Att anlägga en brygga: Om samhällets och socialismens motkrafter

Förr hade vi vid stranden i södra änden av Västanhed en stor och rejäl brygga. Dels användes den för att förtöja båtar och dels annat som man brukar använda bryggor till, till exempel att ligga och sola på eller att meta ifrån. Bryggan tillhörde den samfällighetsförening som finns i området och som alla fastighetsägare måste vara medlemmar av.

Den regel som gällde för bryggan var, att den kunde användas av alla, men de som hade sina båtar förtöjda vid den skulle svara för underhållet av bryggan. Föreningen höll med material men båtägarna fick stå för en egen arbetsinsats. Det första som hände var att bara ett fåtal bestämde sig för att förtöja vid bryggan medan de flesta (inklusive jag själv) la sin båt vid stranden en bit bort i skogen.

Så småningom uppstod underhållsbehov, men inga av de båtägare som skulle underhålla bryggan var särskilt intresserade av att såga och spika. Resultatet blev att bryggan förföll. Till slut tyckte föreningen att bryggan började bli farlig att gå på. Någon kunde trampa igenom en trasig bräda och göra illa sig. Man beslöt då att riva bryggan.

Nu gick dramat in i nästa fas. Plötsligt ökade intresset för att snickra och flera båtägare spikade ihop egna bryggor som inte på långt när var så fina och rejäla som den gamla.

Händelseförloppet kan beskrivas som ett spel. Låt oss låtsas att det finns två spelare (båtägare). De har vardera två alternativ att välja på: Samarbetsalternativet innebär att man förtöjer sin båt vid den gemensamma bryggan och deltar i arbetet att underhålla den. Avhoppsalternativet innebär att man förtöjer sin båt vid ett träd bredvid bryggan alternativt förtöjer vid den gemensamma bryggan men vägrar delta i underhållsarbetet.

Resultatet för de båda båtägarna kan beskrivas så här: Den som samarbetar får tillgång till brygga och får dessutom tillgång till en bättre förtöjningsplats för sin båt men måste å andra sidan lägga ned arbete med underhåll av bryggan. Låt oss anta att värdet av att ha tillgång till en brygga motsvarar +1 poäng, värdet av att ha en bra förtöjningsplats värderas till +0,5 poäng medan uppoffringen i form av arbete värderas till -1 poäng. Den som hoppar av när den andre samarbetar får tillgång till brygga men behöver inte arbeta och får heller inte tillgång till bra förtöjningsplats – ett plus med andra ord. Om den ene hoppar av måste arbetsinsatsen bli större för den kvarvarande. Antag att det då krävs en arbetsinsats motsvarande -2 poäng. Om båda hoppar av får ingen tillgång till brygga men ingen behöver heller jobba. Värdet blir 0 poäng.

		Båtägare A
		Samarbeta	Hoppa av
Båtägare B	Samarbeta	A: Tillgång till brygga +1 Arbetsinsats -1 Bra båtplats +0,5 B: Tillgång till brygga +1 Arbetsinsats -1 Bra båtplats +0,5	A: Tillgång till brygga +1 B: Tillgång till brygga +1 Större arbetsinsats -2 Bra båtplats +0,5
	Hoppa av	A: Tillgång till brygga +1 Större arbetsinsats –2 B: Tillgång till brygga +1 Bra båtplats +0,5	A: Ej tillgång till brygga 0 B: Ej tillgång till brygga 0

Vi kan summera poängen: 

		Båtägare A
		Samarbeta	Hoppa av
Båtägare B	Samarbeta	A: +0,5 B: +0,5	A: +1 B: -0,5
	Hoppa av	A:  -0,5 B:  +1	A:  0 B:  0

Om A väljer att samarbeta, lönar det sig för B att hoppa av och bli fripassagerare på A:s arbetsinsats. Om A väljer att hoppa av lönar det sig också för B att hoppa av. För båtägare A gäller förstås det omvända. Det lönar sig alltid att inte samarbeta oavsett vad B gör. I spelteorin kallas avhopp i en sådan här situation för ”dominant strategi”. Det kommer inte att bli någon gemensam brygga.

Vad var det som hände? Summan av poängen i de olika rutorna kan ses som ett mått på nyttan för kollektivet (de båda båtägarna) av respektive utfall. Bäst för kollektivet är övre vänstra rutan där båda samarbetar. Utfallet blir dock nedre högra rutan med poängsumman noll. Den kortsiktiga egennyttiga rationaliteten leder alltså till det sämsta resultatet för kollektivet båtägare.

		Båtägare A
		Samarbeta	Hoppa av
Båtägare B	Samarbeta	1	0,5
	Hoppa av	0,5	0

Det här är ett typfall av socialt dilemma. Kortsiktig egoism motverkar samarbete och därmed det kollektivt bästa. Det mest kända fallet av socialt dilemma är spelet ”Fångarnas dilemma”. Bryggexemplet liknar fångarnas dilemma. Om man vill läsa mer om fångarnas dilemma och hur man kan lösa det kan jag rekommendera Robert Axelrods bok ”Från konflikt till samverkan: varför egoister samarbetar”.

Referens

Robert Axelrod (1987) Från konflikt till samverkan: varför egoister samarbetar Stockholm: SNS