	Herr Eriksson i granngårn la' fälla ut för oss. I den försvann vår ”Lalla” igenom halm och boss.	Sven Ahlkvist och tant Alma en tröst och ljuspunkt är. Han lyfter stora tyngder, hon tvättar våra klä’r.
Att äta Nilssonsmaten Det är då inte lätt ty inte kan hon laga åt mej min älsklingsrätt.	Vi måste alla bada i Långsvans stora hav. Det känns så kallt och kusligt det blir väl sist min grav.	Till Sandvik få vi traska i dammet många mil. Nog kunde väl herr Arvidsson Ha bjudit oss på bil.
Och gröten den har klumpar, och soppan den har skinn, så att min stackars mage sej vänder ut och in.	Så ska vi också tävla, jag tycker det är hemskt. De andra ha så roligt, ty jag blir alltid sämst.	Jag magrar och jag lider, jag blir blott skinn och ben. Det börjar nu att skymma och det är läggdags re’n.
Och inte får vi äta oss mätta på nåt vis. Det mesta det ska sparas åt Söderstenskans gris.	I köket där går Blomberg, ser arg och gnällig ut. Vid knuten grälar Asta, och disken har ej slut.	Jag vet att knappt jag hinner att komma i min säng, förr’n det är åter morgon och dags att ”tjäna dräng”.
Och när du kära mamma, mej sänder lite gott, så åt de andra upp det, och jag fick pappret blott.	Så kommer fabrikören och hotfullt på mig ser. Han säger att i klövern jag gräsligt trampat ner.	Refräng efter varje strof: O ta mig hem, o ta mig hem igen!
De pengar, som du gav mej, affären redan fått. Nog kunde väl giva Kredit på lite gott.	De sa’ i stan vi skulle få vila och ha bra, men jämt vi ved få plocka och slita ont och dra.

Lugnet i Bysala

Buspojke. I rollen: Ingrid

Strövtåg i Hedbygden

Det här är det nionde och sista inlägget i succéserien ”Strövtåg i Hedbygden”. På kartan markeras barnkolonin vid Lugnet med 9. Tidigare inlägg har handlat om ”Galgbacken” (1), ”Vattenfallet som kom av sig” (2), ”Storsvindlaren”  (3), ”Flygplatsen” (4), ”Knopptorpet” (5), ”Älvstenen” (6), ”Sjörået”(7) och ”Sängfabriken”(8).