En
aktuell snackis i svensk politik är vidlyftigheten i representationen.
Tillväxtverket, näringsdepartementet och stiftelsen för strategisk forskning
har smort kråset på skattbetalarnas bekostnad. Tillväxtverkets generaldirektör
förpassades till elefantkyrkogården och på andra håll bedrivs aktiv
skademinimering av rädda och ångerfulla chefer. Jag kan avslöja att sånt här
förekommer också utanför statsförvaltningen. Jag var under många år ledamot av
det avsomnade Svenska Kommunförbundets avsomnade FoU-råd. Förutom att dela ut
forskningsanslag för kommunalt relevant forskning var ett centralt inslag i
verksamheten att rådet och dess ledamöter åt och drack gott i anslutning till
sammanträdena. Jag glömmer till exempel aldrig ostronen på Aker Brygge i Oslo.
Det var tamejfan de godaste ostron jag någonsin ätit. När jag började i
FoU-rådet var förra folkpartistiska borgarrådet Lennart Rydberg ordförande. Han hävdade att ingen skulle lägga sig
i rådets beslut, inklusive beslut om ”representationen”. Det var en fråga om
den akademiska friheten, hävdade han.
Jag
vill, för att avslöja att inte heller den akademiska världen är förskonad från
frosseriet, gärna berätta följande sedelärande historia från min egen
verksamhet. Allt var nu så länge sen att förekommande regelbrott rimligen borde
vara preskriberade. Annars tar jag gärna ansvaret själv och avgår.
För en tid sedan publicerade jag ett inlägg om att årets
johannesörtkryddade brännvin är klart. Jag rubricerade inlägget
”Fruntimmersbrännvin”. Det kan kanske tyckas stötande. Men det är nog ett
faktum att den mjuka blomsmaken passar bra för fruntimmer och andra som har
lite svårt för de råare manliga smakerna.
Ett annat sådant – men köpebrännvin – är det polska
rönnbärsbrännvinet Jarzebiak, som också är kryddat med ”orientaliska frukter”.
Jarzebiak spelade under mina första år i Göteborg – 1995-96 ungefär – en viktig
akademisk roll. Jag drev då en verksamhet som jag kallade ”lilla
torsdags-fredagspaketet”. Det gick ut på att jag bjöd ned någon kollega, ofta
från Stockholm, men andra lärosäten kunde också förekomma.
Vi startade på torsdag kväll med middag på den då befintliga
utmärkta polska restaurangen Wojarski vid Skanstorget. Där kunde man t ex få en
prima golonka med surkål och pepparrot. Till denna dracks Jarzebiak. Kollega M
anförtrodde mig att jag genom att bjuda på Jarzebiak faktiskt hade hjälpt honom
med hans manlighet, eftersom han hade lite svårt för snaps, men att just Jarzebiak
passade hans känsliga gom. Jag minns också kvällen med kollega L, när vi var så
goda kunder, att när det en stund efter stängningsdags skulle tas hand om notan
blev vi bjudna på varsin extra Jarzebiak. Sådär som finkrogarna bjuder på en
pralin till notan.
Varianter förekom. Med kollega F gick vi istället på
Sjömagasinet och avnjöt den alldeles utomordentliga sillbricka, som enligt Leif Mannerström själv var den rätt som
vunnit hem en Michelin-stjärna till krogen. Kollega S från Göteborg var också
med, och han hade också bjudit med kollega C. Eftersom Sjömagasinet var
stjärnkrog blev notan dyr. Den gick som Svarte Petter. Jag hade vid tidigare
tillfällen blivit inkallad till viceprefekten och fått skäll för
representationsnotor. Det hela löstes på ett får jag förmoda i det närmaste
lagligt sätt.
På fredag morgon höll den ibland lite kallsvettiga gästen
ett doktorandseminarium på institutionen. På det sättet blev ”lilla
torsdags-fredagspaketet” ett utmärkt sätt att inspirera de lokala doktoranderna
och bryta en del av den provinsialism som alltid hotar svenska universitet (för
att inte tala om distriktshögskolorna).
För de kolleger som hade hemvist i Stockholm eller Uppsala
avslutades paketet med att vi gemensamt tog X2000 första klass ”full service”
hem på fredag eftermiddag. Det innebar en trerätters med alla tillbehör. En
kollega tyckte att han hade haft så roligt att han ansåg sig föranlåten att
köpa en blombukett åt sin hustru på Stockholms central.
Alltihopa var förstås skandalöst och balanserade nog till
och med på det lagligas gräns. Men trevligt var det och hur underligt det än kan
låta till en viss akademisk nytta. Och eftersom det inträffade för typ 17 år
sen utgår jag från att det är preskriberat. Jag är säker på att det i dagens
hårda klimat inte kan förekomma något liknande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar