Napoleon Björklund lägger ut dimridåer

Björklund

Det går utför med den svenska skolan. Och det går utför fort. För att göra saken än värre så ökar skillnaderna. Det var länge sedan man kunde beskriva den svenska skolan som likvärdig. I den situationen vill en ohelig allians bestående av Folkpartiet, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Lärarnas riksförbund ”återförstatliga” skolan. Det mesta tyder på att åtgärden skulle vara ett slag i luften. Och förstås ett dyrt och krångligt slag i luften. Seriösa bedömare anser snarast att det är det fria skolvalet som är roten till det onda.

Argumentationen för ”återförstatligad skola” har hittills varit svag. För det första kan det konstateras att det inte är klart vad åtgärden innebär. Svensk skola har aldrig varit helt statlig eller helt kommunal. 90-talets ”kommunalisering” försköt tyngdpunkten i riktning mot ett större lokalt inflytande. Sedan dess har Björklunds olika ”reformer” tenderat att ta tillbaka detta inflytande. Skolan är genom skollagen, läroplanerna och skolinspektionens verksamhet en mycket mer statsstyrd verksamhet än de flesta andra kommunala verksamheter. Man kan egentligen undra vad det finns att ta tillbaka?

Lärarnas riksförbunds enda egentliga argument är att man har gjort en opinionsundersökning där majoriteten av de tillfrågade tror att det blir bättre om man ”förstatligar skolan”.

Argumentationen har annars skjutit in sig på likvärdigheten. Sverigedemokraterna skriver i sin motion 2010/11 att kommunerna har olika ekonomiska förutsättningar och att de prioriterar olika, vilket leder till en ojämlik skola. Övriga aktörer i förstatligandealliansen resonerar ungefär lika. Men det finns inte mycket som styrker deras påståenden i verkligheten. Skolverket konstaterar 2012 i en rapport om likvärdighet i skolan att skillnaden mellan kommunala skolor är relativt liten, men om man också räknar med friskolorna så blir skillnaderna mellan skolorna mycket stora och ökande. I sin sammanfattande bedömning 2013 skriver Skolverket:

 

Skillnaderna mellan skolor med bra och dåliga resultat har ökat dramatiskt och sannolikt har det fria skolvalet bidragit till utvecklingen.

Det finns inte mycket forskning om saken, men i en doktorsavhandling vid Handelshögskolan i Stockholm slår författaren fast att det är omöjligt att koppla de nedåtgående trenderna till ”kommunaliseringen” eftersom ett stort antal reformer genomförts samtidigt i skolväsendet, t ex friskolereformen och det fria skolvalet. Författaren Erik Lakomaa skriver i en artikel i Dagens Samhälle 2012:

 

Det är … omöjligt att i detalj avgöra vilka effekter som är resultat av kommunaliseringen och vilka som är resultatet av andra förändringar inom skolområdet.

Det enda som kunnat konstateras är att kommunaliseringen hejdat den skenande kostnadsutvecklingen. Detta var också syftet med reformen. Vidare konstateras det att det inte finns något samband mellan kostnader och resultatkvalitet. Lakomaa avslutar:

[det] är naivt att tro att man genom att återförstatliga skolan skulle kunna lösa de problem som beskrivs.

Det troliga är att Skolverket har rätt i att det är friskolorna och det fria skolvalet som är orsak. Men att avskaffa friskolorna och det fria skolvalet är det ingen som törs. Det har ju blivit populärt i den medelklass som det numera ska fjäskas för. Kravet om förstatligande är bara en dimridå som har lagts ut för att dölja de verkliga orsakerna. Egendomligt nog hukar också Vänsterpartiet.

Slutligen kan väl konstateras, att om man ser till flera tunga verksamheter som staten faktiskt har ansvaret för, så finns det inte mycket som tyder på att staten skulle vara bättre på att tillhandahålla välfärdsservice. Se bara på Arbetsförmedlingen! Eller Försäkringskassan! För att inte tala om Polisen!

När det gäller superpedagogen Jan Björklund så har han alltid varit emot att någon annan än han själv ska ha inflytande över skolan. Som skolborgarråd i Stockholm motarbetade han ivrigt stadsdelsnämndernas inflytande över grundskolan. Istället borde makten centraliseras till Stadshuset. Och därmed till honom själv. Den Björklundska maktgalenskapen har fått följa med till kanslihuset. Den som är för ett demokratiskt inflytande över skolan, eller vad det nu vara må, borde passa sig noga för att gå ihop med Napoleon Björklund.

Referenser:

Erik Lakomaa (2009)  The economic psychology of the welfare state. Stockholm : Handelshögskolan

Skolverket (2012) Likvärdig utbildning i svensk grundskola? En kvantitativ analys av likvärdighet över tid Stockholm: Skolverket

Skolverket (2013) Skolverkets lägesbedömning 2013 Stockholm: Skolverket